Ansvar och engagemang

Att det är viktigt som hushåll att ta ett ansvar och engagera sig i efterfrågeflexibilitet håller flera intervjuade aktörer med om. En del av problematiken ligger i uppfattningen om vem det är som bär på ansvaret. Enkätundersökningen visade att 71% av alla respondenter känner ett ansvar att minska eller ändra på sin elkonsumtion. Av dessa respondenter har 65% svarat att de är medvetna om sin elkonsumtion och 60% att de tillfälligt kan ändra sitt levnadsmönster för att minska belastningen på elnätet. Detta kan tyda på att de som känner ett ansvar till att ändra på sin elkonsumtion och i slutändan vara mer flexibla är de som redan är medvetna och villiga att engagera sig ifall det efterfrågas.

6.2.1

Hushållens ansvar gentemot samhället

Hushållens vilja att engagera sig kan grunda sig i att de känner av en moralisk känsla att agera, enligt Theory of planned behavior, då det anses moraliskt rätt att engagera sig i miljöfrågor (Chen, 2016). Av de som inte känner något ansvar kring sin elkonsumtion har 73% svarat att de inte känner några förväntningar från omgivning på hur de konsumerar sin el. Detta visar på att det upplevda trycket från samhället till att man som hushåll förväntas minska eller ändra på sin elkonsumtion inte upplevs av de som saknar en ansvarskänsla. Det skiljer sig även mellan olika bostadsformer och elavtal i hur stort ansvar man känner

gentemot samhället. Skillnaden mellan olika bostadsformer är inte så stor men villor och hyresrätter är de som känner mest ansvar, vilket visas i Tabell 3. Skillnaden mellan olika elavtal är att där elen ingår i hyran känner man ett större ansvar gentemot samhället, vilket visas i Tabell 4. Samtidigt är medelvärdet på denna fråga det högsta totalt sett, vilket kan tyda på att de flesta grupper känner ett ansvar gentemot samhället gällande hur de

konsumerar el. Det anmärkningsvärda är att 88% av respondenterna som angav att de själva bär på ansvaret gällande konsumtionen, detta illustreras i figur 6. Därefter anser 26% att myndigheter och 19% att elhandelsbolag har ett ansvar. Jämför man dessa svar med intervjuerna av de verksamma aktörerna på elmarknaden kan man konstatera att de inte lägger lika stort ansvar på slutkunderna till att vara efterfrågeflexibla. De flesta aktörerna är

Kunden kan omöjligt ta ansvar för något som den inte känner till men det är kunderna som i slutändan behöver göra någonting

– M. Lahti, expert på ei (personlig kommunikation, 6 april 2021)

6.2.2

Delat ansvar hos aktörerna

Elkunderna är ansvariga för att de ska ta steget till att bli flexibla men vem är det som ansvarar för att underlätta för kunden och skapa de möjligheter som krävs? Även här är det ett delat ansvar. De olika aktörerna pekar på andra aktörer som ansvariga och ingen tar på sig hela ansvaret själv. Staten och beslutfattare har i ansvar att utforma skatter, stödsystem och rekommendationer för att gynna elkunderna till att vara mer flexibla i sin elkonsumtion. Det är ei som ansvarar för att Sveriges energimarknader ska vara effektiva genom att skapa regelverk och incitament som underlättar för andra aktörer. Dock enligt L. Werther Öhling (personlig kommunikation, 30 mars 2021), som arbetar som projektledare men som tidigare har arbetat på ei, har inte ei hela ansvaret utan det finns regelverk på EU-nivå som styr över hur regelverken på elnätssidan får utformas. I och med detta är det EU som i grunden ansvarar över regelverken som i dagsläget hindrar utvecklingen. Det saknas dock underlag för det i denna undersökning. Detta är ett problem som finns i Sverige och det är aktörerna på den svenska elmarknaden som gemensamt delar på ansvaret. De olika aktörernas syn på vad lagstiftare och ei har för ansvar är att de ska se till att Sverige har effektiva

energimarknader och att det finns system som gör det möjligt för nya aktörer att komma in och för flexibilitetsmarknader lokalt och regionalt att bildas samt att underlätta för

aggregatorer med hjälp av olika system samt en uppdaterad lagstiftning. Myndigheterna har ett stort ansvar för att få fart på de andra aktörerna, se till att det finns bra stöd att söka för hushåll samt att de ska fokusera mer på de mindre elförbrukarna som exempelvis hushåll.

Som det ser ut i dagsläget ligger utvecklingen före lagstiftningen vilket försvårar utvecklingen av efterfrågeflexibilitet

– T. Kovala, doktorand inom industriell ekonomi och organisation (personlig kommunikation, 24 mars 2021)

På elmarknaden har även elnätsägare ett stort ansvar. De har i uppgift att reglera nätavgiften som kan fungera som incitament för kunden till att öka sin flexibilitet (Nilsson & Öhling, 2015). Elnätsägarna saknar i dagsläget incitament till att investera i flexibla system och erbjuda sina kunder flexibla lösningar. Det är viktigt att det blir tydligt vilken roll elnätsägaren ska ha på elmarknaden. Idag begränsas elnätsägarna av regelverket till att använda sig av smarta lösningar och vara flexibla, trots att elnätsägarna som alla andra har en stor nytta av en flexiblare elanvändning då de bland annat inte behöver lägga lika mycket resurser på att bygga nya elnät (Hansson, Johansson, & Normark, 2014). Detta är något som behöver ändras för att elnätsägarna skulle kunna ta rollen som aggregator annars är

alternativet att någon annan aktör tar den rollen. Men det är som sagt viktigt att det är tydligt vad de olika aktörerna får göra och vad de inte får göra. Både specificera vad elnätsägarna ska ha för roll och vad alla andra aktörer på elmarknaden får och förväntas göra.

6.2.3

Hushållens avsaknad av engagemang

Trots att det är många hushåll som känner att de har ett ansvar att engagera sig är det inte många som gör det. Varför man som hushåll inte tar sitt ansvar att engagera sig kan bero på flera saker. Antingen är man för dåligt insatt i att det är ett problem och vad man kan göra för att engagera sig eller ser man inte sin roll på elmarknaden. En koppling som kan göras till teorin är att om det är flera kunder som behöver ändra sitt levnadsmönster och bli mer flexibla i sin konsumtion är det svårare jämfört om det bara hade varit en kund som behövde anpassa sig. Teorin Diffusion of responsibility säger bland annat att sannolikheten att en individ agerar sjunker i och med att antalet individer i gruppen ökar, detta kallas för åskådareffekten (Darley J. M., 1968). Gruppen hushåll i Sverige ses som en mycket stor grupp vilket gör att den infaller i teorin. Även den tid det tar till att man agerar ökar i och med att antalet individer ökar. Teorin säger även att individer anstränger sig mindre när det inte går att särskilja deras bidragande i en större grupp, detta kallas för social maskning (Karau & Williams, 1993). Genom denna teori går det att dra slutsatsen att hushåll

anstränger sig mindre eftersom det inte går att jämföra sig med sina grannar och samhället i stort hur man konsumerar el på ett fungerande sätt. Detta visade även enkätundersökningen då majoriteten av respondenterna ansåg att de inte jämför sig med andra. Individerna anstränger sig även mindre när de förväntar sig att andra ska göra ett bra bidragande. Exempelvis att de inte engagerar sig för att det finns större industrier och liknande som kan bidra på ett bättre sätt, det lilla ett hushåll kan bidra med spelar ingen roll i det stora hela. Men det är även viktigt att man inkluderar de mindre elförbrukarna vilket även

myndigheterna behöver fokusera på. För att förhindra att hushållen inte engagerar sig är det viktigt att uppgiften som ska utföras anses som meningsfull (Karau & Williams, 1993). I detta fall är det att öka kundens engagemang och inspirera till mer efterfrågeflexibilitet genom att exempelvis visa på vad det resulterar i och att visualisera hushållets bidrag till reducerade effekttoppar.

Vad är det då som krävs för att kunderna ska öka sitt engagemang? Enligt

enkätundersökningen är det gruppen studentbostäder som är minst engagerade i sin

elkonsumtion och bland elavtalen är det de som har ett fast elpris. De som har fast elpris, och även ett elpris som ingår i hyran, saknar incitament till att engagera sig för att minska

belastningen på elnätet. De märker inte av när elpriset ökar på samma sätt som vid ett rörligt avtal, men främst med ett timprisavtal. Enkätundersökningen visade även på att det som krävs för att kunderna ska göra förändringar av sin elanvändning i vardagen är för att det är positivt för miljön, vilket 60% av respondenterna svarade. Därefter kommer ökade kostnader samt incitament i form av ersättning på cirka 34% var. Det som är anmärkningsvärt är att det endast är 19% som skulle göra förändringar av sin energianvändning i vardagen på grund av regler och lagar, detta illustreras i figur 11. Flera anledningar kan förklara utfallet på frågan. Till exempel är hushållen inte uppdaterade på vilka incitament som finns, vilka kostnader som kan uppstå och vilka lagar som gäller. Däremot ses det som en bra gärning att tänka

att den jämförelsen inte går att dra vilket till exempel även beror på att sopsorteringen är mer konkret och kräver mindre insats än vad efterfrågeflexibilitet gör.

6.2.4

Mer kunskap leder till ökat engagemang

De kopplingar som man kan dra av intervjuerna är att mer kunskap skulle leda till ökat engagemang. Det intresse som finns kring ämnet är relativt lågt, även viljan och

engagemanget saknas hos många. Varför medvetenheten är så pass lågt beror till stor del på bristen på kunskap (Broberg, Brännlund, Kazukauskas, Persson, & Vesterberg, 2014). Där spelar informativa styrmedel en viktig roll och några egenskaper som informationen kan ha är allmän och uppsökande (Vedung E. , 1995). Detta för att många ska ta del av

informationen och personer som själva inte hade sökt upp denna information själva blir tilldelade den. Även energimärkningar har en viktigt uppgift i att informera hushållen om vilka val som är bättre än andra (Newell & Siikamäki, 2014). Det krävs idag även en hög kunskap från hushållen för att använda ny teknik på ett bra och effektivt sätt. Om ökad kunskap leder till ökat engagemang krävs det en kunskap och bra information även om det redan finns ett engagemang. Det som krävs hos kunderna är att det ska vara enkelt vilket Z. Camber och P. Eriksson (personlig kommunikation, 18 mars 2021) som arbetar på den kommunala energi- och klimatrådgivningen håller med om. Därför tar kunden idag ett litet ansvar till att engagera sig, eftersom hushållen är vana vid att inte behöva göra någon större insats enligt T. Kovala (personlig kommunikation, 24 mars 2021) som arbetar som doktorand inom industriell ekonomi och organisation. Men om kunden får rätt förutsättningar, rätt information och hjälp av andra aktörer kan den ta sitt ansvar och engagera sig i en större utsträckning.