Olika sätt att genomföra samråd 54

I planeringsprocesser för bebyggelse och infrastruktur utgör samråd ett samlingsbegrepp för flera olika aktiviteter som syftar till att kommunicera projektet med en vidare krets, att samla in synpunkter samt att i ett senare skede få miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) godkänd av Länsstyrelsen (Faith-Ell, Levin, et al., 2010). Samrådet inleds i de tidiga planeringsskedena och pågår sedan under hela planeringen.

En överväldigande majoritet av litteraturen inom MKB-området pekar på vikten av att involvera allmänheten i planerings- och MKB-processerna (O'Faircheallaigh, 2010). Samtidigt pågår en diskussion kring hur samråd bäst bör genomföras (se t ex: Chávez & Bernal, 2008; Doelle & Sinclair, 2006; O'Faircheallaigh, 2010). Samrådsmetoder som används i Sverige idag är: arbetsgrupper, seminarier, studiecirklar, öppet hus, charett och gåturer (de Lavall, 1999). Vidare används olika former av dialoger (B Andersson, 2005). Vilken metod som ska användas bör väljas beroende på vad som är syftet med samrådet. Är syftet att informera om ett visst projekt kan större möten fungera som informationskanal tillsammans med notiser på internet och i tidningar. Större möten har dock vissa begräsningar om syftet är att samla in erfarenheter och identifiera behov hos allmänheten. Vidare bör beaktas vilka olika grupper man vill nå med samråden, vilket inte enbart omfattar hänsyn till genus. Tidigare forskning visar att stormöten inte lockar lika många yngre deltagare och inte lika många kvinnor. Forskning visar också att annonseringen av mötet kan ha betydelse för vilken målgrupp som nås av inbjudan. Annonser i dagspressen når företrädesvis medelklass och äldre personer som oftare prenumererar på och läser en tidning flera dagar i veckan (Faith-Ell, Levin, et al., 2010). Olika mötesformer kan därför vara motiverade inom samma projekt om syftet är att nå en bredare allmänhet.

En del tidigare forskning har hävdat att kvinnors och mäns sätt att tala och interagera i mötessituationer generellt sett skiljer sig åt och att det därför skulle behövas alternativa mötesformer för att stimulera kvinnorna att delta (Maltz & Borker, 1982). Det har hävdats att kvinnor och män talar olika mycket och att männen ofta dominerar mötes- situationer där både kvinnor och män deltar. En del senare forskning visar att både kvinnor och män kan känna sig hindrade att delta i diskussioner på grund av andras sätt att tala men att detta problem även omfattas av kunskapsmässiga och kulturella aspekter (inte enbart genus). Tannen (1992) och Tannen (1993) samt Kendall & Tannen (2001) har exempelvis gjort studier av kvinnors och mäns middagskonversation och av samtal i seminarier och sammanträden. Forskning om samtal och språk har påvisat att också klass och utbildningsnivå har betydelse och att det även har betydelse vilken status personerna har i sammanhanget där samtalet äger rum. Adelswärd (1999) har visat vissa olikheter mellan kvinnors och mäns samtalsstilar, men påpekat att det inte går att

generalisera från en kontext till en annan (jfr Cameron, 2007) (för en vidare diskussion se t.ex. Faith-Ell, Levin, et al., 2010; Ford, 2008). En slutsats man kan dra av detta är att

samråd bör betraktas som en specifik verksamhetstyp när interaktionen analyseras och att uppmärksamma variationer mellan samrådsformer.

Fallstudier från Leicester, Sheffield och Birmingham visade att samråd som engagerade kvinnor ofta byggde på ickehierarkiska former, nätverk och möten som tog hänsyn till kvinnornas egen agenda. Det framkom också att samhällsplanerarna behövde kunskaper om heterogeniteten bland medborgarna och att mötesformerna kunde behöva varieras även inom gruppen kvinnor eftersom de utgör en heterogen grupp (Booth, 1996; Rakodi, 1996). Flera tidigare studier av samråd i planeringsprocesser har fokuserat på medborgarinflytandet och demokratiaspekterna med fokus på olika lokala gruppers engagemang och möjlighet att påverka processen (se t.ex. Elliot & Williams, 2004; Isaksson, 2001; Lando, 2003; Rui, 2004; Storbjörk, 2001). Utifrån dessa och egna tidigare studier kan vi dra slutsatsen att olika personers olika kunskaper och makt- resurser också brukar ha betydelse i exempelvis en mötessituation mellan allmänhet och experter i samband med samhällsplanering. Exempel på sådana resurser kan vara till- gång till information, expertkunskaper, erfarenheter från ämnesområdet, organisatoriska kunskaper från tidigare mötessituationer, vana att tala inför stora grupper, utbildning och ekonomiska förutsättningar. När det gäller planering av kollektivtrafik i en stad eller stadsdel kan lokalkännedom och specifika kunskaper om det aktuella projektet exempelvis ha betydelse för vilka som får makt och inflytande över planeringsprocess- en. Viktigt i dessa sammanhang är att söka ta tillvara deltagarnas varierande kunskaper och erfarenheter.

Dialoger är en samrådsmetod som ofta förs fram som ett alternativ till de traditionella stormötena. Andersson m.fl. (2005) anger att en dialog i samhällsplaneringen utgör en del i en reell beslutsprocess där medverkande intressenter inom givna ramar har fått förtroende och möjligheter att påverka val av lösning eller inriktning. De anger vidare att man genom dialoger kan få en snabbare planerings- och beslutsprocess eftersom metoden medverkar till att få med fler perspektiv i planeringen vilket i sin tur kan skapa mindre motsättningar och större samsyn än vad som ofta är fallet i storstadsplaneringen. Ur demokratisynpunkt är det värdefullt att medborgarnas synpunkter kommer in tidigt i processen innan projektets ramar (exempelvis kollektivtrafikens linjedragningar, placeringen och utformningen av väntplatser och bytespunkter) är fastlagda och ur planeringsperspektiv är det värdefullt eftersom antal överklaganden kan reduceras och tid och pengar sparas (ibid.). Vidare kan planerarna genom tidiga dialoger få kännedom om de behov och förväntningar som finns hos presumtiva resenärer som man vill attra- hera, vilket kan ha stor betydelse för vilka som vill och kan nyttja den nya kollektiv- trafiken när den är klar.

Tabell 5 Typer av dialoger (från Andersson m.fl., 2005).

Rådslag Kan tillämpas i situationer när både mål och handlings- alternativ är öppna. Det kan t.ex. handla om att i dialog med boende och aktörer inom ett område lägga fast inriktning och hållpunkter för ett kommande förändrings- och utvecklings- arbete.

Intressentdialog Är väl lämpad när det finns beslut om att göra förändringar och övergripande mål för förändringen, men det finns sam- tidigt en stor öppenhet om vilken lösning som skall väljas. Utgångspunkten kan t.ex. vara: området ska bebyggas; tillgängligheten för trafikanter ska förbättras; luftföroreningarna måste minska etc: Frågan är hur? Den så kallade charette- metoden är ett exempel på en intressentdialog, ett annat exempel är dialogprojekt vid förnyelse av trafiksystem.

Prioriteringsdialog Lämpar sig när handlingsalternativen är begränsade och frågeställningen är vilket alternativ som ska prioriteras. Multikriterieanalys kan vara ett bra instrument vid dialoger om prioritering och konsekvensbeskrivning. Multikriterianalys innebär att flera faktorer med betydelse för den specifika frågan analyseras och illustreras genom en grafisk figur.

Förhandling/konfliktmedling Tillämpas när två alternativ/motstående intressen står mot varandra i en relativt långt gången planeringsprocess.