Det hör till kunskapssökandets väsen att ny kunskap kastar nytt ljus över de fe-nomen och företeelser man söker kunskap om. Det är inte ovanligt att de fråge-ställningar som ett forskningsprojekt startar med senare behöver revideras. Som regel gör man dessa justeringar inom ramen för forskningsprojektet som sådant och det är därför inget konstigt att de frågeställningar och problemformuleringar som inledningsvis motiverade ett forskningsanslag i de publikationer som seder-mera blir resultatet av projektet är justerade, förfinade eller omformulerade. Det är alltså helt i linje med kunskapssökandets villkor att det här forskningsprojek-tet, som började med en strävan att förstå mäns upplevelser av att vara utanför och osynliga i mötet med mödrahälsovård, förlossningsvård och bb-vård, seder-mera pekade i en annan riktning, nämligen mot de möjligheter (eller avsaknad av möjligheter) den blivande eller nyblivna mammans partner har att finna en plats i det mellanmänskliga samspel som dessa möten utgör.
85Jungmarker, Lindgren och Hildingsson, »Playing Second Fiddle Is Okay«, 428, min översättning, min kursivering.
86Johansson, Hildingsson och Fenwick, »Fathers Want to Stay Close to Their Partner and New Baby in the Early Postnatal Period«, 36, min översättning.
1.3 Slutsatser
I det här fallet kan dock inte den nya förståelsen av själva forskningsfrågan utan vidare bara skrivas in i avhandlingen. Anledningen till det är att den modi-fierade problemformuleringen också kastar nytt ljus över delar av den forskning som tidigare gjorts inom området. Det har därför inte varit möjligt för mig att återge tidigare forskning som »det här vet vi« och sedan bygga vidare, utan jag har varit tvungen att, så som jag gjorde i avsnitt 1.2, gå i dialog med den tidi-gare forskningen och problematisera vissa aspekter av den. Detta gäller framför allt antagandet att män är en homogen kategori och att deras upplevelser av mö-tet med mödrahälsovården, förlossningsvården och bb-vården på något sätt är grundad i deras särart såsom män (se avsnitt 1.2.3 och 1.2.9).
I detta avsnitt skall jag kort redogöra för mina slutsatser så att läsaren kan ha dem med sig under läsningen av resten av avhandlingen. Jag skall också försö-ka tydliggöra vilken betydelse slutsatserna har för problemformuleringen så som den oftast framträder i den tidigare forskningen. Faktum är att det jag i grund och botten erbjuder med denna avhandling är ett alternativt sätt att förstå problemet – och med »problemet« avses mäns upplevelser av att vara utanför och osynliga i mötet med mödrahälsovård, förlossningsvård och bb-vård. Jag skall presente-ra två förståelser av denna upplevelse av att vapresente-ra utanför och osynlig, dels som en följd av det biomedicinska perspektivet, dels som besvärade positioner i detta möte.
Föräldrablivande, graviditet och förlossning är frågor som berör. Många har egna upplevelser att relatera till och de flesta har synpunkter på vad som är bra, vad som inte är det, och hur saker och ting borde vara. Män, graviditet, förloss-ning och föräldraskap är sedan länge politiska frågor, ofta debatterade under ru-briken »jämställdhet«.87Under arbetet med avhandlingen har jag gång på gång fått frågan om hur jag anser hur saker och ting bör vara: om och hur män bör be-mötas i mödrahälsovården, hur bb-vården bör vara organiserad, vad barnmors-kan bör prioritera i sitt arbete, och så vidare. Här vill jag ta tillfället i akt och klargöra att jag så långt det är möjligt förhåller mig politiskt neutral. Syftet med denna avhandling är inte att utvärdera mödrahälsovårdens, förlossningsvårdens eller bb-vårdens verksamhet, inte heller att tala om hur saker och ting borde vara. Vad jag erbjuder är ett sätt att förstå blivande pappors upplevelser – en förståelse som förvisso implicerar olika lösningar i den mån pappors upplevelser uppfattas som ett problem (detta återkommer jag till i kapitel 11), men om och hur detta problem skall lösas är ytterst sett en politisk fråga, inte en vetenskaplig.
1.3.1 Det biomedicinska perspektivet
I Sverige hör mödrahälsovården, förlossningsvården och bb-vården till hälso-och sjukvården. Även om barnmorskans uppdrag också rör exempelvis föräld-raskap och folkhälsa, är hennes medicinska uppdrag omfattande: det medicins-ka basprogram efter vilket barnmorsmedicins-kan på barnmorskemottagningen arbetar är omfattande, med åtskilliga prover, kontroller och undersökningar som skall gö-ras vid varje besök;88ultraljudsundersökningen – oavsett om det rör sig om en rutinultraljudsundersökning eller en undersökning som sker på medicinsk indi-kation – är i grund och botten en fosterdiagnostisk metod; och bb-vård är sjuk-husvård och även om nya rekommendationer förordar att »omhändertagandet efter förlossningen ska fokusera på hela familjens välbefinnande, inte enbart på det nyfödda barnet och modern«,89 har bb-vården historiskt sett i första hand handlat om just det nyfödda barnet och modern.
Det biomedicinska perspektivet innebär, möjligen något tillspetsat, att den gravida kroppen och fostret såsom biologiska organismer står i centrum. Inom mödrahälsovården innebär det att fostrets tillväxt och utveckling övervakas så att eventuella avvikelser från den normala fosterutvecklingen kan upptäckas och att kvinnans fysiska hälsa följs, så att avvikelser som kan vara skadliga för fostret eller modern kan åtgärdas. Bb-vården handlar, bland annat, om att se till att am-ningen – en för alla däggdjur gemensam biologisk funktion – fungerar. Sett ur ett biomedicinskt perspektiv är den blivande eller nyblivna pappan därför av ringa intresse, eftersom det inte är han om är gravid och det är heller inte han som am-mar. Det är den gravida eller nyförlösta kvinnan som är patienten; den blivande eller nyblivna pappan är blott anhörig. Det biomedicinska perspektivet synliggör inte kvinnan på bekostnad av mannen, utan den gravida kroppen på bekostnad av den icke-gravida kroppen.90
Denna skiljelinje mellan vad som för det biomedicinska perspektivet är in-tressant respektive oinin-tressant är könsirrelevant. Även om den gravida, födande eller nyförlösta kroppen alltid är en kvinnokropp, behöver inte partnerns kropp vara en manskropp: också om den gravida kvinnans partner vore en kvinna, skul-le hon kunna uppskul-leva sig »utanför och osynlig« i mötet med mödrahälsovården
88Intressegruppen för mödrahälsovård inom SFOG, Samordningsbarnmorskorna inom SBF och Mödrabarnhälsovårdspsykologernas förening, Mödrahälsovård, sexuell och reproduktiv hälsa.
89Svenska barnmorskeförbundet, Svensk förening för obstetrik och gynekologi och Svenska neona-talsektionen, Säker vård efter förlossningen, 3.
90I detta resonemang nämner jag bara mödrahälsovård och bb-vård. I förlossningsvården är för all del också den avgörande distinktionen mellan den födande kroppen och den icke-födande kroppen, men detta är kanske inte så mycket till följd av ett biomedicinskt perspektiv som en följd av det uppenbara i att det rör sig om en kropp som skall föda fram ett barn; i förlossningsrummet är det kring detta allt kretsar.
1.3 Slutsatser
och bb-vården.91
När mötet med mödrahälsovården således »skaver« i de berättelser som åter-ges i kapitel 5 till 9 handlar det många gånger om ett skav mot detta biomedi-cinska perspektiv. Detta påpekar jag redan här i inledningen, eftersom »skavet« som uppstår till följd av det biomedicinska perspektivet löper som en röd tråd genom avhandlingen men inte alltid lyfts fram i förgrunden. Det biomedicinska perspektivet förekommer snarast som en förgivettagen förutsättning för pappor-nas berättelser.
Att det biomedicinska perspektivet har betydelse för mötet med hälso- och sjukvården i stort är dock inget nytt. Även inom barnmorskeprofessionen före-kommer en diskussion om huruvida graviditet och förlossning är att betrakta som medicinska händelser eller livshändelser. En del menar att dagens mödra-hälsovård och förlossningsvård i alltför hög grad innebär en medikalisering och teknikifiering av något som i själva verket bör betraktas som en normal livshän-delse.92
1.3.2 Besvärade positioner
Att en person känner sig »utanför och osynlig« i ett sammanhang kan förstås som en svårighet att finna en »plats« i detta sammanhang som gör att personen kän-ner sig »innanför och synlig«. När det gäller pappans (eller den samkönade part-nerns) möte med mödrahälsovården, förlossningsvården och bb-vården handlar detta om att finna en »plats« eller ett »utrymme« som gör att det som sker – en mätning av livmoderns storlek, en ultraljudsundersökning, en förlossning och så vidare – på ett eller annat sätt angår honom eller henne. Dessa »platser« kan inte enbart skapas av individen själv utan är beroende av det mellanmänskliga samspelet: platserna så att säga »förhandlas« fram i den mellanmänskliga inter-aktionens här-och-nu.
Dessa »platser« i det mellanmänskliga mötet benämner jag positioner och »förhandlingen« av dem för positionering. När barnmorskan som skall genomfö-ra en ultgenomfö-raljudsundersökning ropar upp den ggenomfö-ravida kvinnan i väntrummet och endast hälsar på henne, men inte på hennes partner (så som är fallet med Da-vids berättelse i avsnitt 7.5 på sidan 135), positionerar hon alla tre: den gravida
91Detta biologiska perspektiv går till exempel att skönja i Malmquist och Zetterqvist Nelsons inter-vjustudie med samkönade par, särskilt utdrag ett och tre; se Anna Malmquist och Karin Zetterqvist Nelson, »Efforts to Maintain a ›Just Great‹ Story: Lesbian Parents’ Talk About Encounters With Pro-fessionals in Fertility Clinics and Maternal and Child Healthcare Services«, Feminism & Psychology 24, nr. 1 (2013): 56–73.
92Se t. ex. Gunnhild Blaaka och Tine Schauer Eri, »Doing Midwifery Between Different Belief Systems«, Midwifery 24, nr. 3 (2008): 344–352; Heather A. Cahill, »Male Appropriation and Me-dicalization of Childbirth: A Historical Analysis«, Journal of Advanced Nursing 33, nr. 3 (2001): 334–342.
kvinnan som den person som är intressant i sammanhanget, hennes partner som ointressant, och sig själv som den expert som genomför undersökningen. »Som« är ett nyckelord här: man finner sig i situationer som någonting, i egenskap av någonting – expert, blivande förälder, patient, anhörig, partner, medföljare och så vidare – och positioner utgör detta »någonting«.
I avsnitt 4.6 redogör jag utförligare för begreppen position och positione-ring; här skall jag blott nämna fyra viktiga aspekter. (1) De positioner som upp-står i det mellanmänskliga samspelet är tillfälliga, fluktuerande, mångtydiga och samtidiga. Om, säg, barnmorskan och den gravida kvinnan vore bekanta, skul-le kompskul-lementära expert–patient-positioner och ömsesidiga vänner-positioner samtidigt kunna vara i spel i den mellanmänskliga interaktionen. (2) Positione-ringen (»förhandlandet« av positionerna) sker sällan på lika villkor. I det aktuella exemplet har barnmorskan, i egenskap av expert och som representant för en in-stitutionaliserad hälso- och sjukvård, större möjligheter att definiera de övrigas positioner än de har att definiera barnmorskans. Som regel råder någon form av maktasymmetri när det gäller vilka positioner som är tillgängliga för olika perso-ner i ett sammanhang. (3) Positioperso-nering sker mot bakgrund av redan på förhand bekanta positioner. Positioneringen i det anförda exemplet är möjlig eftersom al-la inbal-landade redan på förhand vet att barnmorskan är experten som genomför ultraljudsundersökningen, att undersökningen berör den gravida kvinnan, och så vidare. Dessa på förhand bekanta positioner benämns subjektspositioner och pekar bortom samtalsinteraktionens här-och-nu, mot de kulturella förförståelser som utgör positioneringens utgångspunkt. (4) Vissa positioner kan upplevas som bekväma eller obesvärade, medan andra är besvärade. Det är inte per automatik så att den gravida kvinnans partner känner sig »utanför och osynlig« om barn-morskan inte hälsar på honom eller henne, utan det har att göra med i vilken utsträckning den position han eller hon finner sig i upplevs som obesvärad eller besvärad. Om partnern finner sig i en besvärad position kan han eller hon givet-vis känna sig »utanför och osynlig« – men det kan också innebära att partnern så att säga bestrider positionen och påkallar ytterligare »förhandling«, till exem-pel genom att påtala att barnmorskan kanske skulle hälsa också på honom eller henne.
Rustad med denna begreppsapparat – positionering, subjektspositioner och obesvärade respektive besvärade positioner – kan den huvudsakliga slutsats jag gör i denna avhandling formuleras på följande sätt: Den blivande eller nyblivna pappans upplevelse av att vara »utanför och osynlig« kan förstås som att han fin-ner sig i en besvärad position i mötet med mödrahälsovården, förlossningsvården och bb-vården. Det kan finnas flera anledningar till varför en position upplevs besvärad och obekväm, men en anledning till detta är det medicinskt–kroppsliga perspektiv jag berörde i avsnitt 1.3.1: med ett exklusivt fokus på de fysiska aspek-terna av graviditet, förlossning och amning finner sig den blivande eller nyblivna