Statens offentliga utredningar
1970:59
Industri-
departementet
TEKO-industri erna inför
70-talet
Del I Analys, slutsatser, förslag
Betänkande avgivet av TEKO-utredningen
Stockholm 1970
Statens offentliga utredningar 1970
Kronologisk förteckning
1 . Barns utemiljö. Tryckeribolaget. C.
2. Om stat och kyrka. Beckman. U.
3. Balanserad regional utveckling. Esselte. In.
4 Reformerad lärarutbildning. Svenska Reproduktions A B . U.
5. Statligt stöd till fiskehamnar. Esselte. J o . 6. Ny livsmadelsstadga m.m. Del I.
Förslag cch motiv. Tryckeribolaget. S.
7. Ny livsrredelsstadga m m. Del I I . Bilagor. Tryckeribo- laget. S.
8. Yrkesteknisk högskoleutbildning. Svenska Reproduk- tions AB U.
9. Snöskotern-fordonet och föraren. Esselte. K.
10. Fria läromedel. Beckman. U.
1 1 . Folktand/årdens utbyggande och reglering. Beckman. S.
12. Värnpliktstjänstgöringens civila meritvärde. Esselte. Fö.
13. Sveriges energiförsörjning. Energipolitik och organisa- tion. Svenska Reproduktions A B . I.
14. Urbaniseringen i Sverige. Bilagedel I till Balanserad regional utveckling. Esseite. In.
15. Regionaekonomisk utveckling. Bilagedel II till Balan- serad recional utveckling. Esselte. In.
16. Riksdagsgrupperna • Regeringsbildningen. Norstedt &
Söner. J j .
17. Ersättare för riksdagsledamöterna. Esselte. J u . 18. Upphandling av byggnader. Del 2. Administrationen.
Beckman. Fi.
19. Svensk FN-lag. Esselte. J u .
20. Behörighet • Meritvärdering • Studieprognos.
Specialundersökningar av kompetensfrågor. Esselte. U.
2 1 . Vägar til högre utbildning. Del 1 . Behörighet och ur- v a l . Esselte. U.
22. Pedagoeisk utbildning och forskning. Berlingska Bok- tryckeriet. Lund. U.
2 3 . Understödsföreningar. Svenska Reproduktions A B . Fi.
24. Rationel bensinhandel. Esselte. H.
25. Aspirationer, möjligheter och skattemoral. Göteborgs Offsettnckeri A B , Surte. Fi.
26. Körkort och körkortsregistrering. Norstedt & Söner. K.
27. Allmänra val på våren? Norstedt & Söner. J u . 28. Tjänstgöringsbetyg. Norstedt & Söner Fi.
29. Decentralisering av statlig verksamhet. Esselte. Fi.
30. Stordriftsfördelar inom industriproduktionen. Esselte. Fi.
3 1 . Militära straff och disciplinmedel. Esselte. J u . 32. Polisen > samhället. Esselte. J u .
33. Medel 6 r styrning av byggnadsverksamheten. Norstedt
& Söne\ In.
3 4 . Svenska folkets Inkomster. Esselte. In.
35. Hemförsäljning. Göteborgs Offsettryckeri A B , Surte. J u . 36. Kilometarbeskattning. Berlingska Boktryckeriet Lund.
Fi.
37. Översyr av vissa punktskatter. Esselte. Fi.
3 8 . Förtrolig företagsinformation och börshandel.
Esselte. Fi.
39. Sexualkunskapen på grundskolans låg- och m e l - lanstadier. Esselte. U.
40. Revision av vattenlagen. Norstedt & Söner. J u 4 1 . Företag och Samhälle. Del 1 . Esselte. I.
42. Företag och Samhälle. Del 2. Esselte. I 43. Ungdom — Bostad. Esselte. In.
44. Språkundersökningen bland finländska barn och u n g - domar i Sverige. Esselte. U.
4 5 . Gruvrättslig speciallagstiftning. Svenska Reproduktions A B . J u .
4 6 . Den äldre arbetskraften inom byggnadsindustrin.
Esselte. I n .
4 7 . Skydd mot avlyssning. Norstedt & Söner. J u . 4 8 . Svensk författningssamling. Norstedt & Söner. J u . 49. Yrkesskadeförsäkringens finansiering. Esselte. S.
50. Viss medicinsk och farmaceutisk yrkesutbildning.
Svenska Reproduktions A B . U.
5 1 . Mellansvensk gruvindustri. Almqvist & Wiksell, Uppsala. I.
52. Om lotterier. Norstedt & Söner. H.
53. Distriktsveterinärernas tjänstgöringsförhållanden, m.m.
Svenska Reproduktions A B . J o .
54. Forskning för försvarssektorn. Norstedt & Söner. Fö.
55. Vägar till högre utbildning. Del 2. Organisation och i n - formation. Esselte. U.
56. Ersättning vid vissa sjukvårdande åtgärder och sjuk- resor. Esselte. S.
57. Narkotikamissbruk hos inskrivningsskyldiga 1968/1969.
Tryckeribolaget. S.
58. Yrkesutbildning och arbetsliv. Svenska Reproduktions A B . U.
59. TEKO-industrierna inför 70-talet. Del I. Analys, slut- satser, förslag. Tryckeribolaget. I.
A n m . Om särskild tryckort ej anges är tryckorten Stockholm.
Statens offentliga utredningar 1970: 59
Industridepartementet
TEKO-industrierna inför 70-talet
Del I Analys, slutsatser, förslag
Betänkande avgivet av 1968 års utredning
av textil- och konfektionsindustrierna
Stockholm 1970
Tryckeribolaget Ivar Haeggström AB, Stockholm 1970 ALLF 112 2 007
Till Statsrådet och chefen för industridepartementet
Kungl Maj:t bemyndigade den 17 maj 1968 statsrådet Wickman att tillkalla sakkunniga för utredning av vissa frågor rörande textil- och konfektionsindustrierna.
Till sakkunniga utsågs den 14 juni 1968 landshövding Mats Lemne, ordförande, samt byråchefen Curt Canarp, riksdagsledamot Sigrid Ekendahl, direktör Göte Johansson, förbundsordförande Ivan Lind, direktör Ivar Lindquist, kommerserådet Olle Lindqvist, förbundsordförande Valter Sjöberg, direktör Lennart Tessmar och direktör Rudolf Wall- dén. Utredningen antog namnet TEKO-ut- redningen.
Att som experter biträda utredningen för- ordnades under 1968 ekonomie licentiat John Ekström, planeringschef Eric Petters- son, direktör Valter Strandberg, direktör Sten Bernunger, direktör Tore G Sergenius och förste ombudsman Stig Björkhammar samt under 1969 kanslirådet Tony Hag- ström.
Utredningens sekreterare har varit direk- tör Göran C-O Claesson och civilekonom Arvid Sundin. Under kortare perioder har civilekonom Jan-Erik Modig assisterat. Kon- torssekreterare har varit fru Barbara Virag.
Med skrivelse den 26 augusti 1969 över- lämnade TEKO-utredningen en första rap- port. I denna behandlades huvudsakligen tre områden, nämligen formerna för offent- lig upphandling av TEKO-produkter, ex- portfrämjande åtgärder samt ett utbildnings- program. Utredningens förslag på dessa om-
råden lades sedan till grund för proposition nr 41 år 1970 vars förslag i huvudsak an- togs av riksdagen den 29 april 1970.
Bifogade betänkande utgör en slutredovis- ning av utredningens arbete. För att på kor- tast möjliga tid få fram erforderligt mate- rial och åstadkomma den nödvändiga ge- nomgången av ämnesområdet har utred- ningen med vederbörliga bemyndiganden anlitat olika myndigheter, utredningsinstitut och personer för speciella uppgifter.
Sålunda har Stanford Research Institute undersökt konkurrensläget för den tyngre konfektionsindustrin. Institutet utnyttjade därvid i sin tur för speciella uppgifter dels ett internationellt konsultföretag på konfek- tionsområdet, Kurt Salmon Associates, dels de svenska konsultföretagen PEKAB och Montex-Member Service AB, det senare an- knutet till Sveriges Konfektionsindustriför- bund.
Statistiska centralbyrån har sammanställt och bearbetat uppgifter ur statistiken över företagens vinst- och finansieringsförhållan- den. Utredningen har därigenom fått under- lag för bedömning av TEKO-branschernas lönsamhetsutveckling. Undersökningen inne- bar att SCB:s statistikmaterial användes på ett nytt sätt vid en branschanalys av detta slag. En rad definitionsproblem uppstod där- för vid vilkas lösning utredningen erhöll hjälp av experter från organisationer och banker.
En statistisk analys har utarbetats inom
SOU 1970: 59 3
Kommerskollegium, gällande 1960-talets ut- veckling i fråga om produktion, import och export samt tillförsel till den svenska mark- naden av TEKO-varor. Detta arbete har letts av avdelningsdirektör Nils Karlsson i sam- råd med utredningen.
En av utredningens ledamöter, kommerse- rådet Olle Lindqvist, har författat en redo- görelse för den handelspolitiska ramen (Bilaga 5). Under sin behandling av utrikes- handeln har utredningen dessutom haft till- gång till underhandsmaterial från en utred- ning vid Industriens Utredningsinstitut om lågprisimporten. Lågprisutredningens förfat- tare, departementssekreterare Åke Sund- ström, har vidare ställt ett sammandrag av sin utredning till TEKO-utredningens förfo- gande.
Inom textil- och konfektionsindustriför- bunden har aktuarie Stig Karlander i sam- råd med utredningen utarbetat en prome- moria som utgjort ett underlag för utred- ningens kapitel om arbetsmarknaden. Mate- rialsammanställningar har vidare verkställts
av Handelns Utredningsinstitut, pol mag Bo H Engström och AB Balanskontroll. Direk- tör Bertil Petzén i sistnämnda företag har dessutom konsulterats fortlöpande i frågor som gällt bedömningen av olika företag och delbranscher.
Material och synpunkter beträffande forskning och utveckling har erhållits från experter i olika forskningsorgan och orga- nisationer. Bl a har professor Joel Lindberg vid Svenska Textilforskningsinstitutet utar- betat en promemoria som lagts till grund för delar av kapitlet om forskning och ut- veckling.
Utredningens arbete har givetvis varit be- roende av samarbete med TEKO-industrier- nas företag och organisationer. Under arbe- tets gång har utredningen mött samarbets- vilja och öppna dörrar överallt — även hos företag med svåra akuta problem. Utred- ningen riktar ett tack till alla dem inom TEKO-industrierna som på olika sätt under- lättat utredningens arbete.
Stockholm den 20 oktober 1970
Curt Canarp Ivan Lind Valter Sjöberg
Mats Lemne Sigrid Ekendahl
Ivar Lindquist Lennart Tessmar
Göte Johansson Olle Lindqvist Rudolf Walldén /Göran C-O Claesson
Arvid Sundin
Innehåll
D E L I Analys, slutsatser, förslag
Skrivelse till departementschefen . . . 3
Kapitel 1 Sammanfattning 9 Kapitel 2 Utgångspunkter 15 2.1 TEKO-utredningar en internationell
företeelse 15 2.2 Tidigare svenska utredningar . . . 16
2.3 1968 års utredning av textil- och
konfektionsindustrierna 16 2.3.1 Direktiven 16 2.3.2 TEKO-utredningens första rap-
port 17 2.3.3 TEKO-utredningens slutrap-
port 18
Kapitel 3 Tillförseln till marknaden . . 19 3.1 Val av varuområden och metodik . 19
3.1.1 Huvudområden 19 3.1.2 Beräkningsmetoder . . . . 20
3.2 Utvecklingen under 1 9 6 0 - t a l e t . . . 20
3.2.1 Huvudområdena 20
3.2.2 Garn 21 3.2.3 Vävnader 22 3.2.4 Teknisk textil 23 3.2.5 Hemtextil 23 3.2.6 Trikåkläder 24 3.2.7 Konfektion 24 3.2.8 Typer av förändringar . . . 25
3.3 Styrande faktorer 26 3.3.1 Tidigare prognoser . . . . 26
3.3.2 Befolkningen 27 3.3.3 Inkomsterna och priserna . . 27
3.3.4 Konsumtionsmönstret och pro-
duktutvecklingen 28
3.3.5 Kommunikationerna . 3.4 Den kommande utvecklingen
3.4.1 Teknisk textil . . 3.4.2 Hemtextil . . . 3.4.3 Kläder . . . . 3.5 Modeproblemet . . .
3.5.1 Ökande modeandel
3.5.2 Modeförändringarnas karaktär 3.5.3 Konsekvenserna i företagen .
29 29 29 30 30 31 31 31 32
Kapitel 4 Marknadens organisation . . 34
4.1 Inledning 34 4.2 Detaljhandelsutvecklingen i allmän-
het 34 4.3 Distributionsvägar för TEKO-varor 35
4.3.1 Fördelning på distributionska-
naler 35 4.3.2 Olika konkurrensmedels bety-
delse 36 4.3.3 Fackhandelns struktur . . . 36
4.4 Förändringar inom fackhandeln . . 37
4.5 Partihandeln 38 4.6 Varugruppernas fördelning på distri-
butionsformer 38 4.7 Relationerna industri-distribution . 40
4.7.1 Bundenhet kontra flexibilitet . 40 4.7.2 Konsekvenser för industrin . . 40
Kapitel 5 Utrikeshandeln 42 5.1 Utvecklingstendenserna i världshan-
deln 42 5.2 Den svenska TEKO-importens ut-
veckling 43
S O U 1970: 59 5
5.2.1 En översikt 43 5.2.2 G a r n 44 5.2.3 Vävnader 44 5.2.4 Teknisk textil 45 5.2.5 Hemtextil 45 5.2.6 Trikåkläder 46 5.2.7 Konfektion inklusive huvudbo-
nader 46 5.2.8 Importen från låglöneländer 47
5.3 Importens inverkan på sortiment och
priser 49 5.4 Den kommande importutvecklingen 50
5.4.1 Importen från låglöneländer . 50 5.4.2 Importen från E F T A och E E C 51 5.4.3 Importrestriktioner . . . . 52 5.4.4 Aktiva importörer . . . . 52 5.4.5 Sammanfattande bedömning . 53 5.5 Den svenska TEKO-exportens ut-
veckling 54 5.5.1 En översiktsbild 54
5.5.2 G a r n 55 5.5.3 Vävnader 55 5.5.4 Teknisk textil 56 5.5.5 Hemtextil 56 5.5.6 Trikåkläder 56 5.5.7 Konfektion 57 5.6 Den kommande exportutvecklingen . 58
Kapitel 6 Företagsstrukturen . . . . 59
6.1 Allmän karakteristik 59 6.1.1 Två industrier, lika och olika 59
6.1.2 Lokaliseringen i Sverige . . . 60 6.1.3 Lokaliseringen i utlandet . . 60
6.1.4 Huvudsektorerna 60 6.2 Förädlingsvärde 61 6.3 Storleksstrukturen 62
6.3.1 Översiktliga uppgifter över fö-
retag/arbetsställen . . . . 62 6.3.2 Strukturförändringar . . . . 63 6.4 Företagsbeståndets förändringar . . 64
6.4.1 Nedläggningar 64 6.4.2 Nyetableringar 65 6.5 Produktionens koncentrationsgrad . 65
6.5.1 Konkurrenssituationen . . . 65
6.5.2 Ylleindustrin 65
6.5.3 Bomullsindustrin . 6.5.4 Trikåindustrin . . 6.5.5 Konfektionsindustrin
66 66 66 6.6 Åtgärder för strukturanpassning . . 67
6.6.1 Branschorganisationernas roll 67 6.6.2 Konfektionsgruppens aktivitet 67 6.6.3 Investeringsbankens aktivitet . 68
Kapitel 7 Produktion och investeringar . 69 7.1 1960-talets produktionsutveckling 69
7.1.1 De industriella huvudsektorerna 69 7.1.2 Produktionen inom huvudsak-
liga användningsområden . . 70
7.1.3 G a r n 70 7.1.4 Vävnader 71 7.1.5 Teknisk textil 72 7.1.6 Hemtextil 72 7.1.7 Trikåkläder 72 7.1.8 Konfektion 73 7.1.9 Sammanfattande bild . . . . 74
7.2 Den kommande produktionsutveck-
lingen 75 7.3 Realkapital och investeringar . . . 76
7.3.1 Allmän översikt 76 7.3.2 Investeringsutvecklingen . . . 77
7.3.3 Företagens planer 78 7.3.4 Förhållandet realkapital och
investeringar 78 7.3.5 Sammanfattning 79
Kapitel 8 Produktivitet och lönsamhet . 80
8.1 Produktiviteten 80 8.2 Producentprisernas utveckling . . 80
8.3 Lönsamhet och finansiering . . . 81 8.3.1 Lönsamhet enligt tidigare till-
gängligt material 81 8.3.2 Lönsamheten enligt specialun-
dersökning 81 8.3.3 Finansieringen enligt special-
undersökning 84 8.4 Likviditet och betalningskonditioner 85
8.5 Kostnadsstrukturen 87 8.6 Stordriftsfördelar 87
8.6.1 En internationell jämförelse . 87
8.6.2 Läget i Sverige 88
Kapitel 9 Arbetskraft/löner
9.1 Industrier med minskande sysselsätt- ning
9.1.1 Minskningens omfattning . . 9.1.2 Ålders- och könsfördelningen 9.1.3 Den utländska arbetskraften 9.1.4 Geografisk fördelning . . 9.1.5 Verkningar för de anställda 9.2 Löneläget
9.2.1 En internationell jämförelse 9.2.2 Tjänstemannalönerna 9.2.3 Arbetsledarlönerna . . 9.2.4 Arbetarlönerna . . . 9.2.5 Reallön och årslön . . 9.2.6 Relativt löneläge . . . 9.3 Uppgifter om arbetskraften .
9.3.1 Personalomsättningen 9.3.2 »Helårsarbetarnas» arbetstid 9.3.3 Sambandet ålder — presterad
tid
9.3.4 Andelen tjänstemän . . 9.3.5 Tjänstemännens utbildningsnivå 9.3.6 Konsekvenserna av efterslä-
pande utbildning
90
90 90 91 91 92 93 93 93 94 94 95 95 96 96 96 97
97 98 98
100
Kapitel 10 Forskning och utveckling . . 101
10.1 Behovet 101 10.2 Internationellt kända utvecklings-
vägar 101 10.2.1 Materialet 101
10.2.2 Fiberutvecklingen och garn-
framställningen 102 10.2.3 Vävning och stickning . . 102
10.2.4 Nya metoder för tygfram-
ställning 103 10.2.5 Beredningstekniken . . . 104
10.2.6 Konfektioneringen . . . . 104 10.3 Pågående svensk forskning och ut-
veckling 105 10.3.1 Omfattning 105
10.3.2 Institutioner vid Chalmers tekniska högskola . . . . 105 10.3.3 Svenska Textilforskningsin-
stitutet — T E F O . . . . 106 10.3.4 Avnämare och konsument-
organ 107
10.3.5 Leverantörer av utrustning 107 10.4 Framtidens svenska utvecklingsvä-
gar 108 10.4.1 Det internationella perspek-
tivet 108 10.4.2 Den svenska verksamhetens
inriktning 109 10.4.3 Exmpel på tänkbara projekt 110
10.4.4 Krav p å företagen . . . . 111
Kapitel 11 Slutsatser och förslag . . . 112 11.1 TEKO-industriernas utvecklingsbild 112
11.1.1 Förbrukningen 112 11.1.2 Distributionen 112 11.1.3 Importen och exporten . . 113
11.1.4 Produktionen 113 11.1.5 Sysselsättningen 114 11.2 TEKO-utredningens framtidsbedöm-
ning 114 11.2.1 De allmänna förutsättning-
arna 114 11.2.2 TEKO-utvecklingen på 70-
talet 116 11.2.3 Ändrade förutsättningar? . 118
11.2.4 Behovet av åtgärder och de-
ras inriktning 119 11.3 Åtgärder för omställning och före-
tagsutveckling 121 11.3.1 Branschomfattande program
för strukturomvandling . . 121 11.3.2 Fusionsstimulerande åtgärder 122 11.3.3 Program för export . . . 123 11.3.4 Program för utbildning . . 124 11.3.5 Program för forskning och
utveckling 124 11.3.6 Program för utnyttjande
av konsulttjänster . . . . 125 11.3.7 Ett låne- och bidragssystem 127
11.4. Övriga åtgärder 129 11.4.1 Importbegränsning . . . . 129
11.4.2 Skyddad beredskapsproduk-
tion 130 11.4.3 Arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder 131 11.4.4 Regionpolitiska åtgärder . . 132
S O U 1970: 59 7
D E L II Bilagor
Bilaga 1 Direktiven 5 Bilaga 2 Tidigare utredningar på TEKO-
området 9 Bilaga 3 Undersökning av den svenska
tyngre konfektionsindustrins och ylleindustriernas konkur-
rensläge 29 Bilaga 4 Underlag för marknadsbedöm-
ningen — en exemplifiering . . 94 Bilaga 5 Den handelspolitiska ramen . . 104 Bilaga 6 Lönsamhetsundersökning —
uppläggning och definitioner . 116 Bilaga 7 Statistisk analys rörande pro-
duktion, import, export och till- försel på TEKO-området I960
—68 120 Bilaga 8 Statistikmaterial 166
1 Sammanfattning
Som framgår av direktiven, återgivna i bi- laga 1, tillsattes TEKO-utredningen mot en bakgrund av minskande sysselsättning i de svenska textil- och konfektionsindustrierna och kraftigt ökande import av vissa varu- slag. Samma bakgrund har, som framgår av bilaga 2, föranlett tillsättandet av liknande utredningar i en rad andra industriländer. I sammanfattning har TEKO-utredningens uppdrag varit
att bedöma hur textil- och konfektionsin- dustrierna kommer att utvecklas om inga särskilda åtgärder vidtas,
att undersöka om åtgärder kan utformas som ökar de svenska företagens kon- kurrenskraft och föreslå sådana åtgär- der,
att undersöka om åtgärder behöver utfor- mas i syfte att hjälpa arbetskraft som eljest skulle få betydande problem i samband med friställningar och föreslå sådana åtgärder,
att bedöma om åtgärder är erforderliga av beredskapsskäl och föreslå sådana åt- gärder.
Med detta betänkande framlägger utred- ningen sin slutrapport. Utgångspunkter- na ges i kapitel 2 med referat av direktiven och tidigare utredningar. Det visar sig att TEKO-utredningarna i Sverige och utom- lands ger en likartad bild som dessutom i sina huvuddrag stämmer med vad man haft anledning vänta från ekonomisk-teoretisk
synpunkt beträffande utrikeshandelns ut- veckling på TEKO-området. Det framgår sålunda att länder med lägre löner tenderar att överta priskänslig standardproduktion från länder med högre löner. Samtidigt sti- ger totalförbrukningen och blir mer diffe- rentierad, och därmed skapas förutsättning- ar för produktion av mindre priskänsliga varor.
Förbrukningen av textil- och konfektions- varor, vilken behandlas i kapitel 3, upp- går i Sverige till 6 miljarder kronor. Det största förbrukningsområdet är kläder och beklädnadsväv. Därnäst följer två andra stora förbrukningsområden, teknisk textil och hemtextil. Teknisk textil omfattar pro- dukter som används vid industriell tillverk- ning. Det kan vara fråga om halvfabrikat, t ex armeringsduk för linoleummattor, eller produkter nödvändiga för en viss produk- tionsprocess utan att ingå i den slutliga pro- dukten, t ex maskinfilt. Hemtextil omfattar kökstextilier, bäddutrustning, inredningstex- tilier o dyl.
Inom teknisk textil och hemtextil över- väger expansiva sektorer. Under 60-talet har förbrukningen ökat av teknisk textil med nära 7 % per år och av hemtextil med 8 % per år. Enligt utredningens bedömning kommer denna expansion att fortsätta. Un- der 70-talets första hälft väntas expansionen dock ske i något långsammare takt. Bakom denna bedömning ligger att realinkomsterna enligt den pågående långtidsutredningens
SOU 1970: 59 9
prognos väntas öka långsammare under den- na period än under 60-talet.
Den totala förbrukningen av kläder öka- de med nära 5 % per år mellan 1960 och 1968. Beklädnadsområdet rymmer dock fle- ra betydligt mer expansiva sektorer. För- brukningen av trikåväv har t ex ökat med
15 % per år under 60-talet. Expansionen har emellertid ofta inneburit att gamla produk- ter trängts tillbaka till förmån för nya. Tra- ditionell beklädnadsväv har t ex minskat.
Den kraftigaste expansionen noteras för trikå, vars utveckling i hög grad gynnats av att syntetgarnerna är bättre lämpade för tri- kåtillverkning än vad tidigare garner varit, och för lättare och informella plagg. Stagna- tion eller sjunkande efterfrågan noteras främst för tyngre, formella plagg av tradi- tionella material.
Såväl ökningen i stort som dess differen- tierade karaktär stämmer väl med tidigare gjorda prognoser. Samma omständigheter är nu förhanden som när dessa prognoser gjor- des. TEKO-utredningen anser därför att den observerade utvecklingen kommer att fort- sätta, dock i den långsammare takt som mo- tiveras av det ovan nämnda antagandet om en långsammare tillväxt av realinkomsterna.
Distributionen av TEKO-varor behandlas i kapitel 4. KF, de stora varuhuskedjorna och flerbutiksföretagen har ökat sin andel av den totala TEKO-försäljningen via de- taljist från 24 % 1960 till 49 % 1969. Sam- tidigt har andelen för enbutiksföretagen och företagen med enstaka lokala filialer minskat från 68 % till 4 0 % .
Denna förändring beträffande distribu- tionskanalerna har inte varit neutral i för- hållande till sortimentet. Bilaga 3 visar att expansionen för massdistributionsföretagen på TEKO-området i hög grad förklaras av att det främst är de som sålt de expande- rande varorna — lättare och informellare plagg — medan det traditionella sortimentet å andra sidan främst säljs av enbutiksföreta- gen. Bilaga 4 behandlar bl a några viktigare varors fördelning efter typ av återförsäljare.
TEKO-utredningen har inte haft anledning göra någon egen framtidsbedömning be- träffande distributionens utveckling efter-
som enbart publicerade planer för utbygg- naden av stormarknader visar att utveck- lingen kommer att fortsätta.
Utrikeshandeln med TEKO-produkter kännetecknas, som framgår av kapitel 5, av en snabbt växande import — och en ännu snabbare växande export. Importen har ac- celererat under 60-talet och haft en genom- snittlig ökning av 10 % per år. Exporten har ökat i genomsnitt 17 % per år. I abso- luta tal har importen dock ökat mycket mera än exporten beroende på en betydligt större volym vid periodens början. Såväl importen som exporten samvarierar i hög grad med förbrukningen. Utrikeshandeln tenderar med andra ord att öka mer i fråga om varor med ökande förbrukning än i fråga om varor med stagnerande eller minskande förbrukning.
Den ökande exporten förklaras i huvud- sak av att marknadens differentieringskrav ökar med stigande inkomster. Då öppnas möjligheter för export även av mindre pris- känsliga varor. Den ökande importen för- klaras till en del på samma sätt. Den sven- ska marknadens krav blir sålunda allt mer differentierade och kan inte fyllas av sven- ska företag enbart. Härtill kommer emeller- tid att utländska TEKO-företag i regel kan priskonkurrera hårdare än svenska. Löne- nivån i Sverige är betydligt högre än i alla konkurrentländer utom USA, och för de flesta produkter är samma tillverkningstek- nik tillämpbar överallt. Härtill kommer att Sverige jämfört med övriga industriländer tillämpat en mindre restriktiv importpolitik gentemot de extrema låglöneländerna, vilket innebär att den svenska marknaden fått ta emot en proportionsvis stor andel av låglöne- ländernas export. Räknat per invånare och år köpte Sverige redan år 1968 TEKO-varor från låglöneländerna för över 50 kr. När- mast följde de övriga nordiska länderna och Storbritannien som köpte för ungefär halva beloppet per invånare. Övriga länders låg- prisimport var betydligt mindre, i några fall helt obetydlig räknat per invånare.
TEKO-utredningen har inte funnit några omständigheter som tyder på att import- trycket skulle lätta och förutser därför att importökningen fortsätter om inga åtgärder
vidtas. Som bakgrund för behandlingen av frågan om eventuella åtgärder redovisas i bilaga 5 det handelspolitiska spelrummet för val av olika åtgärder.
TEKO-industriernas struktur behandlas i kapitel 6. De omfattande nedläggningarna under 50- och 60-talet har i förening med de företagsekonomiska fördelarna av en geo- grafisk koncentration lett till att TEKO- industrierna i ökad utsträckning nu återfinns i dessa industriers gamla kärnområde i västra Sverige. En tredjedel av TEKO-industriernas arbetare finns nu i Borås-regionen och hälf- ten inom Älvsborgs län och angränsande Skaraborgs och Göteborgs och Bohus län. I Älvsborgs län är nästan hälften av alla indu- striarbetare anställda i TEKO-företag och i Borås tre fjärdedelar.
Företagskoncentrationen synes inte ha ökat generellt. Företagsstrukturen har där- emot ändrats i stor utsträckning efter mönst- ret att de allra största företagen och de allra minsta fått en ökad andel av produktionen och antalet anställda. Förhållandena varie- rar emellertid kraftigt från delbransch till delbransch. I den expansiva trikåindustrin har de ledande företagen ökat sin produk- tionsandel av strumpor och underkläder me- dan mindre företag ökat sin andel i fråga om t ex överkläder. På senare tid har Inves- teringsbanken och Industriförbundet gjort omfattande sonderingar beträffande möjlig- heterna att inom den tyngre konfektionsin- dustrin åstadkomma vissa sammanslagning- ar. Denna verksamhet börjar nu att avsätta resultat.
Som framgår av kapitel 7 visar produk- tionen på TEKO-området en mycket diffe- rentierad utveckling. Produktionen av tek- nisk textil har ökat med 6,8 % per år under 60-talet och produktionen av hemtextil med 7,5 % per år. I fråga om beklädnadsväv och konfektion är utvecklingen starkt differen- tierad för olika delområden. Konfektions- volymen ökade totalt sett, i huvudsak under periodens början. Den genomsnittliga ök- ningen blev 3,2 % per år. Produktionen av beklädnadsväv gick något tillbaka.
Enligt TEKO-utredningens bedömning finns det utsikter att produktionsökningen
på TEKO-området fortsätter, låt vara med den avmattning som prognosen om realin- komsternas lägre tillväxttakt under första hälften av 70-talet motiverar. Produktions- ökningen är emellertid inte på något sätt given. Svensk produktion av varor som främst säljs med priset som konkurrensme- del kommer sannolikt även i fortsättningen att minska betydligt. Härtill kommer inom några delbranscher att många företag har att möta 70-talets påfrestningar med det svaga utgångsläge som återhållna investe- ringar under flera år utgör.
Av kapitel 8 framgår att TEKO-industri- ernas produktivitet i stort sett ökat i takt med genomsnittet för all svensk industri.
En fortsatt produktivitetsökning i samma takt försvåras emellertid av att investering- arna hållits tillbaka under senare år inom flera delbranscher. Lönsamheten har gått ner, vilket framgår av en specialundersök- ning vars metoder redovisas i bilaga 6 och resultat i kapitel 8 och bilaga 8. Lönsam- heten varierar emellertid kraftigt såväl mel- lan olika delbranscher som mellan olika företag i samma delbransch. En specialun- dersökning av den tyngre konfektionen (bi- laga 3) tyder på att svenska företag får be- tala för sin lilla hemmamarknad i form av en fördyrande sortimentsbredd och höga fasta kostnader för utvecklings- och säljfunk- tioner i förhållande till produktionsvolymen.
Arbetskraft och löner behandlas i kapi- tel 9. Där visas att TEKO-industrierna i Sverige i betydande utsträckning sysselsätter sådana kategorier arbetskraft som oavsett bransch har lägre löner än genomsnittet för all industri. Trots detta är det stora proble- met från konkurrenssynpunkt att de svenska TEKO-företagen arbetar med en väsentligt högre lönenivå än de utländska konkurren- terna. Detta har varit och är en av de vik- tigaste faktorerna bakom importökningen.
Antalet sysselsatta i textilindustrin mins- kade under 50-talet med 30 % och från
1959 till 1967 med 27 %. Antalet sysselsatta i konfektionsindustrin minskade under 50- talet med 11 % och 1959—1967 med 18 % . Minskningen fortsätter. Mot bakgrunden av att produktionsökningen som nämnts väntas
SOU 1970: 59 11
avta till följd av en svagare ökning av real- inkomsterna finner utredningen det mest sannolika vara att 60-talets minskningstakt, 3,4 % om året, fortsätter. Detta skulle inne- bära att antalet TEKO-anställda under 70- talet reducerades från 70 000 till 50 000.
Nya material och nya slutprodukter base- rade på dessa material har utgjort ett syn- nerligen dynamiskt inslag under 50- och 60- talen. I kapitel 10 ställs därför frågan om väsentligt ökad satsning på forskning och utveckling skulle kunna förändra den nuva- rande utvecklingen för de svenska TEKO- industrierna på något avgörande sätt. Svaret på frågan blir att en omfattande, kontinuer- lig verksamhet på detta område är nödvändig för att upprätthålla de svenska TEKO-före- tagens konkurrenskraft. Det finns redan in- stitutioner lämpade för forskningsuppgifter- na och för att biträda företagen med denna kontinuerliga satsning. Något enskilt projekt som skulle innebära en väsentlig förändring på kort sikt synes inte kunna anges.
Utredningens slutsatser redovisas i kapitel 11. En övergripande slutsats är att TEKO- industriernas svårigheter inte beror på till- fälligheter utan intimt sammanhänger med den allmänna ekonomiska utvecklingen i förening med Sveriges konkurrensinriktade näringspolitik och liberala handelspolitik.
TEKO-industriernas utveckling under 60- talet stämmer i själva verket väl med vad man hade kunnat vänta med utgångspunkt från periodens allmänna ekonomiska ut- veckling — och stämmer dessutom med vad som faktiskt förutsades före periodens bör- jan. Bedömningen av 70-talet bör ha en minst lika säker grund som bedömningen av 60-talet hade för tio år sedan.
Mot denna bakgrund har TEKO-utred- ningens förslag i kapitel 11 utformats med två huvudsyften. Det ena är att åstadkomma bättre förutsättningar för att svenska företag skall kunna förstärka sin konkurrenskraft på sådana områden där svensk tillverkning synes ha goda marknadsutsikter. Det andra syftet är att åstadkomma lämpligaste hjälp för sådana personer och samhällen som drabbas av de väntade friställningarna. Där- med blir utredningens förslag följande.
Åtgärder för omställning och företags- utveckling
För varje problemområde har företagsled- ningen en serie beslut att fatta som vart och ett inverkar på företagets fortsatta verksam- het. De TEKO-företag som skall ha utsikter att överleva med tillfredsställande lönsam- het måste ha en företagsledning som kan åstadkomma tillfredsställande underlag för sitt beslutsfattande. TEKO-utredningen an- ser att en effektivisering av företagens cen- trala och strategiska beslutsprocesser måste främjas dels genom att företagsledande per- sonal utbildar sig fortlöpande, dels genom att företagen bereds ökade möjligheter att anlita utomstående expertis. Inom båda om- rådena har utredningen avgivit förslag i sin delrapport 1969 vilka efter beslut av riks- dagen nu är under genomförande. Företags- ledarutbildningen ingår i ett program för ut- bildning av flera kategorier personal i an- svarig ställning inom företagen. Anlitandet av utomstående expertis kan ske med bi- drag från staten som ett led i det exportpro- gram som är under uppbyggnad på Kom- merskollegium.
Utredningen föreslår nu statliga bidrag för att under en omställningsperiod ge TEKO- företag möjlighet att utnyttja konsulter och annan expertis på olika områden. Det kan vara för undersökningar gällande marknads- bedömning, rationalisering, produktionsom- läggningar, sammanslagningar och andra omställningsprojekt av mer genomgripande slag. Utomstående expertis bör även i viss utsträckning kunna utnyttjas vid genomfö- randet av åtgärder i företagen. Utredningen föreslår vidare att statliga lånegarantier skall kunna användas för att underlätta finansie- ringen av omställningsåtgärder.
Programmet bör enligt TEKO-utredning- ens uppfattning administreras som en paral- lell till det nämnda exportprogrammet. Möj- lighet bör alltså öppnas för Kommerskolle- gium att bevilja bidrag och lånegarantier för undersökningar och omställningsåtgärder.
Genom detta program blir det möjligt att effektivare tillvarata den omställningsstimu- lerande effekten av exportprogrammet. Inte
minst viktigt är att statliga bidrag för utnytt- jande av konsulttjänster väsentligt torde öka möjligheterna till framgång vid de olika för- sök som görs att åstadkomma en omstruktu- rering genom sammanslagningar och före- tagsköp. Specialundersökningar på olika områden kan nämligen i hög grad under- lätta sådana förhandlingar.
Utredningen föreslår att bidrag skall kun- na beviljas inom ramen 10,5 miljoner kro- nor och lånegarantier inom ramen 22,5 mil- joner kronor för budgetåren 1971/74, d v s återstående tid för de TEKO-program som redan är igång.
För vissa program rörande forskning och teknisk utveckling föreslår utredningen att tillägg till nu löpande anslag skall lämnas med totalt 12 mkr under en treårsperiod.
Övriga åtgärder
Den internationella TEKO-marknaden kän- netecknas enligt TEKO-utredningens mening av speciella konkurrensförhållanden som vid en total avveckling av bestående importrest- riktioner skulle omintetgöra de svenska TEKO-industriernas omställningsprogram.
Utredningen menar att sådana åtgärder från svensk sida är nödvändiga som ger en utsatt industri möjligheter att på ett acceptabelt sätt anpassa sig efter låglönekonkurrensen och vidta de omställningsåtgärder som på- kallas.
Utredningen finner det vidare vara nöd- vändigt att man på svensk sida har god handlingsberedskap för att möta konsekven- serna av ökade importrestriktioner i viktiga importländer. Samtidigt bör Sverige aktivt stödja försöken att åstadkomma internatio- nella överenskommelser på detta område.
TEKO-utredningen föreslår inte någon avveckling av nuvarande restriktioner utan bedömer dessa i väsentliga stycken vara nöd- vändiga under en övergångstid. Utredningen föreslår emellertid att åtgärderna så långt som möjligt ges en systematisk och enhetlig utformning liksom en tillämpning vilken medger en successiv anpassning till konkur- rensförhållandena.
TEKO-utredningen har inte ansett sig kunna bidra till lösningen av uppkomman- de beredskapsproblem utan förutsätter att dessa löses genom den verksamhet som drivs av den speciella myndigheten på detta om- råde, överstyrelsen för ekonomiskt försvar.
Kraftfulla arbetsmarknadsåtgärder kom- mer enligt TEKO-utredningens mening att krävas även framdeles. Utredningen riktar speciellt uppmärksamheten mot de grupper av arbetstagare för vilka det inte är realis- tiskt att räkna med en sådan omplacering på den öppna arbetsmarknaden som inne- bär byte av yrke och/eller bostadsort. Ut- redningen föreslår ett nära samarbete mellan TEKO-industrierna och arbetsmark- nadsverket i syfte att öka anställningsmöj- ligheterna för dessa grupper, t ex genom vidgad tillämpning av systemet med indu- striellt beredskapsarbete. TEKO-utredningen föreslår i detta syfte att en delegation eller kontaktgrupp knyts till arbetsmarknadssty- relsen med företrädare för branschorgani- sationerna och parterna på arbetsmarkna- den.
Från TEKO-industriernas synpunkt har enligt utredningens mening den starka och ökande koncentrationen till Borås-regionen företagsekonomiska fördelar. Även från ar- betskraftens synpunkt har denna koncentra- tion fördelar i det att den ökar möjligheter- na för friställda att övergå till expanderande företag inom samma yrkesområde. Borås- regionen svarar också för en väsentligt mindre andel av arbetslösheten bland TEKO-industriernas arbetare än vad som motsvarar dess andel av totala antalet arbe- tare i dessa industrier. Från dessa utgångs- punkter anser utredningen det vara ett rea- listiskt mål att vidmakthålla TEKO-syssel- sättningen i denna region trots den pågående minskningen totalt av sysselsättningen i TEKO-industrierna.
TEKO-utredningen är emellertid medve- ten om att den relativt ensidiga och föga till- växtbetonade sammansättningen av närings- livet inom Borås-regionen också innebär nackdelar. Dessa nackdelar accentueras för övrigt av den dragningskraft på arbetskraf- ten som den starkt expansiva Göteborgs-re-
SOU 1970: 59
13gionen har. Utredningen anser det därför
vara nödvändigt att ett lokaliseringsprogram
snabbt utarbetas för de båda regionerna med
syfte att till Borås-regionen överföra delar
av Göteborgs-regionens expansion samt de-
lar av den statliga förvaltning som skall
decentraliseras. Programmet bör omfatta ut-
byggnad av servicefunktioner samt priorite-
ring av vägbyggandet mellan Göteborg,
Borås och Mark. Utredningen föreslår att
den centrala ledningen och samordningen av
detta lokaliseringsprogram ägnas särskild
uppmärksamhet eftersom programmet berör
inte bara näringslivet och myndigheterna i
två län utan även flera departement och
verk.
2 Utgångspunkter
2.1 TEKO-utredningar en internationell fö-
reteelseUnder åren närmast efter andra världskriget utbyggdes Västeuropas produktionskapacitet kraftigt på TEKO-området. Det var en följd av att behovet av textila varor dämts upp under kriget samtidigt som förråden tagit slut. Det var också en anpassning till det förhållandet att en stor del av produktions- kapaciteten i Östeuropa avskärmats från Västeuropa.
Perioden av stark produktionsökning blev emellertid kort. Redan vid ingången av 1950-talet började textilproduktionen i Eu- ropa att minska och under decenniet fick de traditionella textilindustrierna — i första hand bomulls- och ylleindustrin — betydan- de svårigheter. I flera länder var förhållan- dena krisartade och ledde till stora inskränk- ningar med betydande olägenheter som följd för både de anställda och företagen. I Sve- rige var problemen störst i ylleindustrin. I flertalet andra europeiska länder var där- emot bomullsindustrin mest utsatt. Det sam- manhängde med att Västeuropas, främst Storbritanniens, bomullsindustri hade avsatt en stor del av sin bomullsvaruproduktion till utomeuropeiska länder och att denna export snabbt minskade.
1960-talet har medfört fortsatta problem för textilindustrin i Västeuropa. Den har förlorat terräng på marknaden samtidigt som ett antal länder i Asien blivit betydan-
de textilproducenter. Parallellt med detta har Västeuropas konfektionsindustri fått erfara en starkt ökad konkurrens från främst Hongkong vartill kommer att han- delsliberaliseringen i området lett till ökad konkurrens också inom Västeuropa. Även konfektionsindustrin har därmed fått avsätt- nings- och friställningsproblem.
TEKO-problem av denna karaktär har inte begränsats till Västeuropa. De har t ex kommit att märkas i Kanada liksom i USA trots det senare landets restriktivare import- politik. Det är därför inte ägnat att förvåna att särskild uppmärksamhet kommit att ägnas TEKO-industrierna i en rad olika län- der. Som framgår av bilaga 2 har enbart un- der åren 1968—70 utredningsrapporter publicerats rörande
o den norska textilindustrin o den brittiska bomullsindustrin o den brittiska ylleindustrin
o den brittiska konfektionsindustrin o produktiviteten vid brittisk konfektions-
tillverkning
o OECD:s fibermarknad och fiberproduk- tionen
o Gemensamma marknadens textilindustri o USA:s konfektionsimport
o USA:s konfektionsindustri o USA:s TEKO-industrier
o arbetskraften i USA:s TEKO-industrier Dessutom pågår en kanadensisk TEKO- utredning, en brittisk trikåutredning och i
SOU 1970: 59 15
Norge har en utredning om landets konfek- tionsindustri påbörjats. Ett italienskt lagför- slag om stöd åt textilindustrier behandlas av EEC-kommissionen.
Förhållandena varierar från land till land.
Likväl är det påfallande att de olika utred- ningarna beskriver samma huvuddrag, låt vara med varierande betoning. Bakom he- la det utländska utredningsmaterialet tycks följande mönster kunna urskiljas:
o Produktutvecklingen på fiberområdet skapar nya tekniska möjligheter som bå- de initierar och underlättar förändring- ar.
o Krav på förändring kommer med urba- nisering, ökande utbildning och stigan- de realinkomster.
o Betydande delar av TEKO-produktionen förutsätter en förhållandevis stor manu- ell arbetsinsats och förläggs därför of- ta till länder med lägre löner.
o Vad industriländernas TEKO-industrier då måste göra — och i stor utsträck- ning misslyckats med i en rad länder — är att hushålla hårdare med arbetskraf- ten, dvs. rationalisera, att tillverka va- ror som kan konkurrera med andra me- del än priset och att lägga ned i tid de grenar som har klart ogynnsamma utsik- ter.
2.2 Tidigare svenska utredningar
Sverige har varit bland de länder vilkas TEKO-industrier haft de kraftigaste avsätt- nings- och friställningsproblemen sedan des- sa industrier nådde en kulmen i början av 50-talet. Även i Sverige föranledde dessa problem utredningar som närmare framgår av bilaga 2.
Den s. k. partsutredningen för textilindu- strin redovisade år 1958 dels en sammanfat- tande rapport, dels ett antal separata utred- ningar om bl. a. konsumtion, lönsamhet och arbetsmarknad. Allt sedan dess har parts- organisationerna, ofta tillsammans, fortsatt att följa utvecklingen dels löpande, dels ge- nom olika specialstudier.
År 1959 överlämnade en statlig utredning ett betänkande, »Konkurrens under samver-
kan — ett förslag till handlingsprogram för textil- och konfektionsindustrin». Program- mets förslag och rekommendationer har följts i flera avseenden. Det gäller t. ex. viss företagssamverkan och ökade exportan- strängningar.
År 1961 publicerades »Problem inom den tyngre konfektionsindustrin» av Ulf af Trolle med förslag om dels ett informations- program riktat till företagare och dels ett program för direkta strukturingrepp. Efter- frågeutvecklingen, som på partsutredningens vägnar ägnats ett specialstudium 1958 —
»Den textila konsumtionen» av John Ek- ström — behandlades ånyo 1967 i »Bekläd- nadskonsumtionen — ny analys och prognos för 1975» av John Ekström och Svante Lundberg.
1968 behandlades TEKO-området över- siktligt av koncentrationsutredningen, och samma år framlade Kommerskollegium en studie av vissa delar av TEKO-importen.
Sedan 1968 är Industrins Utredningsinsti- tut sysselsatt med en studie av importen från låglöneländerna och berör därvid va- ruområden bl. a. inom TEKO-sektorn. Åter- kommande undersökningar av prisutveck- lingen på TEKO-området har gjorts av Sta- tens pris- och kartellnämnd.
De svenska utredningarna ger i sina hu- vuddrag samma bild av TEKO-situationen som de utländska. Det svenska materialet in- nehåller en prognos 1958 som 1967 ställdes mot verkligheten under arbetet på en ny prognos. Det är intressant att notera att identifikationen och bedömningen vid det första tillfället av de styrande faktorerna vi- sat sig stämma väl både med senare utländ- ska utredningars bedömning och med den verkliga utvecklingen.
2.3 1968 års utredning av textil och konfek- tionsindustrierna
2.3.1 Direktiven
1968 års utredning av textil- och konfek- tionsindustrierna, i fortsättningen kallad TEKO-utredningen, tillsattes den 17 maj 1968. I direktiven (bilaga 1) ges en situa- 16
tionsbeskrivning som pekar fram mot beho- vet av en ny utredning. Detta motiveras inte med att de tidigare utredningarna skulle ha givit en otillfredsställande beskrivning och analys — tvärtom sägs uttryckligen att TEKO-utredningens kartläggning av läget väsentligen torde kunna baseras på befintli- ga utredningsrapporter. Motiveringen för en ny utredning är istället att utvecklingsten- denser som varit skönjbara länge medfört akuta problem vilka kräver nya åtgärder.
Syftet med dessa åtgärder preciseras mot bakgrund av den allmänna näringspolitiken på ett sätt som visar att något försök till spärr på den svenska marknaden av den i början av detta kapitel skisserade internatio- nella utvecklingen inte avses. Det heter att näringspolitiken inte bör syfta till att med handelspolitiska eller andra stödåtgärder be- vara industrier som inte kan hävda sig utan statligt skydd. Dess mål bör i stället vara, säger direktiven, att stimulera en utveckling mot effektiva och på sikt internationellt konkurrenskraftiga företag.
TEKO-utredningens huvuduppgift anges vara att undersöka TEKO-industriernas möj- ligheter att under rådande internationella förhållanden framgångsrikt och varaktigt stärka sin konkurrenskraft genom fortsatt strukturell omvandling. Utredningen bör dock söka främja en omvandling i sådana
former och i en sådan takt som reducerar svårigheterna för de anställda och begränsar kapitalförstöring.
2.3.2 TEKO-utredningens första rapport Utredningen inledde sitt arbete med en över- siktlig genomgång av TEKO-industriernas situation och konstaterade att problem som legat till grund för utredningen och som re- fererats i direktiven höll på att accentueras.
Vissa nedläggningar verkade att vara före- stående inom en nära framtid. Utredningen
beslöt därför att gå in direkt på vissa prob- lemområden som ansågs kunna behandlas oberoende av den allmänna marknads- och strukturanalysen. Denna behandling redovi- sades i en delrapport som framlades den 26 augusti 1969.
Tagen som helhet utgör den offentliga sektorn en av TEKO-industriernas största kunder. Utredningen ansåg det därför vara angeläget att etablera bästa möjliga samar- bete mellan TEKO-industrierna och de of- fentliga upphandlarna. Industrin skulle där- igenom få ökade möjligheter att planera sin produktion för offentliga behov och bl a förlägga denna till perioder som utgör sä- songsskarvar på den allmänna marknaden.
Vidare kunde därmed industrin stimuleras till aktivare satsning på produktutveckling.
Utredningen föreslog följande:
o Vidgad användning av samarbetskom- mittéer för produktutveckling mellan upphandlande myndigheter och företa- gen
o Införande av anbudsförfarande i fråga om forsknings- och utvecklingsprojekt o Förtur för produktutvecklande företag
när tillverkningen skall läggas ut o Rullande långtidskontrakt.
Utredningen kunde vidare konstatera att statliga exportfrämjande åtgärder vanligen hade större omfattning i andra länder än i Sverige. Dessa åtgärder förstärker de ut- ländska företagens konkurrenskraft. Om motsvarande åtgärder vidtogs även i Sve- rige, skulle dessa kunna dels stimulera de ännu huvudsakligen hemmamarknadsinställ- da svenska TEKO-företagen att se över sin marknadspolitik, dels underlätta för dem att utnyttja expansionsmöjligheterna genom ökat exportsamarbete.
TEKO-utredningen föreslog ett tidsbe- gränsat försöksprogram med följande hu- vudinriktning:
o Ett bidragssystem för att främja utar- betandet och genomförandet av lönsam- ma exportprojekt
o Kreditgarantier i samma syfte
o Utnyttjande av investeringsfonder för exportprojekt och omställning till ex- portförsäljning
o Anslag som täcker kollektiva kostnader vid mässdeltagande och gemensamma uppackningar
o Anställande av exportkonsulenter till in- dustriernas tjänst.
SOU 1970: 59 17
TEKO-industriernas pressade läge har lett till en eftersläpning av utbildningsinsat- serna i förhållande till utbildningsbehoven.
Många TEKO-företag hade svårt att avde- la folk eller resurser för att finansiera del- tagande i utbildning. Den utbildning som drevs för näringslivets behov utformades därför ofta utan kontakt med TEKO-bran- schen och blev därmed ofta olämplig för denna. Inom branschen bedrevs en målstyrd TEKO-anpassad utbildning i branschförbun- dens regi. Den pressade lönsamheten hade dock gjort att inte heller denna utbildning kunnat hålla takt med de ökande utbild- ningskraven.
TEKO-utredningen föreslog ett treårigt program för utbildning enligt följande:
o För företagsledare: såväl informations- kurser som utbildning i beslutsfattande och marknadsföring m m
o För marknadschefer, produktchefer, de- signers och liknande personal: special- kurser av olika slag
o För arbetsledare, arbetsstudiemän och fackliga förtroendemän: såväl informa- tionskurser som grundliga specialkurser.
I prop nr 1970: 41 föreslogs ett program som i allt väsentligt upptog utredningens nämnda förslag utom i fråga om de delar, som avsåg offentlig upphandling. Proposi- tionen antogs av vårriksdagen 1970. Där- med beslöts exportfrämjande åtgärder i form av bl a bidrag till vissa tröskelkostnader vid exportprojekt och kollektiva manifesta- tioner för ett sammanlagt belopp av 20 milj.
kronor under fyra år. Vidare infördes ett tidsbegränsat system av statliga lånegarantier med årsramar av 7,5 milj. kronor. Utbild- ningsinsatser beslöts för ett sammanlagt be- lopp av 9,2 milj. kronor. Kommerskolle- gium fick i uppdrag att administrera export- programmet, medan utbildningsprogrammet anförtroddes åt Statens institut för före- tagsutveckling.
2.3.3 TEKO-utredningens slutrapport TEKO-utredningen framlägger nu sin slut- rapport, som omfattar följande.
Tillförseln till marknaden av TEKO-indu- striernas produkter behandlas i nästa kapitel.
Den behandlas först därför att det ytterst är marknadstillförseln och därmed konsum- tionsutvecklingen som ger ramen för in- dustriernas verksamhet. Valet av varuslag tillhör företagens mest centrala uppgifter i ett läge när efterfrågan snabbt skiftar från varuslag till varuslag.
Marknadens organisation, som behandlas i kapitel 4, hänger intimt samman med kon- sumtionen. TEKO-företagen möter inte konsumenterna direkt, utan via den orga- nisation som föreligger på marknaden. Va- let av kunder tillhör företagets strategiska uppgifter, och det valet bestämmer i stor utsträckning företagets övriga verksamhet.
Utrikeshandeln behandlas i kapitel 5.
För TEKO-industrierna är exporten en av de mest dynamiska verksamhetsgrenarna.
För den svenska TEKO-markanden, inklu- derande även de tillverkande TEKO-företa- gen, är importen ett av de mest dynamiska bestämningselementen. Företag, som skall överleva, måste komma till beslut om vilka sektorer de skall »ge upp» till import och vilka som lämpar sig för export.
I kapitlen 6, 7 och 8 behandlas företa- gen, deras kapitalutrustning och läge i olika hänseenden. Företagsstrukturen (6) är en av de viktigaste frågorna då det gäller att över- huvud taget bedöma företagens möjlighe- ter till omställning. Läget i fråga om pro- duktion och investeringar (7) liksom produk- tivitet och lönsamhet (8) är väsentliga för bedömningen av företagens utsikter att över- leva.
Arbetskraften behandlas i kapitel 9, dels från företagssynpunkt, som produktionsfak- tor, dels från de anställdas synpunkt för att utröna behovet av särskilda trygghetsfräm- jande åtgärder.
Forskning och utveckling är funktioner som teoretiskt skulle ha de största möjlig- heterna att länka in utvecklingen på nya banor. De behandlas i kapitel 10 omedel- bart före det avslutande kapitlet (11) om slutsatser och förslag.
3 Tillförseln till marknaden
3.1 Val av varuområden och metodik 3.1.1 Huvudområden
Textil- och konfektionsindustrierna tillver- kar varor såväl för industriella ändamål som för slutlig konsumtion. Förhållandena är olika på de olika användningsområdena för TEKO-produkter, och utvecklingen på vart och ett av dessa områden kan skilja sig avsevärt från utvecklingen i fråga om den totala TEKO-förbrukningen.
Det finns textila slutprodukter som i all- mänhet inte används av hushållen eller andra slutliga konsumenter utan främst i industri och andra näringsgrenar. Sådana produkter är t ex fisknät, skördegarn, pre- senningar och brandslang. Vidare förekom- mer att textilier är en viktig beståndsdel i slutprodukter som normalt inte anses höra hemma på textilområdet, t ex bildäck (cordväv) och linoleummattor (armerings- duk). I vissa fall används textilier på ett så- dant sätt i produktionsprocessen att de när- mast är att jämföra med maskindelar. Det gäller t ex maskinfilt vid pappersproduk- tion.
Textilier avsedda för nämnda använd- ningsområden kallas teknisk textil. Gräns- dragningen måste i vissa fall göras sköns- mässigt. Med den industriindelning som till- lämpas av branschorganisationerna och i of- ficiell statistik ligger tillverkningen av tek- nisk textil helt inom textilindustrin.
Konsumtionen av möbeltyger, mattor, gardiner, textil väggbeklädnad, bäddutrust- ning och kökstextilier uppvisar vissa ge- mensamma drag från funktions-, efterfråge- och inköpssynpunkt. Produkterna på detta område behandlas därför tillsammans under beteckningen hem textil. Beteckningen bör inte undanskymma det faktum att produk- terna också köps för storhushåll, kontor och offentlig miljö. Även tillverkningen av hemtextil ligger inom textilindustrin.
Alla textilvaror som konsumenterna på ett eller annat sätt har på sig är kläder. Lik- som i fråga om teknisk textil är produkter- na mycket olikartade. De fyller olika funk- tioner, uppvisar starka säsongvariationer i både användning och efterfrågan samt säljs via olika distributionskanaler. Enligt den allmänt tillämpade branschindelningen förs slutprodukterna på trikåområdet jämte väv- da och stickade tyger till textilindustrin medan den sömnad som inte är integrerad med trikåtillverkningen utgör en särskild bransch, konfektionsindustrin.
Vissa textilvaror, i allmänhet non-woven eller icke vävda, framställs såväl inom tex- tilindustrin som inom pappersindustrin.
Härtill kommer att textilvaror i viss ut- sträckning fått konkurrens från material som i huvudsak framställs endast inom pap- persindustrin. Båda typerna av material spe- lar ännu en begränsad roll i förbrukningen men ökar sin andel.
I avsnitt 3.2 nedan behandlas dels tek-
SOU 1970: 59 19
nisk textil, hemtextil och kläder, vilka till- sammans utgör TEKO-industriernas slut- produkter, dels halvfabrikaten garn och väv. Utvecklingen för sistnämnda varugrup- per återspeglar de förändringar som äger rum på spinneriernas resp. väveriernas av- sättningsmarknader. I fråga om väv gör vi uppdelning på »traditionell» beklädnadsväv och trikåväv eftersom förbrukningens för- ändringar uppvisar stora olikheter för de båda grupperna. Motsvarande uppdelning görs på färdigvarusidan, dvs. kläder av trikå och kläder »ej av trikå», vanligen beteckna- de som konfektion, redovisas var för sig. En renodling av konfektionsgruppen har upp- nåtts genom att förbrukningen av huvudbo- nader också är separat redovisad.
3.1.2 Beräkningsmetoder
Under punkterna 3.2.1—3.2.7 redovisas för åren 1960 resp. 1968 tillförseln till den svenska marknaden inom de olika huvud- områdena och inom vissa delområden. Till- förseln är framräknad genom hopsumme- ring av produktion och import med avdrag av exporten. Denna tillförselberäkning blir nödvändigtvis grov vilket bl a samman- hänger med att de olika komponenterna i tillförseln baseras på olika slags prissätt- ning; produktionen är i princip värderad till fabrikspris, medan importen är noterad cif och exporten fob. Till detta kommer att prisutvecklingen självfallet varit olika för oli- ka TEKO-varor inom totalsortimentet och
att tillförselförändringarna i volym i vissa fall kan skilja sig avsevärt från de värdemäs- siga. Som påpekas på annat håll har emeller- tid prisstegringarna på TEKO-området varit förhållandevis obetydliga. För den översikt- liga men på alla väsentliga punkter klarläg- gande analys av tillförselutvecklingen under 60-talet, som utredningen här eftersträvat, är det följaktligen ingen avgörande nackdel att den baserats på värden och inte på kvanti- teter. De totalsammanställningar över större varuområden, t ex gruppen teknisk textil, som vi redovisar nedan, kan f. ö. inte göras i volym eftersom något prisindex för grup- pen inte existerar och inte heller något en- hetligt kvantitetsmått. Som framgår av bi- laga 7 har i vissa fall kompletterande kvan- titativa beräkningar gjorts.
3.2 Utvecklingen under 1960-talet 3.2.1 Huvudområdena
Tillförseln räknad i fabrikspriser 1968 till den svenska marknaden inom de olika hu- vudvarugrupperna är redovisad i nedanstå- ende sammanställning, som också anger förändringar i procent sedan 1960. Med denna tablå som utgångspunkt är det möj- ligt att — genom pålägg på färdigvarorna av uppskattade handelsmarginaler — grovt uppskatta den ungefärliga förbrukningen el- ler konsumtionen i Sverige av TEKO-varor.
En sådan enkel beräkning har gjorts i bila- ga 7.
Produkter från textilindustrin Garn
Beklädnadsväv Trikåväv Teknisk textil Hemtextil Kläder av trikå Summa (exklusive garn)
Produkter från konfektionsindustrin (enbart färdigvaror) Konfektion
Huvudbonader Summa
Tillförsel 1968 mkr
784 470 155 590 739 779 2 733 1770 104 1 874
Föränd 1960—
totalt
% 3 - 23
304 71 88 54 44 43 28 42
ring 68
per år
%
8,0 8,2 5,6
4,6 3,1
Utvecklingen för väv har som synes gått i helt olika riktningar. Från 1960 till 1968 minskade tillförseln av beklädnadsväv, räk- nat i löpande priser, med 140 mkr medan trikåväv ökade med 117 mkr. Sammantagna
TEKO-förbrukningen domineras alltså av beklädnadsområdet. Detta område uppvisade en väsentligt lägre expansionstakt 1960—68 än teknisk textil och hemtextil. Inom be- klädnadssektorn redovisas den gynnsammas- te utvecklingen för kläder av trikå.
Den svaga värdemässiga ökningen av till- förseln motsvaras inte av någon ökning av kvantiteten. Denna reducerades tvärtom en- ligt bilaga 7 från 77 000 till 69 000 ton.
Tillförseln av konstfibergarn har som sy- nes ökat med 77 % medan tillförseln av naturfibergarn minskat med 24 %. Denna utveckling sker så snabbt att konstfibergar- nen kan väntas gå om naturfibergarnen 1970
minskade tillförseln av dessa båda varugrup- per från 648 till 625 mkr.
Färdigvaruområdenas andelar av tillför- seln 1960 resp. 1968 anges i följande tablå (fabrikspriser):
3.2.2 Garn
Den svenska tillförseln av garn och tråd 1968 uppgick till 784 mkr vilket var 3 % mer än 1960. Dess fördelning efter fiber- innehåll framgår av nedanstående tablå.
Tillförsel 1968 Förändring 1960—68 mkr % %
om den observerade förändringstakten fort- sätter.
Förbrukningen av garn och tråd i Sve- rige är numera, sedan vävnads- och söm- nadsarbetet flyttats från hemmen till indu- strin, i allt väsentligt bestämd av den svens- ka trikå- och vävnadsproduktionen. Produk- tionen å sin sida påverkas av tillgången på garn med nya egenskaper till följd av att 1960
Varugrupper
(färdigvaror) mkr Teknisk textil 345 Hemtextil 393 Kläder, totalt 1 825
Därav: av trikå 506 konfektion 1237 huvudbonader 82 Summa färdigvaror 2 563
I, löpande priser Förändring 1968 1960—68
% mkr % % 13
16 71 20 48 3 100
590 739 2 653
779 1770 104 3 982
15 18 67 20 44 3 100
71 88 45 54 43 22
Garn och tråd av syntetiska eller konstgjorda fibrer 359 46 11 Därav: ändlösa
korta
Garn och tråd av naturfibrer Därav: bomull
ull
Summa 784 100 257
102 425 223 161
33 13 54 29 21
64 120 - 24 - 11 - 35
SOU 1970: 59 21
nya fibrer utvecklas. Före 1930 arbetade världens TEKO-industrier nästan helt och hållet med naturfibrer. Under mellankrigs- tiden började man använda rayonfibrer och efter 1960 har frammarschen för syntetfib- rerna varit mycket snabb. 1960 uppgick syn- tetfibrernas andel av fiberförbrukningen i världen till 5 %. 1968 hade den stigit till
19 %. Bomull hade då fallit till 57 % från 68 % vid 60-talets början. Andelen ull hade också gått tillbaka och låg 1968 vid drygt 7 %.
Syntetfibrernas frammarsch är särskilt stor i industriländerna. I USA låg mark- nadsandelen 1968 vid 33 % och i Storbri- tannien vid 32 %. De nya fibrerna har ska- pat möjligheter att konstruera nya slutpro- dukter och därmed öppnat nya använd- ningsområden. Helt nya industrier har vuxit
fram, t ex fabriker som gör heltäckande, prisbilliga non-wovenmattor. Nya egenska- per kan också innebära att vissa produk- tionsprocesser gynnas på andras bekostnad.
En huvudlinje sedan länge har t ex varit den ovan redovisade expansionen för trikå- tyger på bekostnad av vävda tyger.
3.2.3 Vävnader
Den sammanlagda vävnadstillförseln hade 1968 ett värde av drygt 1 100 mkr, vilket var 5 % mer än 1960. Räknat efter vikt minskade däremot tillförseln med ett par procent under perioden. Dess fördelning och förändring under perioden var i sam- mandrag följande.
Vävnader av bomull av ull
av ändlösa konstfibrer av korta konstfibrer av trikå (samtliga fibrer) övriga vävnader
Summa
Tillförsel mkr
279 231 157 213 155 95
1968
%
25 20 14 19 14 8
Förändring iyou—os
%
- 34 - 7
11 62 304 - 4 1 130 100
Utvecklingen har som synes varit mycket olikartad för de olika typerna av vävnader med trikåvävnaderna och vävnaderna av korta konstfibrer utgörande en markant till- växtsektor och med bomullsväven som en starkt minskande sektor.
Fibermaterialet i trikåväv utgjordes till största delen av syntetfibrer. I den svenska produktionen 1968 utgjorde ändlösa syntet- fibrer 83 % av fiberinnehållet.
En uppdelning av vävnaderna på för- brukningsområden har gjorts i följande ta- bell.
Tillförsel 1968 Förändring mkr
625 265 240 60 58
% 55 24 21 5 5
iyou-
% - 4
19 15 -14 40 Beklädnadsvävnader inkl. trikåväv
Heminredningsvävnader Andra vävnader Därav: råväv av bomull
cordväv
Den billiga bomullsråväven och cordvä- ven svarade räknat i värde för 10 % men viktmässigt för 20 % av den svenska för- brukningen. Vi ser att en mycket stor del av den ovannämnda expansionen i fråga om tekniska vävnader måste komma från cord- väven, vilket gör en bedömning av dess framtidsutsikter på marknaden särskilt an- gelägen.
3.2.4 Teknisk textil
Varusammansättningen inom området tek- nisk textil är heterogen i fråga om varor-
Cordväv Vadd
Stampad filt (inkl. nålad) Fiberduk
Maskinfilt
Bindgarn, tågvirke o dyl
Vävnader, impregnerade eller överdragna Linoleummattor o dyl
Presenningar, tält o dyl Övrigt
Summa
Även om teknisk textil totalt är en till- växtsektor, uppvisar området synnerligen stora olikheter mellan olika varugrupper.
Sju procents ökning på åtta år innebär när- mast stagnation i fråga om bindgarn, segel- garn, tågvirke och linor. Stampad filt och fiberduk har däremot haft en kraftigt ex- pansiv utveckling.
3.2.5 Hemtextil
Varusammansättningen inom området hem- textil är heterogen i fråga om användnings-
Heminredningsvävnader Mattor
Filtar
Sänglinne, gardiner m. m.
övrigt Summa
nas användning, tillverkningssätt och tex- tilinnehåll. Hit hänföres t ex så olika varor som vadd, tågvirke, fisknät, linoleummattor, presenningar, drivremmar, plastöverdragna vävnader, fiberduk och maskinfilt. Tillför- seln uppgick 1968 till ca 590 mkr vilket var 70 % mer än 1960. I följande tablå redo- visas de större posterna. Angivna procent- tal för förändring åren 1960—68 är i ett par fall mycket höga beroende på att ut- gångsnivån var låg.
Tillförsel 1968 Förändring 1960—68 mkr
58 77 39 35 57 35 101 84 48 55 590
% 10 13 7 6 10 6 17 14 8 9 100
% 40 138 355 961 56 7 87 62 55 4 71
områden. Hit hänföres sålunda möbel-, gar- din- och andra heminredningsvävnader som går dels till olika industrier, t ex möbel- och bilföretag, dels till hushållen via detalj- handeln. Andra större sortimentsgrupper är mattor, sänglinne och filtar. Den totala för- brukningen 1968 var ca 740 mkr vilket nästan innebär en fördubbling jämfört med 1960.
Nedanstående tablå specificerar endast de större sortimentsgrupperna.
Tillförsel 1968 Förändring 1960—68 mkr % % 265 36 19 245 33 255
23 3 14 163 22 174
43 6 105 739 100 88
S O U 1970: 59 23
Skillnaden mellan de olika sortiments- gruppernas utveckling är det dominerande inslaget i denna bild. Mattorna har på 60- talet ryckt upp till en tredjedel av hela för- brukningsområdet. 16,5 mkr av mattför- brukningen gäller nålade mattor som över- huvud taget inte fanns 1960. Sortiments- grupperna med svagast tillväxt är de som rymmer relativt sett flest konventionella produkter.
Strumpor o. dyl.
Underkläder av trikå inkl. strumpbyxor överkläder av trikå
övriga trikåvaror exkl. väv Summa trikåvaror exkl. väv
Nedgången för strumpor återspeglar till en del prissänkningar. Kvantitativt sett öka- de tillförseln med 25 %.
Det som gör trikåkläderna till en expansiv sektor är som synes sortimentsgruppen överkläder. Bland dem dominerar damplag- gen. Viktiga är också gymnastik- och trä- ningsdräkter samt baddräkter o dyl. På se- nare år har konsumtionen av strumpbyxor
Strumpbyxor, 1 000 dussin par Damstrumpor, 1 000 dussin par Korsetter etc, 1 000 styck
3.2.7 Konfektion
Tillförseln av konfektionsvaror uppgick 1968 till närmare 1 900 mkr vilket innebar
överkläder för män och gossar
Överkläder för kvinnor, flickor eller småbarn Underkläder för män eller gossar
Underkläder för kvinnor, flickor eller småbarn Korsetter, bysthållare, hängslen o. d.
Huvudbonader övrigt
Summa konfektion
3.2.6 Trikåkläder
Utvecklingen för färdiga kläder o. dyl.
av trikå har varit betydligt mindre expan- siv än för trikåväven. I stort sett har till- förseln till marknaden ökat i takt med till- förseln av konfektion, vilket framgår av ne- danstående tablå.
Tillförsel 1968 Förändring 1960—68 mkr % % 146 19 - 1 253 32 41 362 47 134
19 2 - 20 780 100 54
ökat snabbt. I nedanstående tablå har jäm- förelse gjorts mellan utvecklingen för detta plagg och utvecklingen för damstrumpor samt korsetter, gördlar etc. Eftersom strump- byxor för vuxna introducerades så sent som
1967 och redovisas separat i statistiken först fr. o. m. 1969 har beräkningar gjorts för tillförseln av strumpbyxor under 1967 och
1968.
1966 1967 1968 1969 700 2 200 4 474 5 252 6 110 4 052 1933 3 485 3 550 2 771 2 525
en ökning med drygt 40 % från 1960. Ut- vecklingen för de viktigare sortimentsgrup- perna framgår av nedanstående tablå.
Tillförsel 1968 Förändring 1960—68
% mkr % 731 39 49 788 42 46 89 5 57 24 1 -24 99 5 34 104 6 28
39 2 -12 1 874 100 42
