7 Produktion och investeringar
9 Arbetskraft och löner
9.1 Industrier med minskande sysselsättning
9.1.1 Minskningens omfattning
I Sverige liksom i andra av Europas indu-striellt mest utvecklade länder pågår sedan länge en krympning av viktiga sektorer inom TEKO-industrierna. I EEC-utredningen om textilindustrin (se bilaga) konstateras t ex att antalet anställda i textilindustrin i de sex staterna sjunkit med ca 200 000 sedan 1958 då antalet var 1,9 miljoner. Samtidigt förutser utredningen att ytterligare 200 000 personer kommer att förlora sina anställ-ningar fram till 1975. Den brittiska utred-ningen om konfektionsindustrin beräknar att branschens anställda skall minska årligen med 2 % , dvs 10 000 personer per år, under 70-talet.
I de svenska TEKO-industrierna kulmine-rade antalet sysselsatta i början på 1950-talet med tillsammans drygt 115 000. Över en tredjedel av dessa återfanns inom
ylle-och bomullsindustrin ylle-och 10 % i trikåindu-strin. Konfektionsindustrin svarade för ca 4 0 % . Återstående 1 5 % arbetade inom linne-, hamp- och juteindustrin, konstfiber-och sidenfabriker eller i fabriker för tillverk-ning av specialartiklar såsom vadd, drev, band etc.
Under 50-talet sjönk antalet anställda snabbt inom textilindustrin, huvudsakligen i ylle- och bomullssektorerna. Konfektions-industrin höll däremot sin sysselsättnings-nivå under 50-talet. Antalet anställda varie-rade mellan 45 000 och 50 000. Under 60-talet har sysselsättningen fortsatt att minska i snabb takt i textilindustrin, och liksom tidi-gare har ylle- och bomullssektorerna varit mest utsatta. I slutet av 60-talet började också antalet anställda i konfektionsindustrin att sjunka kraftigt. Den totala sysselsätt-ningsminskningen i TEKO-industrierna upp-gick på 50- och 60-talen till 2 % per år och enbart under 60-talet till 3,4 % per år. Sam-manställningen nedan ger en översiktlig bild av utvecklingen.
TEKO-industrierna Därav ylle
bomull trikå konfektion Källa: Industristatistiken
Antalet anställda 31.12 1950
113 662 16 237 19 504 11 818 47 192
1960 94 303 10 680 13 335 10 529 43 454
1967 75 192
6 790 8 453 8 736 36 036
1968 7 0 1 8 0
6 055 8 225 8 400 32 975
Minskning i % 1950-60 1960-67
17,0 34,2 31,6 10,9 7,9
20,3 36,4 36,6 17,0 17,1
1967-68 6,7 10,8 2,7 3,8 8,5
Sett över hela perioden, från 1950 till 1968, har förändringarna inneburit att det tillverkningsled som legat närmast konsu-menten klarat sig bättre än övriga led. Kon-fektionsindustrin noterar 25 % sysselsätt-ningsminskning, trikåindustrin 30 % medan ylle- och bomullsindustrierna har reducerats med mellan 50 och 60 %. Antalet berörda personer är genom branschernas relativa storlek betydande. Avgången har samman-lagt berört inte mindre än 45 000 personer.
En mer finfördelad uppdelning på olika del-branscher återfinns i bilaga 8.
Om minskningen av antalet anställda fort-sätter i den takt som genomsnittligt rådde under 50- och 60-talen tillsammans, redu-ceras antalet anställda med 13 000 under 70-talet. Om minskningen fortsätter i enbart 60-talets takt, uppgår reduktionen till 20 000 anställda vilket fortfarande gör TEKO-indu-strin till en tämligen stor industribransch.
Långtidsutredningen har för 70-talets första hälft uppskattat sysselsättningsminskningen till 1 % per år för textilindustrin och 2 % för konfektionsindustrin vartill kommer ar-betstidsförkortningen. Motivering för valet av denna något långsammare takt är bl a antagandet att ökningen av produktiviteten
9.1.3 Den utländska arbetskraften Närmare en fjärdedel av TEKO-industrier-nas arbetskraftsbehov täcks för närvarande genom anställning av personer från andra länder, främst Finland. Den 1 april 1970 fanns det i branschen drygt 14 000
arbets-skall avta till följd av eftersatta investe-ringar.
Den kraftiga minskningen under lång tid av antalet anställda har inte skett likformigt i olika regioner eller för olika grupper av anställda. Inslaget av äldre och utlänningar har ökat liksom den geografiska koncen-trationen. Detta behandlas i de följande av-snitten.
Omkring en tredjedel av Sveriges alla kvinnliga industriarbetare är sysselsatta i TEKO-industrierna. Kvinnoandelen är sär-skilt hög, ca 80 %, i konfektionsindustrin medan textilindustrins arbetare till drygt 50 % består av kvinnor.
9.1.2 Ålders- och könsfördelningen
Andelen äldre arbetstagare har successivt ökat från början av 50-talet. Tabellen ne-dan visar hur åldersfördelningen såg ut år
1968. Inslaget av äldre arbetskraft är särskilt starkt i fråga om manliga arbetare i textil-industrin. Från annat håll vet vi dessutom att de äldres andel är ännu större i storstä-derna och i de fyra »TEKO-stästorstä-derna» Borås, Alingsås, Falköping och Ulricehamn.
anmälda utlänningar, varav ca 6 400 i textil-och ca 7 600 i konfektionsindustrin. Bland större industribranscher är detta en hög an-del men flera storföretag inom verkstadsin-dustrin överträffar den.
I tabellen nedan sammanfattas vissa data om fördelning på män och kvinnor, på vissa län etc.
Man Kvinnor Åldersgrupper
(arbetare) Under 30 år
31—50 år Över 50 år Summa
Textil antal
2 629 3 407 4 242 10 278
% 26 33 41 100
Konfektion antal 1 328 1 422 1 045 3 795
% 35 37 28 100
Textil antal
3 724 4 699 3 852 12 275
% 30 39 31 100
Konfektion antal %
6 116 39 5 589 36 3 854 25 15 559 100 Källa: Arbetsmarknadsorganisationernas interna statistik
SOU 1970: 59 91
Arbetsanmälda utlänningar 1.4.70
Region/län Hela landet Därav: i Älvsborgs
Göteborgs Bohus län Malmöhus Hallands 1
län och kvinnor 1 4 0 1 1
6 491 2 001 1 230
809 Det bör observeras att angivna siffror inte inkluderar de invandrare som erhållit svenskt med-borgarskap.
9.1.4 Geografisk fördelning
I kapitel 6 redovisades industrins och därmed också de anställdas fördelning på olika län. Här gör vi en fördelning mellan å ena sidan städer och å den andra lands-bygd. Samtidigt jämför vi förhållandena 1950 och 1968. Som framgår av tablån ne-dan är förändringarna sene-dan 1950 mycket omfattande.
Antal TEKO-arbetare i vissa städer/regioner Minskning Antal 1950—68 Region/städer 1968 i %
Stockholm Summa »storstäder» 7 912 Alingsås, Borås, Falköping, Ulricehamn 11 175 Övriga städer 15 069
70
23 42 Summa städer
Summa landsbygd Hela landet
34 156 49 23 256 25 57412 41 Källa: Arbetsmarknadsorganisationernas interna
statistik
Mer än halva den totala avgången har skett i storstäderna, vilka tillsammans sedan 1950 förlorat i genomsnitt 1 000 TEKO-arbetare om året.
I de fyra städerna Alingsås, Borås, Fal-köping och Ulricehamn dominerade TEKO-arbetarna år 1950. Av samtliga arbetare i den egentliga industrin återfanns inte
mind-re än 77 % i TEKO-industrierna. Även des-sa utpräglade TEKO-städer har emellertid fått vidkännas en inte obetydlig nedgång av antalet TEKO-arbetare. Från 14 500 arbeta-re år 1950 har antalet sjunkit till 11 175 år
1968 eller med 23 %. Landets mest koncen-trerade TEKO-område, Boråsregionen, höll däremot en stabil sysselsättningsnivå för TEKO-anställda under samma period.
Ett viktigt element i utvecklingen är att krympningen av TEKO-industrierna hittills
— med undantag för Norrköping på 50-talet
— huvudsakligen ägt rum i områden som utan allvarliga störningar kunnat absorbera den friställda arbetskraften. Efter YFA:s nästan fullständiga avveckling kommer mindre än 7 000 TEKO-arbetare att finnas kvar i storstadsregionerna och den ytterli-gare krympning som kan komma att ske måste nödvändigtvis bli koncentrerad till områden med mycket lägre differentierings-grad och därmed medföra långt allvarligare följder. Ungefär 50 % av företagen var 1968 belägna i landsbygdsområden där en even-tuell avveckling går parallellt med krymp-ning av jord- och skogsbrukssektorn.
Borås-regionen svarar nu för omkring en tredjedel av Sveriges hela TEKO-industri och betydande delar av den övriga TEKO-industrin återfinns i områden som gränsar till Borås-regionen. Områdets näringsliv är i övrigt förhållandevis odifferentierat och friställningar leder därför till problem, sär-skilt i mindre gynnsamma konjunkturer.
Boråsregionen hade för övrigt ett inrikes ut-flyttningsnetto på 5 800 personer under pe-rioden 1961—68 och detta kompenserades
endast delvis av ett utrikes inflyttningsnetto på 2 600 personer.
9.1.5 Verkningar för de anställda
Storleken av de problem som drabbar de anställda vid permitteringar och företags-nerläggningar är beroende av en rad olika faktorer t ex det allmänna konjunkturläget, myndigheternas agerande, de lokala, alterna-tiva sysselsättningsmöjligheterna och berörda personers yrkesutbildning och ålder. De undersökningar som gjorts av omställning-arnas konsekvenser ger därför självfallet ingen enhetlig bild. Det är dock klart att det efter alla större friställningar kvarstår en grupp av personer som inte erhåller någon ny anställning alls. Det är främst äldre som inte efterfrågas på arbetsmarknaden eller inte klarar omställning till annan sysselsätt-ning samt kvinnor som är bundna till en viss ort genom männens förvärvsarbete. Ar-betstagarorganisationerna har uppskattat denna grupp till ca 20 % av de friställda.
Av återstående 80 % beräknas ungefär en tredjedel få bättre avlönade arbeten och en tredjedel sämre medan resterande tredje-del får arbeten med likvärdig lön.
De svårigheter friställningarna medfört avspeglar sig i en förhållandevis hög ar-betslöshet. Textilarbetarförbundets arbets-löshetskassa betalade t ex under 1969 er-sättning för i genomsnitt 6,9 dagar per med-lem. Ingen annan kassa inom industrin låg högre. De medlemmar som faktiskt erhöll arbetslöshetsunderstöd hade en arbetslöshets-tid om 4 1/2 månader i genomsnitt. Anled-ningen till dessa höga arbetslöshets- och er-sättningstal var främst vissa större företags-nedläggningar i Västsverige i slutet av 1968.
En stor grupp av de då friställda — enbart i Halland ett 100-tal — hade inte erhållit nytt arbete och småningom utförsäkrats.
9.2 Löneläget
9.2.1 En internationell jämförelse
De svenska TEKO-lönerna ligger högt jäm-fört med andra länder; man kan tala om en
särställning efter USA. Här nedan anges i indexform lönenivån för arbetare i ett antal
industriländer.
Total lön för arbetare år 1968 Index: Sverige = 1 0 0 Vuxna arbetare män Vuxna arbetare män
Källa: Svenska arbetsgivareföreningen
En vidare jämförelse framhäver den låga lönenivån i vissa utvecklingsländer, bl. a.
Portugal.
i vissa låglöneländer
Arbetslön Källa: IUI:s »lågprisutredning»
Sveriges relativa löneläge i textilindustrin har, om man ser saken kostnadsmässigt och från företagens synpunkt, försämrats under
SOU 1970: 59 93
60-talet. Det är endast i Japan som textil-lönerna procentuellt höjts mer än i Sverige.
Utvecklingen i konfektionsindustrin har va-rit något gynnsammare för Sveriges del. Så-lunda har i denna bransch Danmark, Fin-land och VästtyskFin-land noterat en ungefär lika stark lönestegring. Av dessa länder har dock Danmark och Finland devalverat, var-för jämvar-förelsen haltar. I stort måste den re-lativa utvecklingen i Sverige betraktas som klart ogynnsam från konkurrenssynpunkt eftersom en proportionell överlägsenhet i produktivitetsutvecklingen inte tycks finnas.
9.2.2 Tjänstemannalöner
Det är en internationell företeelse att TEKO-industriernas löner understiger
industrige-nomsnittet. För Sveriges del föreligger dock ett undantag härifrån. Inom TEKO-indu-strierna har man nämligen uppfattningen att lönerna för tjänstemän inte underskrider vad som betraktas som ett normalläge för svensk industri. Denna uppfattning bestyrkes såvitt angår tjänstemän exklusive arbetsleda-re av nedanstående uppgifter, hämtade ur lönestatistiken hos Svenska Industritjänste-mannaförbundet (SIF).
Med reservation för uppgiftsfrekvensen (30—40 %) samt effekten av smärre statis-tiska metodjusteringar under perioden visar värdena att en successiv höjning av lönerna skedde såväl i textil- som konfektionssektorn tills de uppnådde industrins genomsnitt
1964. De har därefter bibehållits vid denna nivå.
Löneläget för tjänstemän exklusive arbetsledare. Hela industrin - 100
Är
9.2.3 Arbetsledarlönerna
För arbetsledare redovisar Sveriges Arbetsledareförbund (SALF) följande värden.
Löneläge för arbetsledare, män. Hela industrin = 100
År
Från 1962 med branschförbunden gemensam lönestatistik
Från 1966 jämförelse exklusive byggnads- och anläggningsbranschen
Från 1969 med SAF gemensam lönestatistik
Uppgiftsfrekvensen är relativt betryggan-de (50—60 % ) . Även om effekten av om-läggningarna i lönestatistiken stör kontinui-teten visar serien att lönemönstret för TEKO-industriernas arbetsledare mer över-ensstämmer med det som gäller för arbetar-na (se nedan) än det som ovan redovisats för tjänstemännen. Förhållandet är inte unikt för TEKO-industrierna och förklaras av det i varje bransch nära yrkessambandet grup-perna emellan. Det bör dock noteras att re-lativa löneläget för arbetsledare stigit på tex-tilsektorn under tioårsperioden medan det på konfektionssektorn följt arbetarlönernas vi-kande trend.
9.2.4 Arbetarlönerna
I fråga om arbetare gäller även i Sverige den internationellt observerbara regeln att TEKO-industriernas lönenivå är lägre än in-dustrigenomsnittets. Detta kan beläggas med statistik från de senaste 50 åren. Sedan 20-talet har genomsnittet som mest underskri-dits med ca 20 % och som minst med 8 %.
Nedanstående sammanställningar anger för-tjänstnivåerna i hela industrin respektive TEKO-industrierna år 1950, 1960 och 1968.
Totalt intjänad lön i öre per arbetad timme
Hela industrin TEKO-industrierna
T E K O i % av hela industrin
Män 1950 272 250 92
1960 632 533 84
1968 1 183 1048
89
Kvinnor 1950 192 191 99
1960 435 417 96
1968 925 869 94 Källa: Statistiska centralbyrån: »Löner, del 2»
Under de 18 år sammanställningen om-fattar har industriernas relativa löneläge sänkts för männen från 92 till 89 % och för kvinnorna från 99 till 94 % av genomsnittet för all industri.
9.2.5 Reallön och årslön
Ett mått på reallönens utveckling erhålles om nominallönen per timme relateras till konsumentprisindex. Nedanstående anger reallöneökningen per arbetad timme under tiden 1950—68.
Reallöneökning per timme 1950—68
Hela industrin TEKO-industrin Män Kvinnor Män Kvinnor Reallöneindex 1968, 1950=100 192 211 180 194 Genomsnittlig ökning i % per år +5,4 +6,5 +4,7 +5,5 Källa: Arbetsmarknadsorganisationens interna statistik
Eftersom uttaget av faktisk arbetstid minskar, blir lönen räknad per timme miss-visande som mått på utvecklingen av den totala förtjänstnivån. En beräkning grundad på årslön blir riktigare. Både år 1960 och 1967 var veckoarbetstiden i
TEKO-indu-strierna 45 timmar motsvarande en årsar-betstid av 2 070 timmar. Men under perio-den minskades arbetstidsuttaget avsevärt.
Multiplicerar man det därigenom upp-komna bortfallet av arbetstid med 1967 års lönenivå, kommer man för männen fram till
SOU 1970: 59 95
ett inkomstbortfall i storleksordningen 1 100 kronor och för kvinnorna cirka 900 kronor.
Detta motsvarar ca 6 % av männens och ungefär 7 % av kvinnornas årsinkomst
1967.
9.2.6 Relativt löneläge
Med utgångspunkt från genomsnittsskillna-den mellan TEKO-industriernas lönenivå och lönenivån i all svensk industri karakte-riseras textil- och konfektionsindustrierna som en låglönebransch. Denna karakte-ristik innebär emellertid en generalisering som lätt blir missvisande. Jämförelser mellan riksgenomsnitt tar inte hänsyn till att 87 % av TEKO-arbetarna återfinns i dyrort 3. Om man där jämför TEKO-lönerna med lönerna i all industri stiger relationstalet. År 1968 hade manliga TEKO-arbetare 91 % och kvinnliga 96 % av genomsnittet för all in-dustri i denna dyrortsgrupp. Lokalt kan skillnaden vara helt utjämnad.
TEKO-industriernas konkurrensförmåga på arbetsmarknaden belyses vidare knappast genom jämförelser endast med annan indu-stri. För en betydande del av TEKO-indu-striernas arbetskraft ligger de alternativa sys-selsättningsmöjligheter, som står till buds, inom handeln, servicenäringarna och vård-yrkerna. TEKO-industrierna är inte en låg-lönebransch jämförd med dessa näringar.
I de centrala löneförhandlingarna har man sökt minska skillnaden i utgående förtjänster mellan TEKO-industrierna och övrig indu-stri. Man har valt lönekonstruktioner som dels inneburit höjning av de utgående för-tjänsterna i TEKO-industrierna med samma öretal som i industrin i övrigt, dels vissa extra öreshöjningar. Trots detta har det relativa löneläget inte förbättrats eftersom lönepåslagen i industrin i övrigt i praktiken blivit större än i TEKO-industrierna, huvud-sakligen genom löneglidning.
På sikt kan en förbättring i relativlönen måhända uppnås. Ytterligare ökad skiftkör-ning, som ger arbetaren särskild kompensa-tion, kan t. ex. indirekt verka höjande på lönenivån. I båda industrierna experimente-ras med nya, okonventionella
ackordslöne-system som ligger månadslöneprincipen nära men ändå innehåller prestationsförmåner.
Även här kan verkningarna bli relativlöne-höjande. Avgörande är emellertid om bran-schen kan driva en lönsam produktion som ger den en ökad lönebetalningsförmåga.
9.3 Uppgifter om arbetskraften 9.3.1 Personalomsättningen
Enligt arbetsgivareförbundens individkarto-tek var 1968 nettominskningen av antalet arbetare mycket olikformigt fördelad i fråga om kön och åldersklasser. I åldern t o m 20 år noteras en ökning av antalet anställda med 16,4 %. Denna ökning återfinns bland såväl män som kvinnor och i både textil och konfektion. I åldrarna 21—60 år sked-de en minskning, men sked-den varierasked-de rela-tivt sett obetydligt i de olika åldersskikten.
Först i åldrarna över 60 år ökade avgången och uppgick till 45 % bland dem som fyllt 65 år.
Det framgår vidare att nyrekryteringen till mer än hälften avsåg arbetare som var 25 år eller yngre.
Också i fråga om avgången var koncen-trationen till de unga arbetarna påfallande.
Nära hälften var högst 25 år.
Rekryterings- och avgångsmönstret för arbetare under 1968 med fördelning på män och kvinnor kan sammanfattas i följande sammanställning.
Anställda den 1.1.68 Därav slutar under året Fortfarande anställda den
31.12.68
Total nyrekrytering under året
Därav slutar under året Nettotillskott av anställda Anställda den 31.12.68
Män 100
18,6 81,4 28,6 12,5 16,1 97,5
Kvinnor 100
21,2 78,7 32,4 12,5 19,9 98,7 Personalomsättningen i fråga om TEKO-industriernas arbetare skiljer sig inte mycket från industrigenomsnittet. Inom TEKO-in-dustrierna finns inte heller några större skill-nader när det gäller personalomsättning för
män respektive kvinnor. För båda könen gäller att ca hälften av dem som nyanställs slutar efter kort tid.
I fråga om dem som börjat och slutat under 1968 kan några data sammanfattas nedan:
Män Kvinnor
% av antal individer 9,7 9,4
% av arbetad tid 2,1 2,7 genomsnittlig arbetstid,
timmar 303 340 Den genomsnittliga arbetstiden svarade mot ungefär 8 veckors anställning för män och 10 veckor för kvinnor. Man kan alltså notera en disproportion mellan denna grupps stora andel av antalet individer och ringa andel av den arbetade tiden.
9.3.2 »Helårsarbetarnas» arbetstid Enligt textil- resp konfektionsindustriför-bundens individkartotek var 1968 ca 34 000 män och kvinnor oavbrutet sysselsatta under året. Om man gör en fördelning av dessa efter antalet presterade timmar framgår det att skillnaderna mellan män och kvinnor är betydande samtidigt som överensstämmelsen mellan textil och konfektion är mycket god.
Av männen återfinns drygt 50 % och av kvinnorna ca 35 % i intervallet 1 8 0 1 — 2 000 timmar. Huvudparten av de kvinnliga arbetarna, något över 60 %, och ca 25 % av männen ligger under 1 800 timmar. Pres-tationer om mer än 2 000 timmar svarar ungefär 20 % av männen och 3 % av kvin-norna för. Den arbetstid som avtalet erbju-der vid 42,5 timmars arbetsvecka omfattar 1 950 arbetstimmar.
De under hela året anställda männen sva-rade för 83 % av all den arbetstid som samt-liga män presterat. Deras andel av den to-tala produktionen kan dock beräknas ha le-gat högre än vad det angivna procenttalet anger eftersom det här rör sig om en grupp där majoriteten har mångårig yrkeserfaren-het. Den genomsnittliga arbetstiden uppgick under år 1968 till 1 829 timmar, dvs. till 94 % av erbjudna 1 950 timmar. Skillna-SOU 1970: 59
Sambandet ålder—genomsnittlig årspresta-tion inom TEKO-industrierna år 1968.
Diagram 9.3.3
An+al +immar
1 4 0 0
-X T
n — i — I — i — i — i — i i i l i
o Ln o I n o m c 3 i n o i r >
I I I I I I I I I I I
— t o — t o — CO — CO — c o C N i < N i r o f o < r - < r i o u - > c o i o
Ålder
— — — Tex+ilindustrin
— — — Konfektionsindus+rin
den mellan män i textil respektive konfek-tion är obetydlig. Mot 1 832 timmar för männen i textil svarar 1 821 för männen i konfektion. Även andelen arbetad tid varie-rar obetydligt mellan de båda branscherna, 83 % för textil och 84 % för konfektion.
De hela året anställda kvinnorna svarade för 89 % av kvinnornas totalt presterade tid.
Den genomsnittliga årsarbetstiden var 1 564 timmar motsvarande ett arbetstidsuttag av 80 %. Även här är skillnaderna mellan tex-til och konfektion små. Andel av all tid var för textil 81 % och för konfektion 78 %.
Den genomsnittliga årsarbetstiden i textil var 1 557 timmar och i konfektion 1 570 timmar.
9.3.3 Sambandet ålder—presterad tid Arbetsgivareförbundens material tillåter ett närmare studium av sambandet mellan ålder och årsprestation i timmar räknat. Diagram 9.3.3 har grundats på vissa individdata av-seende 8 551 helårsanställda män inom tex-til och 3 196 inom konfektion samt 9 867
97
4 TEKO Del I
kvinnor inom textil och 12 369 inom kon-fektion.
Kring de med horisontella linjer marke-rade medeltalen varierar arbetstiden i olika åldrar sålunda. För männen ligger i åldern t o m 25 år timprestationen 100—150 timmar under medeltalet. Delvis kan detta hänga samman med sättet att registrera de anställda under den första militärtjänstgö-ringen. Mellan 26 och 60 år varierar arbets-tidsuttaget inte mycket. Först efter 65 år sker en kraftigare reduktion av den genom-snittliga arbetstiden.
Den bild som framträder, när det gäller kvinnorna, är i stort sett spegelvänd. Här svarar de yngsta för de högsta prestationer-na. Sänkningen av timprestation i åldrarna 21—30/35 år är mer markerad inom textil än inom konfektion. Arbetsinsatsen ökar och når ett högsta värde om nära 1 600 timmar för åldersklassen 61—65 år. För de fåtaliga efter fyllda 65 år verksamma kvin-norna registreras endast en obetydlig ned-gång av timantalet.
9.3.4 Andelen tjänstemän
Andelen tjänstemän av alla anställda ökade inom svensk industri från 16 % 1946 till 26 % år 1967. I textilindustrin var andelen sistnämnda år 18 % och i konfektionsindu-strin 16 %. Sistnämnda bransch, jämte
trä-Organisationsgraden har visserligen ökat inom konfektion sedan 1967, men alltjämt beräknas exempelvis endast 15—20 % av dess försäljningspersonal vara organiserad i SIF.
i- industrin, hade 1967 lägsta andelen bland industrins huvudbranscher.
i- Till skillnad från alla andra branscher a har andelen tjänstemän inte ökat nämnvärt n i konfektionsindustrin — under efterkrigs-0 tiden endast två procentenheter. Ökningen i a textilindustrin har däremot varit så stor som e sex procentenheter vilket till stor del måste
»- ha att göra med den kraftigt ökade
meka-;- niseringsgraden.
r Att konfektionsindustrin har relativt sett i- få tjänstemän torde sammanhänga med att dess tillverkning är arbetsintensiv och har r låga krav på kapitalutrustning — även om r man kunde ha väntat sig att en tämligen komplicerad marknadsföringsapparat borde a ha fört med sig ett betydande
tjänstemanna-1 behov. Att ökningen av andelen tjänstemän r är den lägsta i hela industrin kan indikera 3 att branschen av olika skäl noterat en efter-s efter-släpning efter-som måefter-ste inhämtaefter-s om
konkur-renskraften skall kunna öka.
Betecknande för konfektionsindustrin är även dess relativt låga organisationsgrad bland tjänstemännen. Jämför man anslut-ningen till Svenska Industritjänstemanna-förbundet (SIF) och Sveriges Arbetsledare-förbund (SALF) med industristatistikens
Betecknande för konfektionsindustrin är även dess relativt låga organisationsgrad bland tjänstemännen. Jämför man anslut-ningen till Svenska Industritjänstemanna-förbundet (SIF) och Sveriges Arbetsledare-förbund (SALF) med industristatistikens