berättelser om sitt föräldrablivande. Detta gjorde att jag i efterföljande intervju-er särskilt frågade papporna om detta om de inte själva tog upp det. Min ur-sprungliga plan var att avhandlingen skulle utgöra en fenomenologisk undersök-ning av föräldraskap förstått som en »värld« eller »meundersök-ningshorisont«,114i mångt och mycket samma ansats som Matthew Ratcliffe tillämpar på »depression«.115 När mötet med mödrahälsovården dök upp som ett intressant sidospår tänkte jag först ägna ett kapitel åt detta, men det visade sig sedermera att stoffet till detta kapitel växte och blev mer än tillräckligt för en hel avhandling. Således övergav jag den fenomenologiska livsvärldsanalysen och gjorde blivande pappors möte med mödrahälsovården till avhandlingens huvudtema.
Mitt ursprungliga intresse för föräldrablivandets eventuella svårigheter bott-nade också i mina egna erfarenheter av att bli förälder. Att bli förälder var för mig en avsevärt svårare omställning än jag själv hade anat. Mina egna erfarenheter av mödrahälsovården, förlossningsvården och bb-vården får dock betraktas som oproblematiska. Med undantag för en barnmorska som i början av förlossnings-skedet ville skicka hem mig från förlossningsavdelningen (inte helt olikt Carls och Filips berättelser i kapitel 8) har jag inte upplevt mig besvärande »utanför och osynlig«.
1.8 Avhandlingens disposition
Som jag redan nämnt har jag valt att disponera avhandlingen på så sätt att jag redan här i inledningen presenterar avhandlingens huvudsakliga slutsatser (av-snitt 1.3 på sidan 22). I kapitel 2 presenterar jag den intervjustudie som ligger till grund för avhandlingen samt några reflektioner kring intervjuer som forsknings-metod och intervjuande som forskningshantverk. Kapitel 3 är en djupdykning i berättelsens och berättandets särart betraktat ur ett filosofiskt perspektiv. Den filosofiskt ointresserade läsaren skulle möjligen kunna hoppa över detta kapitel och gå direkt på kapitel 4, som i detalj redogör för hur det analytiska arbetet gått till; även om kapitel 3 klargör de meta-teoretiska förutsättningarna för kapitel 4, är det strängt taget inte nödvändigt för att förstå den narrativa analys som pre-senteras i kapitel 5 till 9.
Kapitel 5 kompletterar redogörelsen av mödrahälsovårdens organisation och uppdrag från avsnitt 1.1 genom att belysa mödrahälsovården som institution be-traktad ur den blivande pappans perspektiv så som det framträder i intervjuerna.
114För en relativt lättläst introduktion till de fenomenologiska begreppen »livsvärld« och »menings-horisont«, se Sebastian Luft, »Husserl’s Phenomenological Discovery of the Natural Attitude«,
Con-tinental Philosophy Review 31 (2 1998): 153–170.
115Matthew Ratcliffe, Experiences of Depression: A Study in Phenomenology, International Perspectives in Philosophy and Psychiatry (Oxford University Press, 2015).
Kapitel 6 behandlar särskilt den kritik av mödrahälsovården som några de inter-vjuade papporna gav uttryck för. Anledningen till att den presenteras redan som det andra empiriska kapitlet har att göra med att det i denna kritik kan skön-jas två tankefigurer – ett könat »jämställdhetsperspektiv« och ett könsirrelevant »föräldraperspektiv« – som är av stor betydelse för förståelsen av de efterföljan-de kapitlen och också nyckeln till efterföljan-den slutsats som jag förefterföljan-de fram i avsnitt 1.3. Därefter följer de empiriska kapitlen i tur och ordning: kapitel 7 om ultraljudsun-dersökningen, kapitel 8 om förlossningen och kapitel 9 om vistelsen på bb (eller utebliven bb-vistelse för de pappor som inte kunde beredas plats över natten).
Kapitel 8 utgör avhandlingens huvudsakliga analytiska kapitel. I detta presen-terar jag de tio intervjuade pappornas berättelser om förlossningen, de flesta av dem långa, detaljrika och känslomässigt laddade. Eftersom jag inte brutit ned be-rättelserna i tematiserade smådelar utan presenterar dem i stort sett i sin helhet, varvade med omsorgsfullt genomförda analyser, är kapitel 8 mycket långt, drygt 50 sidor. Analysen berör inte bara de positioner som utgör avhandlingens huvud-sakliga slutsats, utan också aspekter av berättandet som sådant, dess förhållande till förlossningen såsom tidsligt förlopp, och så vidare.
Kapitel 10 är ett kapitel med teoretiska anspråk. Här för jag samman den fenomenologiskt–hermeneutiska förståelse av berättande och berättelser som jag tecknar i kapitel 3 med begreppet subjektsposition och försöker illustrera hur kulturellt förmedlade berättelser är tillgängliga i upplevandets här-och-nu som ett slags »former« för upplevandet, »former« som får konsekvenser för huruvida något upplevs som »normalt« eller »onormalt«.
Till sist, kapitel 11 summerar slutsatserna från de föregående empiriska ka-pitlen och fördjupar den slutsats som i avsnitt 1.3 endast getts en preliminär ut-formning.
2
Informanter och intervjuer
I detta kapitel redogör jag för hur studien genomfördes med avseende på urval, intervjuer och transkribering. Det analytiska arbetet redovisas i kapitel 4.
2.1 Rekrytering av informanter
Som brukligt är när det gäller tolkande forskning sökte jag informanter som ha-de något att berätta om ha-den företeelse jag var intresserad av.1Som jag nämnde i avsnitt 1.7 var det ursprungliga forskningsintresset vidare än de möten med möd-rahälsovården som står i centrum för denna avhandling. Jag sökte därför pappor som på ett eller annat sätt upplevt svårigheter längs resan till föräldraskapet.2 Rekryteringen skedde genom anslag på förskolor, internetforum för föräldrar, Twitter och blogg.3
När papporna hörde av sig, bad jag dem att skriva några rader om hur det var att bli förälder för att bättre kunna avgöra om det de ville berätta var i linje med
1En informant informerar forskaren om det denne är intresserad av – därav benämningen »infor-mant«; se Eva Magnusson och Jeanne Marecek, Genus och kultur i psykologi: teorier och
tillämp-ningar (Stockholm: Natur & Kultur, 2010).
2Föräldrablivandet som »resa« var en metafor jag inledningsvis lutade mig mot
3Stefan Björk, »Efterlysning: pappor som vill prata om hur det är att bli och vara pappa«,
Psykologi-doktoranden (blogg), 21 feburari 2012. http://psykologiPsykologi-doktoranden.blogspot.se/2012/02/
mitt forskningsintresse, men till syvende och sist var det de praktiska omstän-digheterna – att hitta en lämplig tid och plats för intervjun – som avgjorde vilka pappor jag intervjuade. Omkring 20 pappor hörde av sig. Efter tio genomförda och transkriberade intervjuer började jag känna igen berättelserna och jag gjor-de därför bedömningen att fler intervjuer inte nödvändigtvis skulle ge så mycket nytt; också detta är det gängse tillvägagångssättet i tolkande forskning.4