I detta kapitel belyser vi bland annat forskningsansats, val av kvalitativ metod,
urvalsförfarandet, genomförandet av intervjustudien, hur materialet har bearbetats och analyserats samt forskningsetiska överväganden.
6.1 Forskningsansats och val av kvalitativ metod
Eftersom syftet är att undersöka hur kriminalvårdare bland annat upplever och förhåller sig till intagnas känslor och hur häktesmiljön i vid bemärkelse påverkar personalens
förhållningssätt till sina egna och andras (intagnas och kollegors) känslor, så har vi utgått från en kvalitativ metodansats. Enligt Kvale och Brinkmann (2009, s. 42–43) syftar kvalitativ forskningsmetod till att förstå intervjupersonens perspektiv, tolkningar, erfarenheter och upplevelser av sin omvärld. Genom kvalitativ forskningsmetod kan man studera känslor, tankar, intentioner som vare sig är kvantifierbara eller observerbara. En kvantitativt inriktad undersökning hade således inte kunnat besvara våra forskningsfrågor (Ahrne & Svensson 2011).
Inom ramen för denna kvalitativa ansats har vi genomfört semistrukturerade intervjuer för att ta del av informanternas erfarenheter och synpunkter. Bryman (2011, s. 206) menar att en semistrukturerad intervju består av en uppsättning allmänt formulerade frågor som kan beskrivas som ett frågeschema där frågornas ordningsföljd kan variera. I en semistrukturerad intervju har även intervjuaren möjlighet att ställa följdfrågor (ibid). Inför intervjuerna
utarbetade vi således en intervjuguide som möjliggjorde för oss att under intervjuns gång ställa följdfrågor. Intervjuguidens öppna frågor har gett utrymme för respondenterna att tillföra andra tankar och åsikter om så önskats, dock inom ramen för intervjuens tema. Vi har försökt att ha intervjun i en samtalsliknande form och ton. Kvale och Brinkmann (2009, s. 32) menar att när ett ömsesidigt samspel uppstår under intervjuns gång känner sig
respondenten oftafri och säker nog att prata om känsliga ämnen.
6.2 Urvalsförfarande
Den urvalsmetod som vi har använt oss av i vår studie är det som Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2011, s. 42) benämner för tvåstegsurvalet, vilket innebär att man i första hand gör ett
urval utifrån en organisationsnivå, i vårt fall liktydigt med häktena i Kalmar, Karlskrona och Växjö. Därefter går man vidare till individer som ska intervjuas, i vårt fall kriminalvårdare.
Respondenterna som vi avsåg att intervjua var inledningsvis endast tänkta att bestå av
kriminalvårdare vid häktet i Kalmar. Kriminalvårdschefen var dock svår att nå och när vi väl kom i kontakt med chefen ”tilldelades” vi två namngivna informanter istället för att
förutsättningslöst tillfråga personalgruppen som helhet. Dessa personer blev mer eller mindre beordrade att delta i studien och saknade innan vi kontaktade dem någon vetskap om syftet med vår undersökning, trots att kriminalvårdschefen erhållit ett sedvanligt informationsbrev om syfte och uppläggning av studien (se bilaga 2). Det faktum att respondenterna i Kalmar inte fått ta del av denna information utan enbart uppmanats att ställa upp på en intervju med universitetsstudenter ansåg vi på goda grunder bröt mot Vetenskapsrådets forskningsetiska principer. I detta läge tvingades vi i efterhand att utföra vad Goffman (1967/1970) skulle beskriva som ett ”reparationsarbete”. Nödvändig information delgavs intervjupersonerna i Kalmar senare än vi hade tänkt oss, dock före intervjuernas genomförande. Även om dessa respondenter av kriminalvårdchefen var berordrade att medverka i intervjun, så visade det sig att de i slutändan trots allt samtyckte att låta sig intervjuas och att ämnet dessutom fångade deras intresse och nyfikenhet.
Vårt nästa steg blev att ta kontakt med närliggande häkten utanför Kalmar för att komplettera med fler respondenter som kunde tänka sig vara intresserade av att delta i studien. Vi
kontaktade häkteschefen i Karlskrona och skickade sedan ett mail med information om uppsatsens syfte och hur intervjuerna var avsedda att genomföras. Häkteschefen skickade sedan en förfrågan till sina medarbetare där eventuella intresserade ombads att skriva upp sig på en lista. Totalt två personer anmälde sig på detta sätt. Ytterligare intervjupersoner
rekryterade vi från Växjöhäktet där kriminalvårdsinspektören bad oss att skicka ett mail med information till honom. Han ombesörjde sedan att vårt informationsblad anslogs i
personalrummet och efter cirka en veckas tid hade tre kriminalvårdare uttryckt intresse för att dela i studien. På grund av personalbrist sköts intervjuerna fram i tiden och när de slutligen kunde genomföras var det endast två av tre som kunde delta; övriga hade fått förhinder.
Totalt sett har vi alltså genomfört sex intervjuer vid tre olika häkten, två vardera i Kalmar, Växjö och Karlskrona. Dessa häkten skiljer sig åt i olika avseenden vilket närmare framgår av
kapitel 4. Bland våra respondenter fnns endast en kvinna. Vi hade önskat att fler kvinnliga respondenter hade ställt upp för att få en jämn könsfördelning. Att endast en kvinna har deltagit har medfört att studiens resultat kan ha fått en viss slagsida. Vi tror således att resultatet hade kunnat se annorlunda ut med en annan könsfördelning. Crawley (2004) framhåller i sin forskning att kriminalvårdare, generellt sett, har en ”macho” präglad inställning på grund av att yrket är mansdominerat, vilket kan påverka de kvinnliga
respondenternas uppfattningar och resonemang om häktesarbetet. Vid Växjöhäktet är dock majoriteten kvinnor, men våra respondenter därifrån av vardera en man och en kvinna.
Forskare är ofta, som Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2011, s. 42) så mycket riktigt noterar, beroende av att samarbeta med vissa nyckelpersoner inom organisationen för att få tillgång till respondenter. (Nyckelpersonen behöver dock inte nödvändigtvis ha en hög position inom organisationen.) Detta blev än mer nödvändigt eftersom det av olika skäl inte gick att
arrangera så att vi kunde komma och presentera studien för personalen i samband med en kaffepaus eller liknande. Nyckelperson har ofta varit respektive häkteschef. Därutöver har vi även använt oss av en informant som arbetar på ett av de tre häktena och som har bistått oss på olika sätt för att få fram viktigt och användbart material. Denna person ingår inte i själva undersökningen som forskningssubjekt, utan dennes roll kan liknas vid ”Doc” i Whytes observationsstudie från Bostons North End i slutet av 1930-talet (Whyte 2010/1943). Informanten har förmedlat värdefull kunskap till oss om häktesmiljön och arbetets organisering, vilket har varit en ovärderlig tillgång under arbetets gång.
6.3 Genomförande av intervjuerna
Enigt Crawley (2004) finns en uppsättning av informella känsloregler bland vårdare för hur de bör hantera känslor och hur de uttrycker dem. Crawley nämner att det finns emotionella zoner där vårdare mer fritt kan uttrycka känslor och reflektioner utan att påverkas av intagna eller kollegor. Eftersom vi i vår studie vill fördjupa oss i hur och på vilket sätt det
emotionella arbetet sätter för avtryck bland kriminalvårdare på häkten, så är det viktigt att intervjun inte påverkas av faktorer som den totala institutionens miljö genererar. Platsen för intervjuns genomförande är därför viktig. En bra miljö för intervjun skulle i första hand kunna vara utanför arbetsplatsen, men detta var å andra sidan inte realiserbart eftersom vi då hade inkräktat på personalens fritid. Ett fullgott alternativ visade sig istället vara personalens handlednings- eller fikarum.
Intervjuerna fick själva välja plats för intervju och lämplig dag. Alla deltagare hade som önskemål att bli intervjuade på den egna arbetsplatsen vilket de även blev. På samtliga häkten hölls intervjuerna i kriminalvårdarnas grupprum och samtliga intervjuer förutom två, tog cirka 50 minuter att genomföra. De andra två tog cirka 70 minuter.
När vi hade satt oss ner med intervjudeltagaren informerades dessa ytterligare en gång om den konkreta innebörden av Vetenskapsrådets forskningsetiska principer. Varje intervju
påbörjades med bakgrundsfrågor såsom ålder, kön, antal år i yrket samt en beskrivning av nuvarande arbetsuppgifter (se bilaga 1). Två av respondenterna från ett av häktena ville inte att vi skulle spela in intervjuerna vilket medförde att vi istället fick skriva
minnesanteckningar. Deras ställningstagande meddelades i ett mycket sent skede, strax innan intervjun skulle påbörjas. Dessa två intervjuer tog således längre tid eftersom vi tvingades göra minnesanteckningar samtidigt som respondenterna besvarade våra intervjufrågor. När den första intervjun var avklarad hade vi tid över innan den andra intervjun skulle påbörjas. Vi satte oss därför ner direkt och skrev ner allt som inte antecknats under själva intervjun. Vi fick på så sätt möjlighet att prata igenom och minnas respondenternas svar tillsammans.
Övriga intervjuer spelades in med hjälp av mobiltelefon. Varje intervju gavs ett kodat namn och den stad där intervjun hade genomförts, så att inte utomstående inte skulle gå att
identifiera respondenterna i händelse av att vi blivit av med mobiltelefonen. Den första intervjun gavs namnet Darwin jämte aktuell kommun. Intervjupersonerna har bibeållit dessa fiktiva namn när vi återger ett intervjucitat i resultat- och analysdelen.
Så snart transkriberingarna var klara fördes inspelningar över till ett USB-minne som har förvarats på ett säkert ställe. Inspelningarna kommer att raderas så snart examensarbetet är godkänt av examinatorn.
6.4 Bearbetning och analys
Vi har transkriberat våra intervjuer och sedan skrivit ut dem ordagrant. Som en del av det mödosamma sorterings- och analysarbetet har vi sedan med hjälp av highlightpennor stryckit över tänkbara citat med olika färger, vilka var och en har representerat olika teman.
relevanta ur intervjumaterialet. Vi har även återgått till att lyssna på intervjuerna för att rekapitulera olika känslor och kroppsliga uttryck som vi illustrerar i citaten med
hakparenteser: [__]. I transkriberingarna har vi i stor uttsträckning undvikit att ändra språket förutom att återgivna citat har genomgått en varsam redigering. Vi har använt oss av vissa talspråksmarkörer när vi återger citat ur intervjuerna som utgår från talets fonetik där exempelvis säga blir ”säja”, dem blir ”dom” och dig och mig blir ”dej” och ”mej”. Därigenom får citaten en mer autentisk prägel.
6.5 Forskningsetiska överväganden
Under hela forskningsprocessen har vi följt Vetenskapsrådets (u.å.) forskningsetiska riktlinjer Riktlinjerna utgår från olika krav som forskaren ska beakta och uppfylla: informationskrav, samtyckeskrav, konfidentialitetskrav och nyttjandekrav. I detta avsnitt belyser vi kortfattat hur och på vilket sätt VR:s riktlinjer har tillämpats under vår forskningsprocess.
I informationsbrevet (se bilaga 2) som skickades ut och delgavs respondenterna fanns det kortfattad information om vår bakgrund, undersökningens syfte och information om att deltagandet var frivilligt och att de när som helst kunde avbryta sin medverkan, att deras namn skulle avidentifieras i den slutliga uppsatsen m.m. I uppsatsen har vi använt oss av fiktiva namn för att försvåra identifikationen av respondenterna. I ett fall har en respondent särskilda arbetsuppgifter vilket gör att det går att identifiera intervjupersonen, men han har inte haft något att invända mot att vi har redovisat vilken typ av arbetsuppgifter som hen har. Vi har vidare sett till att inga obehöriga har kunnat ta del av våra ljudfiler eller
intervjuutskrifter. Som framhållit ovan kommer samtliga ljudfiler och utskrifter att förstöras så snart uppsatsen har blivit slutförd och universitetets examinator tagit del av den.
När det gäller konsekvenser av att genomföra en kvalitativ intervjustudie, så skriver Kvale och Brinkmann (2009) att intervjuaren måste bedöma risker för eventuella skador som respondenten kan tänkas utsättas för i samband med sin medverkan i undersökningen, och även överväga vilka vetenskapliga fördelar som deltagandet i studien innebär. Den etiska principen går ut på att man ska ”göra gott” – fördelarna ska uppväga eventuella nackdelar! (Kvale & Brinkmann 2009). Med tanke på att vi båda är studenter med tidigare erfarenheter av att genomföra kvalitativa intervjuer i häkten (som en del av vår s.k. B-uppsats på T4) så
anser vi oss besitta god kunskap om undersökningsområdet och att kunna göra nödvändiga forskningsetiska överväganden.
Vi har eftersträvat och tror oss ha uppnått en bra kontakt med våra intervjupersoner och en välfungerande mänsklig interaktion före, under och efter intervjun, vilket gjorde att vi upplevde att respondenterna kände fullt förtroende och tillit för oss som intervjuare. Genom att berätta för respondenterna att de när som helst kunde avböja att besvara en given fråga och att inte vara för ”pushig” under intervjun tror vi oss ha lagt grunden för en ömsesidig tillit och förtroende mellan oss och våra respondenter. För båda parter är det väsentligt att det skapas en jordmån för ett genuint positivt och tillitsfullt klimat före, under och efter den
samtalsliknande intervjun, då detta är en förutsättning för en ”lyckad” intervju eftersom det bidrar till att respondenten kan känna sig mer avslappnad under intervjun. Enligt Ahrne och Svensson (2011) är det direkt olämpligt om forskaren skulle uppträda för neutralt och kyligt distanserat i relation till respondenten. Författarna menar att när intervjuaren träder in i respondentens ”liv” bör forskaren inte längre se respondenten som ett ”studieobjekt”, utan istället betrakta denne som en individ att respektera. Enligt vår egen uppfattning har vi lyckats leva upp till detta.
6.6 Inbördes arbetsfördelning
Under processens gång har vi haft ansvar för olika delar i studien. Mestadels har vi suttit tillsammans på bilbloteket och universitetet, medan vi andra gånger har suttit var för sig på olika håll. Vi har hela tiden försökt ha en god kommunikation och varit delaktiga i varandras texter för att ge varandra respons. I vår arbetsfördelning har vi delat upp arbetet så att vi har haft huvudansvaret för vars tre intervjuer och dessa intervjuer har den som varit ansvarig och själv transkriberat. Detta har vi gjort för att båda ska vara lika delaktiga under arbetsprocessen och för att vi ska lära oss av varandra. Under arbetets gång har vi tillsammans suttit och skrivit studiens resultat- och analyskaptiel samt avslutande kapiel. Anledningen till att vi har skrivit dessa kaptiel tillsammans har varit att studien skulle bli mer bearbetad och genomtänkt utifrån bådas perspektiv.