Utvärdering av genomförda dialogmöten 56

Den dialogmetod som Malmö stad valde att genomföra faller inom ramen för det som enligt Anderson m.fl. (2005) kallar för rådslag. Den övergripande strategin var att genom dialogformen nå grupper som ofta är underrepresenterade vid samråd; dels ungdomar, dels kvinnor. Vidare ville man ha med sektorer som har stort inflytande över människors lokala resor; handeln samt kultur och fritid. Man ville också få synpunkter från dem som arbetar obekväma arbetstider och valde därför att genomföra dialoger på en arbetsplats som domineras av kvinnor (sjukhuset SUS) och en arbetsplats som domineras av män (polisen). Totalt genomfördes sju olika dialogmöten med fem huvudsakliga grupper (tabell 6).

Syftet med dialogerna varierade något mellan de olika grupperna. Det huvudsakliga syftet för alla dialogerna var dock att samla in kunskap om hur man reser idag, vilka behov och erfarenheter man har samt vilka förväntningar man har på kollektivtrafiken och resandet i framtiden.

Tabell 6 Antal medverkande i dialogerna.

Målgrupp Totalt antal medverkande i respektive dialog Antal kvinnor Antal män Andel kvinnor Andel män Ungdomar 52 (uppdelade i 3 möten) 27 25 52 % 48 % Handel 5 3 2 60 % 40 % Fritid 7 6 1 86 % 14 % Sjukhus 5 5 0 100 % 0 % Polis 8 2 6 25 % 75 % Totalt 77 43 34 56 % 44 %

Tabell 7 Syftet med de olika dialogerna i Framtidens Kollektivtrafik.

Målgrupp Syftet med dialogen i Malmö 2010

Ungdomar  öka ungas deltagande i samrådsprocessen

 ta del av deras erfarenheter och tankar om resande och kollektivtrafik (t.ex. vad som är viktigt när de reser)

 inblick i deras vardagsresor

Handel  fokusera på kundgrupper och deras resande

Fritid  få insikt i vad de som ansvarar och tillhandahåller aktiviteter har för tankar, strategier och förutsättningar när det gäller resor till och från aktiviteter Sjukhus  öka kvinnors deltagande i samrådsprocessen

 ta del av kvinnornas erfarenheter och tankar om resande och kollektivtrafik (både arbetsresorna och vardagsresor/fritidsaktiviteter för dem själva och familjen)

 inom organisationen för Framtidens kollektivtrafik öka kunskap om och förståelse för kvinnors erfarenheter och tankar kring vad som är viktigt när de reser

Polis  ta del av deras erfarenheter och tankar om resande och kollektivtrafik: hur ser det vardagliga resandet ut på en manligt dominerad arbetsplats med många olika arbetstider?

 ha möjlighet att göra jämförelser med målgruppen kvinnorna på sjukhuset (göra kopplingar både till arbetsresorna och till vardagsresor/fritidsaktiviteter för dem själva och familjen).

Dialogerna diskuterades också efter genomförandet under hösten 2010 i en fokusgrupp med dem som varit dialogledare. Två av forskarna var närvarande och ställde inledande

frågor och dokumenterade diskussionen. En stor del av samtalet uppehölls vid dialog- metoden, hur genomförandet gick och vilka man nådde samt hur man ska kunna säkra att genus och jämställdhet kommer på agendan i det framtida arbetet med utvecklingen av kollektivtrafik och framför allt i samråden. Det här utdraget ur samtalet illustrerar viktiga erfarenheter som kom fram (personerna har fingerade namn):

Pernilla: Vi vet inte riktigt hur vi ska jobba.

Per: När vi har diskuterat det fortsatta arbetet, framkom att vi behöver ha någon slags kvalitetsgranskare, kvalitetssäkrare, man har ju miljösäkrare och kvalitets- säkrare, man kan tänka sig att det även kan omfatta sociala aspekter, genus och social hållbarhet, det finns just nu som vita fläckar på kartan, då är det bra att ha någon, metod som kan kartlägga de vita fläckarna.

Pia: Dels är det metoderna och så är det vad de sa (i dialogerna).

Petra: Jag lärde mig mest om vårt sätt att genomföra och planeringen, inte så mycket om vad de sa för jag tycker att det alltid är samma saker som kommer upp, men just metoden tyckte jag var lärorik.

Pia: Och vilka ska vi bjuda in, det var jättemycket om det.

Dels framkommer att man anser det är viktigt att ha metoder som fungerar för samråd med olika medborgargrupper. Den här projektgruppen har inte tidigare så många erfarenheter av samrådsmöten och det framkommer att de verkligen ville hitta och utprova en ny metod som kan fungera inledningsvis i den här typen av infrastruktur- projekt. Metoden genomfördes systematiskt och genomtänkt. Det framkom i fokus- gruppsdiskussionen att tidigare samråd i Malmö hade genomförts mer slentrianmässigt och inte följts upp av någon systematisk metodutvärdering och -reflektion.

Per i citatet ovan är också inne på en intressant och viktig aspekt när han jämför social hållbarhet, inklusive genus och jämställdhet, med de metoder som finns för miljösäkring och kvalitetssäkring. Där har arbetsmetoder för dokumentation och analys utvecklats under många år och omfattar idag ett tydligt ramverk och modeller att arbeta med. Liknande modeller för att garantera att de sociala aspekterna kommer med i planeringen är inte lika väl utvecklade och framför allt inte lika etablerade hos dem som arbetar med planering av bostäder och infrastruktur (jfr Olsson, et al., 2010). En del av det sociala hållbarhetsperspektivet är att garantera inflytandet från berörda grupper och att säkra att inga grupper hamnar utanför. I föreliggande forskningsprojekt framgår att Malmö stad har kommit långt på den vägen genom att arbeta systematiskt och metodiskt med att dels analysera vilka målgrupper som kan vara viktiga att samråda med i inlednings- skedet, dels att man följer upp och analyserar hur man når fram till dem som man vill samråda med.

Vid dialogerna höll dialogledarna medvetet en låg profil för att inte ta över och ge sina perspektiv företräde i diskussionerna. Man ville att diskussionerna skulle vara förutsätt- ningslösa och att deltagarnas erfarenheter skulle få styra vilka frågor som kom upp. I nästa steg vill man gå vidare utifrån de kunskaper som kommit fram.

I e-postintervjuerna och fokusgruppen med dialogledarna framkommer att man har lärt sig mycket om dialogmetoden och metodutveckling men att det fortfarande finns osäkerhet inför hur man ska bemöta olika grupper för att de ska få skäligt utrymme. Några av dialogledarna uttryckte också att de skulle behöva mer kunskaper om genus och jämställdhet och framför allt ville de få material och kunskaper för att reflektera över sitt eget förhållningssätt.

Ett sätt att komma vidare kan vara att arrangera en serie föreläsningar om social hållbar- het, genus och jämställdhet, för dem som arbetar inom kommunens tekniska förvalt- ningar. Ett annat sätt (eventuellt i kombination med föreläsningar) kan vara att utforma en interaktiv nätbaserad kurs för alla anställda som arbetar med planering av Framtidens

kollektivtrafik. Kursen bör göras obligatorisk för att försäkra sig om att alla får möjlig-

het att inhämta samma kunskaper och göra liknande reflektioner. Det bör vidare skapas utrymme i form av milstolpar, avstämningspunkter i planeringsprocessen där man diskuterar erfarenheter och kunskaper med varandra. Detta för att säkerställa att alla medarbetare inom organisationen får möjlighet att reflektera över kunskaperna och erfarenheterna.