Att positionera sig

Det tredje och sista diskursiva mönstret (markerat med C) som framträder handlar om den positionering som sker inom och mellan kamratgrupper, med normativa förväntningar på såväl individ– som gruppnivå som följd. Via språ-ket formeras en hierarkisk ordning, vilsprå-ket leder till att kamratgrupper får olika status (se Luckman & Berger, 1966; Tajfel, 1981; Goffman, 2005/2014). Uti-från nedanstående meningsbärande enheter har det diskursiva mönstret kon-struerats:

Tabell 23. Meningsbärande enheter som ingår i det diskursiva mönstret ’Att posi-tionera sig’.

Meningsbärande enheter Diskursivt

mönster Strävan efter

upp-märksamhet Strategiska val Handlings-

utrymmet utvidgas Att positionera Manifestering av sig

hierarkier Sanktioner

De olika interaktioner som ungdomarna är delaktiga i online syftar till att bli sedd och bekräftad av kamrater. ’Att positionera sig’ belyser hur ungdomarna använder sociala medier som ett led i en social identifierings- och kategorise-ringsprocess (Luckman & Berger, 1966; Tajfel, 1981). Innebörden i det dis-kursiva mönstret diskuteras utifrån a) hur ungdomarna associerar sig till en social kategori b) hur positionering förknippas med kön c) hur sociala hierar-kier skapar olika handlingsutrymme, samt d) hur stöd från vänner underlättar vistelsen i den främre regionen.

a) Ungdomarna i studien beskriver hur de associerar sig själva till sociala ka-tegorier, vilket medför att de även inordnar sig i ett socialt normsystem (se Tajfel, 1981). De sociala identifikations– och kategoriseringsprocesserna syn-liggörs på skilda sätt i ungdomarnas argumentation. Det visar sig bland annat i strategiska val av vänner online. Den semiotiska strukturen i de flesta sociala medier är utformad så att ungdomarna själva kan besluta om en vänförfrågan ska accepteras eller inte. Alla kamrater ges härigenom inte tillträde till den egna profilsidan. Ungdomarna finner det naturligt att de har friheten att själv bestämma på vilka grunder gemenskaper ska utvecklas och vilka som ska inkluderas eller inte. Sara säger exempelvis att ”det är ju lite av ens privatliv som läggs ut och det ska inte alla ha tillgång till”.

Att finnas i en nära vänskapsrelation innebär att vara omgiven av en stödstruk-tur. Det finns mycket att vinna på att ha en trygg social tillhörighet och därför är det centralt att vårda dessa relationer (se Luckman & Berger, 1966; Tajfel, 1981; Jenkins, 2008). Här tänker ungdomarna strategiskt. Ju större social upp-backning desto mer utvidgas handlingsutrymmet. Det medför att det är lättare att argumentera emot dem som har elaka kommentarer. Ungdomarna menar att vetskapen om att man har en säker social tillhörighet innebär att kränkningar från andra kamrater oftast inte tas så allvarligt. Man vet att det finns nära vän-ner som ställer upp och försvarar.

Ungdomarna strävar efter att få uppmärksamhet genom sin online-kommunikation. Men publiceringarna leder även till att grupptillhörigheter

befästs. Utifrån subjektspositioneringar skapas förväntningar både inom och mellan grupper. Ungdomarna använder sig av den interna grammatiken exem-pelvis genom att ’gilla’ varandras publiceringar, ge kommentarer som bara gruppmedlemmarna förstår innebörden av, eller att ha ett språkbruk som är utmärkande för gruppen. Genom den expressivitet som råder i denna främre region blir dessa handlingar effektiva. Härigenom utvecklas en gemenskap som knyter samman gruppmedlemmarna. Att uppträda normriktigt får en po-sitioneringseffekt. Språket fungerar såväl gemensamhetsskapande som en gränsmarkör mot andra grupper. Det finns en dramaturgi i handlandet genom att ungdomarna mer eller mindre medvetet tänker på hur handlandet uppfattas av kamraterna. För att få tillträde till och därefter införlivas i en gruppgemen-skap krävs att de samordnar sitt handlande så att gruppen uppfattas som någon som drivs mot ett gemensamt mål (se Goffmans, 2005/2014).

b) I ungdomarnas argumentation framkommer att positioneringsprocesser är förknippade med kön. Det innebär att både pojkars och flickors handlingsut-rymme online är villkorat (se Björkdahl, 2002; Hydén, 2002). Flickor behöver exempelvis mer bekräftelse från kamrater än pojkar, menar ungdomarna. Se-bastian säger till exempel att ”tjejer vill ha mer självförtroende…killar har det”. Av den anledningen bekräftar flickor varandra oftare genom att skicka stödjande kommentarer till varandra. Att publicera bilder på sin kropp är ett handlingsmönster som är kvinnligt kodat och flickor gör detta i syfte att få gillanden. Skulle en pojke agera på liknande sätt finns risk för negativa sankt-ioner. Medan flickor publicerar bilder på hur de ’är’, publicerar pojkar bilder på vad de ’gör’. Ungdomarna beskriver dock att vissa pojkar som har hög status kan publicera bilder på sin ’sexpack’ utan risk för att bli utsatta för kam-raters påhopp. Med all tydlighet framgår att den externa grammatik som ut-vecklas i det virtuella rummet inte enbart är avhängigt samspelet online (se Gee, 2005). Det omgivande samhällets värden och ideal följer med som en aspekt av ungas interaktioner online.

c) Flickor och pojkars olika handlingsutrymme kan inte enbart relateras till kön, utan inom respektive grupp sker en positionering. Det synliggörs exem-pelvis när ungdomarna diskuterar vilken typ av bilder som kamrater publice-rar. En flicka som tillhör en lågstatusgrupp riskerar att få negativa kommenta-rer, när hon publicerar en bild på sig själv. En annan flicka som tillhör en högstatusgrupp får däremot positiva omdömen när hon publicerar en liknande bild. Utifrån Goffmans (2005/2014) dramaturgiska begreppsvärld spelar ung-domarna olika roller som innehåller både rättigheter och skyldigheter, vilka kan härledas till rollens position i kamratgruppen.

Den status som är förknippad med respektive grupptillhörighet både möjliggör och begränsar handlingsutrymmet. De sociala hierarkier som finns offline

följer med in i online–kommunikationen. Vissa grupper har högre status än andra. Det får till följd att en individ som ingår i en högstatusgrupp kan posit-ionera sig utifrån sin maktposition, på ett sätt som inte en medlem i en grupp med lägre status kan göra (se Persson, 2012). Härigenom sker en manifeste-ring av hierarkier. Martin och Dick har exempelvis valt att inte finnas med i sociala medier eftersom de har låg status i klassen. De vill inte riskera att bli utsatta online och därmed få ett ännu lägre socialt värde.

Sammanfattningsvis synliggörs i det diskursiva mönstret ’att positionera sig’

ungdomarnas strävan efter att få uppmärksamhet. Samspelet i sociala medier kan ses som ett led i en social kategoriserings- och positioneringsprocess där handlingsutrymmet är villkorat utifrån olika sociala normsystem. Ungdomarna gör strategiska val både för att undvika negativa sanktioner och för att befästa sin sociala position i kamratgruppen.