52 18 24 6 100
1969
%
63 22 8 7 1005.6 Den kommande exportutvecklingen I sin delrapport 1969 behandlade TEKO-ut-redningen exportutsikterna. Behandlingen utmynnade i slutsatsen att 60-talets kraftiga exportökning, drygt 17 % per år, borde kunna vidmakthållas om en rad exportfräm-jande åtgärder vidtogs. Dessa åtgärder har sedermera, som nämnts i kapitel 2, beslutats av riksdagen med vissa modifikationer och verkställigheten har inletts.
Den behandling TEKO-utredningen har kunnat ägna exportfrågorna efter avläm-nandet av delrapporten utmynnar i samma slutsats. En fortsatt snabb exportökning bör vara möjlig. Den ställer emellertid ökade krav på företagsledningarna och kräver fö-retagsenheter med mer personella och finan-siella resurser, bl a därför att exportsats-ningen i ökad utsträckning måste ske på geografiskt mer avlägsna och svårerövrade marknader. Vidare krävs en fortsatt om-strukturering, som förbättrar möjligheterna för svensk industri att orientera sig mot mindre priskänsliga produktsortiment. Den-na inriktning bör inte i första hand utgå från strävan att utomlands vinna kompen-sation för förlorad försäljning i Sverige — då riskerar man att binda exporten till om-råden som även utomlands har svag till-växt.
Exporten av bearbetade TEKO-varor kan antas nå ett värde av 900 mkr år 1970 vil-ket motsvarar närmare 4 % av totalexpor-ten av hel- och halvfabrikat. Exportotalexpor-ten har under 60-talet stimulerats av den handelsfri-görelse som EFTA skapat. Stimulansen har på TEKO-området medverkat till en export-aktivitet, vars erfarenheter i kombination med den omställning och upprustning, som
det nu startade exportprogrammet åsyftar
borde kunna utgöra underlag för att vid
makthålla den kraftiga ökningstakten.
6 Företagsstrukturen
6.1 Allmän karakteristik 6.1.1 Två industrier, lika och olika
Textilindustrin och konfektionsindustrin har såväl betydande likheter och en omfattande intressegemenskap som betydande olikheter.
Bland faktorer som gör det motiverat att behandla de båda industrierna sammantag-na märks följande.
o Produktionen omfattar huvudsakligen konsumtionsvaror eller halvfabrikat till sådana.
o Beroendet av säsong- och modeväxlingar kännetecknar betydande delar av båda industrierna.
o Lokaliseringen är starkt koncentrerad, främst till Älvsborgs län och angränsan-de län.
o Produkterna är utsatta för hård inhemsk och internationell konkurrens, i senare fallet med betydande inslag av lågpris-konkurrens.
o De tillverkade produkternas priser sti-ger saktare än den allmänna prisnivån
— på kläder har prisernas stegring un-der de senaste 20 åren unun-derstigit halva den allmänna prisökningen.
o Lönsamhetsutvecklingen i båda industri-erna är ogynnsam.
o Omfattande friställning av arbetskraft och nedläggning av företag har ägt rum i båda branscherna.
o Konfektionsindustrin är textilindustrins huvudkund.
SOU 1970: 59
o Tillsammans ligger de mellan led — fi-berleverantörerna och distributionsföre-tagen — som kännetecknas av ökande koncentration och förhandlnigsmakt.
Bland faktorer som skiljer de båda indu-strierna märks följande.
o Textilindustrin är i huvudsak en process-industri medan konfektionsprocess-industrin är en monteringsindustri med stor manuell arbetsinsats.
o I konfektionsindustrin är såväl företagen som arbetsplatserna i allmänhet små.
Inom textilindustrin, med undantag för vissa delar av trikåindustrin, dominerar stora företag.
o Konfektionstillverkningen är från anlägg-ningssynpunkt föga kapital intensiv, det-ta underlätdet-tar nyedet-tableringen i denna delsektor. Tillverkningen av garn och väv inklusive trikåväv är däremot kapi-talintensiv över genomsnittet för svensk industri.
Tillsammans svarar TEKO-industrierna för ca 5 % av den totala industriproduktio-nens (exkl. el-, gas- och vattenverk) salu-värde och 5,5 % av dess förädlingssalu-värde.
Industriernas produkter har alltså en något högre förädlingsgrad än genomsnittet. An-talet anställda i TEKO-industrierna utgör ca 8 % av antalet yrkesverksamma i in-dustrin. Andelen arbetsställen för TEKO-industrierna är något större.
59
6.1.2 Lokaliseringen i Sverige
TEKO-industriemas lokalisering är i hög grad västsvensk. Nedanstående tablå ger i grova drag besked om koncentrationsgraden.
Uppgifterna avser andelen av hela antalet arbetare i TEKO-industrierna per den 31.12.
67. Koncentrationen till Västsverige kan an-tas ha förstärkts ytterligare under tiden där-efter.
%
Älvsborgs län enbart 37 Älvsborgs, Skaraborgs och
Göteborgs och Bohus län 50 Älvsborgs, Skaraborgs, Göteborgs
och Bohus, Jönköpings, Kronobergs och
Östergötlands län 65
Såsom vi närmare belyser i utredningens arbetsmarknadskapitel är TEKO-industrier-na en viktig sysselsättningsfaktor i många län. År 1966 var andelen TEKO-arbetare av alla industriarbetare följande i de län som hade det största relativa TEKO-inslaget.
%
Älvsborgs län 45 Hallands län 17 Skaraborgs län 12 Göteborgs och Bohus län 11
Kristianstads län 10 Malmöhus län 9 Östergötlands län 9
År 1960 hörde också Jönköpings och Kronobergs län till de från denna synpunkt sett relativt betydelsefulla områdena.
Borås stad intar en särställning. Av sta-dens industriarbetare var 1967 ca 10 000 eller 76 % sysselsatta i TEKO-företag.
6.1.3 Lokaliseringen i utlandet
Från slutet av 1950-talet har en betydan-de internationalisering av betydan-de svenska TE-KO-industrierna ägt rum i den meningen, att tillverkningsenheter etablerats utomlands.
Redan år 1960 fanns det 11 producerande svenska TEKO-företag i utlandet. Fem år senare var antalet 17 med ca 1 500 anställ-da. Ytterligare företag har sedan tillkommit
efter hand och hösten 1969 beräknades alla företagen tillsammans — minst ett dussin enbart i Portugal — ha ca 2 500 anställda.
Under det senaste året har ett avsevärt an-tal etableringar ägt rum eller planerats i Fin-land. Det är troligt att enbart dessa nya pro-duktionsenheter kommer att sysselsätta 2 000 arbetare. Nästan alla utlandsetable-ringarna har gällt konfektionstillverkning.
Utlandsetableringarna förklaras främst av det svenska kostnadsläget men även bris-ten på arbetskraft i Sverige de senaste åren har bidragit. Priskänsligare delar av företa-gens sortiment — ofta stapelvaror — har inte längre kunnat produceras lönsamt i Sve-rige men väl i t. ex. Finland. Eftersom den-na del av sortimentet ofta inte kan undva-ras innebär samkörningen mellan produk-tionsenheter på båda sidor om Bottenhavet generellt en stärkt position på marknaden.
Ett syfte med svensk industris etablering i utlandet brukar vanligen vara att finna nya, oftast större, marknader. Frågan är om inte de närmaste åren kan komma att innehålla inslag av denna form av etablering på TE-KO-området. Framgångsrika försök har fö-rekommit.
6.1.4 Huvudsektorerna
Textilindustrin i Sverige omfattar fiberpro-duktion, spinning, vävning, beredning samt trikåtillverkning. Den brukar traditionellt indelas efter råvaran i
o bomullsindustri o ylleindustri
o lin-, jute- och hampindustri
o sidenindustri, inklusive fiberproducenter.
Skiljelinjen mellan de traditionella textila delbranscherna är numera inte helt klar. Det beror på att syntet- och rayonmaterialen allt-mer kan förekomma som substitut och kom-plement till naturfibrerna.
Efter bearbetningsgrad indelas textilindu-strin vertikalt i första hand i fiberfabriker, spinnerier, väverier och beredningsverk.
Trikåsektorn, som räknas till textilindu-strin, intar en mellanställning mellan textil-och konfektion. Som regel framställes
trikå-Tabell 6.2.1 Delbranschernas andelar av textilindustrins förädlingsvärde
Förädlingsvärde 1967 Mkr
Därav: Ullspinnerier Ylleväver ier Komb. yllefabriker Bomullsindustri
Därav: Bomullsspinnerier Bomullsväverier Komb. bomullsfabriker Linne-, hamp- och juteindustri Därav: Linnefabriker
Jutefabriker Konstfiberfabriker
Sidenfabriker (även rayonsilke) Trikåfabriker
Repslagerier o. bindgarnsfabriker Snörmakerier, band- o. gardinfabriker Schoddy-, vadd-, trassel- och drevfabriker Färgerier, blekerier och impregneringsverk
216,3
väv och trikåplagg inom samma företag. En klar tendens finns numera mot en ökad till-verkning av trikåväv för försäljning till den traditionella konfektionsindustrin. Den kon-fektionering av trikåväv som förekommer i konfektionsindustrin anses ingå i den senare branschens produktion.
I vissa fall kan företag inom textilindu-strin grupperas efter de produkter de tillver-kar. Exempel på detta är bandfabriker och repslagerier. Totalt upptar den svenska of-fentliga statistiken på textilområdet 20 så-dana branschgrupperingar.
I Sverige domineras bomulls-, ylle- och linneindustrin av vertikalt integrerade före-tag, dvs företag som kombinerar spinnings-, vävnings- och beredningsfunktionerna. Si-denväverierna omfattar däremot vanligen en-dast vävningen inklusive beredning och färg-ning. Liksom trikåfabrikerna saknar de som regel egen garntillverkning.
Konfektionsindustrin indelas vanligen i herr- och gosskonfektion samt dam- och flickkonfektion. Dessutom brukar man göra en indelning i tung respektive lätt konfek-tion. Till den tunga konfektionen räknas i
huvudsak yllekonfektion av typ överplagg, kostymer och kavajer, medan lätt konfek-tion omfattar all övrig konfekkonfek-tion, t ex fri-tidskläder, skjortor, underkläder o dyl, kor-settartiklar och slipsar. Till konfektionsin-dustrin hör också hatt- och mössfabrikerna.
I den officiella industristatistiken ingår slutligen vissa tillverkningar som betecknas som -»annan» textil- och sömnadsindustri. I denna grupp ingår bl. a. tillverkning av mar-kiser, rullgardiner och paraplyer.
6.2 Förädlingsvärde
Av tabellerna 6.2.1 och 6.2.2 kan utläsas dels delbranschernas förädlingsvärde 1967, dels dettas förändring 1960—1967, dels del-branschernas andel av TEKO-industriernas sammanlagda förädlingsvärde 1967. Föräd-lingsvärdet utgörs av saluvärdet efter avdrag av kostnaderna för råvaror, emballage, bränsle, elenergi och lejda transporter samt bortlämnade lönarbeten.
För den fortsatta framställningen, som avser andelar av TEKO-sektorn, är det av
SOU 1970: 59 61
Tabell 6.2.2 Delbranschernas andelar av konfektionsindustrins förädlingsvärde
Förädlingsvärde 1967 Mkr
% av hela TEKO
Förädlings-värdets för-ändring 60—67
%
Konfektionsfabriker 907,1 Därav: Herr-, dam- o./el. barnkläderskonfektion 766,9
Vitvarukonfektion (underkläder o dyl) 66,8
Korsettfabriker 52,6 Kravatt- och slipsfabriker 7,9
Beklädnadssömnad ej s n 13,0 Tillverkn. o. reparation av hattar och mössor 33,4
Därav: Hattfabriker 13,8 Mössfabriker 19,5 Annan textil- och sömnadsindustri 182,0
Därav: Markiser o. presenningar 17,1 Ej specificerad tillverkning (sängkläder,
gardiner, bilutrustning, tält, vadd mm) 151,7 42,3 35,7 3,1 2,5 0,4 0,6 1,6 0,6 0,9 8,5 0,8 7,1
52,0 52,8 44,1 44,3 9,4 155,8 17,3 - 8,6
46,8 189,0 146,7 234,9
vikt att hålla i minnet att TEKO-industrier-na i sin helhet fått en kraftigt minskad an-del av industrins samlade bidrag till brutto-nationalprodukten. Jämförelsen gäller när annat inte anges åren 1960 och 1967.
Tabellen visar att stora förskjutningar skett också mellan TEKO-industriernas huvudsektorer. Ylleindustrins andel av TE-KO-industriernas förädlingsvärde har sjun-kit från 1 1 , 9 % till 1 0 , 1 % . Den största relativa tillbakagången noteras för yllevä-verierna. 70 % av ylleindustrins förädlings-värde faller på s. k. kombinerade yllefabri-ker.
Bomullsindustrins andel har krympt från 16,6 % till 12,4 % . Det är främst de kom-binerade bomullsfabrikerna som 1967 sva-rade för drygt hälften av branschens föräd-lingsvärde som gått tillbaka.
Linne-, hamp- och juteindustrin har redu-cerats med en fjärdedel mätt med förädlings-värdet.
Trikåfabrikernas andel av förädlingsvär-det har däremot stigit från 11,2 till 11,7 % .
Konfektionsindustrins andel av TEKO-sektorns förädlingsvärde översteg redan 1960 4 0 % . 1967 hade andelen stigit till 42,3 %. Arbetsställena med produktion av egentlig konfektion har svarat för hela ök-ningen. Sistnämnda sektor, varmed avses herr-, dam- och barnkläderskonfektion,
ut-gör en mycket stor del av branschen med si-na 35,7 % av förädlingsvärdet år 1967.
Korsettfabrikerna har gått något tillbaka lik-som hatt- och mösstillverkarna.
S k annan textil- och sömnadsindustri fördubblade sin andel, från 4,3 % till 8,5 % .
TEKO-industriernas förädlingsvärde har under tiden 1960—1967 ökat med 45 % . Dess andel av hela industrins
förädlingsvär-de har dock minskat från 6,9 % 1960 till 5,5 % 1967.
6.3 Storleksstrukturen 6.3.1 Översiktliga uppgifter över
företag/ arbetsställen
Strukturrationalisering uppfattas ofta som en utveckling mot färre antal fabriksenheter, s k arbetsställen1 ofta också färre anställda.
Mindre företag lämnar plats för större. Ett utmärkande drag för TEKO-branschen är emellertid att minskningen av arbetsställe-beståndet under 60-talet främst gällt de få större enheterna. När det gäller dessa större enheter ser förändringen under 1960-talet ut som omstående tabell visar.
1 Med arbetsställe har i praktiken kommit att avses lokala enheter belägna inom samma kom-mun. Ett arbetsställe kan alltså omfatta flera fabriksenheter.
Storleksindelning efter antal arbetare Textilindustrin Arbetsställen
Antal Förändring 1967 60—67
Antal Förändring 1967 60—67
Slutsatser om de minsta arbetsställenas utveckling är svårare att dra. Jämförelse-möjligheterna mellan 1960 och 1967 för-svåras av att industristatistiken i mitten av perioden kompletterades med ett an-tal mindre företag som tidigare inte regist-rerats.
E n fördelning efter företagens juridiska status ger inte något direkt mått på storleks-strukturen, eftersom även mindre företag vanligen är organiserade som aktiebolag (AB i nedanstående tablå). De allra minsta före-tagen drivs emellertid som regel av fysiska personer (Fy). Några företag drivs som ju-ridisk person av annat slag än aktiebolag (Ju). Tablån nedan är sammanställd ur fö-retagsregistret per den 31.12.68 och omfat-tar företag med minst fem anställda.
Bransch
6.3.2 Strukturförändringar
Ylleindustrin i Sverige har visat en avsevärd tillbakagång både under 1950- och 60-talen. Sedan branschens båda dominerande tillverkare av beklädnadstyger Saxylle-Kil-sund och Holmens textilavdelning (YFA) beslutat att mycket kraftigt inskränka den
hittillsvarande verksamheten respektive helt lägga ned den, har branschstrukturen ge-nomgripande förändrats.
Så sent som 1963 fanns i branschen åtta arbetsställen med mer än 500 anställda var-dera. Sedan avvecklingsoperationerna vid YFA och Saxylle-Kilsund genomförts, kom-mer inte något arbetsställe att kvarstå i den-na storleksordning. Vid en interden-nationell jämförelse framstår då de svenska ylleföre-tagen som små. I t ex Storbritannien är 20 % och i Japan 50 % av arbetsstyrkan sysselsatt i anläggningar med fler än 500 arbetare. I Sverige minskade från 1964 till 1967 genomsnittsstorleken med ca 25 arbe-tare. Antalet arbetsställen med mer än 100 arbetare minskade från 27 enheter år 1960 till 15 år 1967.
Trots att bomullsindustrin krympt snabbt under 1960-talet har den fortfarande en betydande omfattning med ca 8 000 anställ-da. Produktionen sker i huvudsak i kombi-nerade företag. Fabriksenheterna är ofta av betydande omfattning. Minskningen av antalet större enheter har dock under 60-talet varit avsevärd. Både fusioner och ned-läggningar har bidragit härtill.
I trikåindustrin har antalet arbetsställen i storleksordningen 21—50 arbetare minskat kraftigt medan antalet arbetsställen i grup-pen 51—100 arbetare ökat lika kraftigt. I storleksgrupperna däröver har antalet arbets-ställen decimerats, och de återstående enhe-terna har blivit större uttryckt i antal ar-betare.
Internationellt sett har Sverige på trikå-området en hög andel arbetare i mindre an-läggningar. Det ledande trikåföretaget i Sve-rige, som sysselsätter i runt tal en tredjedel av trikåindustrins anställda, är ett exempel
SOU 1970: 59 63
på ett företag som administrerar och mark-nadsför tillverkningen från en rad produk-tionsenheter med geografisk spridning och av olika storlek.
Gruppen annan textil- och sömnadsindu-stri (inkl. kombinerade företag) redovisar ett bibehållet antal större enheter. Ingen ned-läggning av enheter med mer än 100 arbeta-re har skett under 60-talet. Förändringarna bland de mindre företagen har dock gjort att genomsnittsstorleken på företagen mins-kat ca 10 % mellan 1964 och 1967.
Inom konfektionsindustrin har det genom-snittliga antalet sysselsatta minskat mer hos de större enheterna än hos de mindre. Ett enda arbetsställe representerade dock 1967 ca 6 % av arbetareantalet inom konfektions-industrin. Denna enhet framstår som stor även vid en internationell jämförelse. Kon-fektionen är i andra länder, liksom i Sverige, en bransch med nästan uteslutande små och medelstora företag.
6.4 Företagsbeståndets förändringar 6.4.1 Nedläggningar
Enligt industristatistiken har en ökning av antalet arbetsställen ägt rum sedan 1960.
Ökningen är dock endast formell. 180 myc-ket små TEKO-företag »upptäcktes» och blev statistiskt registrerade år 1964. I själva verket var arbetsställena i branschen för-modligen ca 140 färre år 1967 än sju år tidigare.
Statistiken över nedläggningar och ny-etableringar anger en minskning på ca 160 arbetsställen mellan 1962 och 1967 (tabell-bilagan). Denna nettominskning motsvarar i bruttosiffror 372 nedläggningar och 214 ny-etableringar.
Av bilaga 8 framgår att nedläggningen av arbetsställen inom textilindustrins del-branscher, främst ylle- och trikåfabrikerna, gått snabbare än inom konfektions indu-strin. Inom en rad delbranscher som en-ligt avsnitt 6.2 kraftigt minskat sin andel av förädlingsvärdena har dock inte antalet ar-betsställen förändrats nämnvärt. De
kombi-nerade bomullsfabrikerna har exempelvis i stort sett samma antal arbetsställen 1960 och 1967, medan deras andel av TEKO-branschernas förädlingsvärde nästan halve-rats.
Under 1950-talet och första hälften av 1960-talet krympte textilindustrin huvud-sakligen genom nedläggningar av företag samt genom en successiv minskning av ar-betareantalet genom rationalisering vid kvarvarande företag. Under senare delen av 1960-talet har — förutom av ovannämnda orsaker — en betydande minskning skett av arbetareantalet genom nedläggningar av vis-sa fabrikationvis-savdelningar vid kvarvarande företag.
Enligt statistik från Svenska Textil arbeta-reförbundet har utvecklingen ifråga om an-talet nedläggningar av företag/fabriker i textilindustrin varit följande:
År
Totalt 1950—59 1960
1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969
Totalt 1960—69
Fördelningen jande:
Antal
företag/fabriker 120
5 3 4 5 6 9 25 10 8 10 85
på delbranscher var
föl-1950—1959 1960—1969 Ylleindustrin
Bomullsindustrin Trikåindustrin Linne-, hamp-och juteind.
Sidenindustrin övrig industri Totalt
38 28 17 16 29 21
1 6 8 1 27 13 120 85
På konfektionsområdet förfogar vi inte över lika detaljerad statistik. Av intresse blir då främst att studera
storleksfördel-ningens utveckling över tiden. Totalt torde ca 240 enheter lagts ned inom konfektion under tiden 1962—1967 mot 59 inom tex-til.
En förhandsindikation om nedläggning av arbetsställen erhålles genom varselstatisti-ken. Antalet arbetsställen som varslat om nedläggning under januari—juli 1970 är för hela TEKO-området 94 mot 37 under sam-ma period 1969.
Sammansättningen av dessa siffror har un-dergått en förändring som tyder på en om-fördelning av nedläggningarna innebärande en större andel för konfektionsbranschen.
Sålunda varslades under januari—juli 1969 om 19 nedläggningar inom konfektionen mot 18 för textilsidan. Motsvarande upp-gifter för 1970 är 53 respektive 4 1 .
6.4.2 Nyetableringar
Jämförelser mellan nedläggningsstatistiken och nettoförändringarna av antalet arbets-ställen tyder på att nyetableringen inom tex-tilindustrin varit mycket ringa. Ett fåtal ny-etableringar har skett bl a ionm trikåindu-strin.
Nyetableringsverksamheten är tekniskt lättare inom konfektionsindustrin och mate-rialet antyder en mycket hög siffra för anta-let nyetableringar — ca 180 enheter (minst fem anställda) under tiden 1962 till 1967.
Lättheten att nyetablera företag utgör en försvårande faktor vid fusionsförhandlingar.
Storleken av den nyetableringsverksamhet som förekommit under 60-talet talar dock för att de nya företagen inom t ex kon-fektionsindustrin knappast kan ha haft nå-gon större påverkan på marknaden. TEKO-industriernas låga lönsamhet sedan lång tid tillbaka torde utgöra ett återhållande mo-ment för nyetableringar. I samma riktning verkar de i kapitel 4 skildrade tendenserna mot att distributionen koncentrerar sina in-köp hos ett mindre antal leverantörer. För övrigt var det genomsnittliga antalet anställ-da vid de nyetablerade arbetsställena unge-fär hälften av genomsnittet för redan existe-rande arbetsställen.
SOU 1970: 59
3 TEKO Del 1
6.5 Produktionens koncentrationsgrad 6.5.1 Konkurrenssituationen
En viktig del i en branschbeskrivning är in-formation om hur stor andel av produktio-nen, som det största företaget, de största (t ex de 4 största eller 8 största) företagen osv svarar för. Koncentrationsutredningen gjorde för år 1963 sådana analyser enligt en detaljerad varugruppsindelning. Det har varit möjligt för utredningen att göra mot-svarande bearbetningar för år 1967. De föl-jande avsnitten bygger på dessa undersök-ningar som redovisas i bilaga 8.
Med det angivna koncentrationsmåttet har textilindustrin utom trikå en hög
kon-centrationsgrad. I konfektionsindustrin är koncentrationen mindre uttalad både på fö-retags- och varugruppsplanet. Trikåindustrin ligger i ett mellanläge. I branschen finns dels en kärna av stora företag dels en stor mängd små och medelstora företag. För hela TE-KO-området gäller i stort att utvecklingen relativt snabbt gått mot en ökad grad av koncentration.
Den betydande koncentrationen i flera TEKO-delbranscher har inte i något fall lett till monopolistiska tendenser. På de varu-områden där företagen inom landet är bå-de få och stora finns alltid en korrigeranbå-de och stark utländsk konkurrens.
6.5.2 Ylleindustrin
Koncentrationen av ylleindustrins produk-tion var hög 1963, och under tiden fram till 1967 har den förstärkts ytterligare. Det gäl-ler främst i fråga om beklädnadsvävnader.
Även i maskinfiltsektorn är koncentrationen mycket hög.
Sedan 1967 har branschens båda ledande företag, Saxylle-Kilsund och Holmens Bruk (YFA) beslutat att mycket kraftigt inskrän-ka respektive helt lägga ner den hittillsva-rande verksamheten. Därigenom ändras branschstrukturen radikalt. Vad resultatet blir för koncentrationsgraden hos den svens-ka produktionen blir avhängigt av hur det uppkomna marknadsutrymmet efter de stora företagen kommer att fyllas. Det står 65
redan klart att en kraftigt ökad import kom-mer att ske på vissa områden.
Andelen för de fyra respektive åtta störs-ta förestörs-tagen anger att ylleindustrin även ef-ter dessa förändringar kommer att vara starkt koncentrerad från produktionssyn-punkt.
6.5.3 Bomullsindustrin
Några få stora företag svarar för en stor del av bomullsindustrins förädlingsvärde. En genomgång av varugrupperna visar att branschens företag arbetar med ett ganska rikt produkturval. Andelarna för det största företaget är inte särskilt höga i någon varu-grupp. En viss ökad koncentration har dock skett mellan 1963 och 1967.
6.5.4 Trikåindustrin
Trikåbranschen omfattar en mängd små, några mellanstora och ett mycket stort före-tag, det senare landets största TEKO-kon-cern som med ca 2 500 anställda och ett mycket brett produktsortiment svarar för ca en tredjedel av trikåproduktionen.
Att trikåindustrin inkluderar en koncen-trerad kärna av större tillverkare innebär inte i mer än ett par fall någon påfallande produktspecialisering. Det är endast i fråga om damstrumpor som ett fåtal företag svarar för merparten av tillverkningen. 1963
Att trikåindustrin inkluderar en koncen-trerad kärna av större tillverkare innebär inte i mer än ett par fall någon påfallande produktspecialisering. Det är endast i fråga om damstrumpor som ett fåtal företag svarar för merparten av tillverkningen. 1963