Ansvarsgenombrott som en allmän rättsprincip

Ansvarsgenombrottsinstitutet har genom åren diskuterats och analyserats i form av en specifik associationsrättslig norm och med anledning av NJA 2014 s. 877 har en del rättsvetenskapsmän avvisat att en sådan oskriven associationsrättslig genombrottsnorm existerar i svensk rätt.²⁷⁶ Eftersom HD:s domskäl kan uppfattas som ett nekande av en sådan rättsnorm ska jag, utöver den undersökning och diskussion som förts i kapitel 2–3, fortsätta på spåret som inletts i detta kapitel genom att diskutera ansvarsgenombrottet i ett nytt perspektiv, nämligen såsom en all-män rättsprincip.²⁷⁷ Vad jag avser att åstadkomma i denna del är alltså att förklara

275 Sandström – ett ordknappt prejudikat, s. 2. 276 Se bl.a. Adestam, 21–22.

277 Jag väljer här att benämna den allmänna rättsprincipen såsom ansvarsgenombrott. Detta är naturligtvis inte nödvändigt, utan man kan även tala om en rättsprincip om rättsmissbruk eller genomsyn och dylikt. Jag anser dock, trots den oklarhet som råder om ansvarsgenombrott, att det finns en mening med att behålla begreppsbe-stämningen eftersom tidigare praxis och doktrin fortfarande kommer vara relevant vid en tillämpning av rättsprin-cipen. Ur rättssäkerhetssynpunkt är det därför att föredra att använda begreppet ansvarsgenombrott än t.ex. rätts-missbruk eftersom aktieägare och andra aktörer därmed erhåller tydligare riktlinjer för när ett ansvar kan komma att genombrytas av en domstol utan stöd i lag.

nombrottet som en allmän rättsprincip i stället för en särskild associationsrättslig genombrotts-norm.²⁷⁸ Mig veterligen har inte ett sådant försök tidigare gjorts.²⁷⁹ Jag kommer sålunda argu-mentera för att en sådan rättsprincip redan existerar i svensk rätt – detta är med andra ord en rättslig argumentation för ett nytt synsätt vad avser genombrottssituationer och inte ett försök att tillskapa en ny rättsnorm.²⁸⁰

Här finns det anledning att förklara vad som skiljer en allmän rättsprincip från en norm på associationsrättens område. En associationsrättslig norm är en regel som enbart verkar på asso-ciationsrättens område, vilket innebär att regeln har ett speciellt syfte och en särskild funktion som lämpar sig för just det rättsområdet. En allmän rättsprincip kan emellertid prägla och ge-nomsyra ett helt rättssystem i och med dess karaktär; en allmän rättsprincip speglar som ovan påpekat en grundläggande värdering som råder i samhället. I det här fallet består den grundläg-gande värderingen i att vårt rättssystem inte accepterar olika typer av rättsmissbruk, oavsett vilket rättsområde som är aktuellt.281 En norm på associationsrättens område kan även i vissa fall benämnas som en speciell rättsprincip. En speciell rättsprincip är främst hänförlig till ett rättsområde till skillnad från den allmänna rättsprincipen som genomsyrar rätten i sin helhet. Som ett exempel på en speciell rättsprincip kan nämnas pacta sunt servanda (avtal skall hållas) som främst är hänförlig till avtalsrätten och folkrätten.²⁸²

Lindskog har efter NJA 2014 s. 877 nämnt att det troligen inte rör sig om en associations-rättslig ansvarsgenombrottsregel, men att ansvar kan åläggas med stöd av andra rättsregler. I detta sammanhang framhåller han att”man kan också falla tillbaka på ett slags generalklausul om rättsmissbruk; en formell rättsställning får inte brukas på ett kvalificerat otillbörligt sätt”.²⁸³ Även Dotevall har uttalat att den regel som vuxit fram i rättspraxis om ansvarsgenombrott har

278 En sådan lösning undgår även den kritik som Adestam har lyft fram som en eventuell markering från HD, dvs. att det inte är associationsrättens uppgift att komma till rätta med orättvisor som kan utgöra ett resultat av att viss verksamhet bedrivs i form av en juridisk person, se Adestam, s. 20.

279 Brocker & Grapatin har i sin framställning diskuterat ansvarsgenombrottet i en vidare bemärkelse. I samman-hanget uttalade de att ”[m]ed ansvarsgenombrott avses… samtliga de fall där det aktiebolagsrättsliga normsyste-met har fått ge vika till förmån för andra civilrättsliga principer, således ansvarsgenombrott i den vidare bemär-kelsen”, se Brocker & Grapatin, s. 29. Även Andersson har beskrivit ansvarsgenombrottet i termer av en allmän rättsgrundsats, se Andersson, Jan, Förmögenhetsrätten och bolagsrätten – några reflektioner kring juridisk analys, argumentation, rättsutveckling och politik. Nybrott og odling: festskrift till Nils Nygaard på 70-årsdagen, Fagbok-forlaget, Bergen, 2002, s. 250 f.

280 Jori Munukka har tidigare diskuterat rättsmissbrukets framväxt i svensk rätt, dock endast i en avtals- och kon-traktsrättslig kontext. Han menar att en rättsmissbruksnorm har vuxit sig stark i fransk och tysk rätt, men att en sådan norm även existerar i svensk rätt, fastän i en mer begränsad omfattning. Se Munukka, Jori, Rättsmissbruk. En rättsfigur under framväxt, Stockholm Centre for Commercial Law Årsbok I, vol. 1, Iustus Förlag AB, Uppsala, 2008, s. 135–164.

281 Munukka menar att hittills har rättsmissbruksbegreppet främst brukats i den begränsade bemärkelsen att besk-riva kringgående av lag och förefaller därutöver inte ha varit allmän erkänt, se Munukka, s. 135.

282 Hettne & Otken-Eriksson, s. 62 f.

karaktären av en generalklausul.²⁸⁴ Det som Lindskog och Dotevall benämner som en ralklausul menar jag egentligen klär sig bättre i termer av en allmän rättsprincip. En gene-ralklausul är en mycket allmän formulerad lagbestämmelse som ger domstolar stor frihet vid bedömningen av enskilda fall och kallas ibland för ”gummiparagrafer”.²⁸⁵ I svensk rätt finns det ingen generalklausul i lag om ansvarsgenombrott och det är därför mer riktigt att tala om en allmän rättsprincip.²⁸⁶

Sandström har formulerat en egen åsikt vad gäller ansvarsgenombrottet som rättsfigur, vil-ken till vissa delar överensstämmer med min egen uppfattning. Sandström har nämligen uttalat att det inte är troligt att ansvarsgenombrott ska ses som en särskild rättsfigur, utan som ett sam-lingsbegrepp för en rad olika konstruktioner att bestämma talan mot ägarna bakom ett företag, dvs. regler inom skadeståndsrätten, mellanmansrätten, miljörätten och så vidare.²⁸⁷ Jag är över-ens med Sandström om detta, men min mening är att man kan ta det ytterligare ett steg; de olika konstruktionerna som Sandström talar om kan inordnas under en och samma allmänna rätts-princip.

Enligt min bedömning finns det en viktig fördel med att tolka ansvarsgenombrottet som en allmän rättsprincip; domstolar får en möjlighet att kompensera för brister i rättssystemet i sin helhet, och således inte bara inom associationsrätten. Denna allmänna rättsprincip tar följaktli-gen sikte på olika typer av lagstiftning och rättsområden och verkar inte endast i syfte att skydda associationsrättsliga fall.²⁸⁸ Rättsprincipen kan t.ex. ta hela kreditmarknaden och olika borge-närsgrupper i beaktning, men även andra frågor som rör kringgåenden av olika typer av rättsliga regler.

En annan fördel med den allmänna rättsprincipen är att man får ett enhetligt system för genombrytande av ansvar. På så vis kan rättslig argumentation för genombrytande av ansvar samlas under ett och samma institut, vilket enligt min mening förbättrar förutsebarheten och rättssäkerheten. I stället för att förklara ett genombrytande av ansvar med olika typer av mindre,

284 Dotevall, s. 113.

285 Melin, s. 175 och Nationalencyklopedin, generalklausul: http://www.ne.se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/encyk-lopedi/lång/generalklausul (hämtad 2017-04-12).

286 Även Andersson är av denna uppfattning då han menar att det är osannolikt med ett införande av en gene-ralklausul och att en allmän rättsgrundsats om ansvarsgenombrottet därför kommer att leva vidare, se Andersson i festskrift till Nils Nygaard, s. 251.

287 Sandström – MÖD 2013:28, s. 1.

288 Nerep har fört ett liknande resonemang, dock inte i termer av en allmän rättsprincip och endast med hänsyn till borgenärsskyddsregler i övrigt i svensk rätt, se Nerep, s. 16.

tillskapade rättsnormer²⁸⁹ kan allt inordnas under ett och samma system vilket bidrar till en ökad insyn och förståelse för berörda parter.

Ytterligare en fördel är att man kan åstadkomma ett situationsspecifikt ansvar fastän man har ett enhetligt institut för rättsmissbrukande situationer. De enskilda omständigheterna i varje enskilt fall kan få en avgörande effekt på frågans utgång och de särskilda rättsliga frågor som aktualiseras inom olika rättsområden kan på så vis också beaktas. Detta möjliggör således en kasuistisk prövning där omständigheterna i varje enskilt fall noga kan vägas mot varandra för att konstatera om det föreligger ett rättsmissbruk.

Till skillnad från fallet med en rättsregel är rättsföljden vid en allmän rättsprincip mer flex-ibel. Inte bara skadestånd utan även andra påföljder kan komma i fråga. En domstol kan således vid en tillämpning av den allmänna rättsprincipen om ansvarsgenombrott välja den rättsföljd som är bäst lämpad i det enskilda fallet.

För att hålla en aktieägare ansvarig för ett bolags skulder måste man anlägga ett brett per-spektiv där olika faktorer måste vägas mot varandra. Jag instämmer därför med Dotevall att det inte är en bra lösning att försöka ”pressa fram” klara rekvisit ur det material som står till buds.²⁹⁰ Vad som exakt kommer att utgöra ett ansvarsgenombrott är således svårt att beskriva. De olika riktlinjer och bedömningsgrunder som presenteras i anslutning till detta kapitel ska därför inte betraktas som rekvisit med klart innehåll utan bör i stället uppfattas som rättsliga standarder som ska sammanvägas med beaktande av förhållandena i det enskilda fallet.²⁹¹

Ett genombrytande av gränsen mellan ett bolags och en aktieägares självständiga rättsfärer bör ske om det är ändamålsenligt med ett sådant genombrytande. För att avgöra om genombry-tandet vore ändamålsenligt måste en avvägning göras mellan, å ena sidan, ändamålen med reg-lerna om bolags självständiga rättsliga personlighet och, å andra sidan, ändamålen med de regler som skulle kunna ge anledning till ansvarsgenombrott, t.ex. regler om skydd för borgenärer.²⁹² Här får de faktiska omständigheterna stor betydelse, t.ex. osjälvständighet och underkapitali-sering, och i varje enskilt fall måste det avgöras om det sammantaget är ändamålsenligt att genombryta de självständiga rättsfärerna.

289 T.ex. menar Adestam att HD i NJA 2014 s. 877 har tillämpat en rättsnorm med innebörden att ”den som vidtar åtgärder i syfte att kringgå reglerna i rättegångsbalken om fördelning av rättegångskostnader ådrar sig en förplik-telse att ersätta rättegångskostnaden, trots att denne inte är part i processen”, se Adestam, s. 10.

290 Dotevall, s. 113. Även Brocker & Grapatin är av denna uppfattning och menar att man bör undvika att skapa rekvisit av tvingande karaktär. I stället förespråkar de en helhetsbedömning, varvid man särskilt bör beakta miss-bruk eller annat illojalt beteende, se Brocker & Grapatin, s. 88.

291 Se Dotevall, s. 113.

292 Stattin, Daniel, Företagsstyrning. En studie av aktiebolagsrättens regler om ägar- och koncernstyrning, 2 uppl., Uppsala universitets tryckeri, Uppsala, 2008, s. 455.

I svensk rätt har det många gånger förekommit att ett ansvar har genombrutits vilket möj-liggjort att man har kunnat hålla de bakomliggande aktörerna ansvariga för vidtagna handlingar. Det har alltså handlat om en eller flera bakomliggande fysiska personer som genom sitt age-rande har visat på en rättsmissbrukande plan. Det är just det som den allmänna rättsprincipen om ansvarsgenombrott syftar till att omfatta, dvs. rättsmissbrukssituationer.²⁹³ Rättsmissbruk kan förekomma inom olika rättsområden såsom avtalsrätt, processrätt, miljörätt, associations-rätt m.m. Inom avtalsassociations-rätten kan det handla om en otillbörlig påverkan från en tredje part. På associationsrättens område kan det uppstå situationer där aktieägare på ett illojalt vis dragit nytta av principen om begränsat betalningsansvar för att snedvrida riskfördelningen mellan ak-tieägare och borgenärer. Möjligen är även missbruk av minoritetsskyddet till skada för bolaget ett exempel på rättsmissbruk. I ett miljörättsligt fall kan det röra sig om ett moderbolag som försöker undvika ett ansvar för miljöskador genom utnyttjandet av ett dotterbolag. Gemensamt för de olika typsituationerna är att den juridiska formen begagnas som ett medel för att åsido-sätta allmänna intressen eller för att främja orättfärdiga, bedrägliga eller brottsliga syften.294

Hur kommer då denna allmänna rättsprincip till uttryck i svensk rätt? Min uppfattning är att den rättsnorm som existerar är av innebörden att ett genombrytande av ansvar är möjligt när en eller flera personer vidtar åtgärder i ett rättsmissbrukande syfte. De bakomliggande aktörerna kan på ett sådant vis åläggas ett betalningsansvar för skulder, skador och andra kostnader, trots att de formellt sett inte har ett sådant ansvar. Associationens självständighet bryts således ige-nom och dess förpliktelser och rättigheter överförs till delägarna eller medlemmarna. Institutets ändamål är således relativt enkelt att fastställa: att genombryta den självständiga rättspersonlig-heten för att motverka otillbörliga resultat.²⁹⁵ Brocker & Grapatin är även av uppfattningen att det är en ”tilltalande och pragmatisk lösning att vid uppenbara missbruksfall av aktiebolagsfor-men bortse ifrån den formaljuridiska konstruktionen om absolut frihet ifrån ägaransvar.”²⁹⁶

Den lösning som jag förespråkar liknar till viss del det angreppssätt som har använts i tysk rätt, men framförallt den amerikanska teorin om piercing the corporate veil. I de båda utländska rättssystemen rör det sig om ett situationsspecifikt ansvar där omständigheterna i varje enskilt fall kommer att bli avgörande. Det rör sig således inte om fastslagna rekvisit, utan i stället har

293 Att lagstiftning inte ska uppmuntra till kringgående och missbruk är ett viktigt ändamålsskäl i en aktiebolags-rättslig analys, se Andersson i festskrift till Nils Nygaard, s. 243.

294 Se noten på s. 60 i SOU 1987:59 samt Lehrberg, Bert, Aktiebolagsrätt, Iusté AB, Uppsala, 2016, s. 159. 295 Eklund, Karin & Stattin, Daniel, Aktiebolagsrätt och aktiemarknadsrätt, 2 uppl., Iustus Förlag AB, Uppsala, 2016, s. 82.

296 Brocker & Grapatin, s. 78. Dessa två förespråkar att ansvarsgenombrottet ska ses som en säkerhetsventil, till-lämplig på förfaranden som står i strid med ABL:s andemening och syfte, utan att för den skull kunna angripas med stöd av uttryckliga bestämmelser däri, se s. 85.

doktrin och praxis utmålat vissa riktlinjer som kan leda till att ett ansvar bör genombrytas. I amerikansk rätt har ansvarsgenombrottsinstitutet bedömts vara nödvändigt eftersom ett alltför starkt upprätthållande av den juridiska personens identitet skulle betraktas som stötande ur rätt-visesynpunkt.²⁹⁷ Institutet är därmed nödvändigt för att motverka orättvisa och missbruk. Insti-tutet har emellertid inte behandlats som en associationsrättslig norm utan har i stället behandlats i allmänna ordalag och tillämpats på olika rättsområden. Det rör sig därför om en princip som rör sig över flera olika rättsområden och som i svensk rätt skulle kunna beskrivas som en allmän rättsprincip. Således finns det en hel del likheter mellan en allmän rättsprincip om ansvarsge-nombrott i svensk rätt och den amerikanska lösningen med piercing the corporate veil. I både det svenska och amerikanska rättssystemet rör det sig om en rättsprincip som spänner över flera rättsområden där en kasuistisk prövning av omständigheterna i varje enskilt fall måste göras och noga vägas mot varandra. Endast på detta vis kan man avgöra om det föreligger ett rätts-missbruk och att ett ansvar därför bör genombrytas.