6. Ungas argumentation om samspel i sociala medier
6.2 Strukturell analys – dekonstruktion av det empiriska materialet
6.2.4 Hur konstrueras och upprätthålls grupptillhörigheter?
Ungdomarna framhåller vikten av att ha en social tillhörighet. Grupptillhörig-het är inte något som skapas online utan dessa processer sker i skolan, menar ungdomarna. Genom interaktioner via sociala medier bevaras och befästs dessa tillhörigheter på skilda sätt. Gränser, för vilka som ingår i gruppen och vilka som inte gör det, tydliggörs.
Kontextbundet språkbruk
Ungdomarna uttrycker att de har utvecklat sätt att prata med varandra som bara den egna gruppen kan förstå innebörden av. Det gäller att först förstå och därefter anamma spelets regler för att bli en del av gruppgemenskapen:
Jakob: Man skriver ju skit till kompisar med det är ju bara på skoj. Man skriver ju fula saker egentligen men det är ju bara på skoj...man skrattar!
Intervjuare: Är du säker på att kompisen vet det?
Jakob: Ja ja…han skriver ha ha.
/…/
Intervjuare: Kan man säga vad man vill då?
Josef: Nej...det beror på vem det är...man säger ju vad som helst till vissa för man vet att han inte blir så arg om man sä-ger nåt...man säsä-ger nåt för att skoja...säsä-ger man nåt till nån annan så kanske de börjar att lipa.
Josef vet att han inte kan utrycka sig på samma sätt till alla sina vänner/följare.
Till de riktigt nära vännerna går det att skoja på ett ’råare’ sätt, än till kamrater som han inte känner så väl eftersom risken för missförstånd ökar. Mårten tycker också att det är självklart att mottagaren förstår att han egentligen inte menar något illa med sina, ibland grova, skämt:
Mårten: Njae...jag brukar skämta mycket mer på nätet. Jag brukar skämta så där elakt men dom brukar förstå att jag inte menar nåt elakt.
Lärarna ser ibland delar av kommunikationen och eftersom de inte har kun-skap om de sociala normer som utvecklats i kamratgruppen kan de uppfatta skämt som om de vore kränkningar:
Johan: I vårt gäng har vi ganska grova skämt. Lärarna fattar ju inte att vi bara skojar.
I samtal med Ida och Roger framkommer självklarheten i att man måste lära sig vem man kan säga vad till. Det är inget de funderar så mycket på:
Intervjuare: Om ni säger ’vad ful du är’. Det kanske förstör hela livet för den här personen.
Ida: Det beror på också vilken person man säger det till.
Roger: Man säger ju inte det direkt till nån man vet har det svårt, utan jag kanske gör det till min kompis ’vad gör du fu-ling’ å man får ett kaxigt svar tillbaka. Det är bara inom ens humor. Man vet själv att det är inget seriöst.
I andra kamratgrupper utvecklas den bekräftande och tillhörighetsskapande kommunikation på annat sätt. Att skicka iväg ett sms eller skriva en snäll kommentar som visar att man har sett ett inlägg är centralt i många kamrat-grupper. Det kan exempelvis vara ”du är bäst”, ”du är finast” eller ”älskar dig”. Det är något som sker flera gånger varje dag:
Therese: Man kommenterar varandra typ snygg å sånt. Det är inte bara när man snackar med dom utan hela tiden…typ
’vad snygg du är idag’.
Kommunikationen som utvecklats kan uppfattas som både begränsande och tillåtande. Ungdomarna måste ha kontroll på de sociala normer som gäller i kamratgruppen för att inte riskera att bli marginaliserad eller utsatt på annat sätt.
Positionering
I samtalen framkommer att det finns en maktkamp mellan kamratgrupper online. Det gäller att inte visa sig underordnad och det innebär till exempel en förmåga att kunna sätta gränser för kamraters negativa kommentarer. Den personliga integriteten är grundläggande och därför är det angeläget att visa att allt inte accepteras. Om någon säger elaka saker är det viktigt att svara emot:
Ebba: Om nån är taskig mot mig så blir man taskig tillbaka.
Man kan ju inte bara låta det gå.
Ungdomarna vet att det egentligen är fel att vara elak, men här finns en rädsla för att hamna i underläge och då gäller det att inte förlora kampen:
Elin: Om han skriver så här ’gud vad ful du är’ då skulle jag bara typ...men du också typ...man säger inte bara tack lik-som.
Ellen: Ja, man vill inte vara den svaga/…/för att inte han ska komma över mig liksom.
Sebastian är klar över det sociala spel som försiggår på nätet och att det är något av en kamp om makt kamraterna emellan:
Sebastian: /…/ jag tycker om nån är taskig på nätet…den personen är rätt så feg i verkligheten/…/ jag tror att den är rätt så osäker i sig själv. För om man vet att man är bättre än den personen då skulle man aldrig få för sig att tänka så. Man behöver inte hävda sig själv för att bli bättre.
Ännu en aspekt som syftar till att upprätthålla en stark självbild framkommer och det är att kunna stå emot negativa kommentarer:
Ebba: Om man raderar då kan det hända så att...varför tar du bort min kommentar du är fortfarande ful liksom...det är lätt att göra det liksom…det är därför jag inte tar bort kommenta-rer å sånt...folk kan ju fortfarande ha sett det å då kan det vara konstigt att ta bort om folk sett kommentaren.
Intervjuare: Man pratar om självförsvar…att kunna freda sig.
/…/.du skulle lika gärna kunna säga att ...inte bemöta det utan bara låta det vara?
Carl: Då måste man ha väldigt starkt skinn. Då är man väldigt så här...man bryr sig ingenting…då är man väldigt stark ’I don't give a fuck’.
Det är viktigt att inte visa sig underordnad, men det kan vara svårt att stå emot.
Från sin sociala position kan ungdomarna markera mot andra kamrater utanför den egna gruppen.
Rådande ordning vidmakthålls
Som tidigare beskrivits uttrycker de allra flesta ungdomarna i samtalen att det inte skulle gå att leva utan tillgång till sociala medier. Det finns dock några som inte delar denna uppfattning. Det gäller exempelvis Martin. Han är en pojke som är helt klar över sin sociala situation i kamratgruppen. Han umgås bara med två kamrater i klassen och han använder sig inte av sociala medier i någon större utsträckning. Han uttrycker: ”jag har ingen användning av det för jag har ju så få kompisar så att säga” och ”jag har aldrig fått några likes”. Jose-fin använder inte heller sociala medier. Hon har inget behov av det:
Jag tycker så här. Det kan ju räcka med att man bara har en vän som man litar på jättemycket och som man har jättestort förtroende för. Det är viktigare än att många kompisar och så har man inte förtroende för nån.
Både Martin och Josefin är medvetna om att de uppfattas som några som inte har en stark social tillhörighet. De vet också att om de skulle börja använda sig av sociala medier skulle risken för negativa sanktioner öka, antingen ge-nom att bli ignorerad eller att få elaka kommentarer.
Men de allra flesta kan inte tänka sig att avstå från denna kommunikation. De är väl medvetna om varför de finns online:
Fredrik: Vissa gör ju vad som helst för att få uppmärksamhet över huvud taget.
Carl är också medveten om hur han och kamraterna använder sociala medier för att visa upp sig för varandra:
Carl: Sociala medier är väldigt mycket utsidan. Ett ansikte utåt mot samhället, inte mycket insida alls. För att få ett bra rykte.
Ett viktigt redskap för att visa upp sig för kamraterna är att publicera bilder på sin sida:
Intervjuare: Varför lägger man in bilder på sig?
Matilda: För att folk ska få en uppfattning om en.
Det är dock viktigt att fundera över vilken typ av bild som ska publiceras. Moa exempelvis, älskar hästar och hon har en egen häst. Hon säger ”jag lägger in bilder när jag hoppar med min häst och snygga bilder på hästar”. Hon skulle aldrig lägga in en bild på sig själv när hon är lättklädd, exempelvis i bikini.
Det finns alltid en risk att bli kränkt i skolan. Sara säger:
Den här personen får ett dåligt rykte...titta på henne! Hon skulle bli utsatt i skolan.
Sara diskuterar med Victoria om några flickor i klassen som publicerar bilder på sig själva när de solar:
Intervjuare: Varför lägger dom upp bilder på sig själva när dom solar?
Sara: Jag tror att dom försöker visa vad dom har för kropp/…/ mest för killar...
Vissa flickor är populära och de kan publicera bilder på sig själva, utan att riskera kränkningar. Här råder det motsatta förhållandet än det som tidigare beskrivits:
Stina: Vissa tjejer har ju liksom status typ så här...å det klart att dom lägger upp såna bilder så får dom ännu mer…
Ebba: Jag tror också det är...vad för slags bilder man lägger ut...det är status. Om det är en tjej som lägger ut äckliga bil-der (där man är lättklädd, förf. anm.) på sig själv då får ju
Dessa skillnader kan även hittas bland pojkarna som ingår i studien. Det är bara ett fåtal pojkar som kan publicera bilder där de exponerar sin kropp, utan att riskera att bli utsatta för kränkningar. De pojkar som har hög status har större frihetsgrad att utmana gränser än de som tillhör grupper som finns längre ned i hierarkin:
Intervjuare: Tjejer lägger ofta ut bilder på sig själva. Gör inte killar det?
Henrik: Jo det kan dom göra.
Intervjuare: Är det en viss typ av killar eller?
Henrik: Om det skulle vara en kille som visste om att många tjejer tyckte om honom, då kanske man skulle göra det ofta.
Johan: Om man är lite populär.
Fredrik: Statuskillar gör det!
Det är inte heller tillåtet för pojkar att visa känslor:
Sebastian: Jag gillar inte…jag lägger inte upp hur jag känner å så där.
Carl: Inte jag heller!
Däremot upplevs det som positivt för en pojke att publicera bilder där han är aktiv och agerar på bilden. Flera av pojkarna som ingår i studien är skate-boardåkare och de publicerar gärna bilder på sig själva när de åker skateboard.
Då är det lätt att få gillanden: ”då skulle jag skriva ’nice’ eller nåt", säger Erik.
Både pojkar och flickor har könskodade handlingsarenor som de måste ha kunskap om för att inte riskera att bli utsatt. En negativ sanktion för flickor är att bli betraktad som ’slampa’. Det innebär att flickor måste veta vilken typ av bild just de kan publicera för att inte riskera dessa kränkningar. Att publicera bilder för att visa upp sin kropp som pojke, betraktas oftast som ett socialt normbrott, vilket kan leda till en ökad risk för repressalier. Olle säger ”man skulle bli retad av killkompisarna också…bli kallad bög eller nåt”. Frida me-nar att flickor kan skriva ”vad gullig du är varje dag, men pojkar skulle aldrig kunna göra det för killar tycker det är mer homo än vad vi tjejer gör”. En negativ sanktion för pojkar är bli kallad för bög.
De upplevda könsskillnaderna är inget som ungdomarna lägger någon större vikt vid. De är övertygade om att pojkar och flickor har olika behov:
Mårten: Det känns som det…jag tror killar bryr sig mindre än vad tjejer gör för att bli populära. Det klart att killar vill
bli populära. /…/ men tjejer vill konkurrera… alla vill känna att jag får uppmärksamhet.
Johanna: Tjejer vill ha uppmärksamhet!
Sebastian: Killar bryr sig inte lika mycket. Tjejer vill ha mer självförtroende… killar har det!
Genom att acceptera de normativa förväntningar som finns både inom och mellan grupper ökar chansen att bli positivt bemött.
Gilla–knappen som status– och tillhörighetsmarkör
Gilla–knappen är central i ungdomarnas interaktioner. De använder den för att utveckla och bekräfta olika former av tillhörigheter. Genom en enkel knapp-tryckning konfirmerar ungdomarna varandra, men även det motsatta råder.
Genom att inte ’gilla’ bekräftas ett utanförskap. Det finns en dubbelhet i ung-domarnas beskrivningar kring betydelsen av att gilla. Å ena sidan är det viktigt att bli gillad:
Henrik: Det är lite kul att känna sig populär!
Ebba: Om någon har sagt nåt dumt till dig så vill man för-bättra sitt självförtroende på det sättet.
Det stärker självkänslan och ungdomarna får ett kvitto på att de tillhör en ge-menskap. Men, det är lätt att jämföra sig med andra:
Alice: Om jag går in på Elins sida…alla har gillat allting och sen tittar jag på min sida och då har ingen gillat något eller ens kollat/…/ det är inte så schysst.
Martina: Man tänker ju på det. Om det kanske är 50 stycken som gillat den bilden/…/å sen när man ser andra…gud vad det är få som kommenterat här!
Å andra sidan framkommer att det egentligen inte handlar om antalet gillan-den, utan vem man får dem från. Frida säger:
Det är roligare att få likes från nån kille man känner och vet vilken det är istället för att få det från en massa konstiga som man inte vet vilka det är från.
Victoria menar också att vissa gillanden är mer viktiga än andra:
Om jag vet och känner dom då bryr man sig, men om det inte är det så är det konstigt att dom kommenterar ens foto lik-som.
Ungdomarna beskriver dock hur vissa kamrater tror att populariteten ökar ju fler gillanden man får. Det finns olika sätt att få gillanden, exempelvis går dessa att köpa, men det uppfattas som oerhört töntigt. Likaså kan man
’hashtagga’21, vilket också betraktas som ’fusk’.
Sebastian: Hashtags, det betyder att man taggar så får man likes. Vissa stör sig på det/…/ dom är inte äkta…man får inte
’liksen’ från sina vänner.
Det gäller att få gillanden på rätt sätt, annars finns risken att effekten bli den motsatta. Dick och Martin har sin tolkning av alla de gillatryckningar som sker i sociala medier:
Intervjuare: Du sa förut Dick att man vill bli gillad. Varför vill dom det då?
Dick: Vet inte. Man tjänar ju egentligen ingenting på att få en likegrej egentligen. Bara för att man får en like så betyder det ju inte att man är bästa kompisar med den personen. Det är bara att man gillar det man lagt ut. Om man verkligen gil-lar...jag tycker bara det är konstigt...en like betyder ingenting egentligen.
Intervjuare: Det måste det ju ändå göra för andra?
Martin: Man blir glad om andra gillar det man gjort.
Dick: Men det är roligare att få en kommentar, en välbyggd kommentar.
Martin: Öga mot öga är bättre!
Intervjuare: Om man får en kommentar på Skype då t.ex. Är det bättre än en like?
Dick: Ja, dom kan ju gilla nånting med det man gör eller också så gillar dom att gilla. Om dom skriver en kommentar då är det mer genuint. Dom måste förklara vad det är dom gillar med bilden, nyanser eller så.
Dick och Martin menar att gilla–knappen inte fyller någon egentlig funktion, medan andra ungdomar uttrycker att det handlar om att få bekräftelse på att vara sedd av kamrater.
21 Att hashtagga innebär att staketsymbolen # sätts i anslutning till ett ord eller en bild, vilket gör att en länk bildas. Det innebär att det som publicerats blir sökbart och andra användare kan lättare hitta till bilden eller texten. Härigenom finns möjlighet att öka antal likes (förf. anm.).
I den fjärde och sista tabellen redovisas nedan de meningsbärande enheter som utformats utifrån den sammanfattande texten:
Tabell 19. Meningsbärande enheter konstruerade utifrån frågeställningen ’Hur konstrueras och upprätthålls grupptillhörigheter?’
Sammanfattning Meningsbärande enheter I online–interaktionerna utvecklas
ett kontextbundet språk som knyter samman kamratgruppen och särskil-jer den från andra grupper. Specifika förväntningar på att handla normrik-tigt utvecklas. Tillhörigheter utveck-lade i den fysiska världen, följer med in i sociala medier. Grupper har olika status och hierarkier manifest-eras online. Ungdomarna har inte likvärdiga handlingsarenor. Ju högre status, desto större är handlingsut-rymmet. Samma typ av handling kan uppfattas både som accepterad eller normbrytande beroende på vem som utför den. Olika former av sanktioner, både positiva och nega-tiva, används i syfte att upprätthålla en rådande ordning.
Kontextbundet språk
Normriktigt handlande
Manifestering av hierarkier
Sanktioner