Risker med hänsyn till miljö, hälsa och säkerhet
Mängden avfall i Sverige uppgår till cirka 65 miljoner ron per år. Av denna mängd uppgår grovavfallet till cirka 41 miljoner eon.
Mängden hushållsavfall i Sverige uppgår till cirka 3,0 miljoner ton per år. Den största mängden - 1 ,4 miljoner eon - förbränns, 1 miljon ton deponeras och 0,2 miljoner eon komposteras. Restprodukterna från förbränning uppgår till 30 procent av den förbrända mängden eller 0,4 miljoner ton. Dessa rester måste också deponeras. Övriga avfallsslag deponeras till över vägande del. Mängden miljöfarligt avfall, som behand las på anläggningar med särskilt tillstånd, uppgår till 0,3 miljoner ton per år.
Alle avfall avger såväl vid transport som vid behand ling viss lukt. Problemet är särskilt uttalat vad gäller slam från avloppsreningsverk och latrin. Damm bildning uppstår t.ex. i samband med lastning och loss ning, transport samt täckning. Damm sprids normalt inte särskilt långa sträckor. Transporcfordon och olika maskiner avger avgaser och buller.
Vid avfallsförbränning utnyttjas energin för fjärrvärmeproduktion. Det är buller från trafik till och från anläggningen som är dominerande störningsfakcor. I övrige förekommer utsläpp av förbränningsgaser samt sotnings- och slaggsläckningsvacten. Vid anläggning arna hanteras också aska och slagg samt restprodukter från rökgasreningen. Dessa fasta avfall kan ge problem vid deponering.
Vissa störningar från avfallsdeponier uppträder un der lång rid och upphör inte i och med att tillförseln av avfall upphört. I vissa fall kan skadedjur och ned skräpning vara ett problem vid deponier. Lakvatten bildas då nederbördsvatten tränger ned i ett avfalls upplag och innehåller bl.a. tungmetaller, organiska 132
miljögifter och kväveföreningar. Deponigas bildas vid nedbrytning av organiskt material. Gasens huvud beståndsdelar är metan och koldioxid. Under den tid deponering sker tillkommer bullerstörningar från trans porter och maskiner same dammbildning.
Komposteringsanläggningar kan betraktas som en typ av upplag varför srörningsbilden är ungefär den samma som vid den anläggningstypen. Problem med lukt kan förekomma.
Det speciella med anläggningar för miljöfarligt av fall är avfallets karaktär och en mer uttalad brandrisk än för andra avfallstyper beroende på att lättantänd liga ämnen hanteras som t.ex. lättflyktiga kolväten.
Möjligheter att begränsa utsläppen och att minska ris
kerna
Vid avfallsförbränning krävs att en noggrann styr ning sker av förbränningsförloppec så att c.e.x. utsläpp av dioxiner, polyaromaciska kolväten och luktande äm nen hålls på en mycket låg nivå.
Avfallsförbränningsanläggningar är också ofta ut rustade med avancerad teknik för gasrening såsom spärrfilcer och kalkskrubbrar.
Beträffande deponier bör lakvactenbildning motver kas och uppkommet lakvatten undergå rening. Deponigas bör utnyttjas för energiproduktion eller facklas av. Avfall som ger upphov till lukt samt drar till sig fåglar och råttor bör undergå särskild behand ling t.ex. snabbtäckning. Damning kan motverkas ge nom sopning eller vattenbegjutning av vissa markytor. Vid inplaceringen av ett upplag bör naturliga buller skydd såsom terrängformationer och vegetation utnytt jas. Utbredningen av buller kan också motverkas ge nom inbyggnad och åtgärder på maskiner.
Riktvärden for skyddsavstånd Deponeringsanläggning Förbränningsanläggning Komposteringsanläggning Omlascningsstaåon Behandlingsanläggning för miljöfarligt avfall Mellanlager för miljöfarligt avfall Miljöstation 500 m 500 m 500 m 500 m 500 m 200 m 50 m
SKROTHANTERING OCH BILSKROTNING
Risker med hänsyn miljö, hälsa och säkerhet
Verksamheterna kan indelas i två huvudgrupper näm ligen bilfragmenteringsanläggningar med malnings anläggningar eller motsvarande samt skrotupplag eller anläggningar for bearbetning av skrot.
De senare tar emot eller samlar in olika typer av skrot; skrotbilar, maskiner m.m. Efter upparbetning och kompaktering transporteras skrotet till en fragmente ringsanläggning där sönderdelning sker med t.ex. hammarkvarn. Efter sönderdelning utsorteras de olika metallfraktionerna, plast, gummi etc.
Antalet auktoriserade bilskrotare är cirka 700. Man antar att endast hälften är aktiva. Därtill kommer ett mindre antal företag som bara hanterar rent metall skrot. För närvarande finns det fem fragmenterings anläggningar. Dessa anläggningar tar även emot kasse rade vitvaror. Från och med 1995-01-01 får inte kyl möbler fragmenteras om inte samtidigt återvinning sker av CFC. Stoft från fragmentering kan innehålla tung metaller såsom Hg, Cd, Pb, m.m.
Avloppsvatten från fragmenteringsanläggningar kan vara förorenat främst av olja och metaller.
Buller från bilskromingsanläggningar uppkommer vid bearbetningen dvs. vid pressning, klippning och fragmentering. Buller uppkommer även vid transpor ter, lastning, lossning samt vid sorreringsverksamhet. Störande fläktsystem kan förekomma.
Vid bildemontering kan visst spill av oljor, fett, kylar vätska, bensin, batterier etc. förekomma, vilket kan påverka omgivande yt- och grundvatten samt mark. Spillolja, som normalt innehåller höga halter tung metaller och tillsatsämnen, klassas som miljöfarligt avfall. Olja från transformatorer och kondensatorer kan innehålla PCB. Största risken för spill uppstår i sam band med tappning från bilmotorer och kylare samt vid rengöring av oljebemängda delar.
Möjligheter att begränsa utsläppen och att minska ris kerna
När det gäller bilskrotet bör de miljöskadliga kom ponenterna såsom bensin, oljor, kylarvätska samt bat terier avlägsnas innan leveransen. Startbatterierna skickas för återvinning av bly. Bränning av skrotbilar är förbjudet och har upphört. Kabelbränning, som bl.a. ger PCB-utsläpp, är likaså förbjudet. Avloppsvarten bör normalt behandlas i oljeavskiljare.
Riktvärden for skyddsavstånd Bilfragmenteringsanläggning
Övrig skrothantering 1.000 m 500 m
KEMTVÄTT
Risker med hänsyn till miljö, hälsa och säkerhet I Sverige finns ca 500-600 kemtvättar, de flesta använ der perkloretylen ( terrakloretylen) som tvättvätska. Kemtvätt förekommer dels för tvätt av enskilda konsumenters kläder s.k. garderobs tvättar dels för tvätt av militärgods och arbetskläder inom offentlig tvätteri verksamhet och vid privata industritvättar.
Lösningsmedel avgår som luftförorening till omgiv ningen. Lösningsmedelsforlusterna härrör från ofull ständig återvinning, (torkning), läckage, destillations förluster samt felaktig hantering vid påfyllning och service. Förbättrad drift och bättre maskinkonstruktion och kontroller kan förhindra mycket av lösnings medelsförlusterna till omgivningen. Storleken på lösningsmedelsförlusterna beror på många faktorer såsom maskintyp, maskinens ålder och skötseln. Varm luft och vattenånga kan förekomma i ventilationsluft.
Visst buller alstras i den fastighet där kemtvätten är belägen (fläktar, kylkompressorer bl.a.). Vinande ljud förekommer vid centrifugeringen och fläktbrus kan höras under torlmingen.
Vid kemtvätt uppkommer avfall i form av förore nat filterpulver och destillationsåterstod. Avfallet i destillationsresten varierar både till sin konsistens - tunnflytande till fast - och till sitt innehåll. En del av fall från en kemtvätt klassas som miljöfarligt avfall.
Udäckage av tvättvätskor (perklorecylen) kan ske till avlopp och har i vissa fall lett till förorening av mark.
Möjligheter att begränsa utsläppen och att minska riskerna
Skyddsåtgärder som kan bidra till minskade utsläpp av lösningsmedel är bl.a. införandet av aktivt kolfilrei·, en bra torkkontroll och bra slutdestillation. Aktivt kolfilter ger störst reduktion av utsläppen. Det är också viktige att spåra läckage med hjälp av läcksöknings instrument. Vid köp av nya maskiner är det viktigt att bästa teknik, dvs. bästa maskiner väljs. Bullerdämpning kan åstadkommas genom byggnadstekniska åtgärder.
Riktvärden for skyddsavstånd
Kemtvätt 50 m
TVÄTTERI
Risker med hänsyn till miljö, hälsa och säkerhet Antalet vattentvätterier i Sverige inom såväl privat som offenclig verksamhet uppgår till cirka 90. Små tvätterier förekommer sällan i bostadsbebyggelse numera. Ut vecklingen har lett till att tvättanläggningarna blivit större och lokaliserats till industriområden.
De störningar som denna typ av verksamhet ger upphov till för omgivningen är i korthet följande:
0 buller från transportfordon, tvättmaskiner, centri fuger, torktumlare, ventilationsanordningar m.m. 0 speciellt avfall i form av textilfibrer, miljöfarligt av
fall (lösningsmedel, tvättmedel),
0 utsläpp av vattenånga, varmluft och lösningsmedels ångor om kemtvätt förekommer,
0 utsläpp av tvätt- och sköljvatten som innehåller tvättmedel, sköljmedel m.m.
Avloppsvatten från tvätterier har en relativ komplex sammansättning med innehåll av bl.a. tensider, fos fater, silikater och klorider. Även fasta föroreningar i form av textilmaterial (ludd, fibrer, trasor) förekom mer i tämligen riklig mängd. T vätterispillvatten kän-
1 34
netecknas av hög temperatur, högt pH, tämligen hög biokemisk syreförbrukning och stor ledningsförmåga.
Under senare tid har ett förnyat intresse för miljö påverkan av avloppsutsläpp från vattentvätterier kun nat konstateras, detta av flera skäl.
0 Många tvätterier har övergått från kemtvätt till vat tentvätt av industriarbetskläder, vilket gör att c.ex. olja och tungmetaller som tidigare fastnade i destil latoravfallet numera tillförs avloppet.
0 Många kommuner står inför en utbyggnad av kväverening i sina avloppsreningsverk.
0 Kraven på slammet från reningsverken ökar. 0 Metoderna för att karakterisera avloppsvatten har
utvecklats.
Möjligheter att begränsa utsläppen och att minska riskerna
Dominerande störningsfaktor är buller. Fläktar bör dämpas och lastnings- och lossningsplacser bör skär mas mot bebyggelse. Transportvägar bör väljas i ej störningskänsliga riktningar.
Riktvärden for skyddsavstånd