Arbetsuppgifter och yrkesroll

Enis beskrev sina arbetsuppgifter som mycket klientnära. Han hade daglig kontakt med intagna och utför mer praktiska uppgifter som att vara med vid transporter, visitationer, placering av de intagna, upprätthålla säkerhet och se till att häktesintagna har det bra. Han förklarade att yrkesrollen kräver att man är flexibel och påpekar hur viktigt det är att vara medmänsklig och human mot intagna. Han ansåg att arbetet inom häktet karaktäriseras av att balansera”säkerhet kontra det mänskliga”, utan att precisera på vilket sätt detta ska uppnås. Enis beskrev att kriminalvårdarnas arbetsuppgifter inte skiljer sig åt inom häktet, alla gör allting, och att de tillsammans bedriver den dagliga verksamheten för de intagna.

Som vårdare är man med i det dagliga arbetet med de intagna. Man är även en person som ska finnas till för dom som finns här… oftast så mår dom ju väldigt dåligt när dom väl kommer in. Så vi ser till att deras tillvaro blir så bra så möjligt inom ramarna vi har här på häktet. Men samtidigt har vi säkerhetsbiten att se över... man ser till att dom får en dräglig vardag helt enkelt. (Enis)

Eni påpekade att flexibilitet och en förmåga att vara medmänsklig och human är essentiell för arbetet. Han menade att arbetet ställer krav på ett säkerhetstänkande, men även att som medmänniska kunna vara ett stöd till intagna, vilket han ibland upplevde som svårt att balansera. Kriminalvårdare kan ibland uppfatta sina arbetsuppgifter som diffusa då de värnar om mänskliga värden samtidigt som de ska kontrollera och upprätthålla säkerhet (Armstrong & Griffin 2004).

Darwin såg sina arbetsuppgifter som klientrelaterade. Han arbetade till största delen med häktesplaceringar samt med att handlägga de häktades kortsiktiga och långsiktiga behov: allt från att se över den häktades bostad, ekonomi och studier till att handlägga övergången till anstalter och besluta om behandlingsåtgärder:

Mina arbetsuppgifter är i största delen klientrelaterade. Jag arbetar mycket kring de intagnas häktesplacering och åtgärder som är kopplade till processen i övergången till fängelset. När man blir frihetsberövad så rycks man från verkligheten och då har jag hand om den intagnes behov och kontakt med omvärlden. (Darwin)

Vidare framhöll Darwin att det är viktigt att ha en förändringstro på de intagna och att arbeta med att motivera dem. Han berättade att han genom samtal försöker motiveradem till att

förändra sin situation, framför allt de som mår dåligt och uttrycker en stark önskan att förändras:

För vår del handlar det många gånger om att försöka ge den häktade perspektiv på att det finns andra vägar och att det aldrig är försent att förändra sig även om man missbrukat i många år. Oavsett vad det är för brott försöker vi förmedla att dom ska försöka hitta en väg framåt. (Darwin)

I Darwinunderströk kriminalvårdarens position gentemot de intagna. Han förklarade att de har hand om de intagnas behov och kontakt med omvärlden vilket gör dem till de intagnas ”mellanhand” och förmedlare av deras vilja. Vidare illustrerade han även hur kriminalvårdare arbetar med stöd och motivation, där de strävade efter att motivera den intagne och förmedla att det finns möjligheter att finna vägar framåt.

Mikael beskrev yrket som ”vårdande” och att hans arbetsuppgifter först och främst bestod av att upprätthålla säkerhet och ordning. Han berättade att han bland annat har hand om

inskrivningar och att han gav de häktade frukost, mat, handlade åt dem och såg till att de fick gå sin promenad en timme om dagen. Mikael försökte ge utrymme för att arbeta med att motivera intagna om de mår dåligt, speciellt de som blir inskrivna för första gången. Mikael framhöll även under intervjun att det är viktigt som kriminalvårdare att ha en god

människosyn i arbetet med intagna.

Jag skulle beskriva denna yrkesroll som ett vårdande yrke. Jag väcker de intagna kl. 07:00 ger dom frukost, handlar cigaretter och dylikt åt dom, går promenad med dom en timma om dan. Arbetet på häktet skulle jag säja är mer uppassning än fängelset… om en häktad mår dåligt försöker jag prata med dom om jag kan och har tid, speciellt förstagångare. Om dom mår riktigt dåligt kan de få spela pingis med en vårdare, då är vi alltid två. (Mikael) Mikael jämförde även häktesarbetet med sin tid på fängelset och ansågatt det var skillnad på miljön och hur arbetet bedrivs. Han förklarade att det inte alltid finns utrymme för att samtala med de häktade och att arbetet till skillnad från fängelset karaktäriseras mer av att vara fysiskt arbete.

Det är en lugnare miljö i fängelset. Där kan man träffa de berörda ensam, det kan man inte här på häktet… man ska alltid vara två. Inom fängelserna är det mindre fysisk kontakt än i häktet skulle jag påstå... (Mikael)

Mikaelförklarade att arbetsuppgifterna för det mesta bestod av praktiskt orienterade uppgifter där de ger intagna mat, handlar åt dem och ser till att de får ta del av sin lagstadgade timme för promenad eller annan aktivitet. När det finns tid eller utrymme försöker stödja intagna som mår dåligt.

Mikael menade att häktet kännetecknas av mer fysisk kontakt jämfört med fängelser.

Wästerfors (2007) framhåller att totala institutioner kan vara konfliktgenererande, men att de kan bli det än mer om den till största delen bygger på kontroll och säkerhet. I

Karlskronahäktet sitter alla häktade med restriktioner vilket i större omfattning – jämfört med fängelser – isolerar den intagne och begränsar dennes kontakt med omvärlden. På detta vis skulle häktet i Karlskrona kunna anses vara mer konfliktgenererande än fängelset.

Stefan beskrev sitt yrke som klientnära med mycket varierande arbetsuppgifter. Han berättade att arbetet kan handla om allt från att sitta som centralvakt, dela ut mat till de häktade, åka med intagna på transport till tingsrätten eller fängelset till att vara promenadvakt ute på rastgården. Stefan framhöll under intervjun att kriminalvårdaryrket kräver att man är stabil, lugn och engagerad.

Jag har mycket klientnära kontakt och vi har väldigt olika uppgifter. Vi kan ibland ha uppgifter såsom att gå i korridoren, åka med intagna med transport och ibland vara promenadvakt på rastgården eller vara centralvakt och ha hand om säkerheten. (Stefan) Stefan framhöll att kriminalvårdares arbetsuppgifter är varierande. De ska både ha en

vårdande funktion där de intagnas fysiska behov ska tillgodoses, de delar ut mat och ser till att de får gå sin promenad, men de ska samtidigt svara för övervakning och kontroll. Stefan betonade att hans arbetsuppgifter först och främst är vaktande och påpekar att det är viktigt att kunna vara stabil, engagerad och lugn i arbetet.

Stina sågsina arbetsuppgifter i häktet som serviceinriktade. Hon förklarade att de skiljde sig åt mellan avdelningarna. Hon upplevde att arbetet vid restriktionsavdelningar mer handlade om service och förvaring. Den gemensamma avdelningen är lugnare och med ett öppnare klimat som kan ge utrymme för, om det finns tid, behandling och samtal. Under intervjun

berättade Stina att det är viktigt som kriminalvårdare att vara en bra lyssnare, ha egen självsikt och att kunna bjuda på sig själv.

Man går från dörr till dörr och delar ut frukost, lunch och middag. Sen när man inte har mycket så självklart finns det tid att sitta och prata, man märker att någon är lite down eller att nån är ah… det är mycket som rör sig inne i huvudet när dom sitter för mycket inlåsta så länge. Så det är ju klart man försöker men det är inte alltid det finns tid… tyvärr [suck]. (Stina)

Jämfört med sin tid på fängelset ansåg Stina att arbetet på häktet inte är lika klientnära när det gäller att bygga upp relationer och behandla de intagna. Arbetet med de intagna karaktäriseras mer av isolering:

Egentligen förvarar vi ju bara dom […] Jag upplever att det är lite svårare med kontakten här i häktet, för jag menar att man kanske öppnar dörren sex gånger på en dag och

personen kan vara på helt olika sinnesstämningar under alla gånger… dom har ju mer tid att sitta inne och fundera. Så det tyckte jag var svårt i början. Man får ju inte alls samma relation här som jag anser att man får på en anstalt. (Stina)

Stina skildrade hur arbetet kan se ut inom häktet och att arbetet enligt hennes uppfattning karaktäriseras av mer service och förvaring. Hon har även tankar om hur de intagna påverkades av miljön samt hur hon, om det finns tid, försökte lindra de intagnas situation genom att samtala med dem. Vidare beskrevhon, i likhet med Mikael, att häktes- respektive fängelsemiljön skiljde sig åt. Hon menade att miljön är mer isolerande vilket försvårar möjligheterna för kontakt med de intagna.

Adrian beskrevsina arbetsuppgifter som klientnära och omvårdande. Han berättadeatt arbetsuppgifterna karaktär skiljer sig mellan gemensamhetsavdelningen och restriktionsav-delningen. Adrian sadeatt han har hand om praktiska uppgifter såsom att ge mat, ta ut intagna på promenad och sköter de intagnas kontakter med omvärlden. Under intervjun betonade han även att det var viktigt att se människan och inte brottet, att ha tålamod och vara trygg i sig själv.

Vi har ju tre avdelningar och vi jobbar två på varje avdelning. Är man på avdelning så går man runt och säger god morgon och sen får dom vakna till och under tiden dom vaknar till så gör man iordning frukosten. Vi har ju en gemensamhetsavdelning och dom åtta klienterna går och äter frukost gemensamt och på dom andra avdelningarna så delar man ut maten vid varje rum. På restriktionssidan delar man ut frukosten eller medicinen…

man pratar lite med dom vid dörren och sen när det är färdigt så samlar man in och då frågar man dom om dom har några speciella önskemål med promenad, gym och sånt som dom själva vill under dagen. (Adrian)

Vidare framhöll han att han under sin tid på häktet upplever att det inte finns lika mycket tid att samtala med de intagna som det fanns tidigare. Han menade att man numera inte kan lägga ned den tid han hade velat på en intagen, då arbetet i högre utsträckning prioriterar säkerhet och andra arbetsuppgifter:

Vi är ju deras förlängda arm ut från rummet om man säger så, till externa kontakter som dom behöver då… Vi pratar om det är någon man behöver lägga mer tid på eller inte. Det finns ju inte lika mycket tid till alla idag tyvärr [suck]… så är det. Jag har ju jobbat här länge och förr fanns det ju mer tid till dom intagna. Det har ju har ju blivit såhär som det är nu med tiden… En längre tid tillbaka så pratades det aldrig om ensamarbete så du kunde sitta hos en klient och prata ganska länge och den andra jobbade på utanför. Men idag måste man tänka på säkerhetsbitarna som man inte kan gå runt... Det har förändrats oerhört mycket.(Adrian)

Adrian framhöll att arbetsuppgifternas karaktär skiljde sig åt mellan olika avdelningar, dvs. mellan restriktions- och gemensamhetsavdelningen. För intagna som har restriktioner serveras maten i deras rum och ibland pratade Adrian utanför dörren om vad de hade för önskemål under dagen. På gemensamhets avdelningen äter intagna (som inte har restriktioner) tillsammans. Adrian berättadeatt hans roll som kriminalvårdare fungerar som en ”förlängd arm” till intagnas externa kontakter. Han uttryckte även en vilja att kunna lägga mer tid på att samtala med de intagna och ansåg att möjligheterna till behandlande arbete minskat med tiden.

*****

I respondenternas utsagor kan vi se att kriminalvårdare både har praktiska och behandlande arbetsuppgifter, såsom att motivera och samtala. Respondenternas uppfattningar om sitt arbete varierar där vissa förknippar arbetet med praktiska uppgifter, medan andra jämför det med behandlande arbetsuppgifter. Det bör dock noteras att arbetets organisering inom de olika häktena kan skilja sig åt och därigenom inverka på respondenternas resonemang och uppfattningar. I Karlskronahäktet fanns exempelvis inga gemensamhetsavdelningar för

tillfället vilket kan ha gjort att det klientnära arbetet, med motiverande samtal, har minskat. På så sätt kan variationen i arbetsuppgifterna skilja sig åt mellan de tre häktena. En del

respondenter gjorde även jämförelser mellan sin tid på fängelset och på häktet. Stina och Mikael ansåg att arbetet kunde skilja sig åt och menade att häktet omfattas av en annan miljö,

som är mer isolerande. Dock bör det noteras att fängelser, sedan år 2012, delas in i olika säkerhetsklasser 1-3, där 1 är den högsta säkerhetsklassen och 3 den lägsta (Kriminalvården 2014). Fängelser kan genom häktes- och fängelselagstiftning på nya sätt kontrollera besök genom att skilja individerna med glasruta eller avlyssna och kameraövervaka, samt avvisa ”obehöriga” besök.2

Så beroende på vilka fängelser våra respondenter arbetat på skulle säkerhetsklassen för fängelset vara en intressant Aspekt att belysa.

Crawley (2004, s.168) framhåller att kriminalvårdare kan ha olika uppfattningar och tankar kring meningen med sitt yrke utifrån egna personliga värderingar. Baserat på våra

respondenters utsagor kan vi se att flertalet har en klientnära kontakt med intagna, men att vissa tenderar att mer betona praktiskt orienterade uppgifter, såsom att vårda, istället för behandlande uppgifter, som att exempelvis motivera och samtala med intagna.

Kriminalvårdare kan utveckla olika identiteter där de antingen betonar säkerhet eller behandling och de utformar också olika arbetsätt och strategier för emotionellt arbete (Nylander 2011). För att under intervjuns gång främja respondenternas reflektioner och uppfattningar kring deras yrke, så tillfrågades de om vad de ansåg vara viktiga egenskaper för deras yrkesroll. En del betonade motivation och en human människosyn, medan andra lade vikt vid stabilitet och kontroll. Vi kommer längre fram att återkomma till hur olika identiteter och tankar kan påverka det emotionella arbetets karaktär.