Öka tryggheten genom att minimera risker och eliminera rädsla för att utsättas för könsrelaterat våld/brott i samband med resor i kollektivtrafiken. Otrygghet har negativ inverkan på mobiliteten, målet är att öka tryggheten både under själva resan med kollektivtrafiken och i miljöer i anslutning till kollektivtrafikresorna i Malmö.
I alla typer av data från forskningsprojektet finns trygghet och säkerhet med på tydligt vis. Det finns dels i diskussionerna mellan dem som arbetar med framtidens kollektiv- trafik, dels i dialogmöten med olika grupper. Det finns också som en aspekt i det skrift- liga materialet från projektet framtidens kollektivtrafik. Detta sammantaget innebär att det tillsammans med målet om jämn fördelning av makt och inflytande utgör det mest framträdande jämställdhetsmålet i vårt material. Citatet pekar på den medvetenhet som finns om att arbeta för trygghet i kollektivtrafiken:
För kvinnor är upplevelsen av trygghet särskilt viktigt. Det finns goda möjligheter att utforma ett nytt kollektivtrafiksystem så att fordon och hållplatser upplevs trygga. En infrastrukturell omvand- ling, som en etablering av ett spårsystem innebär, ger även möjligheter till stadsförnyelse och kan därmed bidra till förbättrad trygghet i vidare bemärkelse. Ett spårvagnssystem har större möjlig- heter att locka fler resenärer, vilket också bidrar till ökad trygghet (Malmö stad, 2008: 24).
Det framgår tydligt att man vet hur man ska fokusera på denna jämställdhetsaspekt. Generella aspekter på trygga och otrygga miljöer kan identifieras (jfr Boverket 2010). Det framträder också i samtal och intervjuer med planerarna goda exempel på hur man bygger infrastruktur ur trygghetsperspektiv, vilket nästa avsnitt visar.
8.1 Fokusgrupper
I fokusgrupperna framträder att trygghet är ett område då jämställdhet får legitimitet. Det finns annars få områden där jämställdhetsfrågan är tillräckligt ”stark” för att stå på egna ben.
Analyserna visar också att det går att förhandla mellan miljöfrågan och jämställdhets- frågan, vilket visar att skillnader mellan mäns och kvinnors sätt att resa inte kan ses som en tillräckligt viktig ojämlikhet för att bli ett problem i sig i planeringen. När miljön och jämställdheten går hand i hand blir det legitimt att tala om jämställt resande. Detta fram- träder i diskussionerna om vilka som ska lockas att åka mera kollektivt, nämligen männen. På så vis kan en strävan efter miljövänligare resor gynna jämställdheten. Fler ska resa miljövänligt. Uppfattningen är att kvinnor redan reser miljövänligt i större utsträckning än män, vilket innebär att man får jämställdheten så att säga på köpet. Endast när det gäller tryggheten går det inte att förhandla, den är redan så starkt etablerad i stadsplaneringen.
Det visar sig att trygghet är ett tema där flera av grupperna känner sig bekväma med att arbeta praktiskt med jämställdhet utan att den legitimeras av några andra mål. Trygg- heten verkar vara ett väl inarbetat tema i planeringen av kollektivtrafiken. Det ses som problematiskt i sig att vissa grupper av människor känner sig otrygga när de reser. Vilka grupper som känner sig otrygga verkar enkelt kunna definieras; det är framförallt
kvinnor men även äldre. Trygghet framstår också som lätt att omsätta i praktiken, vad som kan uppfattas som otryggt är identifierat: cykelvägar, busshållplatser och gång- vägar med dålig upplysning och skrymmande buskage samt tunnlar och mörker. Dåligt
skötta hållplatser med mycket vandalisering ger också ofräscht intryck och skapar otrygghet.
8.2 Dialogmöten
I dialogmötena framträder unga kvinnor som uttrycker oro för våld och brott i samband med kollektivtrafikresor. I diskussionerna med ungdomar framkom att unga kvinnor föredrar att åka bil. De tar hellre taxi än står och väntar vid en busshållplats sent på kvällen. Det framkom också att tryggheten ökar om det finns kaféer som är öppna sent på kvällen i närheten av busshållplatsen. Ju mer rörelse runtomkring, desto bättre. Att trygghet är mer relaterad till yngre kvinnors resor förstärktes av diskussionerna med fritidsföreningarnas representanter. Där framkom att det är svårare att ta sig till så kallade typiska ”tjejaktiviteter” med buss och att det kan upplevas som ett problem speciellt under kvällarna. Ridning är ett exempel på tjejsport vars anläggningar oftast inte är centralt placerade. Medan ishockey gavs som exempel på killsport, vars anlägg- ningar ofta ligger, jämförelsevis, mer centralt placerade.
I fråga om fritidsaktiviteter menade många av de vuxna dialogdeltagarna att de ville skjutsa och hämta sina barn för att vara säkra på att de kom hem tryggt och ordentligt. Det var framför allt männen i polisgruppen som sa att de inte ville släppa iväg sina tonåringar ensamma i staden på kvällarna och att de hellre tog en extra tur med bilen för att hämta dem. Detta perspektiv framträder även i gruppen med kultur- och fritidsföre- ningarna. Där framgår att det förkommer många bilskjutsar i samband med fritidsaktivi- teter, dels på grund av tryggheten men även på grund av tillgänglighet och framkom- lighet. Tillgången till kollektivtrafik är glesare i vissa områden på kvällarna och mång- falden av aktiviteter inom ett hushåll gör också att man föredrar bil som färdmedel för att hinna förflytta sig mellan hemmet och olika aktiviteter.
8.3 Dialogledare
I fokusgruppen med dialogledarna reflekterade de bland annat över problemet med ökad olycksrisk i och med att fler och fler kör bil för att lämna och hämta sina barn i skolan och på deras fritidsaktiviteter. De små och smala gatorna i närheten av skolor och fritidslokaler är inte anpassade för att flera hundra bilar ska köra fram och vända där vid samma tidpunkt på dygnet. Strävan efter trygghet kan på så vis bli en osäkerhetsfaktor speciellt för dem som rör sig som oskyddade trafikanter i gatumiljön. Man verkar också väl medveten om vilka ställen som kan uppfattas som otrygga i en stadsmiljö.
8.4
Slutsatser och vidare arbetssätt
Trygghetsmålet är det mest framträdande som vi finner i vårt material, av de fyra jäm- ställdhetsmålen. För kvinnor är upplevelsen av trygghet särskilt viktig, fastslås i doku- mentationen från utvecklingsprojektet och det framstår tydligt att man har en bild av hur man ska motverka kvinnors otrygghet (Malmö stad, 2008). Däremot problematiseras inte den underförstådda skillnaden mellan kvinnor och män i detta fall. Kvinnor ut- trycker oftare att de känner oro och otrygghet, kvällar, nätter och på ensliga platser. Detta framkommer även i empirin till föreliggande forskningsprojekt, exempelvis i samråden med unga kvinnor. Men även hos poliserna, majoriteten män, framträder detta perspektiv.
I fokusgrupperna framträder tryggheten som en fråga som man inte kan förhandla bort i planeringen. En slutsats är att detta egentligen är det enda jämställdhetsmålet som har egen bärkraft i planeringen. I övrigt får jämställdheten legitimitet genom andra områden såsom miljöfrågorna. Ett ökat resande med kollektivtrafiken ses som både en miljöfråga och en jämställdhetsfråga, men det är satsningarna på miljön som är starkast. Jämställd- heten ingår så att säga på köpet eller miljöfrågorna fungerar som murbräckor i arbetet med ett mer jämställt transportsystem. Trygghet hänger också samman med bilbero- endet så tillvida att de som känner sig otrygga oftare väljer att resa med bil istället för kollektivtrafiken.
Även om trygghet framstår som enkelt att både lyfta upp som tema och att konkretisera så kan det finnas ett behov av att analysera trygghetsåtgärder mer grundligt utifrån ett genusperspektiv. Vad innebär det att kategorisera vissa grupper som otrygga? Innebär det att alla kvinnor eller alla äldre är otrygga? Och innebär det att alla andra grupper, exempelvis män, alltid är trygga? Finns det utrymme att utmana de bilder av trygg- het/otrygghet som skapats genom planeringen? Liksom i diskussionen om generalise- ringar av bilder av kvinnor och män kan trygghetsfrågan angripas från flera håll och både fokusera på dem som upplever otrygghet och ifrågasätta normerna kring detta.