E
n vän till mig, som nyligen brutit upp från ett förhållande och flyttat till egen lägenhet, införskaffade då sin första egenäg-da borrmaskin. Denna borr var en riktig investering, en av de där professionella. Trots detta, ringde hon sin svåger och bad honom komma hem till henne för att borra ett hål i taket med den. Ursäk-ten var att hon var ”rädd” för borren. När hon berättade detta och jag frågade varför, svarade hon att den låter så högt, den är tung, den blir smutsig och dessutom ser den farlig ut. För min vän var detta ingen bra, funktionell produkt eftersom hon inte förmådde använda den.På en annan hylla men på samma byggvaru-hus ser jag några borrskruvdragare i ljusblått och pastellgrönt, dekorerade med små gula blommor. Ett mer ”feminint” uttryck.
”En rolig present” har någon skrivit på ett plakat intill. Jag uppfattar den som en ploj-grej, en rolig pryl. Sådant man kanske köper till någon lite ironiskt men inte borrar med
så ofta. Den ser inte ut att kunna göra mycket mer än att kanske skruva i en skruv, även om den faktiskt även erbjuder borrfunktion.
Där och då slår det mig. Det blir tydligt för mig hur jag dömer och misstror denna borrskruvdragare utifrån dess formspråk.
Jag vet egentligen ingenting om hur den fungerar att borra med.
Precis som jag faktiskt inte vet hur de andra, de som ser ut som små motorcyklar, fungerar att borra med. Jag har inte provat dem. Den enda information jag har att förlita mig på är produktinformationen.
Och den säger ingenting om hur funktionell borren är för just mig och mina behov. I övrigt är jag utelämnad till min tolkning av formspråket.
Det är två insikter som kommer till mig. För det första tolkar jag det maskulina formspråket som mycket mer pålitligt än det femi-nina. Trots att det, när jag tänker efter, egentligen kommunicerar egenskaper som får mig att tvivla på om jag klarar av att hantera den.
Den ser tung och komplicerad ut, svår att hantera och kontrollera.
För det andra underskattar jag den blommiga borrskruvdrag-
44 Fig. 3: Blommig borrskruvdragare.
Fig. 4a, b.
4746
49 clearly perceive this as decoration because these
embellish-ments accentuate the performance aspect of the product.
Decor is thus subject to the same hierarchy principle as func-tion. A flower can thus be seen as detrimental to the credibility of a ‘functional product’ even though it is no more or less decorative than the ”go-faster stripe”. We also tend to forget that the decoration may have an intrinsic value – a function to create emotions and experiences beyond the question of performance, such as desire, joy, or humour. «
Ehrnberger et al., 2012, sid. 91
Fig. 6a: Konferens- och arbetsstol från IKEA, 2017.
Fig. 6b: Tyg från IKEAs textilkollektion 2017.
Fig. 7a: Philips Avance Collection Mixer.
900 W, 1199 kr. Tillbringare i glas, multifunk-tionell med flera tillbehör. Svart, grå och chrome.
Rakare och kantigare former.
Fig. 7b: Philips Daily Collection Mixer.
350 W, 299 kr. Tillbringare i plast, få funktioner.
Rosa nyanser och timglasform.
48
arens ambition att göra människor glada. Glädje är väl precis som prestandan också en viktig funktion när det kommer till att borra?
Jag tänker på min vän igen.
D
et intressanta är att min vän samtidigt hade en stationär mixer i köket som hon använde då och då. Den var ljusblå och bul-lig, som en karamell. Men den hade också vassa knivblad, den var tyngre än borren, lät högt och blev smutsig efter användning. När hon skulle rengöra den, måste hon ta isär den och komma nära de vassa knivbladen med risk för att skära sig. Men den var hon inte alls rädd för.•
En tankekedja har väckts i mig, jag börjar förstå hur allt handlar om inlärda värderingar och hierarkiseringar av dessa. En ny värld öppnar upp sig för mig. Jag ser mer och mer hur sammanhang, bildspråk, formspråk, talspråk och skriftspråk i mötet med mig skapar mening. Snart kan jag inte öppna en ikea-katalog utan att bli upprörd. Tyget Sigbritt, kontorsstolen Markus. Grytvanten Iris, skrivbordet Micke. Köket mot kontoret. Jag noterar hur det maskulint kodade formspråket används för att kommunicera över-ordnade värden som ”exklusiv”, ”professionell” och ”högpreste-rande”, medan det feminina formspråket får klä de billigare och enklare modellerna.
Med detta följer även en värdering av de dekorativa detaljerna, vilket jag ger exempel på med den blommiga borrskruvdragaren ovan.
För när jag tänker efter så innefattar ju även de små motorcyklarnas formspråk i allra högsta grad dekorativa inslag, även om vi inte tolkar det så:
» What we tend to forget is that the decoration is not only flowers and leaves, it is also the stripes, the extra screw, the imitation chrome and the additional fan hole. We do not as
Fig. 5a, b (föregånde uppslag).
5150
Fig. 10: Cykelföretaget Treks hemsida. Specifik kategori för damcyklar. Ingen motsvarande för herrcyklar.
Fig. 11: Klockföretaget Omegas hemsida. Specifik kategori ” for her” (för henne). Ingen motsvarande för män.
Fig.12: Outnorth utbud av sovsäckar. Specifik kategori för damsovsäckar. Inget motsvarande för herr-sovsäckar.
När jag surfar in på olika varumärkens hemsidor noterar jag att pro-duktkategorier för ”kvinnor”, ”damer” och ”flickor” är mycket mer vanligt förekommande än produktkategorier för ”män”, ”herrar”
och ”pojkar”. För mannen är normen, alla andra produktkategorier är ämnade för honom. Det behöver inte uttalas. Hon däremot, är undantaget.
» She determines and differentiates herself in relation to man, and he does not in relation to her; she is the inessential in front of the essential. He is the Subject; he is the Absolute.
She is the Other. «
de Beauvoir, 1949, sid. 26
Fig. 8a: Fururo knäskydd utan könsmärkning. Fig. 8b: Futuro knäskydd ” for her”.
Fig. 9a: Pepsodent White Now med
”teknologi” för vitare tänder. Mörkblå.
Fig. 9b: Pepsodent Sensitive tandkräm för känsliga tandhalsar. Rosa.
52
Jag är på besök hos min pappa som ligger på Södersjukhuset. Han har fallit och brutit höften och nu fått komplikationer efter operationen.
En månad har gått och utsikterna ser dystra ut, han har fått en infektion i kroppen som läkarna inte får bukt med. Pappa förlorar aptiten, går ned i vikt och blir alltmer svag.
Jag har köpt med mig en handspegel till pappa. Han bad om det, då den enda spegel som finns i hans rum sitter långt från sängen ovanför handfatet.
Pappa kan inte komma dit själv då han är bunden vid sängen. Handspegeln ska han ha när han rakar sig och ”lägger håret”. Hur dålig pappa än är, från-går han aldrig denna rutin. Jag minns när jag var liten och ibland var med pappa i badrummet då han gjorde sig fin inför arbetet. Jag fascinerades av raklöddret som såg så mjukt ut, av de vassa rakbladen intill huden. Sedan rakvattnet som klappades in efteråt. Brut och Old Spice. Pappa blev tunn-hårig innan jag föddes och för varje år förlorade han mer och mer hår. Men pappa hade ett knep för det där. Han lät ena sidan av ”hårkransen” växa sig längre, sedan kammade han över det till andra sidan så att det täckte flinten.
Jag studerade pappa, hur han först droppade hårvatten i handen och masserade in i det tunna håret, sedan vände han sig med ryggen mot badrumsspegeln, böjde knäna och höjde handspegeln. Efter att ha kammat över håret kom det kritiska momentet då han skulle skapa en ”våg” i håret. Det gjorde han genom att pressa de yttre sidorna av händerna mot håret så att en ögla bildades emellan.
Sedan stannade håret så! Det blev en våg! Jag blev så glad varje gång.
På sjukhuset finns inget raklödder, ingen rakhyvel, rakvatten, handspegel, kam eller hårvatten. Det finns heller ingenstans i närheten av pappas säng där han kan förvara dessa saker. Sängbordet är till för andra saker, som med-iciner, vätska och mat. Det mest nödvändiga.
Trots att pappa blir sjukare och sjukare, måste rutinen upprätthållas. Jag tror han upplever det som en trygghet och dessutom som ett kvitto på att han fortfarande är en människa. Jag tror faktiskt att det gör honom friskare. Så länge han gör detta, har han inte gett upp. Så länge han gör detta, lever han.
Det är samma med min mamma. Hon har Alzheimers och bor på ett de-mensboende. Mamma har alltid sminkat sig innan dagens arbete började.
Hon fortsätter in i det sista. En dag när jag kommer till henne är hon röd över hela munnen och kinderna. Som en clown. Hon har försökt måla läpparna.
Hon förvarar läppstiftet i det tomma kylskåpet och där är det också rött. När mamma är så sjuk att hon inte kan greppa saker längre är det ingen annan som sminkar henne. Det finns det inte tid till. Någon måste ju sminka av också.
Jag fortsätter ändå att måla mammas naglar till den dag hon blir så sjuk att hon inte kan kontrollera sina rörelser längre.