män avseende ansvar för obetalt hemarbete och möjlighet att ge och få omsorg.
Innehållsanalysen visar att inte heller detta mål tas explicit upp i direktivet för och dokumentationen inom projektet Framtidens kollektivtrafik men diskuteras i fokus- grupperna med tjänstemän, chefer och politiker och i fokusgruppen med dialogledarna. Det framkommer också i vissa av dialogmötena.
7.1 Fokusgrupper
Vid några tillfällen skapas i fokusgruppssamtalen en diskussionslänk mellan makt och mäns och kvinnors resor. Kollektivtrafiken framträder i den diskussionen som ett sätt att binda samman utgångspunkten om rörlighet och en större arbetsmarknad med jämställd- het. Ännu lite tydligare blir detta när man understryker vikten av att man ska kunna lita på transportsystemet så mycket att båda föräldrarna i en småbarnsfamilj kan resa kollek- tivt till jobbet. Föräldrar måste kunna lita på att de hinner i tid till dagis. Dessutom ska de, om de vill, kunna pendla båda två, för att få mer attraktiva arbeten. Arbetsresor och småbarnsföräldrars sätt att dela på det obetalda arbetet (särskilt sådant arbete som kräver resor) är alltså områden som förknippas med jämställdhet i samtalen.
En kritisk fråga är hur stor påverkan transportsystemet egentligen kan ha på mäns och kvinnors relationer. Kan det göra dem mer jämställda och i så fall på vilket sätt? I någon av fokusgrupperna lyfts frågan om en förbättring av kollektivtrafiken kan få en kvinna att i och med förbättrade möjligheter att resa till jobbet kräva en mer rättvis ansvarsför- delning av sin man. Att mannen skulle ta större ansvar av egen fri vilja framstår inte lika klart utan blir i diskussionen en fråga som måste omförhandlas i ljuset av de bättre transportmöjligheterna.
7.2 Dialogmöten
Framför allt i dialoggrupperna med sjukhuspersonal och poliser diskuteras fördelningen av det obetalda hemarbetet och ansvar för barn och ungdomar i form av dilemman som var och en måste försöka lösa på ett praktiskt och pragmatiskt vis inom familjen. I polis- gruppen talades bland annat om att den som arbetar obekväma arbetstider inte hinner åka och handla och att det därför blir en uppgift som kanske oftare faller på en annan person, i det här fallet handlade det om kvinnan i familjen. Det talades också om att den som har bilen får ta större ansvar för familjens gemensamma resor och att man för- delade arbetet så att den bilkörande föräldern hämtade och lämnade barnen vid deras fritidsaktiviteter. I gruppen med sjukhuspersonal berättade en av deltagarna att den som har bilen är den som åker och handlar, eftersom det är svårt att kombinera inköp med bussresorna till och från arbetet. Diskussionerna visar att det finns olika sätt att resonera och olika sätt att fördela det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Diskussionen visar också att det finns en viss misstro mot kollektivtrafiken som en resurs i de sammanhang då man ska transportera dagligvaror eller då barnen ska följas till sina aktiviteter. Med nya möjligheter att resa kommer kanske också ett annat synsätt på fördelningen av det obetalda arbetet i familjerna, men detta sker inte per automatik. Dialogerna med Malmöborna visar att förtroendet för kollektivtrafiken behöver stärkas. Kollektiv-
och omsorgsarbetet. Perspektivet behöver synliggöras i planeringen och detta jämställd- hetsmål behöver lyftas fram mer explicit.
7.3 Dialogledare
I intervjuer med dialogledarna framkom denna jämställdhetsdimension när man talade om hur framtidens kollektivtrafik skulle kunna anpassas till olika lokala behov. Dialog- ledarna menar att det gäller att i dialogerna nå ytterligare strategiska grupper, exempel- vis funktionshindrade, barn, äldre och ”de livspusslande småbarnsföräldrarna” som kanske inte åker kollektivtrafik för att den inte är anpassad efter deras behov. Genom att möta småbarnsföräldrars behov av resande, kan fördelningen av hemarbetet underlättas. Denna aspekt har inte lika tydligt problematiserats tidigare i projektet Framtidens
kollektivtrafik.
7.4
Slutsatser och vidare arbetssätt
Jämställdhet i termer av fördelningen av det obetalda hem- och omsorgsarbetet tas inte upp i direktiven och dokumentationen för Framtidens kollektivtrafik men framträder däremot i fokusgrupperna och i vissa av dialogmötena. Kollektivtrafiken framträder i fokusgruppsdiskussionerna som ett sätt att binda samman målet om rörlighet och större arbetsmarknader med jämställdhet. Men om det blir jämställt förutsätter att man kan lita på kollektivtrafiken så mycket att exempelvis båda föräldrarna i en småbarnsfamilj kan resa kollektivt till sina arbeten. Föräldrarna måste kunna lita på att de hinner fram i tid till dagis/fritids om de åker kollektivt för att kunna dela på omsorgsarbetet. Arbets- resorna med buss/tåg/spårvagn i kombination med barnfamiljernas vardagspussel är en utmaning för kollektivtrafiken och där behövs mer kunskaper. Även i dialoggrupperna diskuterades pålitligheten i kollektivtrafiken. Diskussionerna visar att det finns olika sätt att se på variationerna i fördelningen av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Gemen- samt för de båda sammanhangen, fokusgrupper med planerare och dialoggrupper med medborgare, är att det här jämställdhetsmålet inte riktigt går att applicera på kollektiv- trafiken förrän det finns reella möjligheter att resa kollektivt för dem som ska dela på omsorgsarbetet.
Detta jämställdhetsmål behöver lyftas fram mer explicit. Både tillgången till utbildning och arbetsmarknader (den ekonomiska jämställdheten som togs upp i förra kapitlet) och fördelningen av det obetalda hem- och omsorgsarbetet, har betydelse för hur själv- ständiga olika individer kan vara. Detta synsätt framträder i delar av dialogerna och i fokusgrupperna men har inte varit så framträdande i transportplaneringen förut. Framför allt torde det vara fruktbart att framdeles koppla samman dessa båda jämställdhetsmål och förankra dem i transportplaneringen mer systematiskt som två dimensioner som behöver diskuteras parallellt.