Vidareutveckling av dialogen med allmänheten 60

Strategin från kommunen inför urval av medborgargrupper var att dels nå grupper som brukar vara underrepresenterade vid samråd inom infrastrukturplanering, ungdomar och kvinnor, dels nå grupperingar vars erfarenheter anses vara av betydelse (i det här skedet) inför den fortsatta utvecklingen av Framtidens kollektivtrafik, handel, fritid och arbets- platser med obekväma arbetstider. I det här avsnittet noteras några reflektioner från forskarna inför det fortsatta arbetet, med tanke på urvalet, förberedelser inför

dialogerna, organisering, gruppsammansättning och deltagarnas delaktighet samt hur jämställdhetsperspektivet framträdde i dialogerna.

Urvalet

Strategin är väl genomtänkt och det fungerade som planerat i så måtto att man nådde de önskade grupperna.

Emellertid, gruppen med ungdomar/gymnasieelever kom från en skola som känne- tecknades av att ha studiemotiverade elever med goda betyg. För att ge en mer varierad bild av ungdomars syn på kollektivtrafik skulle kompletterande möten behöva genom- föras med elever från en skola med helt andra förutsättningar. Skulle man få liknande resultat eller skulle bilden av ungdomars resande och tankar kring transporter se annorlunda ut?

Till ett par möten kom färre deltagare än förväntat medan det till ett av mötena kom betydligt fler. En strategi bör finnas som skapar flexibilitet när det gäller hur man ska agera när samråden/dialogmötena inte går som planerat (till exempel gällande urvalet, men även när det kommer fler eller färre deltagare än planerat). Om möjligt bör det finnas utrymme och resurser för att kunna genomföra till exempel ett kompletterande dialogmöte eller att dela upp gruppen i mindre enheter med en dialogledare i varje. Inför fortsatt arbete bör man fundera över vilka ytterligare grupper som skulle behöva ingå i dialogen med medborgare. Exempelvis skulle dialogmöten även behöva genom- föras med andra strategiska urval av medborgare, exempelvis funktionshindrade, utlandsfödda, äldre och barn, men med hänsyn till att detta inte är homogena grupper. En fruktbar metod är att fundera i termer av alternativa kategorier, exempelvis

identifiera grupper av användare (eller presumtiva användare) i kollektivtrafiken, utifrån vad de har för mål med sitt resande, snarare än att gruppera dem efter kategorierna ålder, kön, etnicitet, etc. I föreliggande studie har Malmö stad börjat en sådan alternativ kategorisering genom att fokusera vilka olika aktiviteter som genererar resbehov: för- sörjning/utbildning, fritidsaktiviteter, inköp samt att identifiera olika förutsättningar och behov som upplevs av dem som ska utföra aktiviteterna.

Förberedelser

Det kan vara bra att i förväg inventera hur lokalerna för dialogerna ser ut. Lokaler där man har möjlighet att sitta i halvcirkel på stolar tycks utifrån observationerna i före- liggande studie, fungera bättre än om man sitter runt ett stort bord. Om deltagarna sitter vid ett bord kommer de längre från varandra, det kan bildas små grupper i samtalet där deltagare samtalar två och två istället för i grupp, vilket kan upplevas som störande av de andra deltagarna och inverka på dialogledarens möjlighet att leda och moderera samtalet.

Inför framtida samråd kan ett antal följdfrågor förberedas vilket möjliggör beredskap på att tillfälligt frångå sin planering i de fall då dialogdeltagarna själva initierar en

intressant frågeställning. Följdfrågorna skulle med fördel kunna utgå från att fördjupa det perspektiv som man är ute efter, i detta fall genus och jämställdhet.

Det kan också finnas behov inför dialogmötena, att ta upp vikten av tydlighet i de frågor som ställs till dialogdeltagarna. Exempelvis i samband med frågan ”om du själv fick välja färdsätt” påpekade några kvinnor i målgruppen ungdomar att det beror på vilken typ av resa det handlar om, om det till exempel är en lång eller en kort sträcka. En viss osäkerhet rådde hos deltagarna kring vad frågan egentligen omfattade. Här skulle man ha kunnat dela upp frågan i långväga, medellånga och kortväga resor och vilket färdsätt man föredrar utifrån detta. Deltagarna ställde även en del frågor om det var sommar eller vinter som avsågs och om man menade en hel dag. Detta indikerar att deltagarna vill veta vilka förutsättningar som gäller för att kunna svara.

Organisation och genomförande

Under de genomförda dialogmötena var det fler kvinnor än män som fungerade som dialogledare och notarier. Som en del i det pågående arbetet med jämställdhetsfrågor inom Malmö stad bör man sträva efter en jämnare könsfördelning bland dem som arbetar med samråd.

Flera av dialogledarna har också efterfrågat någon form av utbildning och träning i att leda möten med olika medborgargrupper. I egenskap av att vara experter fick dialog- ledarna besvara frågor om kollektivtrafik. Samtliga svarade sakligt, men vid något tillfälle uppstod osäkerhet om hur situationen skulle hanteras då exempelvis en del- tagare kom med uppenbart felaktiga påståenden. Dialogledaren ville inte ”tillrättalägga” direkt i anslutning till yttrandet av hänsyn till den enskilde deltagaren men påpekade efteråt betydelsen av att ge korrekt information och inte låta felaktigheter bli ”hängande i luften”.

I dialogmötenas inledning skulle möjligen överlag en längre presentation av plan/projekt och syfte kunna göras, för att bättre sätta in deltagarna i sammanhanget. Här ska dock noteras att resultaten från de enkäter som deltagarna fick besvara efter dialogmötet visar att majoriteten var nöjd med den information som förmedlats under mötet.

Efter en förfrågan från observatörerna ställde dialogledarna en fråga till deltagarna om vilka förväntningar de hade på det föreliggande dialogmötet. Svaren kan eventuellt ge ytterligare en fördjupad bild/förståelse för vad som framkommer under mötena.

Att utgå till exempel från de förväntningar/antaganden man har om sin framtid är en bra utgångspunkt för diskussionerna kring framtidens färdsätt och borde därför användas även i det fortsatta arbetet. Sammanfattningsvis visar erfarenheterna av de genomförda

dialogmötena att avgränsningar och tydlighet är viktigt för att få deltagarna att fokusera och tänka konkret, vilket i sin tur ger ett mer användbart resultat.

Vid flera tillfällen under de aktuella dialogmötena framkom synpunkter som inte klar- gjordes. Varför ser man till exempel sällan medelålders män åka kollektivt? Vad menas med trygghet respektive hållbar utveckling? Vilka människor känner otrygghet? Kan det ges exempel? Observationerna visar också att deltagarna själva inte tog upp frågor som berör jämställdhet. I dessa fall är det av stor betydelse att dialogledaren ställer följd- frågor för att leda diskussionen vidare. Med följdfrågor ges en klarare bild av diskus- sionerna, det skapas mer dynamik samt fler möjligheter till nya spår och infallsvinklar i diskussionen, vilket i sin tur möjliggör en tydligare analys (i detta fall ur ett jämställd- hetsperspektiv).

Det är viktigt att deltagarna får möjlighet att vidareutveckla och förklara. Ett sätt är, som ovan nämnts, följdfrågor från dialogledaren. Ett annat alternativ är att arbeta med ”tänk er att-frågor”/scenarier, exempelvis ”Tänk er att det är fredagseftermiddag och ni ska handla godis till fredagsmyset/Idol, hur tar ni er till kiosken/affären då? Och varför väljer ni just detta färdsätt?”

Gruppsammansättning och delaktighet

I det fortsatta arbetet med dialogmöten kan det vara av betydelse att ge akt på de personer som anmält sig och deras olika roller och anpassa frågor, gruppindelning och sätt att redovisa efter detta, för att till exempel undgå tydliga maktasymmetrier. I gruppen som representerade handeln var en av deltagarna chef inom Malmö City- samverkan. Dialogledarna tenderade ibland att vända sig till denna person med direkta frågor oftare än till de andra i gruppen. Troligtvis berodde detta på att personen i egen- skap av att vara chef förväntades representera ett större antal aktörer inom handeln som inte var närvarande. I en av grupperna med unga kvinnor satt en deltagare bredvid dialogledare, notarie och en lärare. Deltagaren var relativt passiv under övningarna. Anledningen kan vara att deltagaren inte var bekväm med att sitta så nära flera ”auktori- teter”.

I den grupp som bestod av unga män var några deltagare passiva, medan några var mycket aktiva. Detta berodde sannolikt på att gruppen var stor, 25 personer, och både observationer och intervjuer med dialogledare indikerar att detta var ett för stort antal. Några kom inte alls till tals och dialogledaren upplevde det som att man inte riktigt kom på djupet i diskussionerna med så många deltagare. Mindre grupper skulle troligtvis kunna vara en lösning, vilket även kan medföra ett mindre maktresursutnyttjande. Å andra sidan kan en liten grupp, bestående av enbart två deltagare riskera inbjuda till en viss rollfördelning, där en talar och en antecknar. Troligtvis är det bättre att vid gruppindelningar försöka bilda grupper som leder till dynamiska diskussioner (för mer utförligt resonemang se t.ex. Wibeck, 2000). I vissa fall kan det dock tvärtom vara onödigt att alltid utgå från att bilda små grupper. I observationen av dialogmötet med handeln visade det sig till exempel att deltagarna, som var uppdelade i två grupper, i slutänden skrev ned sina privata synpunkter och att gruppdiskussionen därmed uteblev. Flertalet av dialogdeltagarna i föreliggande studie verkade inte obekväma med att gå fram och redovisa sina tankar och åsikter kring de olika temana. Det kan ändock vara bra att ha olika metoder för redovisning i åtanke inför framtida dialogmöten, för att kunna bemöta personer som upplever det som obehagligt att prata inför andra människor.

Slutsatser och vidare arbetssätt

För att dialogledarna själva i framtiden ska kunna utvärdera hur de arbetar med jäm- ställdhet samt även sammanställa materialet utifrån ett genusperspektiv, bör det i

notariens anteckningar redovisas om det är en man eller kvinna som talar. Detta har, i de dialogmöten som observerats, inte gjorts konsekvent. På motsvarande sätt vore det bra om man kan klargöra om det är kvinnor eller män som skrivit på de post it-lappar som används i de olika övningarna (till exempel genom att använda sig av olika färger på lapparna; en färg för ”kvinna” och en annan färg för ”man”).

Jämställdhetsfrågan riskerar att bli en icke-fråga, eftersom kön och genus tas upp i mycket liten omfattning av dialogledarna. Men forskning har visat att genom att und- vika att tala om kvinnor och män blundar man för det faktum att normen (av historiska skäl) oftast är en man. Planeringen tenderar genom sina försök till könsneutralitet att bli könsblind istället (jfr Hirdman, 2003). För att anlägga ett jämställdhetsperspektiv blir tydliga följdfrågor mycket viktigt i detta sammanhang (jfr ovan). Vem är det i familjen som mest frekvent hämtar och lämnar barn på dagis, utför ärenden etc.? Och om det finns en bil i hushållet, vem har oftast tillgång till bilen? Hur ser fördelningen av transportmedlen ut mellan olika yrkesgrupper? Även arbetsplatsernas/fritidsanlägg- ningarnas placering i förhållande till bostäder kan vara en indikation på att olika grupper gynnas och andra missgynnas. Vilka är det som känner sig otrygga och vilka är de mest utsatta individerna eller grupperna i specifika miljöer (kvinnors rädsla för manligt våld, även mäns våld mot andra män)? Sådana faktorer bör problematiseras avseende olika grupper av kvinnor och olika grupper av män, exempelvis kvinnor och män boende i förort kontra innerstad och barnfamiljer kontra vuxna utan barn, liksom ålder (äldre/ yngre) och etnicitet. Även sexualitet bör beaktas, till exempel genom att vara medveten om att maktfördelningen även kan vara asymmetrisk i hushåll som består av par av samma kön och att sexualitet kan vara orsak till hot och otrygghet i offentliga miljöer. I utvärderingen av dialogmötesform och metod framkom framförallt två aspekter som föranleder rekommendationer inför det fortsatta arbetet. För det första bör fler följd- frågor ställas för att möjliggöra en mer djuplodad analys av det som framkommer under dialogmötena. För det andra borde man undersöka utfallet av att ställa direkta frågor rörande jämställdhet och genus, makt och inflytande över de vardagliga transporterna, under dialogmötena, eftersom dessa ämnen inte kom upp spontant i den omfattning man hade förväntat sig i de olika grupperna. Hur ser medborgarna exempelvis på sina

möjligheter att ta del av önskade arbetsmarknader och utbildningsutbud och hur kan dessa erfarenheter kopplas till kollektivtrafikutbudet och möjligheten att använda kollektiva färdmedel?