Utmaningar och möjligheter

Som tidigare resonemang framfört finns det flera faktorer som spelar in på kundens beteende. Vid en förenkling av situationen identifierades och redogjordes för områdena information, medvetenhet, ansvar och engagemang. Kommande avsnitt redogör för de sociotekniska faktorerna och hur de påverkar varandra, som spelar in på utvecklingen av efterfrågeflexibilitet. Detta kommer att göras i enlighet med den presenterade analytiska referensramen som baseras på tre olika nivåer: individnivå, marknadsnivå och nationell nivå (Geels F. W., 2002a). Det kommer även att läggas ett fokus på drivande och hämmande faktorer för utvecklingen av efterfrågeflexibilitet (Hughes T. P., 1992).

6.3.1

Individnivå

En generell hämmande faktor som har identifierats i denna undersökning är kundernas låga engagemang för efterfrågeflexibilitet, vilket förklarades med bland annat okunskapen om ämnet och hushållens uppfattning om att det enskilda hushållet inte systemet i stort. Konsumenten behöver i dagsläget söka efter information själv vilket förutsätter att

som kan göras. Enligt T. Kovala (personlig kommunikation, 24 mars 2021) som arbetar som doktorand inom industriell ekonomi och organisation, ses de låga incitamentet som

otillräckliga och det är endast ett fåtal hushåll som använder sig av den nya tekniken i en hög utsträckning, så kallade early adopters. Även om kunder idag vill engagera sig och styra sin last över dygnet gör dagens tariffmodeller att de ekonomiska incitamentet är näst intill obefintliga för att både ändra på sin elkonsumtion och att införskaffa ny teknik som underlättar för efterfrågeflexibilitet (Broberg, Brännlund, Kazukauskas, Persson, & Vesterberg, 2014). Trots att det ekonomiska incitamentet ansågs vara en mycket drivande faktor för kunder enligt enkätundersökningen. I det förda resonemanget framgår att framförallt fasta kostnader bidrar till en mycket hämmande effekt när det kommer till hushållens ekonomi. Här behöver elmarknaden och framförallt elnätsägarna ta ett större ansvar och lägga grunden till ett system som ger kunderna incitament till en flexibel konsumtion.

För att få en bättre relation mellan hushållen och marknadsaktörerna behöver det sätt som information distribueras på utvärderas och utvecklas, detta kan i dagsläget ses som en hämmande faktor. Resonemang har förts till att detta bör gå mot en mer online baserad flervägs relation, då kan detta ses som en mer drivande faktor istället (Steinhoff, Arli, Weaven, & Kozlenkova, 2019). Informationen som tidigare beskrev kundernas positiva inställning till att dela med sig av information kan ses som en drivande faktor som bör utnyttjas av andra aktörer. En mer utvecklad informationskanal mellan elkunder och verksamma aktörer på elmarknaden kan gynnas av mer etablerad smart teknik, tack vare enkelheten för hushållet. Den smarta tekniken existerar, dock behöver den bli mer utbredd i samhället, vilket kan kräva mer branschöverlappande samarbeten mellan företag men också att myndigheter ser en vinning i detta och agerar.

6.3.2

Marknadsnivå

På marknadsnivån ses elkundernas fasta avgifter som en hämmande faktor för efterfrågeflexibilitet (Nilsson & Öhling, 2015). Med fasta kostnader menar tidigare

resonemang att framförallt elnätstariffen bör förändras. Idag är de kostnader som elbolag tar ut av kunderna inte anpassade för att känna en motivation till att öka sin

efterfrågeflexibilitet. På grund av att elnätsavgiften står för en stor del av kundens totala kostnad, som dessutom i sin tur består av en fast avgift leder det till att mycket liten del av kostnaden är möjlig för kunden att påverka (Energimarknadsinspektionen, 2021a). Den fasta elnätsavgiften uppmuntrar inte till flexibilitet enligt flera av de intervjuer som gjorts. Dock begränsar dagens regelverk hur mycket som elbolagen kan förändra (Hansson, Johansson, & Normark, 2014).

nödvändigtvis betyda ökad lönsamhet för elmarknaden. Dock kan detta ge ett ökat incitament för marknaden överlag till att bli mer flexibel.

För att en aggregator ska kunna ta en viktigare och större roll på marknaden har ett antal faktorer identifierats som idag kan anses som hämmande. För det första krävs det

förutsättningar för att en aktör på ett kostnadseffektivt sätt ska kunna samla ihop flexibiliteten från en större mängd hushåll (Rosenlind, 2019; Gkatzikis, Koutsopoulos, & Salonidis, 2013). Enligt tidigare resonemang spelar smart teknik även här en viktig roll för att kunna hitta en skalbar affärslösning som kan tilltala hushållen. Smart teknik kan även för den mindre engagerade kunden ses som en viktig lösning, om den presenteras i ett enkelt och lättförståeligt paket, enligt T. Kovala (personlig kommunikation, 24 mars 2021), doktorand inom industriell ekonomi och organisation. För det andra behöver en kapabel aktör träda fram och genomföra nödvändiga investeringar. Vilken aktör som bäst skulle passa denna roll är mycket mer komplext än förutspått. Ett resonemang som har varit tydligt i tidigare avsnitt är vikten av samarbeten mellan aktörer. Därmed är ett samarbete bestående av två eller flera aktörer mer troligt, baserat på komplexiteten i uppgiften. En aktör som innehar

specialistkunskaper, exempelvis ett elbolag i samarbete med en aktör som redan har ett utbrett och beprövat kontaktnät med kunderna är att föredra. Under några av intervjuerna uppkom fastighetsägare som en potentiell samarbetspartner då de har närheten till sina hyresgäster, vilka också bedöms som de kunder som är svårast att nå med förändrade pristariffer, framförallt när elkostnaden ingår i hyran. Dock är potentialen för

efterfrågeflexibilitet störst bland småhus med eluppvärmning så om man ska nå dessa skulle det krävas en annan aktör än en fastighetsägare (Alvehag, o.a., 2016). Här behöver framtida studier genomföras för att utreda genomförandet av en effektiv aggregatorroll samt för att ta fram riktlinjer (NordREG, 2020).

6.3.3

Nationell nivå

På nationell nivå kan de existerande regelverken ses som en hämmande faktor för utvecklingen av efterfrågeflexibilitet (Hansson, Johansson, & Normark, 2014). Flera av respondenterna nämner att det antingen saknas ett regelverk som säger vad som är tillåtet för de olika aktörerna att göra på elmarknaden eller att det regelverk som finns är otydligt och inte gynnar utvecklingen av efterfrågeflexibilitet. För att lagstiftningen ska ses som en drivande faktor krävs det en uppdatering av befintliga regelverk till att dessa på ett bättre och tydligare sätt ska stödja utvecklingen av efterfrågeflexibilitet. Det efterfrågades även att man på myndighetsnivå gör mer för att hitta stöd och bidrag som har en bra påverkan på hushåll till att införskaffa sig ny teknik som möjliggör och underlättar för efterfrågeflexibilitet. Exempelvis finns det redan ett bidrag att söka för privatpersoner som heter grön teknik men det innefattar endast stöd för solceller, batterilösningar för egenproducerad el och

laddningspunkt till elbil. Ett alternativ är att stödet även ska inkludera andra typer av

investeringar hos privatpersoner som gynnar utvecklingen av efterfrågeflexibilitet. Detta var i alla fall något som efterfrågades av Z. Camber och P. Eriksson (personlig kommunikation, 18 mars 2021) den kommunala energi- och klimatrådgivningen. Exempel på sådana

investeringar kan vara smart teknik som V2G, smarta hus och andra lösningar som redan anammats av early adopters (Liu, Chau, Wu, & Gao, 2013; Ton & Smith, 2012). Ett utökat

stöd kan ses som en drivande faktor eftersom det kan locka fler kunder till att investera i ny teknik som driver utvecklingen av efterfrågeflexibilitet framåt. Det räcker dock inte bara med ett utökat stöd utan det krävs även att kunderna får rätt information och tar till sig av den informationen som ges på ett rätt sätt så att de sedan kan få användning av den (Alvehag, o.a., 2016).

En annan viktig faktor som i dagsläget ses som hämmande är att det inte är tillräckligt tydligt vad de olika aktörerna på elmarknaden får och inte får göra enligt O. Forsman (personlig kommunikation, 19 april 2021), marknadsansvarig inom elnät. Därför krävs det ett regelverk som säger vad de olika aktörerna får göra. Det är även viktigt att dessa regelverk inkluderar vad de olika aktörerna ska göra. En av utmaningarna med efterfrågeflexibilitet är att ansvaret delas av flera parter, detta menar i alla fall L. Werther Öhling (personlig kommunikation, 30 mars 2021) som arbetar som projektledare och M. Lahti (personlig kommunikation, 6 april 2021) som arbetar som expert på ei. Hushållen har en viktigt roll och effekten blir att det krävs att hushållen tar mer initiativ men det förutsätter att de andra aktörerna vet sin roll på elmarknaden och vilket ansvar det medföljer. Exempelvis skulle elnätsägare kunna ta ett större ansvar över efterfrågeflexibilitet genom att antingen använda sig av batterilager för att reducera de största effekttopparna eller så skulle de kunna ta en allt större roll som

aggregator. Det är inte heller lönsamt för elnätsägare med dagens regelverk att bygga smarta elnät utan de regelverk och incitament som finns gynnar utbyggnad av elnät framför

efterfrågeflexibilitet hävdar O. Forsman (personlig kommunikation, 19 april 2021) som arbetar med elnätet. Detta är något som behöver ses över för att underlätta för de aktörer som vill vara flexibla att kunna ta det steget till ökad efterfrågeflexibilitet och dels för att om kunderna ska engagera sig är det viktigt att myndigheterna och lagstiftarna också engagerar sig och uppdaterar lagstiftningen.

Slutligen kan de miljökrav som idag finns vid exempelvis nybyggnationer ses som en hämmande faktor (Naturskyddsföreningen, u.d.). Kommunerna skulle vilja göra mer och ställa högre miljökrav på nybyggnationer men regelverket hindrar dem från att göra det. Där är det viktigt att kommunerna ska få tillåtelse att ställa högre krav för att detta ska kunna ses som en drivande faktor. Att ställa hårdare krav på energieffektivisering av nybyggda hus än det som myndigheterna har satt borde kunna vara möjligt för att utvecklingen ska gå framåt menar Z. Camber och P. Eriksson (personlig kommunikation, 18 mars 2021) på den

kommunala energi- och klimatrådgivningen. Återigen är det regelverken som ligger efter i utvecklingen och behöver därför ses över för att gynna allmän energieffektivisering och underlätta för hushållen att vara flexibel. När väl en kommun vill engagera sig och vara drivande i energifrågor ska inte regelverket hämma detta.