Respondenternas syn på ansvar

Hur ansvarsfördelningen uppfattas av de olika aktörerna har undersökts i den här studien, genom både en enkätundersökning och genom intervjuer med verksamma aktörerna. Enkätundersökningen visar på att en övervägande del av kunderna känner ett ansvar att minska eller ändra på sin elkonsumtion. 71% av respondenterna svarade att de känner ett ansvar medan 21% svarade att de inte känner ett ansvar och 8% svarade att de inte vet. Detta illustreras nedan i figur 5. När en liknande fråga ställdes fast man istället fick svara med en siffra 1 till 5, där 1 är att man inte alls har ett ansvar gentemot samhället hur man

konsumerar och använder el och 5 att man instämmer helt att man har ett ansvar blev det genomsnittliga svaret 3.82. Där är det genomsnittliga svaret från studentbostäderna lägst med ett genomsnittligt svar på 3.6. Detta visas även i Tabell 3 i avsnitt 5.5 om engagemang.

Figur 5 Fördelning över hur kunden upplever ett eget ansvar att minska eller ändra på sin elkonsumtion

En majoritet av hushållskunderna svarade att de själva bär ansvaret över hur de konsumerar sin el, enligt enkätundersökningen. Därefter anser hushållskunderna att myndigheter, elhandelsbolag och energirådgivare bär ansvaret över hushållens efterfrågeflexibilitet. Detta illustreras nedan i figur 6.

kommunikation, 9 april 2021) är det hushållens ansvar att man inte förbrukar mer energi än vad som behövs. Men ansvaret till att man som hushåll ska vara flexibel ligger på

elmarknaden och dess aktörer. Hushållskunden vill även se förändring på elmarknaden samt att nätägare och leverantörer behöver presentera information och produkter som underlättar för kunden.

Z. Camber och P. Eriksson (personlig kommunikation, 18 mars 2021) på den kommunala energi- och klimatrådgivningen anser att energibolagen har ett stort ansvar i att göra det attraktivt för kunden att vara efterfrågeflexibel och välja de alternativ som är mest gynnsamma för klimatet. Där är ett exempel att energibolagen ska arbeta hårdare för att behålla sina fjärrvärmekunder genom att göra det mer attraktivt för kunden genom exempelvis en taxa-modell som inspirerar kunden till att spara in på värme. O. Forsman (personlig kommunikation, 19 april 2021) som är marknadsansvarig inom elnät menar att en effekttaxa ska underlätta för kunden till genom att se till effekttoppar undviks då de märks av på kostnaden på kundens faktura. Han ser den ekonomiska aspekten som det bästa

incitamentet för de flesta men också att man vill bidra till miljön. Även fastighetsbolag har ett ansvar eftersom de är stora el- och energikunder. Dock menar E. Johansson (personlig kommunikation, 9 april 2021) som arbetar som sakkunnig inom energi på ett fastighetsbolag att det i dagsläget saknas krav på att vara flexibel vilket leder till att de inte lägger några större resurser inom området.

T. Kovala (personlig kommunikation, 24 mars 2021) som arbetar som doktorand inom industriell ekonomi och organisation säger att en stor del av ansvaret ligger på elnätsägarna i och med att en ökad andel el kommer från sol och vind. De ansvarar för avgifter och tariffer som kan fungera som ett incitament för kunden till att vara flexibel i sin elkonsumtion. Även B. Lundkvist (personlig kommunikation, 25 mars 2021) som är avdelningschefen på

marknad & försäljning elhandel inom ett energiföretag håller med om att elnätsägarna ansvarar för att styra priset och att elhandlarna har i uppgift ta fram lösningar som möjliggör för kunden till att vara flexibel i sin elkonsumtion. I dagsläget finns det få ekonomiska

incitament till att investera i smarta systemlösningar för elnätsägare menar O. Forsman (personlig kommunikation, 19 april 2021). De får exempelvis inte använda sig av batterilager till att sänka effekttoppar. Forsman menar att de regelverk som finns, gynnar nätutbyggnad mer än flexibla lösningar. Vidare menar Forsman att nätägare ser en samhällsnytta i att skapa flexibla lösningar, men lönsamheten i dessa investeringar är låg med dagens

incitament. L. Werther Öhling (personlig kommunikation, 30 mars 2021) som arbetar som projektledare menar att införande av incitamenten ska även göra det mer attraktivt att satsa på efterfrågeflexibilitet istället för att bygga ut elnäten för att klara den ökade effekten vilket elnätsföretagen har stor nytta av för att slippa de höga kostnaderna det medför. Alla

investeringar som görs i elnätet betalas i slutändan av kunderna vilket är ett incitament till att kunderna ska öka sin flexibilitet.

Enligt doktoranden T. Kovala (personlig kommunikation, 24 mars 2021) har myndigheterna ett stort ansvar att aktivera de övriga aktörerna på elmarknaden samt att de behöver fokusera mer på mindre förbrukare som exempelvis hushållskunder. I dagsläget ligger utvecklingen före lagstiftningen vilket försvårar utvecklingen av efterfrågeflexibilitet. Samtidigt säger Z. Camber och P. Eriksson (personlig kommunikation, 18 mars 2021) på den kommunala

energi- och klimatrådgivningen att myndigheternas ansvar är att se till att det finns för kunderna bra stöd att söka ifall kunden vill göra investeringar i en mer hållbar elkonsumtion. Ei:s ansvarar för att Sveriges energimarknader ska vara effektiva genom att skapa regelverk och incitament som underlättar för andra aktörer. Ei har dock inte ensamt ansvar utan det finns regelverk på EU-nivå som styr över hur regelverken på elnätssidan utformas säger L. Werther Öhling (personlig kommunikation, 30 mars 2021) som tidigare arbetat inom ei. Även M. Lahti (personlig kommunikation, 6 april 2021) som arbetar som expert på ei ger sin syn på vad ei har för ansvar för ökad efterfrågeflexibilitet. Ei har i uppgift att som reglerare möjliggöra att det finns en marknadsmodell som gör det möjligt för nya aktörer att komma in på marknaden och för flexibilitetsmarknader lokalt och regionalt att bildas. Dessa nya

aktörer kan exempelvis vara aggregatorer, värmepumpsleverantörer med en inbyggd tjänst för efterfrågeflexibilitet eller elbilsförsäljare med medföljande styrning för V2G lösningar. Lahti tillägger även att det även är viktigt att de är tydliga med vad som får göras och vad som inte får göras på elmarknaden. Kommunerna har också ett viktigt ansvar i att inspirera privatkunder och se till att det ges en samhällsvinst där Lahti säger att kommunerna har ett ansvar och då främst genom att bli mer medvetna och föra en dialog med de lokala

energibolagen, exempelvis innan man godkänner etableringar av nya verksamheter. I slutändan är kunden som måste utföra förändringarna, men då krävs det att

förutsättningarna skapas av marknaden och att det är enkelt för kunden menar O. Forsman (personlig kommunikation, 19 april 2021), marknadsansvarig inom elnät. Forsman anser även att en central styrning av kunder kan vara ett steg i rätt riktning. Där en aggregator exempelvis styr den passiva förbrukningen. Även Kovala och Lundkvist menar att kunden i grund och botten har ett ansvar där det är viktigt att de ser sin roll som energianvändare, inte skjuter ifrån sig ansvaret och att de anammar det som de erbjuds dem inom

efterfrågeflexibilitet. För att det ska vara möjligt är det viktigt att andra aktörer hjälper till och underlättar för kunden. Johansson har svårt att se att hushållskunderna ska bli mer flexibla av bara ren godhet ifall ökad efterfrågeflexibilitet innebär en ansträngning och mer ansvar av kunden. Det som krävs är att det ska bli lönsamt att vara flexibel eller att det ställs högre krav. Ett problem som Werther Öhling och Lahti ser är att kunderna inte förstår denna komplexa fråga och kunderna kan omöjligt ta ansvar över något de inte känner till vilket leder till att ansvaret för utvecklingen av efterfrågeflexibilitet främst ligger på ei och delat ansvar med branschen. Samtidigt är det kunderna som i slutändan måste fullfölja och agera mer flexibelt.

I slutändan är alla respondenter eniga om att utvecklingen av efterfrågeflexibilitet är ett delat ansvar mellan många olika aktörer. Den marknadsansvariga inom elnät, O. Forsman

(personlig kommunikation, 19 april 2021) säger att ansvaret inte endast ligger på kunden utan att det är upp till elnätsägaren att möjliggöra för kunden att kunna vara flexibel. Lundkvist tillägger att ansvaret främst ligger hos branschen och hos lagstiftningen till att göra det enklare för kunden och för att skapa rätt förutsättningar. Z. Camber och P. Eriksson

byggnationen startade och när husen sedan utvärderades visade det sig att dessa hus hade 40% lägre energiförbrukning än kravet från boverket. Camber och Eriksson säger även att de verksamma aktörerna ska ta ett tydligare ansvar för drift och energideklaration vid

nybyggnationer. Det krävs alldeles för mycket kunskap för att hushållet ska ordna detta själv.