Sheila var missnöjd med sitt äktenskap från första början, vilket vi kan ana i berättelsen om händelserna före bröllopet och i att relationen slutade i skilsmässa. Paret hade före skilsmässan levt åtskilda i perioder, men först i Sverige kände Sheila att hon kunde lämna sin man och samtidigt ha möjlighet att behålla vårdnaden om barnen.27
Jag var inte så lycklig hos honom. Kan man säga... Hela tiden kändes han som en pappa, jag hade respekt, jag kunde inte skoja med honom, inte prata med honom, ingenting! När ni
träffades innan bröllopet, då kände ni varandra lite. Sen på bröllopsnatten var första gången ni
var ensamma tillsammans? Ja. Aha, bröllopsnatten menar du. Dagen innan bröllopet tar familjen flickan till läkaren för att undersöka att hon är oskuld. Visar ett papper. Det har hänt många familjer att hon inte var oskuld. Därför sa dom till min mamma att jag måste det. För säkerhets skull. På bröllopskvällen skickade mamma ett hembiträde med mig, ifall jag ville ha mat eller vatten. För att jag var i ett främmande hus. Hon sov på andra sidan väggen. Hela tiden knackade hon och frågade, ”Vad gör du?”. Jag sa ”Jag vill inte göra något, gå och sov”, jag hade sagt det till min mamma. Jag hade så period alltså. Du hade mens? Ja. Han gjorde inte heller något. Han skulle inte göra något. Hon...dom får såna, hon som var med mig, skulle lämna besked om vad som hänt. Att ni haft sex? Aaah, ja, just det. Hon vill ha det där tyget som det är blod på, då får hon något för det, dom köper kläder, skor och så till henne, hans familj. Jag sa, ”Du får din trasa, min mamma vet att jag inte vill ha sex ikväll. Jag har mens, du får din trasa, gå med den.” Hon gick hem. Sen gick det tre-fyra dagar, vi hade sex i alla fall. Jag kände ingenting! Ingenting! Så du var inte rädd? Jo, jag var rädd, jag lät inte honom göra så, men i alla fall, han ville och jag tänkte vad ska jag göra? Var han snäll och försiktig? Jo, han var snäll och försiktig. Men jag tänkte, vilken tid, vilket liv, det är så dåligt minne hos mig, det är så vanlig så.. jag kände ingenting faktiskt. Jag hade inte haft något bra. Nu..när man ser..när man
dricker lite vin, och man pratar. Man går ut och allt sånt. Det är jättebra nu faktiskt. (Sheila, kvinna)
På bröllopsnatten hade Sheila mens och fick dispens från både modern och mannen att inte ha samlag. Men vem är det då som kräver att samlaget ska äga rum och för vems skull visar man upp den blodiga trasan? Sheila berättar att den som går med den blodiga trasan från det äkta parets rum får en belöning. Hembiträdet – i det här fallet – var intresserad av att få sin trasa för att kunna inkassera denna belöning. Hon var också närvarande för att se till att Sheila har det bra och fick det hon behövde. Belöningen erbjöds av den äkta mannens familj och man får anta att det också var dit trasan skulle bäras. Men trots detta förfarande har man, genom en läkarundersökning och ett intyg, före bröllopet försäkrat sig om att bruden var oskuld. Kravet från mannens familj är dock i det här fallet inte bara att den blivande hustrun ska vara oskuld, utan också att samlag ska ske på bröllopsnatten. Båda dessa ting symboliseras av den blodiga trasan.28
Institutionen med den blodiga trasan får i Sheilas berättelse sin lösning utan att samlag har ägt rum och alla var nöjda. Inte för att ett samlag ägt rum, utan för att det presterats en blodig trasa. Ett flertal forskare menar att diskursen om mödomshinnan och de därmed förknippade skeendena vid det första samlaget är en myt.29 Man kan utifrån detta anta att de nygifta hamnar i en prekär situation när de ska visa upp en blodig trasa efter något som endast undantagsvis lämnar spår i form av blod. Sheila säger ”Det har hänt många familjer att hon inte var oskuld.” Men menar hon att hon inte var oskuld, eller att paret inte lyckades prestera ett blodigt lakan på bröllopsnatten? Att Sheila hade mens och på så sätt kunde visa upp ”den blodiga trasan” kan vid en första anblick ses som en lika rimlig prestation som att faktiskt ha samlag. Utifrån detta är det varken oskulden eller samlaget, utan symbolen för dessa som kommer att betyda något.30 Symbolen med det blodiga lakanet tjänar därmed som en manifestering av det generella kravet på kvinnors lydnad, kontroll och underkastelse – inte alls bara deras förhållande till sexualitet eller eventuella andra partners.
Men man kan alltså här se två dimensioner i denna symbol. Den ena utgörs av kvinnans oskuld (och kanske därmed hennes och familjens rykte och kanske vördnad för brudgummen och hans familj). Den andra utgörs av samlaget och därmed kvinnans (och kanske mannens) faktiska lydnad och underkastelse. Dessa båda dimensioner innebär samm.antaget kontroll av kvinnans (sexuella) liv både före äktenskapet och i äktenskapet.
28 I medicinska studier menar man att det inte går att avgöra huruvida någon haft samlag genom en medicinsk undersökning om det inte uppkommit skador och även att endast ett fåtal flickor/kvinnor blöder vid sitt första samlag. Jones Hagstad ”Mödomen - mest myt!” Läkartidningen (1990). Deborah Rogers & Margaret Stark ”The Hymen is Not Necessarily Torn After Sexual Intercourse” British Medical Journal August (1998).
29 Jones (1990); Rogers & Stark (1998); Eriksson & Christianson i Hovelius & Johansson red. Kropp och genus i
medicinen (2004); Genus (2005) ”Mödomshinnan – bara en myt”.
30 Man får kanske också anta att om detta var ett sätt att prestera denna symbol utan att samlag och/eller att blödande ägt rum, så kan det finnas fler.
Den genomreglerade situationen kring skeendena på bröllopsnatten ställer stora krav på de nygifta. De ska genomföra ett samlag trots att de (förmodat) inte varit intima med varandra innan, och de har genom dessa krav familj, släkt och bröllopsgästers närvaro ända in i sovrummet. Sexualiteten som vissa av mina intervjupersoner omtalat som ”något privat” och ”något man inte pratar så mycket om” framstår här som allt annat än privat. Det är i det här fallet inte brudgummens krav på samlag som görs gällande, utan samhällets, släktens och familjens, vilket vi också kunde se i Fatemehs berättelse. Upprätthållandet av traditionen med det blodiga lakanet synes därmed hålla liv i en teater som inte innehåller några subjekt och scenen ska dessutom spelas upp utan några som helst repetitioner. Kanske kan en motsvarighet i bröllopsriter i Sverige ses, som att lova att älska varandra i nöd och lust tills döden skiljer paret åt. Detta skulle innebära förtryck och krav på underkastelse om det inte var så att löftesbrott inte bestraffades.
Att välja själv & bli subjekt
När samlaget väl genomfördes var Sheila rädd och säger samtidigt att hon inte kände någonting. Det är ett ”dåligt minne” för henne. Sheila beskriver sin man som en pappa som hon hade respekt inför och som det inte gick att prata eller skoja med. Motsatsen till bilden av det som inte var bra i Sheilas relation är bland annat ömsesidig respekt (eller avsaknad av respekt), att man kan tala och skoja med varandra och att man har sex för sin egen skull. Motsatsbilden korresponderar med Sheilas beskrivning av hur det kan vara nu när det är ”jättebra faktiskt”, och kan sammanfattas som möjlighet att kommunicera på lika villkor och att få välja själv.
Att välja själv har högt kulturellt värde i Väst.31 I vilken grad människor faktiskt väljer själva kan däremot diskuteras. I den mån människor har sexuella relationer för att det är viktigt att bli av med oskulden vid en viss tidpunkt i livet, respektive för att det är en merit att ha många relationer, utgör detta ”egna val” endast med viss modifikation. I relationer där parterna har olika stort intresse av sex handlar balansgången i situationen just om eget val kontra någon annans val. Vidare, om en person har många sexuella relationer på grund av dålig psykisk hälsa kan det också diskuteras huruvida detta är att utöva egenmakt. Att prostituera sig eller ofrivilligt vara utan sexuella relationer kan också vara tvång, och så vidare. Man kan på liknande sätt se att det finns en dimension av ”måste” (strukturers/diskursers tvång) i de flesta val i livet som rör kärlek, äktenskap och sexualitet.32 Sheila igen:
Hur var er relation? Det var något konstigt, han har aldrig bestämt hårt över mig. Inte så. Men vi hade problem om ekonomi. Han var snål hela tiden. Om jag ville att han skulle köpa något
31
Anthony Giddens (1992); Ulrich Beck (1992). 32 Michel Foucault (1972/2002).
till mig, han gav mig aldrig något i gåva eller så. Om vi skulle vara hos vår familj var han jätteglad, om dom kom till oss var han så dålig, pratade inte med någon, tittade i golvet. Ibland var han normal, ibland var han sån. Med mig som levde med honom var han alltid sån. Vi var vänner en vecka, ovänner två månader. Hela tiden. Han frågade aldrig något om vad som hänt eller hur det var. Jag var bara med mina barn. Höll mig undan. För jag visste att efter en vecka var det exakt samma sak. Han var man, kanske kom han till mig på grund av sex. Jag vet inte.
Vad tyckte du om det sexuella? Jag kände ingenting, jag kände ingenting. Han gjorde sin grej och så var det hejhej. Faktiskt, jag har förstört mitt liv. Jag kände ingenting i min ungdomstid. Jag hade många kompisar som var jättebra, dom pratade med mig. När dom började prata om sex sa jag ”Vad är det där, jag struntar i det, därför jag kände ingenting, vad pratar ni om” för jag var trött av den. Jag kände ingenting. Men du upplevde att dom tänkte annorlunda om sex? Jo, dom sa att deras var jättebra, dom var nöjda, dom sa ”Varför du säger så?” Jag kunde inte berätta hur det var med oss, i Iran är det så, många pratar inte om sitt eget. Dom kunde inte berätta om det var något som inte var bra. Då skulle andra säga ”Vad är det för dålig kvinna som pratar om hemliga saker?”. Det var mest med min systers barn jag pratade. Vi var många, fem kvinnor som var jättenära. Jag kände mig aldrig ensam. När jag kom hit kände jag mig ensam. Jag tänkte att allt som hände var hans fel. Det var hans fel att jag satt här. När vi var i Iran ville han hela tiden separera mig från min familj. Nu, vad ska jag göra här, det är ett främmande land. Han ville ha bara mig, men nu vill jag inte ha dig. Hela mitt liv hade jag levt med barnen, inte med en man som skulle göra mig lycklig. (Sheila)
Missnöjet med relationen och det sexuella ”kompenseras” av andra sociala rum, som barnen, väninnorna och ursprungsfamiljen. När Sheila, genom migrationen till Sverige, frigjort sig från relationen med mannen förlorade hon samtidigt kontakten med ursprungsfamilj och väninnor. I socialt avseende framstår detta som ett nollsummespel, sånär som på samvaron med barnen.
Sheila positionerar sig på tre olika sätt i förhållande till förtrycket. Hon säger ”I Iran är det så, många pratar inte om sitt eget”, ”Jag har förstört mitt liv” och ”Jag tänkte att allt som hände var hans fel. Det var hans fel att jag satt här.”. I den första meningen positionerar hon sig mot bilden av landet/kulturen Iran i vilket/vilken alla blir ”offer” för detta förtryck. Detta bildar en motposition i vilken ”att tala” blir en subjektsskapande handling. Genom den andra meningen positionerar sig Sheila som en agent i sitt eget liv och som om hon kunnat välja en annan tillvaro (vilket hon slutligen gjorde). I den tredje meningen förläggs förtrycket till makens handlingar. Men denna gång alltså personifierat av hennes man, vars fel det var att hon fick en dålig tillvaro – inte kulturen, landet eller traditionen. Hon förlägger därmed förtrycket i kulturen/landet, hos sig själv, och/eller den före detta maken. Genom migration och skilsmässa kunde Sheila göra sig som subjekt varför migrationen till Sverige här blir frigörelse från patriarkalt förtryck.
Sheila säger ”Nu..när man ser..när man dricker lite vin och man pratar,” i kontrast till äktenskapet där det inte gick att prata, och intar därmed ytterligare en position som förhandlande subjekt. Att kommunicera och uttrycka erfarenheter är givetvis en viktig del av mänsklig samvaro och betraktas inte sällan centralt i det vi kallar en demokratisk relation. Kommunikation är också ett återkommande tema i berättelserna om familjen, att bli ett par och sexuella relationer. Det kan vara en brist eller en tillgång (som i nästa berättelse). I en kontext där man inte talar om sexualitet, utan ser den som en ”naturlig (tyst) kunskap” eller
där ”okunskap” upphöjs till dygd drabbas unga kanske hårdare än de annars skulle gjort. Men kommunikation kan givetvis även vara ett inslag i, eller medel för förtryck.