6 Samhällsförändringarna och konstnärerna konstnärerna
6.4.3 Anställningsformer
Traditionellt har det funnits en tydlig skillnad på kulturarbets-marknaden mellan de konstnärer som befinner sig inom en konst-form som erbjuder möjligheten till tillsvidareanställningar på in-stitutioner och de som befinner sig inom konstformer som inte erbjuder några anställningsmöjligheter. I praktiken har det handlat om utövande konstnärer på scenkonstområdet i den förstnämnda kategorin, och om upphovsmän och andra utövande konstnärer inom t.ex. bild- och formkonst, musik, litteratur och film i den andra kategorin. Utformningen av den nuvarande konstnärspoliti-ken utgår i hög grad från den uppdelningen.
36 Minnesanteckningar från utredningens möte med Tillväxtverket i april 2017.
SOU 2018:23 Samhällsförändringarna och konstnärerna
Situationen har dock förändrats. Skillnaden mellan de båda ka-tegorierna har minskat genom att tillsvidareanställningar blivit färre över tid. Fortfarande är scenkonstområdet i huvudsak ensamt om egna institutioner, men anställningsformerna vid dessa har gått från fasta anställningar till fler visstidsanställningar med olika längd.
I mitten av 1970-talet togs ett viktigt steg för ökad trygghet när tillsvidareanställningar infördes för konstnärlig personal på landets teaterinstitutioner. Tidigare hade man som längst haft ettårskon-trakt, men nu fick alla som haft engagemang på en institution un-der tre år en fast anställning det fjärde året. På 1990-talet fanns det emellertid inte längre utrymme att tillsvidareanställa fler och ett arbete påbörjades för att se över de befintliga anställnings-formerna.37
Andelen med fast anställning och regelbunden inkomst minskar i hela konstnärskretsen. Ungefär 56 procent av alla konstnärer hade 2014 inkomst från enbart anställning. Motsvarande i hela befolk-ningen var 80 procent. Tio år tidigare var det 65 procent av konst-närerna, men samma andel av hela befolkningen.38 Det visar att allt färre konstnärer försörjer sig endast på inkomster av anställning.
Konstnärsnämndens enkätundersökning från 2008 visade att en tredjedel av alla som hade anställning var fast anställda på heltid.
Det var ungefär lika vanligt som projektanställningar vilket framgår av figur 6.7.39 Det är bara de som är tillsvidareanställda, på hel- eller deltid, som omfattas av lagen om anställningsskydd, LAS.
37 Detta möjliggjordes i förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter.
38 Konstnärsnämnden. Inkomstundersökningen 2014.
39 Konstnärsnämnden (2008). Konstnärers inkomster, arbetsmarknad och försörjningsmönster.
Källa: Konstnärsnämnden (2008). Konstnärers inkomster, arbetsmarknad och försörjningsmönster.
I begreppet inkomst av anställning ingår allt från fast anställning till enstaka uppdrag som bedöms vara inkomst av arbete, dvs. A-inkomst i deklarationen, och inte inkomst i näringsverksamhet. Statistiken säger inte något om arbetsinkomsterna kommer av konstnärligt ar-bete eller av annat försörjningsarar-bete som inte ingår i den konst-närliga verksamheten. Uppgifterna avser alltså tio år gamla förhåll-landen. Med stor sannolikhet har under dessa år andelen med fast heltidstjänst minskat och de tillfälliga anställningarna ökat.
Numera har de flesta teaterinstitutionerna en blandning av an-ställningsformer för den konstnärliga personalen: tillsvidare-anställda, personal med två- till femårskontrakt, varav två- och tre-åriga kontrakt är vanligast, samt anställda med kortare kontrakt på tre månader, ett halvår eller år. Enligt Teaterförbundet för scen och film är det ett ideal för verksamhetens kontinuitet och förnyelse att respektive grupp står för en tredjedel vardera av personalstyrkan.
Kortare kontrakt har tidigare betytt högre ersättning, men i dag görs även andra tolkningar av gällande avtal som ibland har inne-burit att kortare kontrakt gett lägre ersättning, vilket förbundet är starkt kritisk emot.40
40 Minnesanteckningar från utredningens möte med Teaterförbundet i juni 2017.
Tillsvidare - heltid Tillsvidare - deltid Visstid - heltid Visstid - deltid Timanställd - heltid Timanställd - deltid Projektanställd
SOU 2018:23 Samhällsförändringarna och konstnärerna
Även inom andra konstområden, som i huvudsak inte erbjuder anställningsmöjligheter, har det under utredningens dialoger pekats på liknande exempel. Förr kunde bildkonstnärer bli anställda inom ett konstnärligt projekt eller som tecknare på en tidning. Förut-sättningar för det förefaller i princip inte finnas längre.
6.4.4 Företagsformer
En stor del av konstnärerna driver företag. För att räknas som nä-ringsverksamhet ska en verksamhet enligt skattelagstiftningen vara självständig, varaktig och i vinstsyfte. Det finns samtidigt flera fö-retagsformer att välja bland.
Den vanligaste företagsformen är enskild näringsverksamhet.
För att starta en enskild näringsverksamhet behöver man inte satsa kapital. Det är en företagsform där privatpersonen som ensam ägare driver och ansvarar för företaget och företagets organisa-tionsnummer är detsamma som personnumret. Det är privat-personen och inte företaget som till exempel hyr en lokal eller är part i en domstolsprocess. Det betyder också att privatpersonen måste betala företagets skulder om inte pengarna i företaget räcker till.
En del konstnärer har handelsbolag. Det gäller för tre procent av kvinnorna och fem procent av männen. Ett handelsbolag ägs och drivs att två parter. Inte heller här finns något krav på satsat kapital, men delägarna är personligt och solidariskt ansvariga för företagets skulder.
Allt fler konstnärer har enskild näringsverksamhet.
Foto: Maskot/Folio
Den andra vanligaste företagsformen bland konstnärerna är aktie-bolag, eller fåmansaktiebolag som det kallas när det är ett litet bo-lag med en eller kanske två ägare. För att starta aktiebobo-lag krävs ett aktiekapital på 50 000 kronor. Ägaren är inte personligt ansvarig för bolagets skulder. Den som har ett aktiebolag och tar ut lön betraktas som anställd i företaget. Sju procent av kvinnliga konst-närer har fåmansaktiebolag och 13 procent av de manliga konstnä-rerna. En del konstnärer är också verksamma inom en ekonomisk eller ideell förening. Även i dessa fall betraktas de som tar ut lön som anställda.
Andelen konstnärer som deklarerar enskild näringsverksamhet har ökat kraftigt mellan åren 2004 och 2014. Drygt 50 procent av alla konstnärer har i dag enskild näringsverksamhet. I hela befolk-ningen är motsvarande siffra 10 procent. Det är ungefär lika många kvinnor som män bland konstnärerna som har firma.41 Det är stor skillnad mellan olika konstnärsgrupper när det gäller företagande.
41 Konstnärsnämnden. Inkomstundersökningen 2014.
SOU 2018:23 Samhällsförändringarna och konstnärerna
Bland komponister och fotografer är andelen som har någon form av företag över 80 procent. Bland musikalartister är det bara drygt 20 procent. I den senare gruppen finns troligen fler möjligheter att gå mellan tidsbegränsade anställningar utan krav på att vara företa-gare. Det är en kraftig ökning av näringsverksamhet inom framför allt dans och musik, från 11 till 28 procent respektive 26 till 44 procent. Det bekräftar att områden som traditionellt sett haft hög andel anställning omvandlats till att konstnärer tar uppdrag i egen firma.
Många konstnärer är numera också anslutna till s.k. egenanställ-ningsföretag. En fjärdedel av de egenanställda i landet finns på kul-tur- och medieområdet.42 Modellen innebär att uppdragstagaren blir anställd i ett faktureringsföretag under den tid som uppdraget pågår och det är detta företag som fakturerar kunden, betalar ut lön till uppdragstagaren och redovisar skatter och sociala avgifter till skattemyndigheterna. En uppfattning som har kommit fram under utredningens samtal med olika aktörer är att dessa företag ger en falsk trygghet för frilansande konstnärer som inte vill starta eget företag men som inte kan få uppdrag på annat sätt. Det finns bl.a.
en osäkerhet om vilka rättigheter som en egenanställd har när det gäller a-kassa.43
De flesta som deklarerar enskild näringsverksamhet är också löntagare. Bara 12 procent har enbart inkomst från näringsverk-samhet. 23 procent av konstnärerna har både näringsinkomst (F-skatt) och löneinkomst (A-(F-skatt). I hela befolkningen är det bara 3 procent som har motsvarande kombination. Det sker dock en generell förflyttning på arbetsmarknaden mot att arbetssökande har F-skattsedel. Arbetssökande inom kultur- och mediearbets-marknaden är en grupp som i den meningen går före, där trenderna är mest synliga. Den gamla normen med tillsvidareanställningar har bytts ut mot att många uppdragstagare måste vara företagare för att komma i fråga för jobb.44
42 Tankesmedjan Futurion (2017). Egenanställningar, den svenska partsmodellens ingenmans-land.
43 KLYS (2017). Egenanställningsföretag – ingen lösning för kulturskapare.
44 Minnesanteckningar från utredningens möte med Af Kultur Media i augusti 2017.