Bibliotekariernas fält

Geir Vestheim (1997) och John M. Budd (2003, s. 23) ser biblioteksvärlden som

ett fält. Vestheim (1997) menar att det på biblioteksfältet är boken som

konstitu-erar begreppet bibliotek, men att elektroniskt material öppnar för

gränsöver-skridningar mellan fält, ibland resulterande i kompetensstrider mellan

represen-tanter för olika fält (s. 102). Nancy A. Van House och Stuart A. Sutton (1996)

ger en likartad bild då de säger att biblioteks- och informationsvetenskap (B&I)

traditionellt fokuserat böcker och andra informationsbehållare snarare än

infor-mation (s. 134). Van House och Sutton betraktar institutionsinriktade

professio-ner inom B&I som ett fält eller subfält inom ett större fält av

informationspro-fessioner (s. 139).

²²

B&I-professionerna utsätts för konkurrens av andra

profes-sioner med andra kunskapsanspråk som kan ge utdelning på fältet. Van House

22

Vestheim (1997) talar om institutioner (bl.a. bibliotek) som överbyggnader till fält (s. 102).

Det går dock att se bibliotek som ”agencies”, verkställare av institutioners underliggande

idéer (Shera, 1970; Hansson, 2006).

och Sutton varnar för att B&I-professionerna (och därmed bibliotekarierna) har

ett alltför biblioteksinriktat institutionellt fokus eftersom bibliotekens existens på

lång sikt inte är självklar. Van House och Sutton menar också att bibliotekariers

habitus (”the habitus of LIS”) genom sitt ursprung i bibliotek och offentlig

sek-tor kan vara till nackdel i konkurrens med mer konkurrensvana professioner (se

ssk s. 141-142, 144-145). Sue Myburgh (2005, s. 46-47, 83) tar avstamp i Van

House och Sutton och ser fysisk dokumenthantering med relaterade tekniker

som framträdande inslag i B&I-professionellas habitus (se även Hessler, 2003,

ssk s. 221).

Tankegångarna hos Vestheim, Budd, Van House och Sutton och Myburgh kan

vara högst relevanta för undersökningar av biblioteksplanering. Förändringar av

bokens ställning på biblioteksfältet kan beröra biblioteksanvändare inom

sär-skilda ämnesområden i kanske högre grad än många bibliotekarier. Särskilt

hu-manister har länge varit beroende av tryckta böcker för sitt arbete och är troligen

ofta benägna att reagera då tryckta samlingar ges mindre utrymme vid

biblio-teksplanering (jfr Budd, 1998, s. 95, 219, 235; Jordan, cop. 1998, s. 99; Hessler,

2003, s. 138; Brännmark, 2004, s. 34; Barlow, 2008, s. 75; Haglund & Olsson,

2008, s. 55). Kanske är inte så mycket boken som biblioteket i sig och dess

or-ganisation och verksamhet (bokfokuserad eller ej) viktiga för bibliotekarierna

(jfr Audunson, 1999; Hessler, 2003). Hessler menar att universitetsbibliotekarier

har investerat sin autonomi i biblioteksorganisationen (s. 221). Oortodoxa

håll-ningar och förändrad doxa på biblioteksfältet kan, då det är fråga om planering

av ett framtida bibliotek, medföra motstånd från agenter på akademiska (sub-)

fält med intressen på biblioteksfältet. Budd (2003) menar att i den utsträckning

man kan tala om ett bibliotekshabitus innebär det att biblioteket är en miljö skild

från biblioteksanvändares miljöer. Bibliotekarier utövar symbolisk makt genom

att skapa och upprätthålla skillnader mellan klasser av människor. Tjänster

de-signas för vissa grupper men kanske inte för andra (s. 27-29; se även Barlow,

2008, s. 167). I anslutning till detta finns särskilda sätt att i bland annat tal och

skrift (diskurs/semios – se vidare avsn. 4.3 nedan) framställa bibliotekets

uppgif-ter och användare (jfr Frohmann, 1994; Tuominen, 1997). Vad gäller bristen på

konkurrensvana i bibliotekariernas habitus och dess relevans för

biblioteksplane-ring så är troligen många arkitekter (inte minst designande), på grund av att de

ofta måste söka uppdrag och (om inte annat i bred bemärkelse) tävla med andra

arkitekter, mer konkurrensvana än bibliotekarier och därmed kanske också mer

benägna att driva sin linje när de väl släppts in på biblioteksfältet.

Diskussionen kring bibliotekariernas fält kan nyanseras ytterligare med särskild

relevans för högskolebibliotek. Eriksson (2005) skriver att ”[d]et är

problema-tiskt att betrakta biblioteksvärlden som ett fält eftersom den har väldigt låg grad

av autonomi” (s. 60). Eriksson motiverar sin problematisering med att så gott

som alla folk- och högskolebibliotek är beroende av offentliga medel och

där-med av den politiska makten (s. 60). Jämfört där-med arkitekter innebär detta dock

mindre beroende av efterfrågan (jfr Buckland, 1991, kap. 3 – se även s. 128,

133, 202). Arkitekternas inkomster är däremot direkt kopplade till efterfrågan.

Eriksson säger vidare:

Dessutom ska ett fält ha inbördes spänningar och inbördes konkurrens, och det är svårt att

identifiera en sådan kamp inom biblioteksvärlden. Om man ska betrakta folk- och

hög-skolebibliotek ur ett fältperspektiv får man snarare se dem som institutioner inom det

litte-rära respektive det vetenskapliga fältet. (s. 60)

²³

Eriksson säger också ”[a]tt forsknings- och folkbibliotek är två skilda

biblio-tekskulturer är något som måste kunna sägas vara allmänt vedertaget och dessa

två yrkesidentiteter har undersökts i olika studier” (s. 60; se t.ex. Sjölin, 2002;

Seldén & Sjölin, 2003; Hansson, 2006). Eriksson konstaterar utifrån sitt material

att det mellan bibliotekarietyperna

fanns attitydskillnader till besökarna och även till det egna jobbet. Om man ser detta ur ett

fältperspektiv kanske det kan förklaras med deras skilda fälttillhörighet.

Högskolebiblio-teket som en del av den akademiska och vetenskapliga världen har andra krav på sig och

ett annat uppdrag gentemot sina besökare. (s. 61)

Det är tänkbart att forskningsbibliotekarier kämpar med lärare och forskare mer

än med andra bibliotekarier (jfr Barlow, 2008, ssk s. 133-134). Lärare och

fors-kare har mer kapital av vissa typer än vad bibliotekarier har, till exempel socialt

kapital i snäv bemärkelse. Forskare och lärare kan (som antytts ovan) också ha

särskilda intressen och dispositioner beroende på vilken ämnes- och

kunskaps-domän de tillhör (Hjørland & Albrechtsen, 1995; Budd, 1998; Jordan, cop.

1998). Bibliotekarier har inte samma vidsträckta akademiska nätverk som

seni-orforskare, men däremot ett stort symboliskt kapital vad gäller

informationssök-ning (jfr Seldén, 1999, ssk s. 95, 258). Vad ett sådant kapital betyder för

biblio-tekariernas status ur forskares och lärares synvinkel varierar kanske med de

se-nares erfarenheter av bibliotekariers arbete. Lina Malm (2002) hävdar i en

ma-gisteruppsats att forskningsbibliotekarier genom ökat arbete med undervisning

ökar sitt symboliska kapital gentemot lärarna (s. 67). Bibliotekariers utveckling

av en pedagogisk roll kan ses som ett led i strävan efter högre professionell

sta-tus (Sundin, 2004, s. 284; 2005, s. 114; 2008, s. 26). På mer renodlade

högsko-lebibliotek (till skillnad från kombinerade folk- och högskohögsko-lebibliotek som hos

Eriksson) är det kanske inte så aktuellt att se bibliotekspersonalen som

repre-senterande olika fält, utan snarare subfält på ett akademiskt fält, eller mer

speci-fikt på ett (akademiskt) biblioteksfält som delvis sammanfaller med ett

(över-ordnat) akademiskt fält. Dock kan det förstås finnas bibliotekarier med mer eller

mindre stark koppling till folkbibliotek även på högskolebibliotek. Deras habitus

kan ha påverkats olika långt i riktning mot ett mer ”högskolebibliotekariskt”.

In document I främsta rummet (Page 53-56)