Kopparna börjar ta form. Koppen med ”kvinnlig” formkropp är enklast, den blir en variant av de där loppiskopparna jag hittade i skåpen. Klockad form, en upphöjd fot med en liten volang, ett snirkligt öra. August har även placerat ett ornament i form av ekol-lonet från kth-logotypen. Koppen med ”manlig” formkropp är inspirerad av termokoppen. Den är hög utan öra och har en relief längst upp och längst ned, uttrycket är hämtat från en borrchuck.
Den massproducerade koppen får efterlikna en de vanligaste koppar-na som finns, de där vita som man kan se på stora lunchrestauranger.
Jag har sett dem på en av restaurangerna på kth-området. August är noga med att överdriva delningslinjerna så att koppen ska se så maskingjord ut som möjligt. Sedan gör han en tolkning av denna kopp som han tummar fram. Den blir lite bulligare och mer ojämn, på några håll syns tumavtryck. Det får bli koppen med den hand-gjorda formkroppen.
När vi kommer till kopparna som ska uttrycka högstatus/lågstatus blir det svårare. För då kommer vi in på klass och det är känsligt. Det pratas det inte så mycket om längre i Sverige. I julkalendern Historie- ätarna (af Klintberg, 2015) blev detta väldigt tydligt. Tanken med serien var att visa hur de sociala förhållandena har utvecklats i Sverige under det senaste årtusendet. Genom att visa hur människor i olika klasser levde, åt och klädde sig förstår man hur detta har skett. Men i sista avsnittet, 2000-talet, saknas klassperspektivet. Däremot är olika grupper i samhället är representerade: homosexuella, skilda, olika hudfärger och olika religioner. De lever tillsammans som en
183
182
Fig. 4d: Koppen med den ”slitna” formkroppen och den ”lyxiga”
grafiska dekoren.
Fig. 4c: Koppen med formkroppen som symboliserar högstatus och den ”blaffiga” grafiska dekoren.
Fig. 4b: Koppen med den massproducerade formkroppen och den handgjorda grafiska dekoren.
Fig. 4a: Koppen med den handgjorda formkroppen och den massproducerade grafiska dekoren.
185
184
•
Kerstin och jag är hos avdelningschefen för att presentera den grafiska dekoren för henne och projektledaren för projektet. Tillsammans med August har vi arbetat fram sex olika förslag som bygger på vär-deorden. Vi skrattar lite åt att det är så svårt att hålla reda kopparna, ska man definiera dem utifrån formkroppen eller den grafiska dekoren? De förvirrar och det är någonting bra.
Vi börjar med den grafiska dekoren till den ”kvinnliga” form-kroppen. Vi har valt att fokusera på den blå kvadraten i kth:s logotyp. Traditionellt ses geometriska former som något manligt kodat och att den dessutom är djupt kungsblå förstärker denna kodning. Kerstin har delat upp kvadraten i smådelar, från tunna till tjockare streck så att de tillsammans bilder en slags streckkod.
Till koppen med manlig formkropp har vi valt att lyfta fram ek-lövskransen. Naturen, det organiska, har traditionellt förknippats med det kvinnliga. Kerstin har också smugit in små prinsesskronor bland löven, som en kommentar till kungakronan.
Vi fortsätter med den grafiska dekoren till den ”slitna” form-kroppen. Vi har velat upphöja dess värde genom att ge den en de-kor som uttrycker lyx. När vi tillsammans med August har studerat exklusiva koppar som används i finare sammanhang som högtider eller större mottagningar, upptäcker vi att de ofta är sparsmakade med en enkel guld- eller silverkant. De ännu finare har ofta ett monogram. Vi har därför bestämt oss för att lyfta fram sigillet i logotypen och eftersom kth är ett ”silveruniversitet” får det bli ett sigill i silver som kompletteras med en rand i silver på koppens kant.
Men vad är då motsatsen till detta? Om minimalism och ädel- metall anses lyxigt, vad är då det motsatta? Jag tänker på reklam- muggarna igen. Stora, blaffiga logotyper som vägrar ursäkta sig.
Jag väljer att satsa på dem den här gången. Kerstin skissar på en variant där sigillet istället för att vara blygsam, tar över hela koppens yta. Det skär i min kropp när jag ser dem. Mitt ängsliga jag kryper upp till ytan.
Den grafiska dekoren till den handgjorda, tummade formkrop-pen är given. Den som ska uttrycka massproduktion. Stöpt i samma form. Normerande. Vi kan inte göra något annat än att använda kth:s logotyp i original, det kan inte uttryckas tydligare.
Fig. 4f: Koppen med den ”maskulina” formkroppen och den
” feminina” grafiska dekoren.
Fig. 4e: Koppen med den ” feminina” formkroppen och den
”maskulina” grafiska dekoren.
186
Hittills har presentationen gått bra. Avdelningschefen och projekt-ledaren verkar nöjda. Men när vi kommer till den grafiska dekoren som den massproducerade formkroppen ska ha, blir stämningen genast allvarligare. På bilden som jag visar har jag för hand, med blå vattenfärg, målat av kth-logotypen. Den är slarvigt gjord, klad-dig med rinningar. Hade det inte stått kth hade det varit svårt att koppla den till originalet. Men jag förstår snabbt att det här förslaget får vi inte under några omständigheter gå vidare med. Den kan uppfattas som en imitation. Jag har visst underskattat reglerna kring hur logotypen får tolkas. Nu får jag veta att jag visserligen får an-vända mig utav delarna i logotypen (kronan, eklövskransen, sigillet, texten) men dessa får inte placeras på samma sätt som i originalet.
Vi får gå hem och arbeta om förslaget och kontakten med avdel-ningschefen måste intensifieras. Vi återkommer efter ett par veckor med ett nytt förslag. Denna gång med en målad kungakrona i blå vattenfärg. Jag och Kerstin insåg att vi använt nästan alla element i logotypen hittills, förutom just kronan (som är en kungakrona).
Avdelningschefen tror att det ska funka men det måste först god-kännas av Sveriges riksheraldiker. Tanken får mig att fnissa lite.
Sveriges riksheraldiker ska titta på och godkänna en bild med en slarvigt, vattenmålad krona som jag gjort.
Efter några veckor kommer svaret. Riksheraldikern menar att det är ok att köra på med kronan eftersom den bara har tre ”valv”
medan ”den riktiga kronan” har fem.