Miljön i häktet

Respondenterna ansåg att själva häktesmiljön kunde vara svår att anpassa sig till som kriminalvårdare. De berättade om att det förekom en stor personalomsättning, eftersom ett flera kollegor hade valt att sluta på grund av att de inte lyckats vänja sig vid miljön. Enis påpekade att man i arbetetet ständigt utsätts för olika känslouttryck vilket väcker frustration. Dessa känslor måste, ansåg han, kopplas bort och hanteras för att man inte ska låta sig styras av emotionella reaktioner. Även Stefan betonade vikten av att kontrollera sina känslor för att undvika att det uppstår farofyllda situationer visavi intagna.

Vi blir testade väldigt mycket [suck]. Man blir testad och dom [de häktade] försöker ofta få en reaktion men där måste man som vårdare koppla bort dom här känslorna och inte bli frustrerad. (Enis)

Om man inte kontrollerar sina känslor och reaktioner kan det uppstå farliga situationer… (Stefan)

Darwin lyfte fram ett annat perspektiv genom att peka på att den slutna miljön kunde påverka honom negativt på grund av dess inverkan både i arbetssituationen och i privatlivet. De mörka sidorna av arbetet kunde göra att han blev alltför misstänksam och kunde se samhället alltför negativt. Detta är något som han har fått jobba med under sin tid som kriminalvårdare.

Man har påverkats av yrkeslivet i den slutna miljön. Man får jobba med

misstänksamheten ibland då det kan få för stor proportion egentligen på hur samhället ser ut i övrigt. Dom negativa delarna man ser kan skapa en bild av samhället och det måste man naturligtvis jobba bort… Det är inte bra då man blir misstänksam mot allt och alla. (Darwin)

Respondenterna framhöll även att häktesarbetet kunde generera känslor som ångest och osäkerhet. Känslor av ångest kunde bottna i hur vårdarna hade hanterat en viss situation. Denna form av ångest och osäkerhet skulle mer specifikt kunna beskrivas som

prestationsångest. Crawley (2004, s. 138) framhåller att kriminalvårdare strävar efter att verka kompetenta oavsett situation för att inte riskera att bli sedda som svaga, intressant nog av både intagna och kollegor. I detta avseende finns det alltså en gemensam nämnare hos intagna och många i en machopräglad personalgrupp. Crawley framhåller att livet inom anstalter

paradoxalt nog är oförutsägbart, trots att anstaltslivet karaktäriseras av rutin och säkerhet, och detta kan ligga till grund för ångestfyllda känslor hos kriminalvårdare. Enis uppgav att man som personal var tvungen att vara flexibel då varje arbetspass kunde sluta på olika sätt. Mikael förklarade att vissa situationer kunde ge ångest och väcka tankar över hur man hade hanterat en specifik situation:

Man vet aldrig vad som väntar i detta yrke. Jag vet att jag ska gå till jobbet idag kl 08:00, sen vart jag hamnar på kvällen vet jag inte. Det kan vara att jag hamnar i Haparanda, psykiatrin eller i sjukhuset. (Enis)

Man kan få ångest… och tänka varför sa jag det… och över hur man hade kunnat hantera situationen bättre. Vi är ju människor och dessa känslor kan likväl uppkomma i privatlivet utanför mitt arbete. (Mikael)

Ett flertal av våra respondenter uttryckte också sympati för de häktades situation genom resonemang som byggde på förståelse för intagnas beteende och reaktioner. Goffman (1983/1961, s. 64) menar att personalen vanligtvis distanserar sig från de intagna i en total institution, men framhåller också att intagna kan komma att bli föremål för kamratliga känslor som gör att personalen ser dem som mer mänskliga, där de sympatiserar med deras utsatta situation. Medkänsla gentemot intagna kan dock framkalla påfrestande känslor hos vårdaren själv. Darwin hade tidigare beskrivit att relationerna ibland kunde vara känsloknutna. Enis reflekterade i intervjun kring intagnas position och hur den kan komma att påverka dem:

Sen måste man också förstå deras problematik… jag menar dom sitter här på grund av en anledning, oftast är det jättemycket bekymmer och problem i grunden hos dom själva och då kanske dom spelar ut det på oss ibland utan att mena det personligen mot mig utan det är mot situationen… det får man förstå och acceptera. (Enis)

*****

Kriminalvårdaryrket inrymmer bland annat känslor såsom avsky, rädsla, ångest och

frustration (Crawley 2004), vilket våra respondenter själva berörde i våra intervjuer med dem. De reflekterade om farlighet, ångest, osäkerhet och frustration, men undvekatt tala om rädsla eller svaghet och valde oftast att beskriva sistnämnda känslor som ”osäkerhet” och

förknippade dem istället med ”då man inte mår bra”. Dessa tankar kring respondenternas ordaval återkommer vi till och utvecklar mer utifrån den teoretiska ansatsen längre fram i detta kapitel.

Tracy (2004) framhåller att kriminalvårdaryrket kan konstruera negativa känslor hos vårdaren såsom paranoia och en känsla av alienation, en känsla av främlingsskap. Hon menar att dessa känslor kan påverka vårdarens privatliv och därför bli problematiska. Vår respondent Darwins tankar om misstänksamhet skulle kunna relateras till Tracys resonemang om paranoia.

Känslan av alienation skulle kunna relateras till Darwins tankar om den negativa bilden av samhället som yrkeslivet skapar och där misstänksamheten får för stort inflytande mot allt och alla.

Enis berättade om att man testas av häktade där de ibland försöker skapa en känslomässig reaktion. Stefan betonade vikten av att kontrollera känslor för att undvika att det uppstår farliga situationer.

Anstaltsmiljöns strikta kontroll och speciella vardag skapar förutsättningar för bråk och konflikter som genereras av institutionens interaktionsritualer och utformning (Wästerfors 2007, Nilsson 1999). Wästerfors (2007) beskriver att institutionens medlemmar intar ett kallsinnigt förhållningssätt gentemot varandra, där man provocerar och distanserar sig emotionellt från varandra. För kriminalvårdarnas del omfattadess kallsinnigheten av emotionell distansering och förmågan att inte låta sig provoceras, vilket vårdarna i våra intervjuer såg som ett utslag av professionalitet. Enis berättade om att intagna försöker trigga frustration hos honom, vilket han undviker att beröras av och han betonar att han måste ”koppla bort”, distansera sig från dem, för att uppnå detta. Den konfliktgenererande miljön på anstalter skulle kunna appliceras på häktesmiljön, exempelvis när Stefans talade om farliga situationer som kan uppstå om man avviker från att hantera sina känslor.