Datainsamlingsmetoder

I detta avsnitt följer beskrivningar av vilka datainsamlingsmetoder som använts i

denna studie: observationer, portföljskrivande, individuella intervjuer, fokussamtal

i grupp och enskilda eftersamtal. Observationer av vad som äger rum i stunden när

körledaren arbetar med körledning med barn och unga i kör är ett induktivt startläge

för datainsamlingen, som sedan växlar över till beskrivningar, tolkningar och

förståelse där egen förförståelse för körledarfältet är en del av tolknings- och

analysarbetet i studien.

Metod och design

4.2.1 Observationer

Observationerna utgör en central startpunkt i denna studies initialt empiridrivna

datainsamling och då med vad- och hur-frågor (Marton & Booth, 2000) i centrum.

Vad gör hen? och Hur gör hen? är de två frågor som, såsom tidigare beskrivits, varit

bärande för datainsamlingen av observationerna. Observationerna fokuserar på

handlingar, aktiviteter och händelser i deras naturliga och kulturella kontext. För att

beskriva en grupp eller kultur innebär det att genom närkontakt följa gruppen genom

en längre tids vistelse i denna kontext i linje med det Alvesson och Sköldberg (2008)

beskriver som induktiv etnografi. Grunden i forskarens etnografiska arbete är enligt

Aspers (2011) social interaktion. Observationerna är i denna studie grunden och

starten på datainsamlingens tio steg (datainsamlingens tio steg presenteras i sin

helhet under avsnitt 4.3) för att sedan i studiens andra steg följa upp det observerade

genom enskilda intervjuer tillsammans med de medverkande körledarnas eget

portföljskrivande och forskarens iakttagelser utifrån observationsmaterialet.

Under hösten 2009 genomfördes en observationsperiod (förstudien) om sex

tillfällen med en och samma körledare. Vid observationstillfällena eftersträvade jag

att befinna mig på samma plats i rummet dels för att kunna betrakta körledaren väl

under varje körtillfälle, dels för att alla i rummet snabbt skulle känna igen och bli

trygga med att jag fanns där samt om möjligt ignorera min vistelse så mycket som

möjligt efter hand. Under observationerna fanns, som tidigare sagts, två frågor i

bakhuvudet: Vad gör körledaren? och Hur gör körledaren?

Observationsanteckningar fördes på bärbar dator under körlektionerna. Under våren

2010 genomfördes observationer med ytterligare tre körledare på samma sätt,

vardera sex tillfällen. Sammanlagt genomfördes 24 observationer under 2009/10

med observationsanteckningar som dokumentation. Observationsanteckningarna

mynnade i ett första steg ut i några sammanfattade iakttagelser inför tillfället för

enskild intervju med respektive körledare.

4.2.2 Portföljskrivande

Ett sätt att synliggöra reflektion i praktiken är genom eget portföljskrivande. Att

arbeta med portföljer är något Lindström (2013) utvecklat i pedagogikämnet, där

portföljen dokumenterar arbete som utförs under en avgränsad period. Portföljfrågor

är något de medverkande körledarna i denna studie prövat under en begränsad tid,

samtidigt som observationerna ägt rum. En utvärderingsmodell kallad Portföljen

som utvecklats av Wiklund (1996), har jag inspirerats av. Modellen bygger på

återkommande moment av reflektion, där den reflekterande skriver systematiskt

under en avgränsad period, genom så kallade portföljblad med samma frågor att

besvara efter varje lektion. Fem frågor jag formulerat har besvarats av körledarna

kontinuerligt efter vardera av de sex lektionerna (se bil. 3). Dessa fem frågor

introducerades i samband med första observationen. Portföljskrivandet avslutades i

och med sista observationstillfället. Det sammanställdes och sammanfattades sedan

av respektive körledare inför det enskilda intervjutillfället.

4.2.3 Enskilda intervjuer

Genom intervjuerna vill forskaren komma närmre, utveckla och verbalisera

innebörden av människors erfarenheter (Kvale, 1997). I musikpedagogiska

avhandlingar är det vanligt förekommande med intervju, samtal, individuellt eller i

grupp, som enda empiriska datainsamling (Ericsson, 2002; Lindgren, 2006;

Holmberg, 2010; Hofvander Trulsson 2010; Houmann, 2010; Kjellander, 2013;

Bjerstedt, 2014; Lonnert, 2015).

Forskaren behöver vara medveten om att det finns en interaktion i

intervjuformen där deltagaren kan säga en sak vid just det tillfället och en helt annan

sak i ett annat sammanhang (Säljö, 2001), när hen inte blir intervjuad eller talar med

just den person som utför intervjuerna. Om intervjun sätts in i en uppföljande kedja

av flera metoder stärks om möjligt intervjuns placering och möjligheter att

säkerställa det intervjun fokuserar. Avsikten med de enskilda intervjuerna i denna

studie är i uppföljande syfte såtillvida att observerade fenomen, iakttagelser,

observationsanteckningar och portföljskrivande som framträtt vid

observationstillfällena följs upp vid tillfället för enskild intervju.

I slutet av höstterminen 2009 genomfördes en första enskild intervju inom

ramen för studien, efter avslutad observationsperiod med körledare Anna. Intervjun

var tvådelad och inleddes med att körledaren muntligt fick presentera sin

sammanställning av egna portföljanteckningar. Annas portföljanteckningar utgick

från fem frågor (se 4.2.2 och bil. 3). Körledarens sammanställning innebar att hon

pratade om innehållet i lektionerna och reflektionerna som kommit ur skrivandet.

Därefter presenterades en sammanställning av observationsanteckningarna,

muntligt, för körledaren som även fick möjlighet att kommentera de iakttagelser

som belystes. Körledaren fick med sig observationssammanställningen skriftligt och

lämnade även ifrån sig sin portföljsammanställning i slutet av intervjun. Hela

tillfället filmades och varade i cirka 105 minuter. Under senare delen av vårterminen

2010 genomfördes tre enskilda intervjuer med de tre körledarna Beatrice, Carl och

Desirée som observerats tidigare under vårterminen 2010. De enskilda intervjuerna

genomfördes på deras respektive arbetsplatser, i en miljö de är väl bekanta med.

Sammanlagt finns filmmaterial om cirka 7 timmar som dokumentation. Dessa

kvalitativa forskningsintervjuer har genomförts utifrån ett grundintresse att få veta

hur människor talar om och ger uttryck för hur de uppfattar sin tillvaro i den

studerade praktiken. När de fyra intervjuerna genomförts träffades de medverkande

körledarna tillsammans med mig för ett fokussamtal.

Metod och design

4.2.4 Fokussamtal

I slutet av vårterminen 2010 genomfördes ett fokussamtal med de fyra körledarna

och mig. Vid samtalet eftersträvades ett öppet klimat. Intervju i fokusgrupp kan leda

till spontana och känsloladdade uttalanden där intervjuaren lätt kan tappa kontrollen

över situationen menar Kvale (1997). Mot bakgrund av detta tog jag ställning till

val av upplägg. Min avsikt som forskare var att inte inleda med några styrda frågor

utan i stället låta körledarna leda samtalet, och jag följde mera med i det de talade

om. Däremot hade jag för avsikt att se till att vi fem kom att prata igenom läsåret

som just höll på att avslutas samt att leda in samtalet mot några för mig förberedda

områden på slutet. Fokussamtalet kom att få två delar, först en del som var öppen

och i hög grad ostrukturerad. Därefter en andra avslutande del som var av

intervjukaraktär och med två förberedda triggers. Samtalet genomfördes i en

undervisningssal på en kulturskola och inleddes med enskild och kollektiv

reflektion och genomgång av det gångna året som pilotprojektet pågått. Vad har

hänt under året, enskilda upplevelser, gemensam körkonsert, och visioner framåt

var ämnen som berördes i ett öppet samtal som inte på förhand strukturerats. Den

andra delen fick en intervjukaraktär med några av mig förberedda aspekter av

ledarskap i kör. Denna avslutande del fick formen av fokusintervju och kom att

inriktas på körledning utifrån två triggers som körledarna fick diskutera och samtala

om. Dessa triggers spelade an på ledarskap i kör. Tillfället filmades och varade i

cirka två timmar. De två triggers som användes presenteras här nedan.

4.2.4.1 Triggers

För att skapa ytterligare ingång till samtal om ledarskap i kör, som inte utgick direkt

från de iakttagelser observationerna visat eller utifrån tankegångar som kom från

körledarna själva, fördes resultat från tidigare körledarstudier in (Bygdéus, 2000,

2006). Dessa tidigare resultat användes som metodiska verktyg i fokussamtalet och

kom att få funktionen av triggers. På det sättet ändrades karaktären och graden av

struktur från en öppen samtalskaraktär i början till att mot slutet övergå till en tydlig

fokusintervju. Två triggers användes: (i) en uppläsning av ett antal egenskaper

identifierade i Bygdéus (2000), därefter (ii) en modell för ledarskapet i kör

presenterad i Bygdéus (2006). Anna, Beatrice, Carl och Desirée ger olika uttryck

och reflekterar för och med varandra under tiden.

De egenskaper som lästes upp för körledarna, lästes utan någon förklaring eller

bakgrund:

Musikalisk, skicklig, kunna locka fram det bästa, god pianist, arrangör, tydlig, saklig,

ödmjuk, förmåga att genomföra, envis, noggrann, entusiastisk, hängiven, humor, vara

glad, naturlig auktoritet, seriös, lugn, lyhörd, tålamod, utveckla, ledartalang, ha

kontroll, ärlig, mänsklig, självdistans, kamratskap, kunna omsätta idéer. (Bygdéus,

2000)

Under tiden egenskaperna läses upp tystnar de fyra deltagarna, skrattar till kraftigt

ibland och kommenterar under tiden. Några uttryck från Anna, Beatrice, Carl och

Desirée är:

”Usch”

”Superkörledaren”

”Superpedagogen”

”Det är vi”

”Vi ska helst vara allt det där”

Det märktes tydligt hos alla fyra, i deras kroppsreaktioner och uttryck, att de dels

verkade känna igen sig, dels identifierade att det handlar om deras egen

körledarpraktik. Ovanstående egenskaper är tidigare resultat, hämtade från en

kvalitativ studie med 37 korister (Bygdéus, 2000), där koristerna uttalar sig om vilka

egenskaper en körledare bör ha.

Därefter fick de de fyra körledarna, som en andra trigger, se en bild (se Figur

2) av ledarskapet, som ritas upp på tavlan i intervjurummet och är resultat från

tidigare kvalitativa intervjustudier med tre andra körledare från olika geografiska

delar av Sverige (Bygdéus, 2006).

Figur 2:

Ledarskapet i kör (Bygdéus, 2006, s. 45)

Ledarskap i kör som i Figur 2 sammankopplar både ledaren, pedagogen och

dirigenten med socialt, administrativt och konstnärligt ledarskap. Detta förklaras för

de fyra deltagarna med utgångspunkt i tidigare studie (se bil. 4) (Bygdéus, 2006, s.

45-46).

Denna modell med sammanlagt sex aspekter av ledarskapet används som en

trigger, för att fortsätta fokussamtalets innehåll om hur ledarskap i kör kan se ut och

få prata vidare omkring detta i allmännare ordalag, inte enbart med utgångspunkt i

arbetet med barn och unga. Det finns en annan aspekt på körledning och det är

likheter och skillnader i körledning i körverksamhet för olika åldrar. Likaså finns

det en aspekt som rör tillväxt och rekrytering där körledarna, barn och unga är

insatta i ett större kulturellt, historiskt perspektiv än den egna verksamheten i det

lokala rummet.

Metod och design

4.2.5 Enskilda eftersamtal

Enskilda eftersamtal ligger nära det engelska begreppet ’stimulated recall’ och

Mikael Alexandersson (1994) använder sig av något han kallar eftersamtal.

Eftersamtal som begrepp är, enligt min mening, ett användbart svenskt uttryck för

stimulated recall. Syftet med eftersamtal är att utifrån samtal, i denna studie enskilda

eftersamtal med de fyra medverkande körledarna, fördjupa och problematisera ett

pågående analysarbete. Tre och ett halvt år efter fas 1 i studien, det vill säga efter

steg 1-9 i datainsamlingen som presenteras längre ner (4.3.5), återvänder jag till

mina fyra studerade körledare för att samtala om åtta kategorier, genererade ur fas

1 i datainsamlingen. På så vis får de enskilda samtalen ett uppföljande syfte i det

pågående analysarbetet. De enskilda eftersamtalen är också en del av min

fördjupning efter arbetet med licentiatuppsatsen (Bygdéus, 2012). Enskilda

eftersamtal genomfördes under december 2013 till januari 2014 och vid dessa fyra

tillfällen (ett tillfälle med varje körledare) gick körledarna och jag igenom

huvudresultaten från licentiatuppsatsen (Bygdéus, 2012).

Tillfället för det enskilda eftersamtalet varade cirka 90 minuter vardera och

hade ett öppet samtalsupplägg men med ett tydligt innehåll utifrån ovanstående

uppställning. Några frågor var ledande för samtalet; var kommer verktygen ifrån,

känner du igen dig i körledarbilderna, vad har jag (forskaren) eventuellt inte sett,

är det något verktyg som saknas, kan du se din yrkesroll som körledare rymmas i de

åtta verktygsgrupperna och vad kan du inte se, något du saknar?. Avsikten med

presentationen av de åtta kategorierna (Bygdéus, 2012) var att de skulle kunna

fungera som en trigger för att skapa möjlighet för forskaren att öka graden av

fördjupad tolkning och förståelse av datainsamlingens empiridrivna analys. En

ytterligare avsikt med enskilda eftersamtal var att körledarna gavs tillfälle att

tillägga saker i mina beskrivningar. I och med att kategorierna lyfts fram i de

enskilda eftersamtalen går inte att utesluta en kollektiv nivå, där körledarna får med

sig en del av forskarens tolkningar och förståelse av deras arbete i en lokal kulturell

kontext. De fyra samtalen sker mot bakgrund av det resultat analysarbetet genererat

fram till och med fas 1 i studien; de åtta kategorierna, körledarbilderna, frågan om

de kände igen beskrivningarna av sig själva och frågan om kategorierna speglar

deras arbete med körledning i arbetet med barn och unga (Bygdéus, 2012).

I nästa avsnitt följer en genomgång av studiens design och genomförande, som

omfattas av 10 steg.

In document Medierande verktyg i körledarpraktik: en studie av arbetssätt och handling i körledning med barn och unga (Page 80-85)