GÖDSELMEDEL)
Risker med hänsyn till miljö, hälsa och säkerhet
Oorganisk kemisk industri är ingen enherlig bransch. Till branschen räknas anläggningar för tillverkning av klor och alkali, klorat, svavelsyra, saltsyra, salpetersyra, gödselmedel m.m. De olika anläggningarna skiljer sig mycket från varandra såväl vad gäller verksamhetens art som utsläppsbilden. Generellt kan man säga att miljöstörningarna från den oorganiska kemiska indu strin har minskat betydligt de senaste åren. Det beror på nedläggningar och processbyten, men även på att kompletterande reningsutrustning har installerats.
Utsläppen till luft är främst nitrösa gaser, svavel dioxid, ammoniak, kvicksilver, klor, klorväte och stoft. Kvicksilver till luft är den allvarligaste föroreningen ur yttre miljösynpunkt från klor- och alkalitillverkningen.
Vid svavelsyratillverkning är det största problemet utsläpp av svaveldioxid, svaveltrioxid och svavelsyra. Vid gödselmedelstillverkning är det stoft och ammo nial< som är de stora problemen vad gäller utsläpp till luft.
Av de vattenföroreningar som uppkommer kan nämnas föroreningar innehållande kväve, fosfor, fluor, metaller, samt syror och baser. Gödselmedelsindusrrin har de största utsläppen till vatten inom branschen och utsläppen innehåller alla ovan nämnda föroreningar. 1 20
Anläggningarna drivs ofta kontinuerligt, dvs. dyg net runt och under helgerna. Vid äldre fabriker är det inte ovanligt att bostadsbebyggelsen ligger mycket nära. Detta gör att det finns företag som har svårt att klara de rekommenderade bullernivåerna, speciellt nattetid. De olika verksamheterna inom branschen ger upp hov till många olika typer av avfall, med skiftande inne håll och egenskaper. Det är till största delen fråga om oorganiskt material, exempelvis olika slags slam, gips, stoft, aska etc. De flesta avfallsslagen är relativt väl kända till innehåll och egenskaper, bl.a. förekommer avfall som innehåller olika metaller. Ett mängdmässigt stort avfallsslag är stoft. Det finns bl.a. kvävehaltiga stoft och cyanidhaltiga stoft.
Med hänsyn till att stora materialmängder hanteras finns en viss risk for förorening av mark med såväl råvaror som produkter. Vid kloralkalifabriker kan markföroreningar av kvicksilver och dioxin före komma. Vid andra anläggningstyper förekommer föro reningar av andra metaller och av olja.
Möjligheter att begränsa utsläppen och att minska riskerna
Utsläppen av kvicksilver från kloralkaliindusrrin har minskat drastiskt på senare år, dels beroende på ned läggningar och dels beroende på ucsläppsreducerande åtgärder i de fabriker som finns kvar. En av de tre kvar varande klorfabrikerna har konverterat till membran teknik, som är kvicksilverfri. Enligt internationella överenskommelser ska kvicksilverbaserad klorpro duktion vara helt borra senast år 2010.
Den enda svavelsyrafabrik som finns kvar i drift har bygge om processen för att kunna utnyttja elementärt svavel som råvara. Tidigare användes den ur miljö synpunkt sämre pyriten. Genom råvarubytet har svavel dioxid utsläppen reducerats kraftigt och man slipper helt utsläppen av bl.a. kvicksilver rill luft.
Bästa tillgängliga teknik för begränsning av kväve oxid utsläppen vid tillverkning av salpetersyra är mo dern processutrustning och katalytisk reduktion av kvävet i rökgaserna. Vid de rvå anläggningar som finns för gödselmedelsrillverkning har stofcucsläppen mins kar betydligt på senare år. Den ena har genomfört stoftreducerande åtgärder och den andra har dragit ner produktionen.
Utsläppen av kväve från gödselmedelsindusrrin har reducerats mycket genom processtekniska åtgärder som c.ex. återtagande av avloppsvarcen. Sedan tillverkningen av fosforsyra och fosforbaserade gödselmedel vid en anläggning upphört under 1992 har utsläppen av fran1- för alle fosfor, men även av fluor, minskar dramatiskt.
Vid många av anläggningarna är det svårt att med
skilda källor, som fläktar, transportörer och dylikt kan åtgärdas i den mån de ej redan är åtgärdade. Med lämp lig trafikreglering kan trafikbuller minimeras.
De stora avfallsproblemen inom branschen var ti digare fallande gips vid fosforsyratillverkning och fal lande slam samt hantering av järnoxidavfall vid svavel syratillverlming. P.g.a. nedläggningar och råvarubyten existerar dessa avfallsproblem inte längre annat än i samband med efterbehandling. Bästa sättet att omhän derta avfaller varierar beroende på avfallets innehåll och karaktär. Några alternativa tekniker som används är återanvändning/upparbetning, återanvändning i annan verksamhet, förbränning och deponering. Tek nik som bygger på återvinning eller återanvändning rekommenderas framför annan relmik. Det finns också behov av att genom interna åtgärder successivt begränsa avfallsmängderna.
Riktvärden for skyddsavstånd Oorganisk kemisk industri
MINERALULLSFABRIK
1 .000 m
Risker med hänsyn till miljö, hälsa och säkerhet
Mineralullsbranschen är liren och homogen. Produk terna är stenull, som tillverkas vid fyra anläggningar, och glasull, som tillverkas vid en anläggning.
Stenull tillverkas genom smältning och fibrering av diabas och dolomit. Fibrerna samlas upp, impregne ras med bindemedel och härdas därefter i en härdugn så att fibrerna fixeras. Bindemedlet innehåller fenol, formaldehyd och urea. Glasull tillverkas på liknande sätt men råvarorna är kvartssand, soda, dolomit samt borax. Smältningen sker i båda fallen med kol, gasol eller el.
Utsläpp till luft är stoft, lukrande ämnen, fenol, for maldehyd och ammoniak. Från förbränning av kol emitteras även svaveloxider. Vid en stenullsfabrik gjor des 1989 en lukrundersökning tre månader efter en skorsrenshöjning. Närmaste bebyggelse ligger cirka 500 m från fabriken. Även boende cirka 3-4 km bort in gick i undersökningen. Undersökningen visar att si tuationen förbättrats men att störningar fortfarande finns. I området närmast upplevde 70 procent att de besvärades av lukt som till största delen kan härledas från mineralullsfabriken. 75 procent anger att de be sväras en eller ett par gånger i månaden eller mer säl lan. I området 3-4 km bort besvärades cirka 8 pro cent. T illverkningen kräver mycket transporter vilket kan medföra bullerproblem. Även en del av utrust ningen, r.ex. fläktar, bullrar.
Avfallet består främst av kasserade produkter och slagg. Vid tillverkning av stenull bildas ungefär 40 pro cent avfall. Glasullsrillverkning genererar mycket min dre avfall, cirka 6 procent. Avfallet medför inga större miljöproblem, men det är stora volymer som depone ras. Från deponierna kan fenol och kväve läcka.
Möjligheter att begränsa utsläppen och att minska riskerna
För att minska stoftutsläppet har spärrfilter installe rats. Lukrande ämnen och organiska ämnen kan mins kas genom att efterförbränning installeras.
För att minska bullret bör transportvägarna plane ras och transporterna bör förläggas till dagtid. Bull rande utrustning bör isoleras.
En del av glasullsavfaller kan smältas om och åter tas till processen. Övrigt avfall deponeras.
Riktvärden for skyddsavstånd
Mineralullsfabrik
GLASBRUK
500 m
Risker med hänsyn till miljö, hälsa och säkerhet
Glasbruk delas in i maskinglasbruk och manuella glas bruk. Vid maskinglasbruken tillverkas förpacknings glas, planglas och glasfiber. Vid de manuella glasbruken tillverkas hushålls- och prydnadsglas huvudsakligen på ett hantverksmässigt sätt. Små glasbruk kallas ofta for scudioglashyttor. De vanligaste typerna av glas är kris tall- och sodaglas. Huvudråvaran för glas är kvarts sand. Kristallglas innehåller dessutom ofta bly och ar senik, men en del kristalltyper kan tillverkas uran dessa
metaller. För smälming av råvarorna används gasol, olja eller el.
Från glasrillverkning emitteras stoft som kan ge pro blem med nedsmutsning. Stoftet från kristalltillverk ning med bly- och arsenikhaltiga råvaror innehåller även höga halter av dessa metaller.Vid vissa typer av bearbetning används syror, vilket ger utsläpp av syra ångor. Från maskinglasbruk är utsläppet av kväveoxider betydande.
Svavelursläppet beror av om olja används som ener giråvara och dess svavelinnehåll. Vid tillverkning av glasfiber emitteras även fluorid, boroxid och lösnings medel. Processvatren innehåller metaller till exempel bly, arsenik och antimon. Vatten från polering, ets ning och gastvättning har höga fluoridhalrer. Vatten från glasfi.bercillverlming innehåller framför allt syre förbrukande ämnen. Störande buller kan komma från fläl<tar, filterrensning, brännare och när arbetsverktyg 1 2 1
slås fria från glasrester. Höga bullernivåer uppstår främst under den varma årstiden när fönster hålls öppna i hyttan. Vanligtvis orsakar dock ett glasbruk förhållandevis lite buller.
Avfallet från glasbruk består framför allt av glas, fel blandade råvaror, slam, stoft och industrisopor. En del av avfallet är miljöfarligt avfall till exempel det som innehåller uclakningsbart bly, arsenik eller syrarester. I dag deponeras avfallet från de flesta manuella glas bruken på en centraldeponi i Emmaboda. Avfallet har tidigare deponerats vid respektive bruk. Om avfall från kristallglascillverkning deponerats finns risk för utlak ning av metaller, framför alle bly.
Möjligheter att begränsa utsläppen och att minska riskerna
I de fall då det är tekniskt möjligt bör kristall tillverkas av råvaror som inte innehåller bly. För tillverkning av kristallglas som innehåller höga halter av bly bör spärr filter installeras. Emissionen av svavel- och kväveoxider kan minskas genom användning av elsmältning. Detta minskar också stofrutsläppet. Svaveloxider, fluorider och boroxid i rökgaserna kan avskiljas med olika tek niker efter tillsats av kalk. Vid stora ucsläpp av syraångor bör en skrubber installeras.
Metallerna i processvatten bör avskiljas genom ke misk fällning. Vattnet bör efter rening avledas till en recipient och inte till kommunale reningsverk, efter som det innehåller resthalter av metaller. I de fall då det är tekniskt möjligt bör vattnet recirkuleras.
Ventilationen bör vara så god att fönstren kan hål las stängda. Fläktar och annan bullrande utrustning bör byggas in.
Den största delen av avfallet kan återtas till pro cessen. Övrigt avfall deponeras i de flesta fall externt. Miljöfarligt avfall bör hållas skilt från övrigt avfall och omhändertas på godkänt sätt.
Rikwärden for skyddsavstånd
Maskin glasbruk
Manuella glasbruk