Barn och unga

Historiskt sett har barns vardag förändrats, vilket skulle kunna få konsekvenser för

körsång i denna ålderskategori. Idag är det vanligt att skolklasser består av barn från

olika länder och med olika bakgrunder, att barn har längre dagar borta från hemmet

och ofta vistas i både dagis-, förskole-, fritids- och skolmiljöer. Barns och ungas

musikaliska lärande får därför förmodas ske i olika kulturella miljöer. Barn kommer

i kontakt med körsång i skola, kulturskola, kyrka och frivilligkörer i olika

sammanhang, och i olika kulturella bakgrunder.

Det finns en 14 år lång studie i Australien med forskarna McPherson, Davidson

och Faulkner (2012) som följt barn från 7 år och upp till tidig vuxenålder (22 år).

Barnen, deras föräldrar och musiklärare ingår i studien som fokuserar på tre

områden; varför vissa barn ”take up music” och andra inte, varför vissa barn

fortsätter medan andra barn ger upp samt varför en del barn föredrar klassisk musik

och andra barn föredrar rock. Undersökningens omfång och tillvägagångssätt gör

det möjligt för författarna att göra anspråk på ett antal viktiga frågor; Hur definieras

musikalisk kunskap och förmåga? Är det sant, som många antar, att fortsatt

Tidigare forskning och områdesöversikt

engagemang gällande prestanda är det enda sättet på vilket dessa färdigheter

utvecklas? Vilka är konsekvenserna av trender och beteenden som observerats bland

allmänheten och deras lyssningskonsumtion? Sången, körsången har ingen speciell

plats i denna studie, då den har ett mer generellt förhållningssätt utifrån vad barnen

i denna studie spelar för instrument. Men studien utgör ett kraftfullt bidrag för att

förstå dynamiska och viktiga sammanhang av musik i våra liv.

I England pågår ett större forskningsprojekt sedan 2007 ’Sing up’ rörande barn

och sång. Under de tre första åren involverades 9 979 barn i studien (Welch et al.,

2010). Detta nationella program har som mål att barn ska beredas möjlighet till

kvalitativ praktisk träning, närma sig nya idéer och använda sången under hela

skoltiden. Barnen kommer från olika kulturella bakgrunder och i den

forskningsstudie som genomförts under 2007-2010 visar resultat i studien att barnen

efter träning tillsammans kommer i nivå med varandra, och att bakgrundsskillnader

inte längre spelar någon roll. Efter träning i detta program närmar sig barn med olika

etniska och kunskapsmässiga bakgrunder varandra, även om de stått på olika

utvecklingsnivåer när de påbörjat sitt deltagande i ’Sing up’ (Welch et al., 2010).

(www.singup.org)

I studien A Constructivist Approach with Choruses (Freer, 2009) framträder en

konstruktivistisk teori i pedagogik som tillämpas på instruktioner för

kör/körsångare. Freer har arbetat med några lärande-centrerade övningsstrategier

med unga sångare i kör, från grundskoleålder till och med high school. Fyra

huvudkategorier med olika övningsstrategier framträder; hur urval av repertoar

arbetas fram; hur olika repetitions-engagemang varieras; kroppslig handling till

musik, samt hur musikalisk självständighet tränas. Ett projekt som pågått vid Malmö

Högskola (www.mah.se/rostratt), kallat Rösträtt - Barns rätt till sång på barns

villkor, handlar djupast sett om demokrati och medbestämmande och målet är en

modell för musiskt medbestämmande som är tänkt få genomslag i hela landet. I

projektet skapar barn och pedagoger från förskolor i hela Skåne musik tillsammans

med kompositörer, rytmikpedagoger, körledare, rappare och forskare.

Av de närmare 600 000 svenskar som sjunger i kör (Borgehammar, 2013) är

över 100 000 körsångare knutna till Svenska kyrkan och av dessa är ca 30 000 barn.

Utifrån barns historiskt sett förändrade vardag och dokumentation av ett av Sveriges

stifts dokumentation av stiftets utveckling av barnkörer respektive barnkörledares

arbetssituation vill jag här omnämna resultat från en musikvetenskaplig C-uppsats:

Vad händer med barnkörerna? (Larsson-Westin, 2005). Uppsatsen redovisar hur

barnkörsången påverkas av en förändrad omvärld. Syftet med uppsatsen är att

dokumentera hur barnkör och barnkörledarroll i Uppsala stift utvecklats under 15 år

och ge en bild av nuläget i stiftets barnkörer. Författaren genomförde en

enkätundersökning till 181 kyrkomusiker, av vilka 104 personer berördes av

barnkörsarbete. 49 personer besvarade enkäten och gav uttryck för ett starkt

missnöje med den låga prioritet som barnkörsarbete har i musikutbildningar. De

svarande hävdade att det är mer arbete med barnkör idag än för 15 år sedan och

generationer. Åldrarna på barnkörer har sjunkit och barnen har fler röstproblem,

heshet, nu än tidigare. Det är svårare att arbeta med stämsång och författaren

problematiserar om det beror på repertoarutbud eller andra faktorer. De körledare i

kyrkan som arbetar med stämsång i sitt barnkörsarbete visar sig ha en bred

utbildning. Utöver kyrkomusikerutbildningen har de även något slag av pedagogisk

utbildning och menar att i den kyrkomusikaliska grundutbildningen har

barnkörsutbildning låg prioritet.

Temat för 2013 års upplaga av Svenskt Gudstjänstliv (Borgehammar, 2013) är

körsång. Den innefattar fem artiklar om körsång varav en handlar om Barnkören i

Svenska kyrkans församlingar och är författad av Fagius. Hon lyfter fram barns sång

i kyrkan ur ett historiskt perspektiv och tar sin startpunkt år 1842, när

folkskolestadgan infördes och både flickor och pojkar fick rätten att gå i skola. Till

en början fanns ämnet kyrkosång på schemat. Psalmer och överstämmor till

körhymner var vanligt förekommande träning. Fagius följer sedan utvecklingen av

barnkörsången i kyrkan fram till 2013, då den successivt kommit att omfatta såväl

sång som exempelvis rörelse, dans och spel på rytminstrument. Områden som

Diskantkör; Barnkörerna tar plats; Den musiska människan, Barnsyn, kunskapssyn

och församlingssyn; Repertoaren; En annan barnsyn Barnen i gudstjänsten;

Kyrkohandboksförslaget och barnen är några av rubrikerna i artikeln Fagius

beskriver och hon avslutar med de sjungande barnens olika vägar in i kyrkan,

gudstjänsten och människors behov av att bli berörda, överväldigade och få bli tagna

i anspråk.

Konklusionen om barn och körsång är att musik utgör ett viktigt sammanhang

i dessa människors liv. En slutsats är att kyrkan står för cirka 1/6 av Sveriges

körsångsverksamhet och kyrkomusiker utgör en stor del av den svenska

körledarpraktiken. Barnen utgör i dagsläget cirka en tredjedel av kyrkans

körverksamhet och är en del av den ”körtrappa” kyrkan organiserar och som

omfattar såväl barn och unga, som vuxna och gamla. Körsång i kyrkan utgör därför

en stor del av många människors erfarenheter av körsångsverksamhet. Ett av

Larsson-Westins (2005) resultat visar att barnkörsutbildning så här långt har haft

låg prioritet i den kyrkomusikaliska grundutbildningen. En slutsats är att genom

körsång närmar sig barn och unga med olika etniska och kulturella bakgrunder

varandra. Barn kommer i kontakt med körsång i skola, kulturskola, kyrka, och

frivilligkörer i olika kulturella sammanhang. Att växa upp och vara en del i kören

ställer krav på körledarpraktiken och körledarens förmåga att arbeta med människor

i olika åldrar och med olika röstkvalitéer. För körledarpraktiken utgör detta starka

infallsvinklar att arbeta med; människors erfarenheter, minnen och

identitetsskapande i musikaliskt lärande genom körsång.

Tidigare forskning och områdesöversikt

In document Medierande verktyg i körledarpraktik: en studie av arbetssätt och handling i körledning med barn och unga (Page 46-49)