Nedan presenterar jag ett långt utdrag från en intervju med Fatemeh. Den handlar om den ganska omvälvande situationen när hon skulle gifta sig och om den första tiden med den nya mannen strax efter de revolutionära åren.10 Denna berättelse kan ses som en kvinnlig erfarenhet, medan Javads berättelse återgav en manlig erfarenhet i förhållande till liknande omständigheter. Fatemeh kommer från en välbärgad familj i en större stad i Iran. Släkten på moderns sida var/är stor, bestående av många ekonomiska entreprenörer, medan fadern kom från enklare förhållanden. Fatemeh säger också att hon var den första kvinnan i släkten på moderns sida som yrkesarbetade, vilket sågs med stor förtret, eftersom det med moderns ord var något kvinnliga familjemedlemmar inte skulle behöva göra.
Mm…och sen gifte du dig när du var tolv och ett halvt, vad kommer du ihåg av det, hur upplevde du..? Jaa, vad kommer jag ihåg av det…? Ärligt talat jag var förvirrad. Å ena sidan var det skräcken för mamma, jag skulle lyda. Mm…å andra sidan….jag kunde inte begripa varför det skulle vara så. För det var inte lätt, faktiskt. På vilket sätt? Att förstå situationen, att hänga med, att….jaa… Vad
innebar det praktiskt och känslomässigt, ni flyttade inte till ett eget hus då, eller bodde ni..? Jo, vi flyttade [---] för att Kianoosh arbetade i [en annan del av] Iran och han hade hus där. Och för mig..flyttningen var katastrofal. Från att ha en sån stor släkt och fullt med människor runtomkring blir man bortkastad helt ensam och man ska ta ansvar och man vet inte vad man ska ta hand om.
10
Var det tänkt att du skulle laga mat och…sköta hela hushållet? Jag kunde ingenting, jag kunde
ingenting, inte det lilla minsta! Inte ens steka ägg. Eh…för att pappa..eh, varje gång mamma försökte ta mig in i köket så tog pappa med mig och jag och pappa smet iväg. Och efter pappa gick bort, under dom två åren var jag inne i sorgen. Eh..jaa, efter min pappa. Och jag bara stod där och stirrade [när mamma skulle visa mig i köket], det gick inte in någonting i min hjärna, liksom att… och mamma förklarade och visade och ibland jag fick stryk utav mamma. ”Varför är du så förvirrad och varför är du så dum och du kan inte lära dig någonting och…!?” Och jag fick stryk många gånger.
I skolan jag blev retad, eller…ja, både retad och utfrågad att ”ska du gifta dig så tidigt?”. Jag hade två bästisar som bodde i grannskapet och vi gick alltid tillsammans till skolan. Och en dag faktiskt efter…förlovningen, den dan som jag blev förlovad satt jag där uppe på husets, inte vindsvåning, vi har ett tak som man kan gå till uppför en trappgång. Jag satt däruppe och faktiskt lekte med mina dockor! Så plötsligt kom Kianoosh upp och sa ”här, du får den här ringen”. Och jag ”Oj! En ring!” För mig var… Det betydde ingenting mer än att den var fin? Nej, bara en ring. Och ”oj” jag bara tittade på den och jag hade ingen aning om vad som försiggick därnere i [undervåningen]. Jag var inne i min värld. Och..på grund av att Kianoosh var, du vet, genom det jobb han hade, man måste ha en stark och välbyggd kroppsbyggnad och jag var däremot väldigt liten, väldigt smal och liten. Även jämfört med mina jämnåriga flickkompisar, jag var väldigt liten till växten. Jag kan, jag har en bild som jag kan visa dig.
Och sen…och så Kianoosh, det var ärftligt alltså, han hade gråa hår redan då. Och så när vi var på väg till skolan, min bästa väninna sa till mig ”Stackars dig! Ska du gifta dig med en sån stor, gammal man?!”. Och jag sa ”nä, jag vill inte, men det är mamma som tvingar, mamma säger att jag måste.”. Och sen läraren i skolan frågade mig, inne i skolan, dom berättade att ”Ja, Fatemeh ska gifta sig”. För i Iran är det förbjudet att en flicka som ska gifta sig, det är förbjudet att en flicka går kvar i skolan för dom tror att flickan kommer och berättar om kärleksgrejer och det är förbjudet, man blir avstängd från skolan. Och läraren frågade och jag sa bara så dumt.. ”Vad händer när man gifter sig?” och läraren bara skrattar och skakar på huvudet och sa ”VAD tänker dina föräldrar?!”. För mig var det, alltihop bara ett scenario som liksom att..det bara precis som, som en film, man tittar, man fattar inte ett dugg, för det pratas på ett helt annat språk. Jag menar på ett professionellt språk som jag kan inte fatta och så.
Och sen när vi kom hem, min bästa kompis går hem till sin mamma och hon är så ledsen för min skull och säger till sin mamma ”Mamma, mamma, stackars Fatemeh vill inte gifta sig, men hennes mamma tvingar henne, kan du prata med henne, med hennes mamma, att hon låter bli.”. Och så hon i sin tur tycker synd och vill övertala min mamma att jag är för liten, att jag fattar ingenting av hela situationen och det är för tidigt, det är bättre att jag ska bli lite större och i alla fall förstå vad som händer runtomkring. Och…du vet, hon var inte någon utbildad person. Din väninnas mamma? Ja, hon var hemmafru, hon var analfabet också, hon kunde inte så mycket, hade bara erfarenheter hon hade fått från äldre och från sitt liv, eller sin lilla värld då. Sen hon sa [till min mamma], ”du,
din dotter tycker att han är för gammal!” Och det räckte med det ordet och min mamma rusade upp… Och så fick du… Jag fick, jag tror att det är otroligt att jag överlevde. Jag fick så stryk, såå mycket stryk jag fick. Och..det var våran hyresgäst, vi hade en äldre dam och hennes son som var hyresgäst där som bodde på andra sidan trädgården, dom kom och försökte ta mig ifrån mamma. Och dom frågade ”Varför!? Du mördar ju henne, varför slår du?” och mamma säger ”Nej, hon går ut och säger att hon inte ska gifta sig och hon säger att mannen är för gammal och till nästa gång hon kan lära sig att inte prata vid mun och inte gapa så stort, det är inte hennes sak” Jaa, så var det.
Slog hon med tillhyggen eller händerna och…? Ja, med allt möjligt, jag hade, du vet i trädgården hade vi en lång slang, med den började hon slå, först var det med nypor, sen det var dra på håret och dra mig i håret in i trädgårn, från trädgårn…Jaa…(skrattar till). Lärde du dig då, att inte prata? Man var tvungen, antingen kroppslig smärta eller lydnad.
Så hur tycker du att det..vad kunde Kianoosh förstå av din situation när ni hade flyttat? Eh..Kianoosh, först och främst, ärligt talat, jag tycker synd om honom också. För att, jag vet inte, ibland jag tänker att ”tänk om han hade inte blivit tvungen”. Det var inte bara jag som hade blivit tvingad. Ok, han var 22, 23 [år], han kunde tänka klart och så, men ibland tänker jag faktiskt, att tänk om…han blev också på något vis tvungen att gifta sig. Tänk om han hade gift sig med någon annan, som han själv hade valt ut med kärlek. Men, när vi flyttade till den staden, jag ser..eh, som sagt han var väldigt snäll. Och tog hand om mig. Ibland lekte han faktiskt med mig. Som ett barn. Och ibland han försökte visa mig och lära mig saker och ting. Jag menar…då började det här liksom att han alltid rekommenderade och köpte böcker och jag började lära mig om världen och han öppnade en helt annan värld, han öppnade en helt, helt annan värld. Plötsligt inom några månader blev jag helt vuxen. Jag blev en helt annan människa. Jag som satt på dagarna och grät när jag var hemma inomhus och Kianoosh var på jobbet, jag var rädd att vara inomhus, jag gick och satte mig bakom köksfönstret och öppnade det och hela dan satt jag där tills Kianoosh kom hem. Men efter några månader…då var situationen en helt annan. (Fatemeh, kvinna)
Fatemeh berättar sin historia med inlevelse. Det är inte bara berättelsen och händelserna i den som väcker sympati med den unga Fatemeh, utan också den dramaturgiska detaljrikedomen med vilken den är återgiven. Jag uppfattar att hon uttrycker en medkänsla med, och medvetenhet om, sig själv som barn. Med en psykologisk terminologi kan man säga att hon beskriver ett trauma.
Det går att finna en mängd dikotomier i texten som till exempel: barn/vuxen,
förvirring/förstå, gammal/ung, ta ansvar/vara utan ansvar, skräck/tillförsikt,
kärleksgrejer/oskuldsfullhet, inte hennes sak/hennes sak, god far/ond mor och så vidare. Dessa anknyter till begreppet makt och bildar sammantaget en överordnad vuxenposition respektive en underordnad barnposition. Vuxenpositionen handlar om att kunna bestämma över dem som räknas som barn, att inte lyssna till barnets röst, att ha kontroll över situationen och att kunna förstå den. Att tala om barnets makt och agentskap hos ett barn som tvingades in i ett äktenskap hon inte hade möjlighet att förstå innebörden av kan förefalla lönlöst, men
jag gör ett försök att leta motsägelser och förskjutningar även i denna berättelse. Jag ställer också frågan hur barn och barndom konstitueras i Fatemehs berättelse och lyfter begreppen ”modersmyter”, ”patriarkat”, ”barndom” och ”vuxenblivande” till diskussion. Slutligen ställer jag en fråga om vilken eller vilka positioner Fatemeh intar i berättelsen.
Bilden av den onda modern
Makt verkar på många nivåer i Fatemehs berättelse, både genom ålder, kön, mognad, oförmåga att förstå vad som hände och genom våld och tvång. Berättelsen vittnar också om ifrågasättanden av att mycket unga flickor giftes bort i den kontext Fatemeh beskriver. Barnets möjlighet till motmakt eller motstånd är klart kringskuren men man kan, som vi ska se, finna spår av den.
I den dominerande diskursen, som man kan se främst representerad genom moderns handlingar, är det möjligt att gifta bort flickor unga. Utifrån klasskamraternas, lärarens och väninnans mammas handlingar beskrivs en annan, (mot)diskurs. Där kan man se meningen ”VAD tänker dina föräldrar!?” som ett självklart ifrågasättande av giftermålet, men det sträcker sig inte så långt som till en formell protest. Giftermålet kan därmed ses som både möjligt och olämpligt. Det var inte självklart eller ”naturligt” att Fatemeh skulle motsätta sig giftermålet, hon säger att hon inte ens visste vad det innebar. Ändå berättar hon att hon motsatte sig detta och att denna position intas av både klasskamrater, läraren och väninnans mamma.
I förhållande till typberättelsen om ”invandrarfamiljer” kan man också se att kön görs annorlunda i Fatemehs berättelse.11 Fadern kommer där att representera närhet, kärlek och värme (leken, ”maskopin” i smitandet), medan modern får representera gränser, allvar och förtryck (köksutbildningen, misshandeln, giftermålet). Man kan därmed se en förskjutning i förhållande till diskurser och kulturella föreställningar om hur moderskap och faderskap traditionellt betraktas.12
Kathryn Woodward menar att den ideala modern betraktats som en självuppoffrande Madonna och beskriver en syn på kvinnor, i vilken barnafödandet i sig självt skulle förvandla kvinnan till denna ideala moder.13 I en sådan diskurs om den goda modern, blir den onda modern – modern som förövare eller m/patriark i familjen – dess motpol.14 Här spelar naturligtvis psykoanalytiska diskurser om moderskap, och faderskapets symboliska dimension, in. Sociologen Thomas Johansson beskriver hur ”[s]kräcken för den maskulina
11 Riyadh Al Badawi (1998), Darvishpour (2003), Brune (2004).
12 Anne Phoenix “Mothers and Daughters Revisited” i Van Mens-Verhulst red. Daughtering & Mothering. Female
Subjectivity Reanalysed (1993); Nakano Glenn red. “Social Constructions of Mothering. A Thematic Overview” i Nakano Glenn red. Mothering, Ideology, Experience, and Agency (1994).
13 Kathryn Woodward red. Identity and Difference (1997/2002) s 243.
14 Se Leira & Krips ”Revealing Cultural Myths on Motherhood” i Van Mens-Verhulst red. (1993); Evelyn Nakano Glenn (1994); Thomas Johansson Psykoanalys och kulturteori (1999) 127ff.
krigarkvinnan” eller den arkaiska modern traditionellt varit stark inom psykoanalysen.15 Det är en del i bilden av modern som livgiverska eller hot. I Jacques Lacans psykoanalytiska teori betonas ”Faderns lag” som den strukturerande principen – eller den symboliska ordningen – i motsättning till moderns (förmodade) ”kaos och en imaginär, psykotisk ’verklighet’”.16
Bilden av den onda modern får framförallt betraktas som en bild av den kvävande modern – inte strukturerande, ansvarstagande och gränssättande. Detta måste kulturellt sett betraktas som en manlig metafor då det är mannen som ska skilja barnet från den omsorgsgivande och kvävande modersfamnen och ”fösa barnet ur boet”. I Fatemehs familj görs kön på motsatt vis. Långt borta är tanken på den Andra kvinnan som offer och den manliga makten i hennes berättelse, samtidigt är det just den manliga, patriarkala makten (den maskulina krigarkvinnan?) som iscensätts av modern.
Den goda makten
Dramaturgin skiljer sig från den gängse på ännu en punkt i berättelsen. Fatemehs man beskrivs inte inom en patriarkal diskurs, utan inom en omsorgsdiskurs genom uttryck som ”snäll”, ”lekte med henne som ett barn”, ”tog hand om henne” och ”köpte böcker” för att hon skulle lära sig saker. Detta kan betraktas som en form av ”god” makt, av Foucault benämnt herdemakt, men det betecknar likväl en maktdimension.17 Detta är ett avsteg från typberättelsen, men innebär alltså inte avsaknad av maktutövning. Man kan istället se hur maken tar över en slags föräldraroll varigenom situationen kan läsas i förhållande till en pedofildiskussion i Väst. Mannen var utifrån kön och ålder i en maktposition i förhållande till Fatemeh som var tolv och ett halvt. Leken, omhändertagandet och bildandet av den yngre hustrun är alla uttryck för patriarkal makt om än inte exempel på maktmissbruk.
I en annan passage av intervjun berättar Fatemeh att modern själv första gången giftes bort vid sju års ålder (denna första man dog och modern blev änka vid femton års ålder, varpå hon gifte om sig med den man som blev Fatemehs far). Utifrån en sådan kontextualisering blir Fatemehs giftasålder inte låg, utan kanske till och med hög. Det är också möjligt att betrakta moderns köksuppfostran och planer för giftermålet som en omsorgs- och investeringstanke. Dotterns framtid skulle säkras genom att lära sig sköta ett hem och få en make som försörjde henne. Detta blir samtidigt en könsreproduktiv praktik iscensatt av modern och en strategisk anpassning till en diskurs som innebar att respektabla (och privilegierade) kvinnor inte yrkesarbetade utan giftes bort för att ”förbli ärbara” och försörjda. Detta kan därmed hänföras till en fråga om klass och respektabilitet.18 Genom att berätta om barnet Fatemeh gör Fatemeh i en mening motstånd och blir både ett subjekt och 15 Thomas Johansson (1999) s 131. 16 Thomas Johansson (1999) s 133. 17 Michel Foucault (1972/2002). 18
objekt i förhållande till sin historia. Genom att sätta ord på förtrycket får hon även en röst. I Gayatri Spivaks tänkande blir hon den subalterna med röst och i den meningen lämnar hon den subalterna positionen för att träda in i en annan.19 Detta kan hon göra nu, i vuxen ålder. Barnet Fatemeh hade inte den möjligheten.
Begreppet patriarkat
Begreppet patriarkat debatteras livligt inom feminismen och har inte minst fått kritik från poststrukturellt håll. Kate Millet använde begreppet på 1970-talet för att beskriva ett socialt och politiskt system där män kontrollerar och har makt över kvinnor.20 Makten och kontrollen vilar ytterst på tvång och våld (force). Millet menar att kvinnors underordning och mäns makt präglat en majoritet (om inte alla) tidigare samhällen och existerar över kulturella och socioekonomiska gränser idag.
Kritiken av begreppet rör just dess universalism som varken erkänner historisk förändring, kulturella skillnader eller individers differentierade positioner.21 Adrienne Rich menar att patriarkatet består av fäders makt, men: “It does not necessarily imply that no woman has power, or that all women in a given culture may not have certain powers.”22 Jag menar att människor (kvinnor och män) kan befinna sig både i maktpositioner och underordnade positioner samtidigt och att det är möjligt att ha makt i vissa avseenden och fortfarande vara förtryckt i andra. Att ”ha makt som män”, och förtrycka som män, har inte nödvändigtvis med (manligt) kön att göra som vi sett i förhållande till Fatemehs mamma. Istället ser vi patriarkal makt iscensatt av kvinnor i en patriarkal omgivning. Liz Kelly menar att det är viktigt att beakta maktaspekter i familjen som inte följer traditionella linjer utifrån ålder och kön, där ingår bland annat att se hur både mödrar och barn kan vara förövare.23 Man kan också spåra en möjlig desperation i moderns handlande. Denna kan läsas i förhållande till den ensamstående flerbarnsmoderns uppgift att arrangera framtiden för sina barn i ett kapitalistiskt samhälle i enlighet med ett ”övre medelklassideal”. Desperationen blir kanske tydligast i moderns behandling av Fatemeh när väninnans mamma förde äktenskapets olämplighet och mannens ålder på tal. Modern iscensätter då inte bara ”kvinnlig patriarkal makt”24, hon agerar också ut den på ett våldsamt sätt. Kelly menar att (fysiskt) våld endast brukas när makten och kontrollen är hotad. Detta gör både makten och tvånget tydliga – explicita – och ökar paradoxalt nog möjligheten till motstånd (åtminstone för vuxna). Kelly menar därmed att ”It is in this context that I argue that male violence arises out of men’s
19 Gayatri Spivak (2002). 20 Kate Millett (1971).
21 Även om jag inte skulle motsäga Millett blir formuleringen väl grov. 22 Adrienne Rich Of Woman born (1977) s 57. Min kursivering. 23 Liz Kelly Surviving Sexual violence (1988) s 22.
24 Är den då patriarkal; rätt och slätt föräldramakt; eller en förskjutning i diskursen om mäns makt? Jag tvekar att använda ordet ”matriarkat” då det fortsatt handlar om förtryck av kvinnor och traditionellt manlig makt.
power and women’s resistance to it.”25 Tanken på våld som ett tecken på ifrågasatt makt kan visa en intressant aspekt av Fatemehs berättelse. Detta gör det möjligt att läsa hennes kringskurna, men ändå möjlighet till motstånd, som motmakt i förhållande till moderns våldsamma behandling av henne. I det perspektivet är misshandeln vuxenvärldens svar på ifrågasättande av makt och kontroll. (Över)våldet kan därmed ses som ett svar på Fatemehs utmaning av makten och hennes försök till motmakt.