Kamp mellan diskursiva mönster

I analysen har tre diskursiva mönster synliggjorts i ungdomarnas argumenta-tion, vilka på skilda sätt villkorar samspelet online. I den sociala praktik som utvecklas konkurrerar dessa diskurser med varandra. (se Fairclough, 1992, 1995; Jäger, 2001). Med hjälp av de diskursiva mönstren finns en möjlighet att sätta ljus på hur ungdomarna konstruerar en social praktik online.

En social och diskursiv praktik utvecklas som får en fördjupad innebörd med hjälp av Habermas (1990) kommunikationsteori om social integration. Det kommunikativa respektive strategiska handlandet är två typer av socialt hand-lande som utgår från olika logiker. Det strategiska handhand-landet kännetecknas av kontroll, differentiering, framgångsorientering och makt (assymmetri). Det kommunikativa handlandet kännetecknas av samförstånd, ömsesidighet och intersubjektivitet (symmetri) (Fritzén, 1998). Dessa två logiker lyser i olika hög grad igenom i de diskursiva mönstren. Ungdomarna orienterar sitt hand-lande utifrån olika bevekelsegrunder. De tre diskursiva mönstren kan placeras i det kontinuum som uppstår mellan ett strategiskt respektive kommunikativt handlande. I diskursen ’att ta ansvar’ är det kommunikativa handlandet över-ordnat, medan det strategiska handlandet är överordnat i det diskursiva mönst-ret ’att positionera sig’. I det diskursiva mönstmönst-ret ’att bevara ansiktet’ genom-syras handlandet av såväl kommunikativ som strategisk rationalitet.

I figuren nedan har de tre diskursiva mönstren relaterats till Habermas två logiker:

Figur 2. De tre diskursiva mönstrens placering relaterad till Habermas (1990) två logiker.

6.4.1 Orientering mot ett kommunikativt handlande

I interaktioner där de riktigt nära vännerna är inblandade är det diskursiva mönstret ’att ta ansvar’ överordnat. Kommunikationen kamraterna emellan bygger på samförstånd och ömsesidighet där gemensamma värden och normer ligger till grund för handlandet (Habermas, 1990; Benhabib, 1992). Den kommunikativa rationaliteten kan härledas till den sociala integration som sker i det som av Habermas (1990) benämns för livsvärlden. Den kunskap som härigenom växer fram kan förstås som något som växer fram i samspel med andra:

Den kommunikativa erfarenheten har sitt ursprung i ett inter-aktionssammanhang som förbinder åtminstone två subjekt inom ramen för ett språkligt skapat intersubjektivt samför-stånd. (Habermas, 1988, s. 123.)

Ungdomarna riktar sig till varandra som ömsesidiga subjekt. Genom de kom-munikationsmöjligheter som online–arenan erbjuder ges många möjligheter till att ta ansvar både för sig själv och för nära vänner. Det samspel som sker mellan nära vänner i sociala medier bidrar till att skapa meningsfulla band mellan ungdomarna:

I diskurs av denna karaktär är det avgörande att deltagarna intar positioner av ömsesidig respekt och relativ opartiskhet, och att det råder en jämlikhet i rätten att tala och skyldighet-en att lyssna. (Fritzell, 2003, s 33)

Det kommunikativa handlandet har en bindande kraft:

…speech act can develop an action–coordinating effect only because the binding and bonding force of a speech act that is Ett överordnat

strategiskt handlande

Ett överordnat kommunikativt handlande Att bevara

ansiktet

Att ta ansvar Att posi-

tionera sig

both understandable and has been accepted by the hearer/…/.

( Habermas, 1998, s. 223)

Inom det diskursiva mönstret ’att ta ansvar’ förstärker ungdomarna banden till varandra. ’Att ta ansvar’ utgör en viktig aspekt i ungdomarnas utveckling till att bli demokratiska medborgare (se Habermas, 1990).

6.4.2 Orientering mot strategiskt handlande

I interaktioner med kamrater som inte tillhör den nära kamratkretsen är det diskursiva mönstret ’att positionera sig’ överordnat. Här sker en stark differen-tiering på flera plan. Det handlar om att göra skillnad på kamrater, exempelvis i val gällande vilka som ska få tillgång till den egna profilsidan. Ytterligare ett exempel är valet att inte stödja utsatta kamrater av rädsla för att själv bli utsatt.

Skillnad synliggörs även i pojkar och flickors olika handlingsutrymme, vilket även kan ses i relation till status i kamratgruppen. En strategisk logik har en stark framtoning i detta diskursiva mönster. Den strategiska rationaliteten är framgångsorienterad och handlar ytterst om kontroll och asymmetri i det soci-ala samspelet:

Målrationellt beter sig den aktör som väljer mål utifrån en klart artikulerad värdehorisont och organiserar lämpliga me-del under hänsynstagande till alternativa biverkningar (Ha-bermas, 1990, s. 163)

Ungdomarna vill handla effektivt och uppnå resultat med sitt handlande. De kalkylerar och gör bedömningar mellan eventuell vinst och den risk som ett visst handlande kan medföra. Möjligheten att positionera sig är stor online, vilket bland annat har att göra med att känslan av skam och skuld minskar.

Härigenom kan en objektifiering av kamraterna ske i syfte att gagna de egna intressena. Det är en fråga om makt:

Om en handling förstås som enbart strategisk, då tycks vid första anblicken det enda rationella vara att skaffa sig så mycket makt som möjligt över andra, eftersom två möjlig-heter verkar tänkbara; att utnyttja andra eller själv bli utnytt-jad. (Carleheden, 1996, s. 41)

Det instrumentella handlandet är överordnat där makten utgör styrmedlet. Till skillnad från det kommunikativa handlandets grund i livsvärlden har det stra-tegiska handlandet sin grund i systemet (se Habermas, 1990).

6.4.3 Orientering mot både ett kommunikativt och strategiskt hand-lande

Det diskursiva mönstret ’att bevara ansiktet’ genomsyras av såväl kommuni-kativt som strategiskt handlande. Att befinna sig online är ett risktagande där ungdomarna å ena sidan positionerar sig för att få en social identitet. Å andra sidan måste de kommunicera på ett sådant sätt att de blir en del av gruppen.

Det leder till att varje samspelssituation online måste bedömas var för sig för att inte ungdomarna ska riskera att tappa vare sig det egna ansiktet eller utsätta den nära kamraten så att den tappar ansiktet.

Å ena sidan har det strategiska handlandet ”förtjänsten att den subjektivt före-givna meningen kan fastställas monologiskt” (Habermas, 1988, s. 79). Det innebär att ungdomarna själva kan ta beslut utan att hänsyn tas till andra. Å andra sidan måste ett socialt handlande relateras till rådande kulturella möns-ter. Genom det sociala samspelet utvecklas en grupptillhörighet, vilken bidrar till att fastställarna ramarna för ömsesidig dialog i den sociala praktiken (se Habermas, 1988; Hydén, 2002; Goffman; 2005/2014).

Här kan begreppen negativ och positiv identifikation användas för att förtyd-liga. Negativ identifikation innebär att kamraterna upplevs som ett hot mot det egna jaget. Det kan leda till manipulativa handlingar i syfte att gagna de egna intressena. När positiv identifikation råder finns en samstämmighet mellan jaget och kamraterna och härigenom ökar möjligheten till utveckling av ett gemensamt intresse (se Wendt, 1994). Både identiteter och intressen kan betraktas som ”dependent variables endogenous to interaction” (a.a., s. 387).

Beroende på situation sker en glidning åt det ena eller andra hållet.

6.5 Sammanfattande reflektion

Delstudien visar hur ungdomarna i sin argumentation balanserar mellan att vara agenter och samtidigt underställda de villkor som utvecklats i den sociala praktiken online (se Chouliaraki & Fairclough, 1999). De tre diskursiva mönstren synliggör det spänningsfält som finns mellan individen och gruppen.

I den kamp mellan diskurser som pågår i den sociala praktiken online utveck-las individen till att bli en del av en social gemenskap. I de diskursiva mönst-ren finns logiker som konstituerar den sociala praktiken på skilda sätt. De bidrar till att konstituera ungdomarnas valhandlingar samtidigt som de skapar mening för den enskilda individen (se Fritzell, 2008).

Här framkommer en konkurrens mellan de tre diskursiva mönstren som kan relateras till tre parametrar. Dessa kan ses som förändringsbara variabler, vilka ändras beroende på samspelets syfte. Den första parametern som bidrar till

na samspelar med. Den andra variabeln är innehållet i kommunikationen. Den tredje och sista parametern är online–arenans karaktäristik. Det innefattar allt från möjligheter till spridning, synlighet och varaktighet, hur online–

framträdandet kan relateras till främre och bakre region, samt relationen mel-lan intern och extern grammatik. De tre diskursiva mönstren får olika maktpo-sitioner beroende på hur denna ’treparts–relation’ utformas.

Denna delstudie ger en fördjupad kunskap om ungdomars samspel i sociala medier med fokus på diskursiva mönster i ungdomarnas argumentation. I stu-dien framkommer att ungdomarnas valhandlingar är villkorade av den semio-tiska strukturen i det virtuella rum de befinner sig i. Den sociala och samhälle-liga integrationen vilar på värden och ideal. Frågan blir då vilka demokratiska värden som medieras i en community.

7. MEDIERADE VÄRDEN I