Carl

Körledare Carl fortsätter i detta projekt ett tidigare påbörjat arbete med unga i

högstadie- och gymnasieåldern. Ungdomarna kommer från olika skolor. Han lägger

stor vikt vid uppvärmning, tonbildning och att de momenten får ta tid i början av

varje körlektion. Carl arbetar mycket på energi, egen energi och visar hela tiden före

med sin röst, kropp och tonplacering. Han vill att tonåringarna ska få möjlighet att

tekniskt träna och hitta sina olika röstregister. Kören sjunger flerstämmigt, med och

utan noter. Carl varierar valet av genrer, arbetar hela tiden i dialog med ungdomarna

och utgår i lektionen från vad han hör, vad som klingar och arbetar vidare utifrån

det.

Starten på Carls körlektioner är tydligare likartade än slutet av en lektion, som

mer beror på vad som repeteras. Carl säger sig alltid vilja framåt och vara på väg.

Han är ofta stödjande vid pianot, men säger att ju duktigare sångarna blir ju mer vill

själva. Carl vill tvinga koristerna att lyssna till sig själva och tänker att han kanske

stöttar dem för mycket från pianot. I reflektionen om användande av pianot framstår

koristernas eget lyssnande kräva att inte körledaren spelar för starkt, för att behålla

individens möjlighet till egen lyssning av sig själv och en aspekt av akustikens

betydelse för lyssningen. Han berättar att han inte planerar lektionerna i detalj utan

ställer upp en repertoar och planerar mål, vad de ska göra. Därutöver låter han

repetitionernas resultat visa på vad som ska övas nästa gång. Han menar att

”stämmorna måste tjatas om”, övas på kontinuerligt och han använder ordet tjata.

Ibland behöver man som körledare bryta när ett stycke övats oavbrutet länge i tid

att han känner att ungdomarna inte tröttnar allt för mycket, då byter Carl över till ett

annat stycke. Åtta stämsånger övas in under den aktuella vårterminen 2010. Vissa

övningar tänker Carl ut i förväg, men mest tänker han att lektionen innebär att han

är där och arbetar med det som sker just nu, egen dagsform och hur han uppfattar

att körsången låter och klingar. Han tänker inte utifrån någon lektionsplan eller

kursplan. Ibland tröttnar Carl på sig själv när han ”tragglar stämmor”. I framtiden

vill han därför försöka lägga in helt andra moment som att arbeta med rytmer och

olika lyssningsövningar, berättar han.

I repetitionen ställer han noterna framför sig och sedan kör han, som han säger.

Därefter utgår Carl från klangen, vad han hör av stämmorna, texten och ljudet när

han arbetar med gruppen.

Utifrån vad som händer på lektionen och vad Carl hör att han behöver arbeta

vidare med just för stunden så tillåter han att planeringen kullkastas. Carl berättar

samtidigt att den här kören gjort vad de föresatt sig att göra, två konserter under

våren 2010, det vill säga korta mål kan förändras utan att det längre målet går

förlorat. Carl tycker det är bra att han och koristerna kan arbeta sig igenom det de

föresätter sig och som han planerar för just den kören. Det är bra att kunna vända en

initial tråkig koncentrationsfrustration som han upplevt under denna termin, kunna

arbeta sig igenom material och komma fram till att en sång blir rolig utifrån faktorn

att gruppen lärt sig materialet och kan musicera tillsammans. I början av den nya

repetitionsomgången med ett nytt stycke så är det enligt Carl ”tråkigt, tråkig

stämövning, innan sångarna kan sina stämmor och det är en utmaning” menar han.

Det är sedan man kan börja dirigera dem, menar han.

Ungdomarna är i högstadieålder/gymnasieålder. ”Vissa av låtarna som de

repeterat in under våren fungerade kass och något fungerade riktigt bra. När de kom

till den andra konserten så fungerade repertoaren bättre, de gjorde framträdandet

riktigt bra och det var en jättebra scen att vara på”. Han berättar fortsättningsvis att

det är väldigt svårt att veta vad unga gillar, men att han vet och känner hur varje

röst/person låter och är och vad varje person/röst tillför gruppen. Carl tycker det är

viktigt för körverksamheten att de får komma ut och sjunga på ”professionella

konsertplatser”, scener, offentliga platser i samhället. I sammanhanget berättar han

också om behovet av att ibland byta tonart vid konsert, för att nå bättre renhet. Han

följer upp det och pratar om att olika tonarter klingar olika och tycker att b-tonarter

klingar mjukare.

Körledarbilder och arbetssätt

I repetitionerna gör Carl varierande uppsjungningsstarter, ofta med full fart i

den bemärkelsen att han utstrålar att vilja arbeta energiskt och hinna genomföra

mycket. Han hinner inte ha den återhämtningspaus han säger sig behöva innan han

startar kvällslektionerna och det tycker han inte är bra, eftersom det gör att han ofta

får en stressrelaterad fart från början. Pausen är just nu för kort och hinner inte ge

honom den energi han behöver för att undervisa i 90 minuter. Medvetenheten han

successivt fått om detta stressproblem gör att Carl tycker att det blivit bättre efter

hand. Carl inser också att han bör ta upp det med sin chef, inte minst ur

arbetsmiljösynpunkt och han säger att eleverna känner av hans stress också. Om han

skulle kunna få något mindre lektioner i sin tjänst skulle han förmodligen inte

uppleva den stress han nu känner av, menar Carl.

Han säger att han ”inser att jag måste tänka efter, inte hålla på så här bara”.

”Reflektionen har kommit igång och det har varit värdefullt”. Carl berättar också att

han är en energimänniska och menar att kör är energi som han öser ut och ger av sig

själv. Vidare berättar Carl att observationstillfällena gör att han vill skärpa sig och

reflektera. Han menar att han glömt observatören i rummet rätt fort, en bit in på

andra lektionen så glömmer han bort att det finns ”någon utifrån” där inne i rummet.

Tanken styr rösten och den vägen ska det gå, menar han. Ord som ”tanke –

stöd – röst” är en viktig tankekedja berättar Carl och med tanke menar han att

körsångaren ska ha en vilja och riktning som sedan avspeglar sig i rösten/sången.

Vid repetitionerna börjar därför Carl med rejäl uppsjungning och tonbildning med

denna körgrupp, som är lite äldre. Under körrepetitionerna använder han en del

uttryck vid uppsjungning och tonbildning som att ”putta igång stämbanden”,

”smeka igång stämbanden”. Varje lektion innehåller moment av

koncentrationsövningar och tonbildningar som Carl tycker är bra med utgångspunkt

i att han själv är sångare. Om man slarvar med uppsjungningen når man inte ett

resultat, där ”körtrappan uppåt” utvecklas hos de enskilda rösterna, är Carls filosofi

som körledare och han berättar att klangen är viktig.

”Körtrappan uppåt” i detta sammanhang tolkas utifrån att körsångarna blir

individuellt bättre på sång och körsång, i processen att bli bättre på att sjunga

tillsammans i kör. Carl berättar att han har en klar bild av hur var och en sjunger,

hur de låter och vad de behöver träna på. Resursmässigt är det så att Carl aldrig kan

gå in och stötta koristerna individuellt. Till hösten ska han dock börja samarbeta

med en körledarkollega. De ska slå ihop två körgrupper till en och på det sättet få

loss resurser. De ska bereda tid för att ge koristerna enskild sångträning före

respektive efter körlektionen, berättar Carl.

På slutet av varje körrepetition har Carl gått ner i ett lugnare arbetstempo och

blivit lugnare, då han kommit på sig själv med att starterna ofta fått ett stressrelaterat

högt tempo. Han tycker att körlektionerna slutar bra, med bra energi och att

koristerna får gå därifrån med glädje. Det ger han dels ge uttryck för till koristerna

genom att berömma dem, dels uttalar han detta vid den enskilda intervjun. Slutet på

en lektion är enligt Carl de tre sista minuterna av de 90 minuterna.

Det är viktigt med ett jämt flöde och att hålla ett högt tempo på lektionen. Carl

beskriver att det är en balansgång vilket tempo körledaren kan hålla för att hålla ett

flöde och ändå inte tappa någon korist i valet av repetitionstempo. Det gäller på

något sätt att försöka få med alla, även en korist med en attityd som känns tråkig

eller negativ. En viss ”tråkig energi” finns i början av denna vårperiod, som också

stör, men det har vänt och Carl berättar att han är glad över att han lyckas vända

attityden i gruppen. Praktiska problem finns dock och behöver lösas. När en

repetition går lite trögt så uppmuntrar Carl med: ”Det känns lite tråkigt idag va, men

om vi inte gör det här så kommer vi inte dit”. Att formulera ett mål, konserter, är

något som gruppen gör tidigt med Carl och att alla alltid ska vara med är ett mål,

berättar han. Slit ger resultat, där alla utvecklas i gruppen menar han. Flöde är tempo

för Carl, som inte vill prata för mycket under repetitionerna. I stället önskar han

hålla ett högre tempo, gå vidare och hålla sångarna i den koncentrationen, menar

Carl. Han menar att det inte är någon skillnad på flöde i arbetet med barn, unga eller

vuxna. Körledaren håller gruppen i ett flöde och kan ta upp en reflektion med

gruppen: ”Hörde ni där? Hur gick stämman där? Var det bra?”. Så enkelt kan det

vara, säger han och menar att reflektion är något som kontinuerligt pågår och kan

uttalas efter hand. Carl rannsakar sig själv och reflekterar över att han kanske bör

reflektera med gruppen mer. För att orka flödet i en repetition krävs något före och

efter. Det behövs paus, ställa in sig och reflektera, konstaterar Carl. En svag punkt

är att det inte finns tid för att fixa en kopp kaffe och lite fika med ungdomarna, när

så skulle kännas bra, säger Carl. Genom att vara två som arbetar tillsammans från

och med nästa termin så hoppas Carl att de får tid och ork att ta hand om allt annat

runt omkring. Allt för att de ska bli bättre kompisar med varandra, sångarna emellan

och att kunna knyta dem starkare till sammanhanget, det vill säga just denna kören.

Carl berättar att som ledare behöver man styra upp allt möjligt. Genom att dela

upp arbetsuppgifterna mellan två ledare och delegera olika uppgifter till koristerna

så ser Carl fram emot ett nytt sätt att arbeta, två körledare som tillsammans arbetar

med att styra upp körverksamheten. Carl återkommer till att ledarskapet är viktigt

och behovet att styra upp allt möjligt. Han skulle exempelvis vilja hitta ett nytt

koncept på våren än vårkonserter och att det skulle vara kul att starta en föräldrakör.

Det finns ingen chef som ser Carl i vardagen och det utvecklingsarbete som pågår

mellan konserterna, det gör däremot en lärare som Carl arbetar tillsammans med i

olika projekt. De ser varandra och kan ge feedback och acceptans. Vad som är ”bra”

resultat i själva körrepetitionen kan till exempel vara tecken på små steg framåt, att

gruppen arbetar på bra och kämpar, säger Carl. Det uttrycker han för sångarna även

när det inte klingar så mycket bättre. Säger Carl att något är ”mycket bra” så är han

nöjd med det klingande resultatet. Resultatet kan vara tillfredsställande men inte ett

konsertresultat när Carl berömmer med att något är bra, eller att något varit bra när

de löst något vid en övning. Carl berättar att ibland hör och förstår inte eleven vad

som klingar bättre. Carl menar också att det inte går att som körledare höra och se

allting som händer. En idé Carl utvecklar under intervjun är att medvetet tala med

körsångarna i termer av: när vi övat det här stycket/sången idag, så ska vi ha uppnått

Körledarbilder och arbetssätt

x. När gruppen sedan repeterat med körledaren exempelvis en halvtimme så kan

körledaren ta upp målet igen och kan på det sättet arbeta mera målstyrt under

repetitionen, säger Carl. Han menar att det enbart kan finnas en ledare i taget och är

inte rädd att sätta ner foten, visa vart arbetet med gruppen är på väg, handleda

framåt, individuellt såväl som i grupp, för att nå ett uppsatt mål. Hållpunkter, tankar,

form, repertoar, känna av eleverna, variera flöde och formulera gemensamma mål

är ord Carl ser som viktiga begrepp att arbeta med. Ett mål för Carl i undervisningen

är, som ett utgångsläge, att alla alltid ska vara med och att sångarglädjen alltid är

viktig. Han menar att han inte får vara för snabb och ligga för långt före gruppen,

utan som körledare hitta ett bra repetitionstempo för just den grupp han har framför

sig. Detta är något att ständigt vara vaksam på och arbeta för, berättar Carl.

In document Medierande verktyg i körledarpraktik: en studie av arbetssätt och handling i körledning med barn och unga (Page 109-113)