Validitet och reliabilitet

Som en del av studiens kritiska förhållningssätt har kvalitetsmått som validitet och

reliabilitet använts för att utvärdera det inomvetenskapliga arbetet. Validitet beskrivs som konsten att undersöka rätt sak. Validitet uppnås enligt Blomkvist och Hallin (2014) genom att:

• Litteraturgenomgången handlar om det ämnesområde som problematiseringen, syftet och frågeställningarna anger

• Den teori som refereras till i teoriavsnittet och sedan används i analysen stämmer med syfte och frågeställning

• Problematisering, syfte och frågor överensstämmer med val av datainsamlingsmetod, val av informanter etc.

• Diskussionen förs på sådant sätt att frågeställningen besvaras.

Med hänvisning till tidigare litteraturavsnitt (se avsnitt 2), är tanken med avsnittet att ge läsaren en djupare grund till ämnet. Detta bygger på den generella litterära uppfattningen av ämnet och studiens syfte. Dessutom presenteras en genomgång av vad som har forskats kring i ämnet tidigare, vilket anses uppfylla första kriteriet för validitet. De teorier som har

presenterats (se avsnitt 4.4 eller avsnitt 3) har tydliga kopplingar till det

beteendevetenskapliga område som har format studiens syfte. Detta kopplas samman med ansvarsteorier i studiens analys och sammanvävs i ett multinivåperspektiv, det vill säga ett beteendeperspektiv på individnivå, marknadsnivå och nationell nivå.

Eftersom enkätundersökningen var konstruerad utifrån en standardiserad metod, utifrån en skala 1–5. Finns det en viss osäkerhet i om det konstruerade instrumentet faktiskt mäter det som forskaren vill. Detta är anledningen till varför den kvantitativa undersökningen

kompletterades med ett mindre antal intervjuer med hushållskunder. Detta för att se om materialet konvergerar mot samma resonemang (Golafshani, 2003).

Joppe (2000) definierar reliabilitet som utsträckningen vars resultat överensstämmer i framtiden och hur resultatet är en korrekt representation av den studerade populationen. En studie kan anses tillförlitlig eller att ha hög reliabilitet om studiens resultat kan genom en liknande metod ge reproducerade resultat. Golafshani (2003) gör en särskiljning mellan kvalitativa- och kvantitativa kvalitetsmått. För den kvalitativa forskaren är den viktigaste egenskapen att påvisa sin tillförlitlighet och eliminera fördomar. I denna studie tas detta till hänsyn genom att på ett transparant sätt identifiera vart det empiriska material konvergerar, även vad Golafshani (2013) kallar triangulering. Genom att arbeta på detta sätt går det på ett bättre sätt göra en entydig tolkning av det empiriska materialet. Därav valdes att tydligt presentera de referenser som använts i studien, även för de intervjuer som genomförts. Gällande reliabiliteten i enkätundersökningen, gjordes en avvägning mellan reliabilitet och integriteten hos respondenterna. På grund av att urvalet och utförandet valdes att utföras anonymt finns det därmed ingen kontroll på hur representativt stickprovet är gentemot populationen. Anonymiteten valdes dock att prioriteras vilket motiveras ytterligare i avsnitt 4.6 om etik. Dock finns det viss problematik med enkätens generaliserbarhet, i och med att en enkätundersökning aldrig helt med säkerhet kan representera populationen (Groves R. , 2004). Om följande påståenden inte anses uppfyllda kan detta påverkat reliabiliteten i undersökningen. För det första, beskriver respondentens svar personens karaktär och för det andra, motsvarar den deltagande respondents karaktär populationens karaktär (Groves R. , 2004)? Att bedöma om dessa är uppfyllda är något som ej är möjligt då respondenterna har svarat anonymt vilket leder till att deras svar inte gick att jämföra med personen, exempelvis om den bostadsform de svarat stämmer överens med deras faktiska bostadsform med mera. Groves (2004) menar att fler undersökningar krävs för att minimera den typen av felkälla. Vid grupperingar av data kan osäkerheten i stickprovet visa felaktigheter och därmed påverka studiens resultat (Golafshani, 2003).

4.5.2

Trovärdighet

För upprätthålla en hög trovärdighet i studien har litteratur av Blomkvist och Hallin (2014) lagt grunden för både disposition och den vetenskapliga arbetsmetodiken. Genom att ha granskat de referenser som använts i litteratur och empiriavsnitten bidrog även det till studiens trovärdighet. Antingen genom att hitta ursprungskällor till påståenden eller att hitta flera kompletterande perspektiv. Diskussion har även förts angående det empiriska värdet till studiens syfte och tillförlitligheten men också begrepp som äkthet, närhet och

representativitet har tagits hänsyn till (Blomkvist & Hallin, 2014). Referenser som inte är publicerade i vetenskapliga tidskrifter och artiklar som kan ha innehållit tendentiösa uppgifter har i undvikits eller jämförts med andra, exempelvis information publicerad av enskilda företag eller liknande, på grund av den risk som finns med nära kopplingar till uppdragsgivaren. Blomkvist och Hallin (2014) benämner denna typ av källvärdering som

4.6

Etik

Enligt Blomkvist och Hallin (2014) förväntas allt vetenskapligt skrivande utföras på ett etiskt korrekt sätt. I denna studie har detta uppföljts genom forskningsprocessens olika

uppförandekoder, Blomkvist och Hallin definierar detta som en kodex. Genom att uppfylla Vetenskapsrådets (2002) rapport Forskningsetiska principer inom humanistisk-

samhällsvetenskaplig forsknings fyra grundläggande huvudkrav. Gör det möjligt att

upprätthålla det grundläggande individskyddet i studien. De krav som tas till hänsyn är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet, nyttjandekravet.

Informationskravet – ” Forskaren skall informera de av forskningen berörda om den

aktuella forskningsuppgiftens syfte.” (Vetenskapsrådet, 2002, s. 7)

Samtyckeskravet – ”Deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin

medverkan.” (Vetenskapsrådet, 2002, s. 9)

Konfidentialitetskravet –”Uppgifter om alla i en undersökning ingående personer skall

ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna skall förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem.” (Vetenskapsrådet, 2002, s. 12)

Nyttjandekravet –”Uppgifter insamlade om enskilda personer får endast användas för

forskningsändamål.” (Vetenskapsrådet, 2002, s. 14)

Denna studies genomförande har grundats på kvalitativa och kvantitativa

datainsamlingsmetoder med semistrukturerade intervjuer. Därmed var dessa krav viktiga för att uppfylla de nämnda etiska principerna. För studien innebar detta att de respondenter som deltog i de planerade intervjuerna informerades om studien syfte och hur den lämnade informationen använts. Enligt informationskravet krävs det att deltagaren har informerats om att deltagandet var frivilligt och att medverkan kunde avbrytas när som helst. Detta har gjorts inför de planerade intervjuerna både skriftligt och muntligt. Inhämtande av samtycke är också något som gjorts. Innan intervjun påbörjats har respondenten tillfrågats om denne vill ställa upp anonymt eller med namn och blivit informerad om att samtalet spelades in i syfte att transkribera. Inspelning av intervjun och att delta med personuppgifter var frivilligt under alla intervjuer. Inspelningarna har efter sammanställning raderats.

Utöver detta togs lagar som GDPR i beaktande vid hantering och insamling av personlig information (GDPR, 2016; 679). Personlig information är all information som kan direkt eller indirekt kopplas till eller identifiera personen i fråga (Wolford, 2021). Därav beslutades det att under denna studie inte samla in personliga uppgifter som inte är nödvändigt för studiens reliabilitet och resultat. Detta gäller framförallt den enkätstudie som genomförts, där alla respondenter svarat anonymt och informationen som samlats in endast gäller bostadsform och elavtal, vilket inte går att koppla till enskilda individer.

5

EMPIRI

Innehållet till den empiriska delen av undersökningen är dels hämtad från vetenskapliga källor och myndighetssidor och dels en sammanställning av både den kvalitativa och den kvantitativa undersökningen. De delar som undersöks är ansvarsfördelning, information, medvetenhet och engagemang. Den huvudsakliga delen av ansvarsfördelning är

presenterad utifrån litterära källor och den empiriska insamlingen till information, medvetenhet och engagemang är presenterad utifrån en kombination av kvalitativa och kvantitativa källor.

5.1

Ansvarsfördelning

Ansvarsfördelningen gällande kundens efterfrågeflexibilitet är i denna rapport uppdelad på tre stycken huvudaktörer. Den första av dessa aktörer är elkunden och hushåll. Den andra är företag där elnätsägare, elhandelsbolag, aggregatorer och andra bolag på elnätssidan ingår. Den tredje och sista aktören är staten och andra myndigheter som agerar som beslutsfattare. Hur ansvarsfördelningen uppfattas av aktörerna kommer att presenteras genom en

sammanfattning av ansvarsfördelningen från den kvalitativa- och kvantitativa empiriinsamlingen.

5.1.1

Kundens ansvar

Kunderna får en allt mer viktig roll på elmarknaden och elnätsföretagen sätter kunden allt mer i centrum. Denna nya roll på elmarknaden för elkunderna kräver ett större ansvar. Ett problem är att många kunder inte har en utvecklad kunskap om elmarknaden vilket gör det nödvändigt med vägledning och support från elbolag och andra relevanta aktörer. I dagsläget är det inte lönsamt för kunden att anpassa sin elkonsumtion och agera mer flexibelt genom att flytta sin elkonsumtion till andra tidpunkter. Detta eftersom skatter och nätavgifterna inte påverkas på samma sätt, det är enbart elpriset som blir marginellt billigare. Därför är det upp till de olika aktörerna på elnätssidan att motivera och uppmuntra elkunderna till att bli mer engagerade. (Immonen, Kiljander, & Aro, 2020)

Det finns flera olika möjligheter för hushållskunder att vara flexibla i sin elanvändning. Allt från att undvika att använda olika hushållsapparater vid vissa tider till att låta en extern aktör styra deras elkonsumtion, främst genom att reglera den energi som går till uppvärmning av hushållet över dygnet. Den största potentialen för efterfrågeflexibilitet finns hos

hushållskunder i småhus med eluppvärmning, framförallt under vinterhalvåret. Då är det främst styrning av husets värme i ett fåtal timmar som bidrar med den största potentialen.

vanligt idag enligt E. Johansson (personlig kommunikation, 9 april 2021), som arbetar som sakkunnig inom energi på ett av kommunens största fastighetsbolag. Effektreduktioner kan även uppnås genom en flexibel användning av el. Det kan ske genom direkt styrning där en annan aktör styr vissa apparater i hushållet eller genom indirekt styrning där kunden själv ansvarar för att anpassa sin elkonsumtion efter elpriset. De ekonomiska incitamenten som finns för att kunden ska agera flexibelt är i stort sett obefintliga i dagsläget (Alvehag, o.a., 2016).

5.1.2

Företags ansvar

Aktörerna på produktions- och leverantörssidan har dels som ansvar att erbjuda tjänster för efterfrågeflexibilitet till kunden. Dessa aktörer är i detta arbete indelade i elbolag, vilka är bolag som verkar och är aktiva på elnätssidan och aggregatorer som är externa aktörer som skiljer sig från elnätsbolagen på det sättet att de erbjuder flexibilitetstjänster till kunder som exempelvis en tredje part.

5.1.2.1.

Elbolag

Elbolagen kan använda sig av flera typer av verktyg för att öka kundernas flexibilitet och uppnå en jämnare konsumtion och mindre effekttoppar. De använder sig främst av tre olika sätt för att påverka kunderna till att bli mer flexibla. Det första och vanligaste sättet är nätavgiften, vars huvudsyfte inte är att åstadkomma efterfrågeflexibilitet. Huvudsyftet är att skapa ett kassaflöde till elnätsägaren som går till förvaltning av nätet. Nätavgiften är en del av de kostnader som kunderna faktureras för vid utnyttjande av elnätet (Nilsson & Öhling, 2015). Avgiften består av en abonnemangsavgift och en överföringsavgift, vilket illustreras i tabell 1. I avgiften ingår även en myndighetsavgift på 53,75 kr/år

(Energimarknadsinspektionen, 2021a). Abonnemangsavgiften är en fast kostnad och baseras vanligtvis på hushållets säkringsstorlek, till skillnad från överföringsavgiften som är en rörlig kostnad som baseras på årliga förbrukningen. Denna tariffmodell har kritiserats för att minska hushålls incitament till att hushålla med effekten, eftersom avgiften förblir oförändrad vid låga effektuttag (Nilsson & Öhling, 2015). Tabell 1 visar nätavgiftens uppbyggnad baserat på statistik hämtad från energimarknadsinspektionen och är medelvärden för den svenska marknaden.

Tabell 1: Nätavgiftens uppbyggnad baserat på medelvärdet av svenska nätbolag (Energimarknadsinspektionen, 2021a) Säkringsstl . Årlig konsumtion (kWh/år) Mynd.avg. (kr/år, exkl. moms) Fast avgift (kr/år, exkl. moms) Rörligavgift (kr/kWh,

exkl. moms) (kr/år) Total fastavg Andel

Lägenhet 16A 5 000 53,75 1 198 0,19 2 191 55% Villa 16A 10 000 53,75 2 533 0,18 4 349 58% 20A 10 000 53,75 3 788 0,16 5 487 69% 20A 20 000 53,75 3 766 0,17 7 158 53% 25A 20 000 53,75 4 772 0,16 8 094 59% 25A 30 000 53,75 4 861 0,18 10 186 48%

När elkundens avgift baseras på det faktiska effektuttaget benämns det som en effekttariff. Till skillnad från säkringstariffen är effekttariffen baserad på de högst uppmätta effekten under perioden. Kunden blir därmed på ett mer dynamiskt sätt debiterad för det faktiska effektuttaget. Med tariffmodell likt peak-pricing för effektavgiften, där priset för uttagen effekt varierar beroende på den aktuella kapaciteten i nätet, då kan incitament skapas genom lastförskjutning som minskar effekten under höglasttid. (Nilsson & Öhling, 2015)

Utöver nätavgiften tillkommer kostnaden för handlad el. Tariffmodellen för handlad el kan variera beroende på elhandelsbolag och avtal. Vanligtvis har kunden möjlighet att välja mellan ett fastpris-, månadsbaserat- och timprisavtal. I ett fastprisavtal debiteras kunden ett årligt snittpris per köpt kWh. I ett månadsbaserat avtal debiteras kunden ett genomsnitt av exempelvis Nordpols spotpris under månaden plus skatter. Timprisavtal eller TOU kontrakt innebär att kunden betalar ett pris för sin el som baseras på det aktuella spotpriset på exempelvis Nordpols elbörs plus skatter (Energimarknadsinspektionen, 2021b). Som redogjort för i avsnitt 2.1 så kan rörliga elhandelsavtal ge ett incitament för kunden att vara mer efterfrågeflexibel. Elhandelsbolagets kan där med ge kunden möjlighet att på ett relevant och lönsamt sätt följa elmarknadens prissignaler. (Huang & Grahn, 2018)

Enkätresultatet visar att en mycket liten del av hushållen idag har timbaserad taxa på sitt elavtal. 39% av de tillfrågade svarade att de hade ett elavtal med fastprisavtal. 47% svarade att hushållets elavtal är månadsbaserat. För 12% av de tillfrågade ingick elkostnaden i hyran och det var ingen som svarade att de debiteras enligt timprisavtal. Sett till de olika

bostadsformerna varierade svaren. I bostadsrätt angav 72% att de har rörligt pris

månadsbaserat och cirka 10% angav att elkostnaden ingår i hyran. I hyresrätt svarade 53% att de hade månadsbaserat rörligt pris och 29% svarade fastpris. För de som bor i

studentlägenhet svarade 78% att elkostnaden ingår i hyran. Av de som bor i fristående hus eller villa, svarade 52% att de hade ett fastprisavtal och 44% svarade att de hade

månadsbaserat avtal. Fördelningen mellan de olika elpriserna och bostadstyperna illustreras i Tabell 2 (två av respondenterna svarade att de inte visste vad de hade för sorts elavtal och därför exkluderas dessa i Tabell 2).

Tabell 2: Fördelning av elavtal mellan olika bostadstyper

Elavtal Studentbostad Villa Bostadsrätt Hyresrätt Totalt

Rörligt elpris 0 26 15 11 52

T. Kovala (personlig kommunikation, 24 mars 2021) som arbetar som doktorand inom industriell ekonomi och organisation förklarar att fördelningen av hushållens totala elkostnad idag består av en stor del fasta kostnader som nätavgiften och skatter. Det är i dagsläget inte så stor vits med att göra den rörliga timkostnaden mer rörlig eftersom den är en liten del av totalkostnaden hos kunden. Dessutom hävdar Kovala att en förändring av tarifferna som erbjuds till hushållskunderna kan ha en stor påverkan på deras konsumtion. Enligt O. Forsman (personlig kommunikation, 19 april 2021) som arbetar som

marknadsansvarig inom elnät på ett energibolag har det varit variationer i hur kunder har reagerat på förändrade effekttaxor, till exempel kan en tidsvarierande effekttaxa skapa en förvirring för de kunder som inte är vana vid hur effekt skiljer sig från energi. För de kunder som har en energitaxa är detta system lättare att förstå. Skillnaden mellan energi och effekt är nödvändig för att förstå dessa taxor, dock anser Forsman att det inte är lika välkänt bland hushållskunder som det påstås.

5.1.2.2.

Aggregator

En aggregator är en aktör på elmarknaden, oberoende från elhandel- och elnätsbolag vars uppdrag är att kombinera konsumtionen och eventuellt produktion hos ett större antal hushåll. Europeiska energieffektiviseringsdirektivet definierar aggregator som ”en

tjänsteleverantör på efterfrågesidan som lägger samman kortvariga användarlaster för att sälja eller ut auktionera dem på organiserade energimarknader” (Europaparlamentet, 2012, s. 12). Aggregatorn tar därmed på sig ett balansansvar för ett kollektiv av kunder vilket då kan öppna för ökad efterfrågeflexibilitet i form av laststyrning hos dessa kunder (Rosenlind, 2019). Studier visar att aggregatorer kan möjliggöra en effektiv efterfrågeflexibilitet genom att i praktiken skapa en marknad för slutkundens efterfrågan för till exempel

balanseringsändamål. Enligt de marknadsstrukturer som har publicerats kommer producenternas vilja att minimera driftkostnaderna vara den drivande faktorn i sammanhanget. Aggregatorn tar därmed på sig uppdraget att minimera producentens driftkostnader genom styrning av de aggregerade slutkundernas konsumtionsmönster. Mellan hushållen och aggregatorn sker en förhandling om den ersättning som ska erbjudas för att avstå eller överlåta viss kontroll över hushållets elkonsumtion. Den förtjänst som aggregatorn kan erhålla på marknaden är den nettovinst som uppstår, det vill säga när intäkter från producenten minus den förhandlade ersättningen till hushållet är större än noll (Gkatzikis, Koutsopoulos, & Salonidis, 2013).

I Norden pågår arbete av Nordic Energy Regulators (NordREG), att ta fram riktlinjer för marknadstypen. Marknaden bedöms att bli ett samarbete mellan de nordiska länderna (Tvingsjö, 2020). Under 2020 tog de nordiska tillsynsmyndigheterna som ingår i NordREG, fram nationella rekommendationer för ett blivande regelverk för en oberoende

aggregatormarknad i Norden. I korthet bygger dessa rekommendationer och lagförslag på fyra områden (NordREG, 2020).

1. Generell marknadstillgång för oberoende aggregatorer 2. Ekonomiskt ansvar för orsakade energibalanser

3. Ersättning för icke matchade positioner orsakade av aggregatorer. 4. Mätning av flexibilitet

Det första området beskriver de rättigheter som kan tänkas vara nödvändiga på marknaden, till exempel krävs det ett skydd för marknadens slutkunder och regler som upprätthåller lika villkor för aggregatorer. Det andra området föreslår lagförändringar som ska göra det möjligt för fler aktörer att dela det finansiella ansvaret för påfrestningar på energibalansen av en slutkund, för att effektivisera marknadens utveckling och skala. Det tredje området förtydligar behovet av en ersättningsmodell mellan producenten och aggregatorn. Där ersättning på ett sätt med låg risk ska betalas till producenten vid icke uppfylld energibalans. Det sista och fjärde området berör behovet av ett standardiserat mätsystem av flexibilitet, som kan göra det möjligt för aktörer att operera utan barriärer i alla nordiska länder (NordREG, 2020).

T. Kovala (personlig kommunikation, 24 mars 2021) som är doktorand inom industriell ekonomi och organisation ser stor potential i en framtida marknad för aggregatorer och ser detta som den enda lösningen att med en kostnadseffektivt metod samla flera typer av

mindre konsumenter. Dessutom menar Kovala att detta är en stor möjlighet för kunderna att vara mer aktiva på elmarknaden, utan en stor egen insats. Dock krävs det att aggregatorn endast ska sköta kontakten med marknaden, annars kan det leda till orimligt stora

förändringar av marknaden. Det kan begränsa samverkan med EU. Det är därmed viktigt att en marknad följer europeisk standard, likt existerande EU-direktiv (Europaparlamentet, 2019). Generellt från hushållskundernas sida finns det en tydlig kunskapsbrist kring

aggregatorer och denna typ av marknad vilket både enkätundersökningen och de intervjuer som genomförts visar.

Enligt M. Lahti (personlig kommunikation, 6 april 2021) som arbetar som expert på

Energimarknadsinspektionen (ei), är systemet uppbyggt på ett sådant sätt att nätägaren har tillgång till all information om mätsystem och mätdata eftersom de äger all mätutrustning. Lahti menar att modellen kommer att behöva utvecklas och menar att gränssnittet i

mätarsystemen behöver öppnas upp och göras tillgängligt för utomstående aktörer. Dock är kunders förtroende lågt för aktörer i energibranschen, lägre än för andra branscher. Detta är ett problem vid stora förändringar som drivs av dessa aktörer, till exempel

marknadsstrukturförändringar. (Przepiorka & Horne, 2020). Utöver detta anser den första hushållskunden U. Karlsson (personlig kommunikation, 29 mars 2021) och hushållskund 2 som valt att vara anonym (personlig kommunikation, 9 april 2021) att de skulle ha en större trovärdighet om det kom från myndighetsnivå eller en aktör som de har större förtroende för. Investeringar i miljö- och klimatfrämjande teknik har bevisligen en mycket stark och positiv effekt på kunders förtroende för en aktör (Przepiorka & Horne, 2020).

Att elnätsägaren kan ta på sig en roll som aggregator ser O. Forsman (personlig kommunikation, 19 april 2021) som arbetar som marknadsansvarig inom elnät på ett energibolag som en fördel. Eftersom de redan har etablerade relationer mellan aktör och kund kan utnyttjas om flera aktörer behöver samarbeta. Forsman tillägger även att

Forsman tillägger att det viktiga i sammanhanget från en elnätsägares sida även där är att minska den abonnerade effekten mot överliggande nät, för att minska kostnaderna.

B. Lundkvist (personlig kommunikation, 25 mars 2021) som arbetar som avdelningschef på marknad & försäljning elhandel inom ett energiföretag förklarar att svårigheten i

aggregatorutvecklingen från energiföretagens sida är att göra systemet enkelt för kunden på ett kostnadseffektivt sätt samt att få med sig kunderna utan att behöva göra förändringar i lagstiftningen. Trots detta ser Lundkvist stora möjligheter att denna marknad kan skapa nya samarbeten mellan redan existerande aktörer. Från fastighetsbranschen finns det ett intresse till en eventuell marknad, dock ser E. Johansson (personlig kommunikation, 9 april 2021) som arbetar som sakkunnig inom energi på ett av kommunens största fastighetsbolag att