2. Online–arenans karaktäristik och forskningsområden
2.3 Begreppen digitalt infödd respektive digital immigrant
När den digitala utvecklingen tog fart väcktes behovet av att både förklara och förstå de möjligheter och begränsningar som denna förändring förde med sig.
Här utvecklades olika förhållningssätt som bland annat kan relateras till ovanstående diskussion om hur relationen mellan människa och teknik ska förstås. Två begrepp som tidigt fick stor genomslagskraft i debatten var ’digi-tal native’ respektive ’digi’digi-tal immigrant’, vilka myntades av Prensky (2001).
Han menar att de flesta barn idag föds in i den interaktiva kulturen och ser den som naturlig, medan de flesta vuxna har invandrat från en icke interaktiv miljö till den interaktiva. Med dessa begrepp ville han visa de olika förutsättningar som finns för barn/unga och vuxna med avseende på den digitala utveckling-en. En aspekt handlar om att unga och vuxna har olika förmåga att lära nytt och på så vis utvecklas en skillnad i kunskap och förståelse, vilket får till följd att det skapas ett avstånd mellan vuxna och unga när det gäller synen på dato-rer och Internet. En digitalt infödd räds inte problem som uppkommer i digi-tala miljöer utan här finns en motivation att lära nytt skapat utifrån ett upp-kommet behov. På den digitala arenan möter användare ständigt olika utma-ningar som på olika sätt måste hanteras, allt från teknikaliteter till interaktion-er av skilda slag (a.a.).
Flera forskare som ägnar sig åt att studera ungas informella lärande och hur digitala medier används i vardagen har en med Prensky överensstämmande
grund av de sociala relationer som finns i kamratgruppen. Denna motivation återfinns inte alltid i skolans värld. De som verkar i skolan kan här få insikt om ungas lärprocesser som i sin tur kan användas för att öka motivationen för det kunskapsuppdrag som skolan har (Ito et al., 2009). Ovanstående bild visar en digitalt infödd som har utvecklat både en självständighet och en egenmakt.
Det leder till färdighet i och förmåga till att själv kunna välja aktiviteter och åtaganden inom olika digitala medier. Frihet och aktivitet är nyckelord och de unga beskrivs som den samarbetande generationen, som drivs av en strävan att arbeta mot gemensamma mål och att dela innehåll (Leadbeater, 2008; Tapscott
& Williams, 2010). Bilden av vuxnas ständiga tillkortakommande och rädsla för vad unga tar sig för på nätet har bland annat inneburit en växande marknad för program som på olika sätt begränsar ungas interaktioner (Selwyn, 2009).
2.3.1 Generationsskillnaden problematiseras i debatten
Kritik mot ovan nämnda resonemang kring att använda begrepp som digitalt infödd respektive digital immigrant har dock formulerats från flera håll. Att använda båda dessa begrepp innebär en allmän föreställning om att det finns en stor och bred generationsklyfta, där gapet mellan generationerna tycks oöverstigligt. Unga ser oanade möjligheter att utvecklas, medan vuxnas oför-måga medför en mängd tillkortakommanden. Buckingham (2006) menar ex-empelvis, att det i alla tider av social förändring finns en rädsla för att mista kontinuiteten mellan nuet och den tid som varit. Begreppet ’nätgeneration’, som alltmer börjat användas, är ytterligare ett exempel som förstärker skillna-den mellan vuxna och unga. Härigenom cementeras bilskillna-den av att något fun-damentalt har hänt och att det är teknologin som har orsakat denna förändring (a.a.). Genom att etikettera och kategorisera ungdomsgruppen bidrar även forskarvärlden till att objektifiera och exotisera de unga. Nätgenerationen beskrivs även besitta demografiska muskler starka nog att omvandla sam-hällets sociala nivå (Herring, 2008). Herring problematiserar ’gapet’ mellan unga och vuxna:
As with other types of digital divide, the generational divide is typically interpreted to mean that people on one side of the gap—youth—have more access and a greater ability to use new technologies than those on the other side—the adults (and especially, older adults) who had the misfortune to be born before the advent of the Internet. (a.a. s. 71)
Denna framgångsrika diskurs har inneburit att vuxna, både i skola och i hem-met, många gånger har abdikerat. Spärrar och filter har blivit en väg att lära unga rätt och fel. En moralpanik har uppstått, där virtuella miljöer ses som hot mot sociala värden och intressen. Unga framhålls som offer och i behov av vuxnas skydd. Online–kommunikationen har även lett till en språklig
degene-rering. Å ena sidan framhåller de vuxna som designar sociala webtjänster ungdomars förmåga att själva ta ansvar och att kunna lita på sitt eget omdöme.
Å andra sidan framhålls ungdomars sårbarhet och behov av skydd. Herring menar att det finns en diskrepans mellan denna beskrivning och ungas egna erfarenheter. Det är också vuxna som designar och producerar nätverkssajter genom skapandet av semiotiken i det virtuella rummet och det är också vuxna som profiterar på unga: ”…adults create and regulate the media technologies consumed by young people, and profit financially from them” (a.a., s. 71).
Även Kuehn (2012) ifrågasätter uppdelningen mellan unga och vuxna och uttrycker om det verkligen är så enkelt att: ”age is the key determinant of how a person relates to technology” (a.a., s. 130).
Selwyn (2009) menar att de som använder sig av denna förenklade beskriv-ning egentligen inte har så stor kunskap om hur ungdomar använder digitala medier, utan istället fokuseras mer generella aspekter som kan underlätta ungas liv på olika sätt. Det finns en medveten agenda bakom synen på denna klyfta mellan vuxna och unga som är skapad både av upphovsmännen till olika policys och av den teknologiska försäljningsvärlden. Denna allmänna uppfattning har sedan anammats inom den politiska diskursen såväl som inom det vetenskapliga samhället. Han poängterar det som egentligen borde fokuseras:
In particular, there is a pressing need to develop and promote realistic understandings of young people and digital technol-ogy if information professionals (especially librarians, teach-ers and other information specialists) are to play useful and meaningful roles in supporting current generations of young people. (a.a., s. 366)
Vikten av att vuxna inte får abdikera på grund av exempelvis en teknisk osä-kerhet framhålls. Vuxna är viktiga för att hjälpa och stötta den unga generat-ionen såväl gällande kunskapsutveckling som i utvecklande av en demokratisk kompetens (a.a.).
Flera forskare problematiserar den homogeniserade bild som vuxit fram i be-skrivningen av vuxna och unga. Det är en grov förenkling att använda sig av begrepp som digitalt infödd respektive digital immigrant. Det visar sig att ungdomars användande av digital teknik ser väldigt olika ut beroende på för-måga, färdigheter, intresse, tid som spenderas online etc. Utbildningsnivå och kön är ytterligare aspekter som måste beaktas. Vissa ungdomar har tagit till sig Internet och känner sig tekniskt säkra, medan andra istället visar en stor osäkerhet i användandet (Enyon & Helsper 2008; Zimic, 2010 ).
En viktig diskussion handlar om effekterna av vuxnas ansvar för och omsorg om den unga generationen när framskrivningen av den stora klyfta som finns mellan vuxna och unga varit så tongivande. Ett ’vi–och–dom’ tänkande har utvecklats där den ’digitala immigranten’ inte kan svara upp mot de önskning-ar, förväntningar och frågor som den ’digitalt infödda’ har. I förlängningen innebär det att en bild skapas som utgår från en inkompatibilitet mellan ungas sätt att vara och mer formella system som exempelvis skolan, både när det gäller kunskap och fostran (Kenway & Bullen, 2005). Den debatt som vuxit fram ska mer ses som en diskursiv debatt än en beskrivande. Den har initie-rats av dem som vill utöva makt och kontroll över det framtida digitala land-skapet (Selwyn, 2009). Sammantaget bidrar dessa olika vuxenbilder till att konstruera de unga. Dock framhåller Herring (2008) vikten av att ta vara på de ungas egna erfarenheter och förståelse av den tid och den miljö de lever i.