Arbetssätt som verktyg

I avsnitt 5.3 beskrevs de olika arbetssätt körledarna använder. Arbetssätt är en form

av mellanmänsklig kommunikation där de identifierade verktygen fungerar som

förmedlare i körledningsprocessen. I handlingen medieras något och med

utgångspunkt i det som medieras utvecklas verktygen till medierande verktyg i en

situerad praktik. Noter fungerar exempelvis som medierande verktyg (Hultberg,

2000, 2007; Rostvall & West, 2001; Säljö, 2005), då de förmedlar ett musikaliskt

innehåll och används i kommunikationen mellan körledaren och körsångarna.

Arbetssätten rymmer en mediering och inriktning mot aktiviteten. Ett arbetssätt är

inte statiskt, utvecklas över tid och är även insatt i den kulturella historia där

körledaren är yrkesutövande.

Här nedan följer arbetssätten (kap.5), med kommentarer och kopplingar dels

till datainsamlingen, dels till det teoretiska ramverket.

1. Lyssnande attityd som arbetssätt innebär körledarens förmåga till

kontinuerlig kontakt med gruppen och individen, med musiken i fokus. Arbetssättet

Diskussion: Körledning i praktiken

visar sig som en personlig kommunikation, respekt och tilltro till koristernas

förmågor; att barn och unga kan och vill. Kontakten i sig sker på olika sätt, genom

blick och förmågan att se, tala, musicera och använda gestik och kropp i interaktion

med kören. von Wrights (2000) beskrivning av perspektivväxling, att ta den andres

perspektiv, är en viktig del av förmågan att använda en lyssnande attityd:

Den reflexiva medvetenheten, som omfattar både en förmåga att medvetet reflektera

och en förmåga att göra sig själv till ett medvetet objekt för sin egen uppmärksamhet,

grundar sig på en social situation och social handling […] Att sätta sig in i en annans

situation, att ta den andres perspektiv, är avgörande. (von Wright, s. 212)

”Lyssna, gör som jag!”, är exempel på en körledares instruktion. ”Den andres

perspektiv" kan för körledare vara såväl koristens handling, körens gemensamma

handlingar som reflektioner över egna handlingar. Det medvetna reflexiva

förhållningssättet för körledarens handlingar och gestik vidare i arbetet. En

utgångspunkt för perspektivväxling är körledarens förmåga till inlyssnande av vad

som sägs och händer i rummet. I de enskilda samtalen framkom att körledaren måste

vara här och nu, totalt fokuserad på vad som händer för att kunna leda processen.

Det framgick också att lyssnande som attityd har att göra med personlighet, vilket i

sin tur bygger på körledarens egna erfarenheter av att sjunga i kör. Att lyssna på hur

någonting låter i ett musikaliskt lärande är att ha kontakt, kommunicera, kunna

återkoppla, interagera och tro på gruppens förmåga att arbeta tillsammans. von

Wright (2000) menar att vad en lärare ser och lägger märke till avgör vart

uppmärksamheten riktas. I denna studie innebär det att körledarens uppmärksamhet

är beroende av deras förmåga att lyssna, se, och kommunicera.

2. Prövande av metoder som arbetssätt innebär körledarens förmåga att variera

sin metodik. Att träna barn och unga i musicerande genom körsång innebär att på

olika sätt hitta metoder att träna människor att hålla fokus, genom att kontinuerligt

växla mellan olika handlingar. I de enskilda eftersamtalen uttrycker körledarna en

medvetenhet om och vikten av variation i sättet att presentera och lyssna. Anna

beskriver hur hon arbetar mycket mer varierat när hon har fokus på något extra svårt

eller nytt eller upplever att hon behöver skärpa sin koncentration, och tänka efter

beroende på hur gruppen ska studera ett särskilt musikstycke. Det finns ett

lärandeperspektiv hos körledaren i den musikaliska aktiviteten där vad- och

hur-frågor står i centrum genom körledarens egen reflektion och vilja till förbättring. En

aspekt av möjligheter till variationer är den historia varje körledare är bärare av,

utifrån egen bakgrund, uppväxt, utbildning, erfarenhet och reflektion. Detta gör att

varje situation och verktyg förmedlar den historiskt kulturella koppling körledaren

är del av. Sambandet och synsättet utgår nu från Vygotskijs teorier och generationer

av forskare (Vygotskij, 1934/1999; Wertsch, 1985; Daniels, 2001, 2007; Säljö,

2001, 2005; Folkestad, 1996, 1998, 2006, 2012) som med denna avhandling

placerar in körledning i en socialt, situerad och kulturell praktik.

tränar gruppen att följa den ordning hen organiserar i verksamheten. När människan

successivt lär känna, pröva och successivt förstå användandet av verktyg ökas

förtrogenheten, approprieringen (Säljö, 2005), såväl som internaliseringen (Daniels,

2001). Denna kunskapsprocess är ständigt pågående, för såväl körledare som för

korist. Genom successivt ökande individuell förståelse och återkoppling till gruppen

i körarbetet vidareutvecklas den gemensamma kunskapen. Avvägningen mellan

behovet av att å ena sidan skapa trygghet, att känna igen rummet, sin plats, sin pärm,

och å andra sidan lära nytt och uppleva positiv förändring framkommer i de enskilda

samtalen: ”De ska uppleva att de blir bättre” (Anna). Individens upplevelse av att

bli bättre på något, få sann insikt om något, är viktig. Den insikten kan komma

utifrån såväl som inifrån individen själv. Genom rutiner och repetitioner fördjupar

körledaren möjligheten till upplevelsen att kunna och behärska den musikaliska

praktiken.

4. Förebildande som arbetssätt innebär körledarens förmåga till förebildande

med hjälp av den egna kroppen och olika kulturella verktyg. Körledaren lär sig

behärska verktygen i sitt förebildande genom att samspela med andra människor.

Förebildande sker både medvetet och omedvetet. Genom deltagande och samspel

approprierar (internaliserar) individen tankegångar och färdigheter som kan tas med

in i nya situationer (Säljö, 2005). Denna intersubjektivitet utvecklas genom

mellanmänskliga aktiviteter till intrapersonella erfarenheter och individuella

kunskaper (Wertsch, 1985). Det är i den situerade körledarpraktiken som körledaren

kan skapa innebörd och mening och förfina sina förmågor och verktyg i ett socialt

sammanhang. Beatrice berättade att hon vid ett praktiktillfälle under sin utbildning

fick kritik för att hon inte spelade likadant [på pianot] som hon instruerade. I det

enskilda samtalet beskriver hon hur handlingar som är omedvetna kan få en effekt

som är motsatt den avsedda. Genom socialt samspel kan dock medvetenhet om hur

till exempel musikaliskt förebildande faktiskt utförs åstadkommas.

5. Koncentrerade uttryck som arbetssätt innebär körledarens förmåga till korta

och instruktiva uttryck där resultatet är målfokuserat och ökat samarbete med

gruppen. I detta arbetssätt återfinns även dirigeringsgestiken. Gesten som första

omedelbara fas i en social handling riktar sig till någon som i kommunikation svarar

på andras gester. Uttrycket får därmed en dubbel kommunikativ betydelse; tolkning

respektive stimulus (von Wright, 2000). Beatrice menar att barn och unga kan tolka

signaler i den musikaliska praktiken utan prat (kap. 5), genom körledarens

användande av arbetssättet koncentrerade uttryck. I de enskilda eftersamtalen

framkommer att dirigering är ett sätt att sända och kommunicera kommandon utan

att använda exempelvis rösten för kommunikation. Pianot är ett annat framträdande

verktyg i denna körledarpraktik som förmedlar och kommunicerar musikalisk

information. Vid enskilda eftersamtal framkommer även hur viktigt instrumentet är

som verktyg för att leda och påverka det musikaliska lärandet. Ett perspektiv på

koncentrerade uttryck är hur koncentrationen på något särskilt i aktiviteten skapar

engagemang och utmanar individen i själva ögonblicket. Det är också så att korta,

Diskussion: Körledning i praktiken

instruktiva uttryck i sig riktar och skapar fokus för den musikaliska aktiviteten i

uttryck som exempelvis ”håll ut” och ”titta hit”.

6. Reflektion i praktiken innebär som arbetssätt körledarens förmåga att skapa

gemensamt arbetstempo för en grupp. Arbetssättet omfattas av koncentration,

planering, metodik och självvärdering. I denna studie betyder arbetssättet reflektion

i praktiken kontinuerliga tillfällen där handlingsögonblicken driver

körledningsaktiviteten framåt i arbetet med musiken och tillsammans med gruppen.

Reflektion pågår kontinuerligt före/mitt i/efter en pågående eller utförd handling i

körledarens praktik. Empirin visar inte enbart på ständiga växlingar vid

observationstillfällena utan även i de enskilda eftersamtalen, som befäster att det

fattas många och olika beslut hos körledaren under en körrepetition; ”vi fattar

kanske 245 beslut under en övning” (Anna). En del har tänkts ut på förhand av

körledaren, exempelvis val mellan olika alternativ, men det uppstår ändå intuitiva

situationer kontinuerligt under repetitionen. Schöns (1982) beskrivning av den

reflekterande praktikern pekar dels på praktikern som reflekterar över sin kunskap

utanför själva praktiken, vilket kan ge ny innebörd och kunskap om en situation.

Detta innebär att i lugn och ro, efter utfört arbete, utforska, komma till insikt om och

förstå en situation inför framtida arbete. En annan aspekt är att reflektera över

praktiken medan personen befinner sig mitt i den, det vill säga reflektion-i-handling.

Denna begränsas av handlingsögonblicket, vilket visar sig i denna studie i de snabba

växlingar körledaren använder sig av. I handlingsögonblicket genereras både en ny

förståelse av praktiken och en förändring av densamma. Intersubjektiviteten innebär

här att mellanrummet mellan handlingarna blir till reflexiva verktyg,

reflektion-i-handling. Experimenterande är en sorts handling och kan utgöra kärnan i en

professionell praktik (Schön,1982), där den är en del av reflektionen som verktyg.

Reflektionen som arbetssätt blir också till något som driver praktiken framåt.

7. Historieberättande som arbetssätt innefattar körledarens förmåga till

minnesträning, att stimulera fantasin, stimulera till gemensamma upplevelser och

stärka en jag-/vi-/grupp-känsla. Arbetssättet använder bilder som komplement för

att förstärka sångernas betydelser och innehåll; ”man har olika sätt att lära sig saker

och ett är bildminnet” (Beatrice). Det framkommer även att körledarna ser

historieberättande med hjälp av bilder som en tillgång för människor som inte har

svenska som förstaspråk. Utifrån resonemang om att forskaren inte bör studera

individ, handling och mediering åtskilda från varandra (Wertsch, 1985) pekar

historieberättandet som arbetssätt i denna studie på att det kan vara en del av

språkutvecklingen för barnen, och för körledaren och barnen tillsammans. Det sker

utifrån parametrar som minne, uppmärksamhet, förnimmelse och tänkande som

först framträder i en elementär form för att därefter transformeras i människans

medvetande (Wertsch, 1985). Texter, sånger och berättelser används för att bevara

och forma kollektiva minnen i en grupp. Genom de gemensamma historier och

berättelser som används och berättas skapas möjligheter för detta. I det kollektiva

minnet skapas möjligheter att återskapa, minnas och bevara det förflutna. Ur denna

1978, 1995; Säljö, 2005). Sambandet mellan fantasi och verklighet blir till en kreativ

aktivitet där handlingar som gestaltar tankar, önskningar och fantasier blir synliga

för andra (Vygotskij, 1995).

8. Målbilder som arbetssätt innebär för körledare små/stora mål och

körledarens visioner, gemensamt uttalade med gruppen. Arbetssättet innebär

aktiviteter som konsertmål, resor och inspelningar, och konsertmålen anges av

körledarna som de viktigaste i arbetet med barn och unga. I repetitionsarbetet med

koristerna pekar de på en gemensam repertoar inför ett specifikt konsertprojekt och

uttalar vad gruppen ska arbeta sig fram till genom uttryck som ”vi har ett mål, vi har

en repertoar, vi har en konsert” (Carl) och ”målbilder är väldigt knutet till

konsertmålet” (Anna). Körledarna betonar att barn inte av sig själva, per automatik,

förmår att se mål som ligger längre fram i tiden. De menar att barnen saknar

uthållighet, lättare ser korta mål och fungerar bättre i grupp genom ett varierat

arbetssätt hos körledaren.

Wertsch (1998) menar att det alltid finns någon form av spänning mellan

omvärlden och de verktyg människan behärskar. I denna studie illustreras detta av

körledarnas beskrivningar av hur det faktum att korister inte alltid förstår vilken

musik som ska repeteras, vill olika saker gällande repertoar, eller har en annan

förförståelse än körledaren, kan leda till spänningar (kap.6). Dessa spänningar

uppstår i kommunikationen mellan körledare och korister och kan vara förankrade

i de målformuleringar som successivt växer fram i dialog och uttalas gemensamt.

De innebär en utmaning att förfina verktygsanvändningen i situationen där

körledaren befinner sig. Det finns en medvetenhet hos körledarna om att barn inte

av sig själva, per automatik, förmår att se mål som ligger längre fram i tiden. De

menar att barnen saknar uthållighet, lättare ser korta mål och fungerar bättre i grupp

genom ett varierat arbetssätt hos körledaren.

Det öppna självet (homines aperti) kan inte vara ett själv utan andra och

organiseras och framträder i sociala sammanhang (von Wright, 2000). I denna

musikaliska praktik blir en viktig del av körledarens arbete att konstruera olika

målbilder för sitt arbete individuellt och tillsammans med gruppen. Målbilder

framträder som ett medierande verktyg enligt Vygotskij (1995, 1934/1999) genom

de olika kulturella verktyg som används i aktiviteten.

Att se samband mellan musikpedagogisk forskning och handböcker kan bidra

till förståelse dels om vad olika litteraturgenrer förmedlar i fråga om ett specifikt

kunskapsområde och dess relation till musikpedagogisk forskning, dels denna

studies genomförda forskning om medierande verktyg i körledning. De sex olika

handlingsrepertoarområden Sandberg Jurström (2009) fått fram som resultat i sitt

avhandlingsarbete ska ses som ett betydelsefullt särskiljande av sex områden: (i)

pantomimisk handlingsrepertoar; ordlösa, kroppsliga dramatiseringar av musiken,

(ii) performativ handlingsrepertoar; auditiva illustrationer genom piano, sång och

tal, (iii) prototypisk handlingsrepertoar; den egna rösten, (iv) associerande

handlingsrepertoar; associationer till begrepp utanför musiken för att exempelvis

uppnå en viss känsla eller klang, (v) konceptuell handlingsrepertoar; förklaringar

Diskussion: Körledning i praktiken

med hjälp av musikaliska begrepp och med ett faktainriktat fokus, (vi) evaluerande

handlingsrepertoar; värderingar, bekräftelse och korrigeringar av körsångarnas

sång. Gränsdragningar kan vara svåra att dra men det finns karakteristika och

därmed specifika drag för varje handlingsrepertoar. Sandberg Jurström (2009)

menar att handlingsrepertoarerna samverkar och överlappar varandra i körledarnas

gestaltningar av musiken. När hennes sex områden får möta de områden olika

handböcker förmedlar, för att söka efter beröringspunkter, går det att finna

korresponderande exempel från körledarpraktiken: (a) kunskap om gestik, ordlösa

och kroppsliga uttryck (Dahl, 2003; Fagius, 2007), (b) kunskap om illustrationer

genom piano, sång och tal (Caplin, 2000; Elliott, 2009), (c) kunskap om den egna

rösten (Bjerge & Sköld, 1993; Carlén et al., 1999; Elliott, 2009), (d) kunskap om

associationer till begrepp utanför musiken för att exempelvis uppnå en viss känsla

eller klang (Caplin, 2000; Bengtsson, 1982), (e) kunskap om förklaringar med hjälp

av musikaliska begrepp och med ett faktainriktat fokus (Alldahl, 1990; Elliot, 2009),

(f) kunskap om värderingar, bekräftelse och korrigeringar av körsångarnas sång

(Bengtsson, 1982; Bjerge & Sköld, 1993; Fagius, 2007). Ovanstående sex fält

förmedlas i och genom olika handböcker. Utifrån dessa sex fält är ett nästa steg att

på en kollektiv nivå undersöka samband mellan de sex handlingsrepertoarområden

(Sandberg Jurström, 2009), och de åtta arbetssätten.

Sambanden mellan arbetssätten och handlingsrepertoarna för körledaren i

praktiken kan beskrivas på följande sätt: lyssnande attityd används i alla sex

handlingsrepertoarerna; prövande av metoder är en tillgång för pantomimisk,

performativ, prototypisk och konceptuell handlingsrepertoar; musikaliska rutiner är

en tillgång för pantomimisk, performativ, prototypisk och konceptuell

handlingsrepertoar; förebildande är en tillgång för pantomimisk, performativ,

prototypisk, associerande, konceptuell handlingsrepertoar; koncentrerade uttryck är

en tillgång för pantomimisk, performativ, konceptuell, evaluerande

handlingsrepertoar; reflektion i praktiken är en tillgång för samtliga sex

handlingsrepertoarer; historieberättande är en tillgång för performativ,

associerande, evaluerande handlingsrepertoar och målbilder är en tillgång för

performativ, prototypisk, associerande, evaluerande handlinsrepertoar. Med

utgångspunkt i handlingsrepertoarerna ser det ut som följer: (a) pantomimisk

handlingsrepertoar (ordlösa, kroppsliga dramatiseringar av musiken) har

beröringspunkter med lyssnande attityd, prövande av metoder, musikaliska rutiner,

förebildande, koncentrerade uttryck, reflektion i praktiken; (b) performativ

handlingsrepertoar (auditiva illustrationer genom piano, sång och tal) har

beröringspunkter med lyssnande attityd, prövande av metoder, musikaliska rutiner,

förebildande, koncentrerade uttryck, reflektion i praktiken, historieberättande,

målbilder; (c) prototypisk handlingsrepertoar (den egna rösten) har

beröringspunkter med lyssnande attityd, prövande av metoder, musikaliska rutiner,

förebildande, reflektion i praktiken, målbilder; (d) associerande handlingsrepertoar

praktiken, historieberättande, målbilder; (e) konceptuell handlingsrepertoar

(förklaringar med hjälp av musikaliska begrepp som fokuserar fakta) har

beröringspunkter med lyssnande attityd, prövande av metoder, musikaliska rutiner,

förebildande, koncentrerade uttryck, reflektion i praktiken och; (f) evaluerande

handlingsrepertoar (värderingar, bekräftelse och korrigeringar av körsångarnas

sång) har beröringspunkter med lyssnande attityd, koncentrerade uttryck, reflektion

i praktiken, historieberättande, målbilder. Dessa relationer mellan de åtta

arbetssätten och de sex handlingsrepertoarerna visar på komplexiteten och

sammansattheten i arbetet med körledning.

In document Medierande verktyg i körledarpraktik: en studie av arbetssätt och handling i körledning med barn och unga (Page 184-190)