Att integrera jämställdhet i planering av kollektivtrafik 65

Ett resultat av forskningsprojektet är ett förslag till verksamhetsanpassning av de fyra jämställdhetsmålen, så att de lättare går att passa in i planering av Framtidens kollektiv-

trafik i Malmö:

 Jämn fördelning av makt och inflytande. Det ska råda jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män i besluts- och genomförandeprocesser i kollektivtrafikplaneringen i Malmö. Målet gäller internt i planeringsarbetet och externt gentemot allmänhet och berörda organisationer som ges möjlighet att medverka vid samråd och remissförfaranden i samband med planerings- processen

 Ekonomisk jämställdhet. Kollektivtrafiken i Malmö ska bidra till likvärdig till- gång för kvinnor och män till utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet

 Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kollektivtrafiken i Malmö ska bidra till att skapa jämn fördelning mellan kvinnor och män av- seende ansvar för obetalt hemarbete och möjlighet att ge och få omsorg

 Trygghet. Öka tryggheten genom att minimera risker och eliminera rädsla för att utsättas för könsrelaterat våld/brott i samband med resor i kollektivtrafiken. Otrygghet har negativ inverkan på mobiliteten, målet är att öka tryggheten både under själva resan med kollektivtrafiken och i miljöer i anslutning till kollektiv- trafikresorna i Malmö.

Vid en analys av i vilken utsträckning Malmö stad har arbetat med de fyra delmålen framträder att det främst är det första och fjärde delmålet man har arbetat med – fördel- ning av makt och inflytande samt trygghet. Samtidigt visar analyserna också att de andra båda målen; ekonomisk jämställdhet och fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet, inte framträder lika tydligt i planeringen av Framtidens kollektivtrafik. Den tydligaste fokuseringen på jämställdhetsmålet framträder i arbetet med samråden, dialogerna med Malmös medborgare, där en medveten och strategisk satsning har gjort att man når flera grupper och även dem som brukar vara underrepresenterade på sam- råd: kvinnor och ungdomar. Vidare är medvetenheten kring vad som avses med målet om trygghet i samband med resor med kollektivtrafiken hög hos planerarna.

Detta är också framträdande hos medborgarna i de dialogmöten som genomfördes. Fler kvinnor än män känner sig berörda av frågan om otrygghet vid busshållplatser och under bussfärd, speciellt på kvällar och nätter vilket även indikerar att målet ännu inte är nått. Vidare kan man också se att alla de fyra jämställdhetsmålen inte har lika stor bäring på transportsystemet. Det andra målet om ekonomisk makt har traditionellt sett varit mer förknippat med försörjning och utbildning vilket gör att det kommit in senare i

transportsammanhang. Samma sak gäller målet om möjligheterna att dela på hem- och omsorgsarbetet, där det varit en fråga för jämställdheten i hemmet och att tillgodose om- sorg på annat sätt genom exempelvis utbyggd barnomsorg.

När det gäller ekonomisk jämställdhet och fördelning av det obetalda hem- och om- sorgsarbetet lyfts inte denna fråga explicit i planeringen av Framtidens kollektivtrafik. En väl fungerande och ur medborgarnas synvinkel attraktiv kollektivtrafik skulle dock kunna bidra till en mer jämställd resursfördelning och en jämnare arbetsfördelning i hemmen. En viktig slutsats är därför att det finns en potential om man utvecklar kunskaperna om sambanden mellan resorna och olika resurs- och maktfördelningar. Samhällsplaneringen och inte minst infrastrukturen spelar en stor roll för att uppnå jämlika förhållanden mellan olika grupper i samhället i och med att olika funktioner är centrerade till vissa geografiska områden (exempelvis stadsplanering och regional planering, segregering av bostäder och arbetsplatser).

Att samhällsplaneringen (där även transporterna ingår) bidrar till den ekonomiska jämställdheten är en strategiskt viktig fråga eftersom den hänger samman med många andra dimensioner av jämställdhet och jämlikhet mellan människor i samhället. En person som har möjlighet att utbilda sig och försörja sig är ofta starkare i förhandlingar på olika arenor. Ekonomisk jämställdhet är således en förutsättning och ett incitament för att uppnå flera andra former av jämställdhet (jfr Göransson, 2005, 2007).

Att formulera jämställdhetsarbetet i fyra avgränsade mål har fördelar och nackdelar. Fördelen är att man får en viss systematik, ser vilka strävanden som bör prioriteras och kan organisera sina åtgärder, nackdelen är att de aspekter som inte omedelbart kan sorteras in under de fyra målen riskerar att hamna utanför.

Ett bidrag från forskningsprojektet är analysen av de olika maskuliniteter som fram- träder i fokusgruppssamtalen med transportplanerare (se kap. 9 och lägesrapport 1a). Planerarna som deltog i fokusgrupperna tar sin utgångspunkt i de resvaneundersök- ningar som pekar på att män kör mer bil än kvinnor och att kvinnor oftare väljer kollektivtrafik än männen, generellt sett. I samtalen framträder olika definitioner av vilka män det handlar om och vad som är utmärkande för deras val att inte åka

kollektivt. Dels handlar det om ”problematiska”, gammaldags äldre män som har svårt att lära om och ta bussen istället för bilen, dels handlar det om ”kvalitetsmedvetna”, teknikorienterade yngre män som väljer bilen av bekvämlighetsskäl. I analyserna dras också slutsatsen att det är miljöfrågorna som gjort det möjligt att rikta fokus mot män på det här viset. Männens resande är intressant ur miljösynpunkt – om det går att minska männens bilkörning kommer miljön att bli bättre – men samtidigt framställs männen inte som särskilt intresserade av miljö. Här är det också skillnad, enligt transport- planerarna, på vilka män som kan ta miljöansvar och vilka som inte gör det: de

”problematiska” äldre männen, är svårast att övertyga om att deras bilkörning är skadlig för miljön, medan de ”kvalitetsmedvetna” männen nog går att övertyga ifall kollektiv- trafiken kan anpassas efter deras krav.

Den kategorisering som går att tolka ur samtalen är intressant för det fortsatta arbetet både för forskare och planerare. För att förstå människors faktiska resmönster men även otillfredsställda behov av förflyttningar i vardagen behöver man nämligen problemati- sera de ganska schablonmässiga bilder av resenärer som formas av resvaneundersök- ningarna.

Män som grupp har identifierats som en potential för kollektivtrafikens ökning av mark- nadsandelar. Samtidigt blir de män som faktiskt åker kollektivt osynliga i en sådan diskussion. Ett förslag är att också fokusera på erfarenheterna från kollektivtrafikens

trogna resenärer/kunder. Transportforskningen liksom transportplaneringen behöver arbeta ytterligare med att sätta fokus på heterogeniteten inom grupperna män och kvinnor.