lyckas komma in på tillväxtsektorer av marknaden och av stora risker förbundna inte bara med möjligheten att välja fel sektor utan även med bristande kapacitet för om-ställning. Därigenom kan man även i fort-sättningen vänta en mycket stor spännvidd mellan företagen beträffande resultat och produktionsutveckling.
SOU 1970: 59 117
Detta bör i betraktande av den försvaga-de konsumtionsökningen medföra att textil-industrins totala produktionsökning stannar vid i genomsnitt ca 2 % per år. Utveck-lingen blir långt ifrån enhetlig för olika produktgrupper. Fortsatt expansion kan väntas i fråga om främst vissa industritexti-lier och trikå medan fortsatt produktions-bortfall kan väntas i andra delbranscher, främst traditionellt vävda beklädnadstexti-lier. Konfektionsindustrins produktionsök-ning kan väntas stanna vid ca 1 % per år varvid kraftigt produktionsbortfall i tyngre konfektion kompenseras av ökningar i fråga om lättare konfektion, speciellt fritidskläder.
De angivna genomsnittliga produktions-ökningarna är resultatet av nedläggningar och nedskärningar i vissa sektorer kombine-rade med expansion i andra. Nedläggningar och nedskärningar friställer arbetskraft. Ex-pansionen sker i hård konkurrens med and-ra länders industri som betalar lägre löner och blir därför i hög grad beroende av de svenska företagens åtgärder för att öka pro-duktiviteten. Hittills har TEKO-industrier-nas produktivitetsökning tämligen väl anslu-tit sig till den genomsnittliga för all industri.
Det finns anledning anta att produktivitets-ökningen blir långsammare på grund av de senaste årens investeringsavmattning. Teore-tiskt innebär detta att sysselsättningen inte skulle behöva minska lika mycket som förut.
Å andra sidan tvingas företag till nedlägg-ning om de inte klarar produktivitetskraven och detta pressar sysselsättningen nedåt.
Under dessa omständigheter anser TEKO-utredningen det vara troligt att den totala sysselsättningen i textil- och konfektionsin-dustrierna kommer att fortsätta att minska.
Som tidigare nämnts är de anställda i hög grad koncentrerade till Borås-regionen. Till följd av de ovan nämnda lokaliseringsför-delarna upprätthåller emellertid denna re-gion sysselsättningen på TEKO-området långt bättre än övriga delar av landet.
Det är givetvis svårt att uppskatta snabb-heten i reduktionstakten. Om 50- och 60-talens sammanlagda genomsnittliga minsk-ningstakt, 2 % om året, fortsätter, re-duceras antalet anställda från 70 000 till
57 000 under 1970-talet. Om 1960-talets minskningstakt, 3,4 % om året, fortsätter, kommer i stället reduktionen att uppgå till 20 000 anställda så att 50 000 återstår 1980.
Med den bedömning som TEKO-utred-ningen ovan gjort beträffande övriga ele-ment i utvecklingen ter sig — trots väntad expansion i flera sektorer — den snabbare minskningstakten som den mest troliga.
Denna minskning utgör i absoluta tal ca 2 400 personer per år när 1970-talet börjar och ca 1 700 per år vid decenniets slut. Det-ta skulle innebära en årlig minskning av TEKO-sysselsättningen som understiger minskningen under 1960-talet. Även om så skulle bli fallet, är det enligt utredningens mening tydligt att utvecklingen medför omställningsproblem som kräver en upp-märksam bevakning från arbetsmarknads-myndigheternas sida.
11.2.3 Ändrade förutsättningar?
Med tanke på de stora personliga svårighe-ter som många friställda måste råka ut för, liksom problemen för många samhällen och företag, är det motiverat att ställa frågan om det finns någon möjlighet för att de ti-digare beskrivna förutsättningarna för fram-tidsbedömningen skall ändras.
Förändringar i förutsättningarna är na-turligtvis tänkbara. Klyftan mellan det svens-ka löneläget och utlandskonkurrenternas svens-kan tänkas minska — men det finns idag inte några tecken på att detta skall ske. Rationa-liseringspotentialen kan utnyttjas längre — men på många håll utomlands är denna po-tential ändå större. Svenska varor kan röna ökad uppskattning utomlands — men man kan knappast anse det sannolikt att en stark och varaktig preferens utomlands för svens-ka TEKO-varor skulle uppstå utan särskilda åtgärder. Det är sannolikt att den export-ökning som vi bedömt vara möjlig att åstad-komma med hjälp av de i delrapporten 1969 föreslagna åtgärderna skulle kunna överträf-fas genom lyckliga omständigheter. Denna exportökning motsvarar 50 å 60 miljoner kronor per år vilket motsvarar en produk-tion som sysselsätter 800 å 1 000 personer
per år. Denna effekt på sysselsättningen har TEKO-utredningen haft med i bilden när produktions- och sysselsättningsutvecklingen uppskattades. Ett misslyckande på export-sidan skulle sålunda öka sysseisättningsned-gången med minst de nämnda siffrorna.
TEKO-industriernas löneproblem inskrän-ker sig inte till de problem som samman-hänger med den stora klyftan mellan det svenska löneläget och utlandskonkurrenter-nas. Här finns dessutom problem på rekry-teringssidan. I Borås och delar av Borås-området noteras brist på arbetskraft som inte avhjälps av nedläggningar på andra or-ter efor-tersom den friställda arbetskraften där är ortsbunden. Flera företag har tvingats till dyrbar decentralisering av produktionen för att utnyttja arbetskraft där den går att få.
Försöken att höja TEKO-lönerna mer än genomsnittligt för all industri kan tänkas un-derlätta lösandet av dessa rekryteringspro-blem — men åstadkommer samtidigt en kostnadshöjning som i sin tur kan reducera sysselsättningen.
Importen skulle kunna minska om starka preferenser för svenska kläder började komma fram på den svenska marknaden.
Det är inte otänkbart i de modebetonade delarna av industrierna att något sådant kan inträffa för vissa varor men en stabil preferens för svenska varor generellt är knappast tänkbar.
Omfattande satsning på någon radikalt ny teknik eller ny produkt har övervägts. Det visar sig råda enighet bland tillfrågade ex-perter på dessa områden att permanent dri-ven produktutveckling och utveckling av nya produktionsprocesser är nödvändiga inslag i en konkurrenskraftig industri — men det finns inte något idag ogjort projekt vars ge-nomförande skulle ha någon avgörande be-tydelse för TEKO-industrierna. Väsentliga förbättringar ger för övrigt svensk industri endast ett kort andrum innan utlandet ut-nyttjar dem också. Detta innebär inte att Sverige skall avstå från en satsning på ny teknik. Tvärtom är en kontinuerlig satsning nödvändig och förslag på detta område be-handlats nedan.
Sammanfattningsvis finner
TEKO-utred-ningen att TEKO-industriernas svårigheter inte beror på tillfälligheter utan intimt sam-manhänger med den allmänna ekonomiska utvecklingen i kombination med Sveriges konkurrensinriktade näringspolitik och libe-rala handelspolitik. Vi har sett att TEKO-industriernas utveckling under 60-talet stäm-mer väl med vad man kunnat vänta med ut-gångspunkt från periodens allmänna ekono-miska utveckling och dessutom med vad som förutsades före periodens början. Be-dömningen av 70-talet bör ha en minst lika säker grund som bedömningen av 60-talet hade för tio år sedan.
11.2.4 Behovet av åtgärder och deras inriktning
I det föregående har upprepade gånger be-tonats styrkan, konsekvensen och logiken i den utveckling som lett till den fortgående krympningen av TEKO-industrierna. Det måste emellertid betonas att utvecklingen ger detta intryck av lagbundenhet endast när man studerar industrierna totalt eller fördelade på huvdsektorer. Ett studium av de individuella företagen visar synnerligen stora avvikelser från trenden. I sektorer med genomsnittligt god expansion och lön-samhet finns företag med förlustbringande verksamhet. I sektorer som totalt sett känne-tecknas av stagnation eller tillbakagång finns företag som uppnått tillfredsställande lönsamhet och som driver en expansiv verk-samhet.
Att de viktigaste dragen i TEKO-industri-ernas utveckling ger ett lagbundet intryck innebär sålunda på intet sätt att de indivi-duella företagens utveckling måste följa samma mönster. Att den framtida utveck-lingen på detta område är förutsebar ger de individuella företagen endast vissa besked om de förutsättningar under vilka de driver sin verksamhet och en startpunkt för detal-jerade och framtidsinriktade marknadsbe-dömningar. Den ökande konsumtionen och de ökande differentieringskraven är gynn-samma förutsättningar som kommer att kunna utnyttjas av de företag som har en väl underbyggd marknadsbedömning och
SOU 1970: 59 119
långsiktsplanering och som dessutom är väl kvalificerade i fråga om övriga företagsfunk-tioner.
Detta är inte något för TEKO-industrier-na unikt. Vad som utmärker TEKO-indu-strierna är emellertid att den tidigare lång-variga och kraftiga krympningen skapat ett
läge som gör det mindre eller föga sannolikt att de gynnsamma förutsättningarna skall kunna utnyttjas om inte vissa åtgärder vidtas för att hjälpa företagen. Många av dem står inför mycket stora omställnings- och utveck-lingsproblem utan att ha de behövliga per-sonella resurserna för att angripa dessa.
Även i fall där det finns en väl underbyggd bedömning av vilken inriktning företaget bör välja saknas ofta möjlighet att genom-föra programmet eftersom kapitalresurser saknas. I många företag har dessutom svag lönsamhet under lång tid fört med sig en sådan återhållsamhet med investeringar att ett ackumulerat investeringsbehov uppstått.
TEKO-utredningen har därför ansett det vara nödvändigt att överväga åtgärder för att underlätta företagens omställning och utveckling. Huvudansvaret för omställning och anpassning måste under alla förhållan-den vila på företagen. Vissa hjälpåtgärder är dock tänkbara och enligt TEKO-utred-ningens mening också samhällsekonomiskt berättigade för att både stimulera företagen till att utnyttja förefintliga möjligheter och att underlätta detta utnyttjande för dem.
Det är en god regel för varje företagsled-ning att tid efter annan överväga om före-tagets verksamhet kan förskjutas mot någon av marknadens tillväxtsektorer och att för-söka avveckla företagets verksamhet i stag-nerande sektorer. För många svenska TEKO-företag i utsatta delbranscher är det-ta en akut livsfråga. Det torde t ex vara mycket vanligt att den svenska marknaden är för liten för att avsätta en rationellt till-verkad produktion av en specialvara, men att samma vara har goda exportutsikter.
Många företag saknar emellertid personella resurser för att utarbeta ett kvalificerat be-slutsunderlag för sådana omställningsbeslut.
Även ganska stora företag kan sakna möj-lighet att själva göra erforderliga utredningar
och utarbeta underbyggda handlingsalterna-tiv. Det kan också erbjuda stora svårigheter för dem att helt på egen hand genomföra programmen även om dessa är väl under-byggda och har goda utsikter att lyckas när de väl genomförts.
Att företagets produktion skall drivas ra-tionellt är ett axiom för alla företagsledare.
Betydande rationaliseringsvinster kan emel-lertid hämtas i många företag genom en översyn av samspelet mellan sortimentspoli-tiken, »funktionspolitiken» och produktio-nen. Rationaliseringar innanför fabriksgol-vets förutsättningar kan ge ören per plagg samtidigt som en översyn av sortimentet kan ge kronor per plagg. Ibland kan än större besparingar uppnås om företaget sam-ordnar produktutvecklingsfunktionen och säljfrämjande åtgärder med en annan till-verkare eller någon avnämare. Även för så-dana beslut krävs ett kvalificerat underlag, i sin tur baserat på ett tillfredsställande re-dovisningssystem, som åtskilliga företag inte klarar av att ta fram på egen hand. Även vid genomförandet av ett sådant beslut kan företag behöva assistans.
Om företaget väljer att ställa om produk-tionen till ett mera designkonkurrerande sortiment och samtidigt siktar till en vidare geografisk marknad, krävs både ett gott be-slutsunderlag och resurser för att satsa på uppbyggnaden av en marknadsapparat. Om de personella resurserna inte är tillräckliga inom företaget, måste hjälp anlitas utifrån.
Företagsledningen bör överhuvud taget ha en sådan överblick och besitta — eller kunna anlita — sådan kapacitet för redovisning och analys att också nedläggningsalterna-tivet blir uppmärksammat och penetrerat i tid.
Hittillsvarande nedläggningar och friställ-ningar i större omfattning på TEKO-områ-det kan med en viss förenkling sägas ha följt två olika mönster. Det ena har inne-burit att företaget beslutat och genomfört nedläggningen i ordnade former och medan ännu resurser funnits kvar i företaget för uppfyllande av alla förpliktelser. Det andra mönstret, för vilket exempel främst har no-terats inom konfektionsindustrin, har
inne-120 SOU 1970: 59
burit att företagsledningen inte haft läget under kontroll. Förlustbringande verksam-het har tillåtits fortsätta länge, nedläggning-en har framtvingats av akut likviditetsbrist, och kvarvarande tillgångar har inte räckt för att fullgöra alla förpliktelser. Här föreligger alltså ett starkt behov av åtgärder som kan underlätta för ledningen av utsatta företag att tillämpa det första mönstret — att på ett tillräckligt tidigt stadium få »nedlägg-ningsinsikt» och genomföra en planerad av-veckling.
Det är främst vissa typer av åtgärder som under en omställningsperiod på några år kan vidtas för att öka företagens effektivitet genom att förbättra kunskapsunderlag, om-ställningsförmåga och resurser för utveck-ling. Staten kan i en eller annan form un-derlätta för företagen
att utnyttja utomstående expertis i syfte att åstadkomma underlag för diagnos av si-tuationen och marknadsutsikterna, lång-siktig planering och beslut om olika slag av omställning.
att satsa på väl förberedda och väl uppfölj-da omställningsprojekt, t ex för uppar-betning av export, ändring av sortimen-tet eller rationalisering av kundstruktu-ren.
att undersöka tänkbara projekt för samgå-ende eller samarbete med andra företag (leverantörer, konkurrenter, avnämare) och i lämpliga fall genomföra sådan par-tiell eller total integration.
att driva produktutveckling med anknytning till och utnyttjande av kollektiv och an-nan forsknings- och utvecklingsverksam-het.
att utbilda strategiska personalgrupper in-klusive företagsledningen.
att verkställa de ovan nämnda åtgärderna när företagets egna personella resurser inte räcker till.
Åtgärder av den typ som exemplifierats ovan kan förväntas underlätta den struktu-rella anpassningen. Det kan tänkas att den-na typ av åtgärder inte räcker för att åstad-komma en tillfredsställande utveckling. Be-hovet av att upprätthålla en viss
beredskaps-produktion kan t ex motivera även åtgärder av annan typ. Detsamma gäller hänsyn till den arbetskraft som måste friställas. Friställ-ningar kan nu komma att i stigande ut-sträckning inträffa på orter med ensidigt näringsliv.
11.3 Åtgärder för omställning och företagsutveckling
11.3.1 Branschomfattande program för strukturomvandling
Flera utredningar har utmynnat i förslag till branschomfattande program för omorgani-sation som på en gång skall förbättra situa-tionen. Den avsedda organisationen har ofta innefattat företagsnedläggningar, skrot-ning av äldre maskiner samt fusioner. Ulf af Trolles utredning år 1961 »Problem inom den tyngre konfektionsindustrien» utmynna-de i ett sådant förslag. Som framgår av bi-laga 3 har SRI varit inne på en liknande tankegång för samma delbransch.
Förslag av denna typ har sällan förverk-ligats på TEKO-området. Det mest omfat-tande program som genomförts åsyftade en kraftig kapacitetsreduktion av den brit-tiska bomullsindustrin. Det verkställdes i statlig regi med stora tillskott av statsmedel.
Mot detta program har invänts att statsmedel kom att användas för nedläggning av före-tag eller kapacitet som ändå skulle ha fal-lit bort och att kvarvarande företag inte lyckades behålla de nedlagda företagens marknadsandelar. Det är betecknande att den rad av brittiska utredningar som gjorts efter detta »Cotton Scheme» inte i något fall föreslagit liknande åtgärder.
För TEKO-utredningen har redovisats er-farenheter från försök att åstadkomma fu-sioner av ett fåtal företag åt gången. Erfa-renheterna visar att redan arbetet på att sammanjämka intressena i ett fåtal företag är synnerligen besvärligt. Svårigheterna ökar med antalet berörda företag.
I vissa situationer kan statligt köp av en grupp företag eller bildandet av en tvångs-kartell ge vissa direkta fördelar. De sam-manförda företagens totala marknadsandel
SOU 1970: 59 121
kan fördelas på färre och mer rationella enheter och vissa stordriftsfördelar uppnås.
En sådan situation synes inte föreligga i nå-gon av den svenska TEKO-industrins del-branscher med lönsamhetsproblem.
Importtrycket är så hårt på TEKO-om-rådet att bortfall av svensk produktion knap-past ger något ökat utrymme för kvarvaran-de svenska företag. De produktionstekniska kraven på stordrift är lågt ställda i fråga om konfektioneringen. Större enheter motiveras av marknadsskäl och för att kunna bära design- och produktutvecklingsfunktioner, men dessa krav går inte längre än att de kan tillgodoses inom ramen för betydligt mindre koncerner än en som omfattar en hel delbransch.
TEKO-problemen är i hög grad knutna till konfektioneringen, både den som äger rum inom konfektionsindustrin och den som äger rum inom trikåsektorn. Denna verk-samhet har låga etableringskostnader, och det är väl känt att nedläggning av sömnads-företag inte är detsamma som att kapaciteten minskar. Verksamheten startas ofta på nytt.
Ett strukturprogram för en delbransch på sömnadsområdet skulle därför behöva före-nas med nyetableringsförbud. Ett sådant skulle innebära ett klart brott mot nuvaran-de näringspolitik.
Sammanfattningsvis kan man alltså kon-statera att ett branschomfattande program för någon delbransch på TEKO-området är synnerligen svårt att genomföra, bryter mot den rådande näringspolitiken och har små utsikter att ge några deciderade fördelar.
Samtidigt kvarstår behovet på flera håll, som t ex SRI visat i detalj beträffande den tyngre konfektionen, att åstadkomma en snabb strukturomvandling i former som tar största möjliga hänsyn till de anställdas in-tressen.
11.3.2 Fusionsstimulerande åtgärder I juni 1969 fäste industriministern i ett brev Investeringsbankens uppmärksamhet på TEKO-industrierna och föreslog åtgärder för att stimulera fusionsförhandlingar mel-lan företag som kunde förmodas få en ökad
konkurrenskraft genom sammanslagning.
Investeringsbanken lät göra en inventering av intresset och ställde personal till förfo-gande för samråd med företagen. Liknande verksamhet har parallellt drivits av en kom-mitté, tillsatt av Industriförbundet på för-slag av Konfektionsindustriföreningen. Så-väl Investeringsbanken som nämnda kom-mitté, kallad Konfektionsgruppen, fortsät-ter sin verksamhet.
Bakom denna verksamhet har legat före-ställningen att åtminstone några företag in-om de svenska TEKO-industrierna skulle kunna få större konkurrenskraft genom att bli delar av en väl samordnad koncern än genom att fortsätta på egen hand. Det står visserligen klart att fusioner är lämpliga en-dast under vissa betingelser och att själva fusionerandet ofta ger upphov till nya, be-svärliga problem. Det kan å andra sidan finnas fall då motiverade fusioner förhind-ras till följd av omständigheter som kan un-danröjas genom insats av förhandlings- och finansieringskapacitet.
Det har visat sig under detta arbete att många företag inom konfektionsindustrin är intresserade av att preliminärt diskutera sammanslagningar. Svårigheterna att nå re-sultat har emellertid varit mycket stora.
Många företagsledare och ägare har varit tillräckligt intresserade för att ta sig tid att lämna en rad uppgifter och söka erhålla uppgifter om vissa konkurrenter. I ett par fall har avtal träffats preliminärt endast för att brytas strax före det definitiva under-tecknandet.
De svårigheter man träffat på har varit följande.
1 Företagsledarna under den goda tiden lyckades ofta genom en förmåga att träffa rätt i sina modesatsningar. Sådana per-soner är ofta individualister som värdesät-ter sin frihet och sitt oberoende mycket högt.
2 Det är mycket svårt att bedöma det egna företaget för att inte tala om de övriga presumtiva koncernföretagen i en rad hänseenden. Det gäller marknadsutsik-ter, effektivitet, kundkontakter osv. Sam-manhängande med detta visar sig den
all-122 SOU 1970: 59
varligaste stötestenen i allmänhet vara värderingen av företagen.
3 Om man enats i värderingen, saknar ofta företagen i den egna branschen tillräck-liga medel för att uppträda som köpare.
4 Om ett företag i en fusionsförhandlande grupp har erforderliga medel eller kredit-värdighet för att köpa något av de andra, kommer företaget ofta till den bedöm-ningen att det lönar sig bättre att avvakta en konkurs för någon av de andra par-terna.
En springande punkt är att de intressen-ter som har kunskap och resurser för att bedöma berörda företags marknadsutsikter, effektivitet, planering, kundval osv inte har tillräckligt starka motiv för ett ingripande.
Företagen har t ex skött sig så väl bankmäs-sigt att bankerna i allmänhet inte varit tving-ade att överta företag för att skydda fordran.
Företagen har t ex skött sig så väl bankmäs-sigt att bankerna i allmänhet inte varit tving-ade att överta företag för att skydda fordran.