Regionernas kulturverksamheter

Regionerna har stor betydelse för möjligheterna att verka som konstnär i hela landet, i rollen som uppdragsgivare, arbetsgivare, bidragsgivare och strukturhållare. Samtliga regioner har en kultur-förvaltning som ansvarar för regionens kulturella satsningar, men arbetet har utvecklats sig på delvis olika sätt. I avsnittet följer några exempel på den stora mångfald av de regionala kulturverksamheter som finns runt om i hela landet.

Ett exempel är Region Skåne som valt en organisatorisk lösning där de inte bedriver någon egen konstnärlig produktion. Alla orga-nisationer och aktörer ligger utanför regionens förvaltningsstruk-tur. I stället bedriver sakkunniga kulturutvecklare ett strategiskt utvecklingsarbete med verksamhetsbidrag, utvecklingsbidrag, dia-logstöd samt strategisk bidragsgivning gentemot såväl kommuner såväl som andra för konstfältet relevanta intressenter. Enligt kul-turförvaltningen har denna organisatoriska lösning, tillsammans med en utökning av antalet bidragsmottagare (institutioner, orga-nisationer, kollektivverkstäder och centrumbildningar) förutsätt-ningar att utgöra långsiktigt starka länkar i arbetet med konst och kulturfältets infrastruktur.⁷⁵

Ett annat exempel på regional kulturverksamhet är Dansnät Sverige, som är ett fristående nationellt nätverk för den samtida danskonsten där dansscener, institutioner, regionala dans- och mu-sikverksamheter samt kommunala och regionala kulturförvaltningar samverkar för att stärka danskonsten. Kulturrådet gjorde en översyn av dansområdet 2014 där det bl.a. konstateras att den fria sektorn är viktig för dansområdets utveckling. Den nationella infrastrukturen på dansområdet är förhållandevis svag och därför har arrangörsnätverket Dansnät Sverige fått stor betydelse för spridningen av danskonst i landet.⁷⁶ Flera av de intressenter inom dansområdet som utredningen

75 Underlag från Region Skåne i november 2017.

76 Konstnärsnämnden/Kulturrådet (2015). Översyn av statens nuvarande insatser inom dans-området.

SOU 2018:23 Samhällsförändringarna och konstnärerna

haft dialog med pekar på betydelsen av lämpliga lokaler och svårig-heten att få tag på sådana. Intressenterna menar ett det behövs ett tydligt ansvarstagande vad gäller stöd till daglig träning och repeti-tionslokaler från både lokal och regional nivå. Det som finns i dag är otillräckligt och behöver utvecklas för att skapa bättre möjligheter för konstnärer att vara verksamma runt om i landet.

Fler intressanta exempel från regionernas arbete med olika kultur-verksamheter är internationella festivaler i Göteborg, där konstnärer i kommunerna runt omkring storstaden kopplar på det givna temat och blir en del av festivalerna. Det leder till större uppmärksamhet av festi-valerna i hela regionen, samtidigt som det också ger festifesti-valerna till-gång till nya konstnärskap. Göteborgs Internationella Konstbiennals GIBCA Extendend är ett exempel, Göteborg filmfestival ett annat.

I Östergötland ges alla barn från 6 år tillgång till scenkonst ge-nom den regionala teaterverksamheten utan kostnad för skolorna.

Västra Götalandsregionen har utvecklat ”kultursystem” som syftar till att skapa lokala konstnärliga kluster genom samverkan mellan region, kommun och framför allt mellan konstnärer som bor geografiskt nära varandra. En metod som regionen anser fungera väl och som leder till inflyttning och motverkar centralisering till storstaden. Ett exempel är Not Quite i Fengersfors, Dalsland.

I Sörmland finns samarbetsprojektet Väg 223 som löper från Nyköping till Mariefred och som knyter ihop kulturhändelser längs med vägen. I Region Västerbotten finns t.ex. Norrlands Nätverk för Musikteater och Dans, NMD, ett samarbete mellan de fyra Norrlandslänen Västernorrland, Norrbotten, Västerbotten och Jämtland. Syftet är att bidra till spridning av dans- och musik-teaterproduktioner genom turnéstöd och nätverksaktiviteter. De ensembler som ingår i nätverket är NorrlandsOperan i Umeå, Norrdans i Härnösand, Barn- och ungdomsoperan inom Estrad Norr i Östersund samt Piteå Kammaropera.⁷⁷

I regionerna finns även ett antal institutioner inom filmområdet som är viktiga aktörer inom den nationella filmproduktionen. Det finns 19 regionala resurscentrum i Sverige som bland annat arbetar med utveckling av filmpedagogisk verksamhet, visning av film och talangutveckling. Stödet till regionala resurscentrum för film och video ingår i samverkansmodellen. För att stärka

77 Underlag från Region Västerbotten i februari 2017.

tion i regionerna ges statligt stöd via Filminstitutet till fyra regio-nala filmproduktionscentrum: Film i Väst, med bas i Trollhättan, Filmpool Nord, med bas i Luleå, Film i Skåne, med bas i Ystad och Filmregion Stockholm-Mälardalen, med bas i Solna.

Ett annat exempel är FilmCentrum Syd som samarbetar med folkhögskolorna i Skurup och Fridhem som båda har filmlinjer i sitt utbildningsutbud. FilmCentrum Syd samarbetar därtill nära Film i Skåne och Folkets Bio Malmö, två viktiga aktörer inom den regionala och lokala filmscenen. Folkhögskolorna och Film-Centrum Syd arbetar i ett återkommande projekt där elever från folkhögskolorna besöker Filmcentrum i Malmö som står för under-visning och workshops. En annan region som arbetar med film är Region Östergötland genom Norrköpings filmfond som har växt fram under några år. Ett antal medieutbildningar i regionen gene-rerade ett inflöde av filmare. Dessa organiserade sig för några år sedan i föreningen Östergötlands Förenade Filmare (ÖFF). Genom föreningen och ett kvalitativt filmskapande, fick filmarna fram sina önskemål till politiker som såg behoven och möjligheterna inom den framväxande filmbranschen. Norrköpings kommun avsatte medel till en kommunal filmfond och regionen gav Film i Öst i uppdrag att arbeta med förutsättningarna för professionellt film-skapande i Östergötland.⁷⁸

I Landstinget i Kalmar län är Ateljéhus Pukeberg ett exempel på ett konstnärligt kluster där flera konstnärer inom olika genrer arbe-tar i egna ateljéer, har offentliga uppdrag, ställer ut lokalt och in-ternationellt och har uppdrag som lärare i kulturskolan, folkhög-skolor, Capellagården och Linnéuniversitetet. Överlag betyder folk-högskolorna mycket för regionerna genom sin utbildning av blivande konstnärer, de kulturprogram de arrangerar och deras samverkan med det omgivande samhället. De är också viktiga som arbetsgivare och uppdragsgivare till konstnärerna. Folkhögskolorna bidrar därigenom till att skapa en kritisk massa som kan behövas för att konstnärer ska vilja verka och bo i en region.

En annan viktig funktion för spridningen av konst i hela landet är regionernas konsulenter. Det finns konsulenter inom ett flertal konstområden, t.ex. dans, cirkus, teater, konst, slöjd, bibliotek och musik samt allmänt konst- och kulturfrämjande. De allra flesta

78 Underlag från Region Östergötland i januari 2018.

SOU 2018:23 Samhällsförändringarna och konstnärerna

konsulenter har regionerna eller landstingen som arbetsgivare, men det finns också konsulenter som är anställda av skolväsendet, studie-förbund, regionala organisationer eller kyrkliga samfund. De regio-nala konsulenternas uppgift är att vidareutveckla och stärka sina respektive konstområden genom att bygga upp kontakter och nät-verk mellan kulturinstitutioner, skolor, kommuner och konstnärer och att främja människors möjligheter att möta konst. De kan också arbeta med kompetensutveckling, förmedling av konst, marknads-föring och kommunikation, utbudsdagar och arrangörsstöd av olika slag.⁷⁹ Vissa konsulenter har ett särskilt fokus på barn och ungdomar.

De regionala konsulenternas interna nätverk är viktiga. T.ex. har konstkonsulenterna en aktiv förening med verksamhet över hela landet, Konstkonsulenterna i Sverige. Även danskonsulenterna har en aktiv förening, Samarbetsrådet för Regional Dansutveckling (SRD).⁸⁰ 6.6.2 Var konstnärerna bor

jag […] både ser möjligheter och svårigheter med att verka utanför framförallt Stockholmsregionen. Visst är det så att det är svårare med möten varje dag, att man kan missa möjligheter som dyker upp med kort varsel och att man inte har samma antal scener, speltillfällen och publikunderlag som finns i de mest tätbefolkade områdena i Sverige, men! En plats utanför detta kan också skapa möjligheter. Om männi-skor samarbetar och det finns infrastruktur, tjänster och möjligheter så kan kreativa nätverk bildas som inte kan matchas på [andra] platser.⁸¹

Pär Soini, BD Pop Under utredningens dialoger med berörda intressenter om förut-sättningarna för konstnärerna att verka i hela landet framträder två parallella utvecklingstendenser: en politiskt prioriterad regionali-sering och en hög grad av urbaniregionali-sering. Å ena sidan finns det en väl utbyggd struktur av regionala kulturinstitutioner som anställer eller på annat sätt anlitar konstnärer. Det finns också en uttalad ambi-tion från statens sida genom kultursamverkansmodellen och från SKL:s sida att kulturen och dess utövare ska nå medborgarna i hela

79 Stockholms läns landsting (2015). Framtidens stöd - En översyn av Stockholms läns lands-tings kulturstöd.

80 Konstkonsulenterna i Sverige (2016). Uppdrag regionalt konstfält – Konstkonsulentfunk-tionen och kulturpolitikens regionalisering.

81 Krönika: Vad gör det för skillnad om musiker finns i hela landet?

www.konstnärspolitiskautredningen.se

landet. Å andra sidan visar t.ex. Konstnärsnämndens Inkomst-undersökning 2014 att 69 procent av konstnärerna är folkbokförda i de tre storstadsregionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Flertalet konstnärer är dock väldigt mobila i sitt yrkesutövande.

De är bosatta i storstadsområdena men är verksamma runt om i hela landet och även internationellt. Att vara anställd på en regional institution innebär alltså inte att konstnären nödvändigtvis bor på orten, utan kan pendla mellan t.ex. Stockholm och Umeå.

Enligt aktörer som utredningen träffat har det ur ett kulturpolitiskt perspektiv dock stor betydelse med lokalt yrkesverksamma konstnä-rer, eftersom man ser att de bidrar till ett mer utvecklat kulturliv på orten och till att kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet präglar samhällets utveckling. En annan uppfattning, som kommit till uttryck från konstnärernas sida, är att det krävs en viss ”kreativ massa” för att ett konstnärskap ska kunna utvecklas i sitt skapande och att det sammanhanget i första hand finns att tillgå i storstäderna.⁸²

En förutsättning för att konstnärer ska kunna leva och verka på en plats är ofta att de har tillgång till lokaler för sin verksamhet.

Det kan vara repetitionslokaler, studios, verkstäder eller ateljéer.

De är viktiga produktionsplatser för den konst som senare kommer samhället till del men de kan också vara viktiga för att stärka den konstnärliga identiteten, skapa nätverk och möjlighet att utbyta erfarenheter och kunskap konstnärerna emellan. Produktions-platserna hjälper ofta till att skapa ett konstnärligt kluster, som i sin tur stärker platsens identitet, attraktivitet och utveckling.

Intressenter som utredningen har haft dialog med vittnar om att det i storstadsregionerna finns en stor brist på tillgängliga lokaler för konstnärlig produktion. KLYS menar att kommunerna bör inkludera kultur och konst som riktvärden för utvecklingen av kommunen på samma sätt som planering av t.ex. grönytor och parkeringsnormer. I denna utveckling av kommunerna bör också produktionsplatser för konstnärer ges en självklar plats. I KRO:s kartläggning Årets konstkommuner 2017 framkommer att endast 17 procent av landets kommuner har en policy eller strategi för att skapa en samhällsutveckling som genomsyras av kultur. KLYS menar vidare att bostadsbolagen måste övertygas om värdet av att ha konstnärliga verksamheter i sina bestånd, även på längre sikt.

82 Minnesanteckningar från utredningens möte med SKL i april 2017.

SOU 2018:23 Samhällsförändringarna och konstnärerna

Människor vill ofta bo där konstnärer är verksamma och konst och kultur bidrar ofta i hög utsträckning till platsers attraktivitet.⁸³ 6.6.3 Konstnärliga residens i regionerna

Inom det regionalpolitiska området finns det en utveckling av konstnärliga residens runt om i landet. Konstnärer verksamma i storstäder behöver former för att nå ut med sitt skapande i hela landet och de konstnärer som är verksamma på landsbygd och i mindre orter behöver ha möjlighet till mobilitet, byte av miljö inom Sverige men även i utlandet. Den konstnärliga verksamheten i ett residens behöver inte låsas fast vid en institution utan kan också utföras i friare organisatoriska former t.ex. genom ett fördjupande av konstnärskapet på en ort för att därefter flytta till en annan plats.

Art Inside Out, en residensverksamhet i Halland.

Foto: Adde/ Art Inside Out, Region Halland.

83 Transit Kulturinkubator (2017). Förstudie av infrastruktur för konstproduktion i Stock-holmsregionen.

Ett intressant exempel på detta är Art Inside Out i Halland som startade sin verksamhet 2016. Art Inside Out bygger på residens och drivs av de halländska kommunerna Kungsbacka, Varberg, Falkenberg, Hylte, Halmstad och Laholm tillsammans med Region Halland. Konstnärer bjuds in att under en period arbeta med sitt skapande i residens på plats i Halland. De erbjuds också stöd, till exempel finansiering, boende och arbetslokaler. Varje residens är unikt och utformas efter lokala förutsättningar och önskemål. Ett annat exempel är det residens för i Sverige verksamma komponister som Konstnärsnämndens internationella musikprogram skapat i samarbete med Studio Acusticum och Piteå kommun.

Konstnärsnämnden framhåller att ett väl genomtänkt och inrät-tat residens har positiv effekt i det lokalsamhälle, den organisation eller institution som väljer att inrätta ett sådant. Myndigheten anser vidare att residensformen är en verksam form för att skapa mobili-tet och tillgång till kvalitativt samtida konstskapande i hela landet.

Residensverksamhet för konstnärer inom alla konstområden har haft en kraftfull utveckling globalt under de senaste tio åren. Bilden av hur ett residens ska se ut har förskjutits och utvecklats, delvis på lite olika sätt inom olika konstområden. Enligt Konstnärsnämnden kan residenset främja det konstnärliga skapandet på ett regionalt och lokalt plan samt öka den regionala och lokala kompetensen och främjandet av konstnärernas internationalisering.⁸⁴