11.1 TEKO-industriernas utvecklingsbild 11.1.1 Förbrukningen
Produkterna inom varuområdet teknisk tex-til säljs i en hård internationell konkurrens där priset är ett viktigt konkurrensmedel.
För många av produkterna kan dock objek-tivt konstaterbara tekniska egenskaper be-tyda mer än priset. Förbrukningen av varor inom denna sektor har värdemässigt ökat med nära 7 % om året under 1960-talet.
Utvecklingen har varit både rörlig och dif-ferentierad. Nya produkter och processer utvecklas och medför både att textilmaterial tränger in på helt nya områden och att de retirerar från andra.
Tillverkare av hem- och inredningstex-tilier arbetar inom en klar tillväxtsektor.
Den svenska förbrukningen av varor inom denna sektor har stigit med ca 8 % om året under 1960-talet. Bakom detta ligger stigan-de realinkomster i förening med att efter-frågan på dessa varor brukar öka snabbare än inkomsterna. Viktiga orsaker till ökning-en är också ökningökning-en av bostadsbyggandet och av den offentliga sektorn, främst sjuk-vården, liksom ökningen av antalet perso-ner med kontorsarbete i förhållande till dem som har verkstads- eller utomhusarbete.
I fråga om kläder är bilden mera splittrad.
Den totala förbrukningen ökade med nära 5 % per år mellan 1960 och 1968. Bakom detta genomsnittstal döljes tillbakagång och stagnation i vissa sektorer liksom stark ex-pansion i andra. Bland produktgrupper med
stagnerande eller vikande konsumtion märks skrädderitjänster, kostymer och dräkter, ka-vajer, överrockar, kappor, korsetter.
Bland produktgrupper med ökande kon-sumtion märks pälsar, byxor, jackor, klän-ningar, överplagg av trikå och strumpbyxor.
Vissa mönster i utvecklingen kan urskiljas.
Sålunda fortsätter kräftgången för den lilla resten av hem- och hantverkstillverkade klä-der — liksom material för dessa, t ex me-tervaror över disk — trikåvaror expanderar på bekostnad av vävda produkter, syntet-fibrer på bekostnad av natursyntet-fibrer samt lät-tare, informella och i allmänhet billigare plagg på bekostnad av tyngre, formella pro-dukter.
Sammanfattningsvis kan konstateras att TEKO-industrierna arbetar på en expande-rande avsättningsmarknad. Rörligheten i konsumenternas inköp är emellertid bety-dande mellan olika delar av sortimentet.
Med detta följer förändrade prisrelationer och en utsträckning av modekänsligheten till nya varusortiment och befolkningsgrupper.
Det enskilda företagets framgång blir så-lunda starkt betingat av dess förmåga att ut-välja och komma in på de expansiva del-marknaderna. Marknadsutvecklingen inne-bär att stora och ökande krav ställs på de företagsledande funktionerna.
11.1.2 Distributionen
Den relativa fördelningen på skilda distribu-tionsformer av TEKO-varornas försäljning ändrades snabbt under 60-talet. K F ,
varu-husföretag och mångfilialföretag ökade på beklädnadsområdet sin marknadsandel från 24 % år 1960 till 49 % år 1969 medan fri-stående företag av enbutikstyp minskade sin andel från 68 till 40 %. Den uppskattningen har gjorts att fyra femtedelar av inköpen sköts av ett femtiotal inköpare i stora distri-butionsföretag.
Ett drag i denna expansion har varit att distributionens »stordriftsföretag» i hög grad koncentrerat sig på expanderande produk-ter medan enbutiksföretagen fortsatt att sälja produkter med stagnerande efterfrågan.
Stordistributörerna har i betydande utsträck-ning kommit att medverka i — och i vissa fall styra — leverantörernas produktutveck-ling. Från det tillverkande TEKO-företagets synpunkt har valet av distributionskanal blivit inte bara en fråga om avsättningen av redan tillverkade produkter utan också en fråga om vilka funktioner företaget där-vid skall behålla.
Även tillverkarnas prispolitik och kalky-leringsmetoder berörs. De stora distribu-tionsföretagen tar in anbud från flera leve-rantörer och förhandlar med dessa om pris, kvantiteter och leveransvillkor. Alternativt kan industristrukturen påverkas på olika sätt. Den mest effektiva producenten har kommit att väljas när denna bäst svarat mot de uppställda villkoren. Men i varje fall tem-porärt har även mindre effektiva tillverkare kommit att väljas eftersom dessa ofta varit benägna att ,sänka sina priser under rimliga lönsamhetskrav.
11.1.3 Importen och exporten
Importen av bearbetade TEKO-varor steg med 10 % under 1960—69, med 20 % 1968—69 och med 15 % första halvåret 1970 jämfört med första halvåret 1969.
Under motsvarande period steg den totala svenska importen av bearbetade varor med 10 %, 20 % och 24 % per år. Importen av bearbetade TEKO-varor uppgick 1969 till 2 780 miljoner kronor eller 12 % av den to-tala svenska importen av bearbetade varor.
Därigenom sjönk den svenska industrins an-del av den inhemska beklädnadsmarknaden
avsevärt. Från 1960 till 1968 föll den svens-ka marknadsandelen för t ex konfektion vär-demässigt från 91 till 75 %, för beklädnads-väv inklusive trikåbeklädnads-väv från 57 till 41 % och för garn från 65 till 52 %. Räknad efter kvantitet har minskningen av den svenska marknadsandelen i regel gått avsevärt längre.
Den svenska exporten av bearbetade TEKO-varor uppgår till mellan en fjärdedel och en tredjedel av motsvarande import.
1969 uppgick den till 778 miljoner kronor.
Liksom importen har den stigit snabbt. To-tala exporten av textil- och beklädnadsvaror ökade 1960—69 med 17 % per år, och under första halvåret 1970 med 19 % jäm-fört med motsvarande tid året innan. TEKO-exporten utgjorde 1969 3,5 % av den totala svenska exporten av industrivaror. Textilin-dustrins exportandel av produktionen var 1968 ca 22 % och konfektionsindustrins 1 2 % .
11.1.4 Produktionen
Produktionen av teknisk textil har värdemäs-sigt ökat med 6,8 % per år mellan 1960 och
1968 och produktionen av hemtextil med 7,5 % per år samma period. I fråga om be-klädnadsväv och konfektion, där konsum-tion, marknadsorganisation och importan-delar genomgått väsentliga förändringar, har utvecklingen varit starkt varierande. Pro-duktionen av ylleväv och bomullsväv har minskat medan trikåvävsproduktionen har ökat med 15 % per år. För produktionen av beklädnadsväv totalt innebär detta en till-bakagång vilket förde ned textilindustrins genomsnittliga produktionsökning per år till 3,9 % . Produktionen av konfektion ökade med nära en tredjedel under de fyra första åren av 1960-talet. Därefter inträdde en stagnation och den genomsnittliga ökningen per år stannade därför vid 3,2 %.
Att produktionen har kunnat vidmakthål-las och öka i flera sektorer trots hård pris-konkurrens utifrån sammanhänger bl a med en hård satsning på produktivitetshöjande åtgärder i företagen. I flera delbranscher framstår företagen vid en internationell jämförelse som rationellt organiserade.
SOU 1970: 59 113
Detta positiva resultat av jämförelsen framkommer dock endast om produktions-volym och produktionssammansättning be-traktas som givna. Resultatet blir ett annat om jämförelse sker med den produktivitet som vissa utländska företag uppnår genom att deras hemmamarknad medger en väsent-ligt större produktionsvolym och en hårda-re funktionsspecialisering. Hos många svens-ka företag, främst inom tung konfektion, måste en förhållandevis liten produktions-volym bära förhållandevis stora allmänna kostnader för administration, produktutveck-ling, marknadsbearbetning odyl.
Produktivitet och lönsamhet har utveck-lats olika i olika delbranscher. Också inom samma storleksklass och vid samma typ av tillverkning finns det betydande skillnader mellan olika företag.
11.1.5 Sysselsättningen
I det föregående har understrukits att TEKO-industriernas produktionsutveckling varit starkt differentierad. Huvudområdena skiljer sig markant med en tämligen god ex-pansion för hemtextil och teknisk textil sam-tidigt som produktionen på det betydligt större beklädnadsområdet stagnerat efter
1964. Utvecklingen för olika sortiments-grupper visar än större olikheter och även företag med likartad tillverkning kan delas på en skala som går från starkt för-lustbringande verksamhet till god lönsamhet och stark expansion.
TEKO-industrierna har i genomsnitt hål-lit samma ökningstakt i fråga om produkti-viteten som övrig svensk industri. Detta in-nebär att de mest lönsamma och expansiva företagen också ligger väl framme i produk-tivitetsutvecklingen och därför efterfrågar allt mindre arbetskraft i förhållande till pro-duktionsvolymen. Totalt sett friställer TEKO-industrierna också arbetskraft trots förekomsten av betydande expansionssekto-rer. Denna utveckling inleddes i början på 1950-talet. Under 1950-talet minskade an-talet anställda i textilindustrin med 30 % och i konfektionsindustrin med 11 %. Från 1959 till 1967 blev minskningen respektive
27 % och 18 %. Nedgången har därefter fortsatt. Under perioden juni 1968—juni 1969, då TEKO-industriernas fabriksarbe-tare minskade med 3,4 %, ökade totala an-talet fabriksarbetare i svensk industri med 1,9 %.
Sysselsättningsminskningen har skett ge-nom återhållsamhet vid ersättningsrekryte-ring, ibland rekryteringsstopp, genom in-skränkningar och inte minst genom nedlägg-ningar av företag. Noteras bör att minsk-ningen i mycket ringa utsträckning skett i Borås-regionen. Då antalet sysselsatta i TEKO-industrierna var som störst på 1950-talet, hade Borås-regionen 26 000 TEKO-anställda eller en fjärdedel av samtliga. Re-gionen har enligt senast tillgängliga uppgif-ter 25 000 TEKO-anställda eller en tredje-del av samtliga. Inemot hälften av alla in-dustriarbetare i Älvsborgs län är TEKO-an-ställda och i Borås stad är närmare tre fjär-dedelar av industriarbetarna TEKO-an-ställda.
Detta sammanhänger med att TEKO-före-tag synes ha vissa fördelar av att vara lokali-serade till Borås-regionen. Genom redan uppnådd koncentration av TEKO-industri till denna region får företagen där tillgång till yrkesvan arbetskraft, även för special-uppgifter som maskinreparationer. I Borås-regionen finns dessutom en oöverträffad re-presentation för leverantörer, leverantörs-lager, agenter och serviceföretag av olika slag på TEKO-området. Härtill kommer att kontakter företagen emellan förmedlar vär-defulla erfarenheter och impulser som det ensamma TEKO-företaget i andra regioner går miste om.
11.2 TEKO-utredningens framtidsbedöm-ning
11.2.1 De allmänna förutsättningarna Den svenska ekonomin karakteriseras av hög sysselsättning, stigande löner, stigande utbildningsnivå, prisstegringar i genomsnitt-ligt långsammare takt än lönestegringarna, ökande offentlig och privat konsumtion med stark frammarsch för vissa tjänster och
varugrupper, ökande utrikeshandel och ökande marknadsandelar för de distribu-tionsformer som specialiserat sig på mass-distribution.
I denna allmänna — och allmänt kända
— bild av utvecklingen finns en rad element som har inverkan på de svenska textil- och konfektionsindustriernas situation.
Inom distributionen har de stora enheter-na numera resurser och instrument att skaf-fa sig överblick både av marknadens för-ändring och av kapaciteten hos leverantörer inte bara i Sverige utan världen över. Den överblick de skaffar sig är förenad med högt uppdriven förmåga att nå konsumenterna.
De har gentemot leverantörerna en stark förhandlingsposition i kraft av sin storlek som kunder. De utgör därmed ett snabbt verkande instrument för förändring på marknaden, ett instrument som medverkar till att efterfrågan kan svänga snabbare mel-lan TEKO-produkter och helt andra pro-dukter, mellan olika slag av TEKO-produk-ter och mellan TEKO-produkTEKO-produk-ter i olika pris-lägen och från olika länder.
Utrikeshandeln ökar till någon del på grund av aktiv inköpspolitik hos vissa distri-butionsföretag men till större delen på grund av aktiva exportåtgärder på tillverkarsidan.
Det kan noteras som en gammal erfarenhet att TEKO-industrierna ofta är bland de förs-ta som byggs ut när ett land kommer in i en industrialiseringsprocess. För viktiga delar av TEKO-tillverkningen tycks det vara möj-ligt att ganska snabbt bygga upp know-how även i länder med bristfälligt utbildad ar-betskraft. Konkurrens till den svenska TEKO-tillverkningen kommer alltså traditio-nellt bl a från länder med långt lägre löner än de svenska.
Överhuvud taget lämpar sig stora delar av TEKO-området väl för utrikeshandel, vil-ket kan väntas skapa ett speciellt import-tryck i länder som Sverige med en förhål-landevis liberal handelspolitik. Sveriges an-slutning till E F T A har dessutom inneburit en betydelsefull ändring för de svenska TEKO-företagen. Dels har importkonkur-rensen från länder som Danmark, Finland och Portugal skärpts, dels har betydelsefulla
exportmöjligheter öppnats, främst i de skan-dinaviska grannländerna.
Idag kan noteras starka protektionistiska strävanden i flera viktiga länder. Samtidigt pågår förhandlingar om utvidgning av EEC-marknaden. Det är vanskligt att ange vad som kommer att bli resultatet av dessa mot-stridiga tendenser. TEKO-utredningen anser att man har att räkna med en fortsatt in-ternationalisering av marknaden för olika TEKO-produkter.
De ökande realinkomsterna har sedan länge varit förenade med en ökning av den del av inkomsten som blir över när de fasta utgifterna betalts. Även detta förhållande bör stimulera till ökad rörlighet i efterfrå-gan. I samma riktning verkar höjningen av utbildningsnivån och befolkningens ökade exponering för massmedia som utställer en rad olika konsumtionsalternativ för indivi-den. Gamla mönster för konsumtionen med en given plats för olika TEKO-produkter byts ut mot nya där vissa TEKO-produkter trängs undan till förmån för andra TEKO-produkter — eller helt andra varor och tjänster. En ökande del av TEKO-produkter-na får dessutom modekaraktär. Sverige an-ses av en rad bedömare vara det land i Europa där breda befolkningslager snab-bast ändrar sitt konsumtionsmönster.
TEKO-industrierna har betydande inslag av sådana kategorier arbetskraft som har lägre löner än genomsnittet för all industri.
TEKO-industrierna anlitar t ex till stor del kvinnlig arbetskraft för sådant monterings-arbete som är lågavlönat även i annan lätt industri. Detta är emellertid ett internatio-nellt fenomen och ger därmed inte de svens-ka TEKO-företagen någon särställning i konkurrensen med utländska TEKO-före-tag.
Däremot visar en internationell jämförelse att den svenska lönenivån ligger relativt högt. Som nyss nämnts lämpar sig TEKO-produkter väl för utrikeshandel. På både exportmarknaden och hemmamarknaden måste alltjså de svenska TEKO-företagen konkurrera med företag som i allmänhet be-talar lägre löner. Många branscher, t ex byggnadsindustrin, saknar en sådan
utlands-SOU 1970: 59 115
konkurrens. Åter andra möter visserligen konkurrens från länder med lägre löner än Sverige men tillverkar mindre priskänsliga produkter.
Utvecklingen under 60-talet har visat att det inom ett flertal industribranscher i Sve-rige inte är möjligt att uppnå produktivitets-skillnader som är tillräckligt stora för att medge bibehållen svensk konkurrenskraft.
Detta gäller främst varor där priset är det viktigaste konkurrensmedlet. Det har för TEKO-industrierna redan haft till följd att man i några av de viktigare delbranscherna förlorat stora delar av basproduktionen av standardvaror och hänvisats till att söka producera mindre priskänsliga varor. Såvitt TEKO-utredningen kan förstå är det stor sannolikhet för att denna utveckling fort-sätter.
Ovanstående bild av den pågående all-männa utvecklingen och dess konsekvenser för de svenska TEKO-industrierna innebär ingen nyhet. Bildens huvuddrag var möjliga att teckna vid ingången till 1960-talet, och så skedde till stor del redan 1958 i t ex John Ekströms »Den textila konsumtionen».
En viktig förändring måste dock noteras.
Såväl långtidsutredningen som andra bedö-mare väntar en långsambedö-mare ökning av den privata konsumtionen under 70-talet än under 60-talet. Konsumtionen på stora delar av TEKO-området följer utvecklingen av den totala privata konsumtionen mycket nära. En primär expansionsfaktor för TEKO-industrierna liksom för flera andra industrier blir alltså försvagad på 70-ta-let jämfört med 60-ta70-ta-let. Härtill kommer att en del av TEKO-företagen går in i 70-talet med sämre resurser än vad de hade i 60-talets början.
11.2.2 TEKO-utvecklingen på 70-talet Att realinkomsterna — liksom bruttonatio-nalprodukten — väntas öka långsammare under 70-talets första hälft än under
60-talet har konsekvenser på alla de tre huvud-områdena av förbrukningen.
I fråga om sektorn teknisk textil har inte TEKO-utredningen kunnat notera några andra faktorer som tyder på att utveckling-en skulle ändras. Vi antar därför att nuva-rande utveckling i stort sett skall fortsätta, modifierad endast av att den generella ex-pansionstakten som nämnts väntas bli lägre.
Förbrukningen av dessa varor bör därför öka med ca 5 % om året i stället för med nära 7 % som tidigare.
I fråga om hem- och inredningstextilier väntas inom branschen att den jämförelsevis snabba expansionen skall fortsätta i expan-siv riktning. Man pekar på att bostadsut-rymmet ökar, att konsumenterna är allt mer benägna att ändra sin hemmiljö och att änd-ringarna både underlättas och initieras av nya material. Härtill kommer en fortsatt snabb ökning i den offentliga sektorns och i kontorens andel av den totala arbetsplats-miljön. I återhållande riktning verkar å and-ra sidan minskad nybyggnad av bostäder och den väntade avmattningen i realinkomster-nas ökning. Enligt vissa undersökningar är inkomstelasticiteten1 för hemtextilier så hög som 1,8. Avmattningen i realinkomsterna kan därför slå jämförelsevis hårt, och enligt TEKO-utredningens uppfattning kommer ökningen troligen att stanna vid 3 å 4 % om året mot 8 % om året under 1960-talet.
I fråga om kläder måste man enligt TEKO-utredningens mening vänta en fort-satt tillbakagång för hem- och hantverks-tillverkade produkter, en fortsatt ökning för trikå och syntet på bekostnad av respektive vävda tyger och naturfibrer samt en fortsatt ökning för lättare och informella kläder på bekostnad av tyngre, formella plagg. Vid den väntade inkomstutvecklingen kommer troligen konsumtionsökningen för kläder att stanna inom intervallet 1,5—2,5 % per år.
Förutsättningen är dock att prisstegringen på kläder liksom under 1960-talet fortsätter att vara lägre än genomsnittet.
Beträffande distributionen väntar
TEKO-1 Inkomstelasticiteten är 1 om en inkomstökning eller inkomstminskning åtföljs av en lika stor ökning eller minskning av efterfrågan. Inkomstelasticiteten sägs vara större än 1 när en förändring åtföljs av en efterfrågeförändring som går i samma riktning och är större än inkomst-förändringen.