Sammanfattningsvis, eller avslutningsvis, erbjuder det poststrukturella och postkoloniala förhållningssättet en väg för mig att kritiskt granska föreställningar (diskurser) som gör familjer som migrerat från Iran till Sverige till Andra. Familjen som plats, eller situation, erbjuder ett koncentrerat sammanhang av kön och relationer som kommit att få en specifik laddning i förhållande till plats både i Väst och Öst. Att närma mig familjer som migrerat till Sverige ur detta perspektiv är ett försök att identifiera, öppna för och göra olika och situerade läsningar av berättelser om familj, kön och plats. Sandkvist uttrycker detta som att: ”[V]i lever i en ’tröskelperiod’, en övergångsperiod under vilken nya kulturella symboler och betydelser uppstår. En helt ny kulturell betydelseproduktion håller på att formeras [---]. [Detta] frigör radikala förändringar av de sociala och politiska konventionerna och öppnar ett oändligt, kreativt och lekfullt spel av möjligheter.”102
Genom att jobba poststrukturellt försöker jag ta tillvara detta spel av möjligheter. Enligt Derrida utgörs spelet av möjligheter av varje annan position som gränsar till det fenomen som benämns.103 Annorlunda uttryckt så handlar det om att undersöka komplexitet snarare än enkelhet eller binära uttryck. Att ta vara på denna komplexitet skulle kunna innebära att lämna ifrån sig en samling fragmentariska uttryck utan att ta ansvar för att reorganisera dem. För att göra analyserna av familjemedlemmarnas olika sätt att positionera sig mer överskådlig använder jag en modell av Stuart Hall från artikeln ”Encoding/Decoding” från 1973.104 Detta fångar upp de olika sätten att positionera sig på ett relativt enkelt sätt. Hall anger tre möjliga positioner som strukturerar hur dominerande diskurser tas emot och omformuleras, eller införlivas i vardagslivet. Hans modell kan beskrivas som en hybrid mellan strukturalism och poststrukturalism, och tar fasta på individers sätt att positionera sig i förhållande till dominerande diskurser.105 Då ett ”oändligt spel av möjligheter” kanske varken är greppbart eller önskvärt i en avhandlingstext erbjuder Halls modell en möjlighet att rekonstruera familjernas berättelser i en ny form.
Positioner enligt Stuart Hall
Hall talar om hur människor tolkar och ”översätter” budskap i media (läs: dominerande diskurser).106 Hans tankegång är att budskapet alltid systematiskt förvrängs på vägen mellan sändare/media och mottagare/publik. Det innebär att när ett budskap kommuniceras omvandlar människor detta till sin egen förståelse och intar en subjektiv position i förhållande till budskapet/diskursen. Hur man väljer att läsa ett dominerande budskap beror i
102 Tom Sandqvist (1998) s 9. 103 Jacques Derrida (1976).
104 Stuart Hall ”Encoding/Decoding” i Hall red. Culture, Media, Language (1980). 105
Hall talar om ”gruppintressen” i enlighet med ett marxistiskt tänkande. 106
sin tur på vad som betraktas som åtråvärt och eftersträvansvärt. Hall menar att både ”sändarögonblicket” och ”mottagarögonblicket” är diskursivt betydelsemängda och ingetdera erbjuder ”rena iakttagelser”. Det relativa utrymme subjektet/familjen har för att översätta det dominerande budskapet till sitt förhållningssätt delar Hall hypotetiskt upp i tre olika positioner, vilka jag har modifierat genom att lägga till begreppen ”antingen-eller”, ”både-och”, och ”varken-eller”. Hall använder ett exempel med ett dominerande budskap om att en frysning av löner är nödvändigt för att hålla inflationen nere för det nationella bästa.
Den dominerande, hegemoniska positionen innebär i Halls exempel om löner att förespråka det dominerande budskapet. Översatt till mitt material innebär det, att det som individen/familjen tar för givet och finner eftersträvansvärt också är dominerande i samhället. Den dominerande diskursen blir då normerande för sättet att positionera sig och sin familj. Det kan även handla om att betrakta den dominerande diskursen som eftersträvansvärd, men veta att man inte själv ”räknas dit”, respektive att bekräfta den dominerande diskursen genom att inta ”rakt motsatt position”. Det sistnämnda kan exemplifieras genom att betrakta Al Quidas och George Bush’ beskrivningar av världen som olika sidor av samma mynt. Båda bekräftar en polariserad världsbild, men utifrån olika perspektiv. Denna position innebär som helhet att antingen inta den dominerande eller den underordnade diskursiva motsatta positionen. I min avhandling kan det till exempel innebära att antingen positionera sig som ”svensk”/överordnad eller som ”invandrare”/underordnad.
Den förhandlande positionen innebär att ”bibehålla” tanken om det ”normala” (ja, lönerna måste hållas nere för det nationella bästa), men inta en ”lokalt” annorlunda hållning (till exempel när det gäller att förhandla sin egen lön och gå ut i strejk för att denna ska höjas). Detta innebär alltså att hålla sig med både en dominerande och en lokal diskurs. Positionen innehåller en blandning av adaptiva och oppositionella element. Den erkänner den hegemoniska diskursens legitimitet att skapa meningsstrukturer (på en mer abstrakt nivå), men medger andra förhållningssätt situationellt. Till exempel: ”Jämställdhet är eftersträvansvärt och bra, men just i vår familj fungerar traditionella könsroller bättre”. Andra sätt att besätta denna position kan vara att hålla sig med olika rationaliteter/logiker i olika situationer (som inte nödvändigtvis är hierarkiskt strukturerade). Positionen kan också göras genom att sammanföra två olika diskurser för att skapa något delvis annorlunda. Man kan alltså både bibehålla två diskurser ”sida vid sida”, utan att förändra dem, och förskjuta den dominerande diskursen genom att ”blanda” olika influenser från till exempel den ”iranska” och den ”svenska” kontexten.
Den oppositionella positionen intas om man tillägnar sig – förstår – budskapet i den dominerande diskursen/normativa bilden, men väljer att positionera sig annorlunda. Det innebär inte bara att förneka den dominerande diskursens giltighet, utan också att ifrågasätta villkoren för den logik med vilken diskursen är utformad. Med Halls exempel innebär det att ”omkoda” det dominerande budskapets common sense-betydelse som endast ett uttryck av många specifika intressen och möjligheter. Utifrån mitt material kan det innebära att
ifrågasätta ”svenskhet” som normalt och eftersträvansvärt – och istället omtolka detta som ett sätt bland många andra att göra familj på. Exemplet med Al Quida-George Bush skulle här kunna omformuleras som otillåten ”krigföring” i strävan efter makt – inte en kamp mellan ”gott” och ”ont”. Hall kallar dessa omformuleringar en kamp om diskursen, det vill säga att ge sig in i striden för att (om)formulera verkligheten.
I ENLIGHET MED EN DOMINERANDE POSITION
Den dominerande diskursens budskap ses som eftersträvansvärt.
Antingen-eller-position. Rätt eller fel.
Lämnar idén utifrån den hegemoniska bilden oanfrätt.
FÖRHANDLANDE POSITION
Bibehållande av bilden av det hegemoniska, men välja att handla/förhålla sig annorlunda ”lokalt”.
Både-och-position.
Skapar en delvis förskjuten diskurs, eller underordnade, ”lokala” motdiskurser.
OPPOSITIONELL POSITION
Innebär att bryta upp den struktur vilken skapas av den dominerande diskursen. Det dominerande betraktas som ett ”särintresse” med en speciell utkikspunkt och är därmed ”biased”/”ideologiskt färgad”.
Innebär en varken-eller-position.
Gör anspråk på en konkurrerande världsbild och går in i kampen om att definiera verkligheten.
Modell A. Modifierad modell över diskursiva positioner enligt Stuart Hall
En grundtanke hos Hall är att beskriva en möjlig marxistisk kritik (den oppositionella positionen) av medias budskap. I mitt fall handlar det om familjernas/familjemedlemmarnas olika sätt att positionera sig i förhållande till dominerande diskurser om till exempel familj, kön och plats i samhället.
Som jag förstår Hall innebär att ”motsätta sig den dominerande diskursen” att positionera sig i ett varken-eller, alltså en oppositionell position. Detta då man iscensätter till exempel en marxistisk position istället för den dominerande diskursens kapitalistiska budskap. Genom att jag modifierat modellen i enlighet med begreppen antingen-eller, både-och, och varken-eller förändras vad som är oppositionellt i min användning. Att inta en rakt motsatt position mot den dominerande diskursen betraktas istället som en position i enlighet med den logik som impliceras genom den dominerande diskursens budskap. Detta då man intar ett förhållningssätt i enlighet med antingen kapitalism, eller marxism, som varandras motsatser, och inte bortom denna antingen-eller-logik. Detta kan exemplifieras med Hamids berättelse där jag menar att han positionerar sig bortom de diskursiva betydelserna av Väst och Öst, i ett tredje rum som är ett varken-eller. Om han valt Väst istället för Öst hade han intagit en position i enlighet med den dominerande diskursens uppdelning av världen.
Ytterligare ett exempel kan ges utifrån hur kvinnorörelsen utifrån den radikala feminismen valt att upphöja, hylla och mena att kvinnor är bättre än män som motstrategi mot förtrycket av kvinnor. Alltså kvinnor istället för män. Detta placerar dem i den första
positionen. Genom att göra som den liberala feminismen och välja både kvinnor och män gör man den andra positionen. Väljs varken kvinnor eller män (den tredje positionen) bejakas allas möjlighet att göra kön precis hur de vill. ■