pappan i en position där det som sker inte riktigt angår honom. Detta innebär samtidigt att den potentiellt besvärade position pappan finner sig i är könsirre-levant: det är inte för att han är man som han inte finner en meningsfull plats i mötet, utan för att han inte är gravid, inte föder barnet och heller inte ammar.
Vad jag särskilt lyfter fram i denna avhandling är den alternativa »vi«-position som ibland, ibland inte, får utrymme i mötet med mödrahälsovården, förloss-ningsvården och bb-vården. Denna »vi«-position innebär att graviditeten, för-lossningen, spädbarnet och ibland till och med amningen är någonting som angår »oss«, det blivande eller nyblivna föräldraparet. »Vi«-positionen binds samman av det som förenar de blivande eller nyblivna föräldrarna i egenskap av just föräld-rar, nämligen den speciella relation mellan barn och vuxen som föräldraskapet innebär, en relation av kärlek och ansvar som barnet för sin överlevnad är helt be-roende av. Visserligen finns här en uppenbar kroppslig gräns – det är bara en av de två blivande föräldrarna som är gravid, det är bara en av dem som föder barnet och det är bara en av dem som ammar det – men detta är och förblir en kropps-lig gräns, inte en gräns mellan kategorierna kvinnor och män. »Vi«-positionen förbinder de blivande föräldrarna i den utsträckning de är lika – inte olika. Den »vi«-position jag pekar på är alltså könsirrelevant.
Denna »vi«-position kommer jag att fördjupa och förtydliga i kapitel 5 till 9 genom att peka på hur blivande och nyblivna pappor berättar eller inte berättar i »vi«-form och hur dessa »vi«-berättelser (eller frånvaron av dem) hänger samman med det mellanmänskliga samspel som återges i berättelsernas händelseförlopp.
1.4 De många betydelserna av »kön«
Att föreslå att kön är irrelevant i ett sammanhang där kön vid första anblicken tycks ha avgörande betydelse – det är som sagt alltid en kvinna som är gravid, som föder barnet och som ammar det – tarvar ett klargörande av vad jag egentligen menar med »kön«. En följd av det resonemang jag förde i avsnitt 1.2.4, där jag hävdade att den avgörande skiljelinjen är den mellan den gravida respektive icke-gravida kroppen, är att kropp och kön inte nödvändigtvis är samma sak. Men vad är då kön?
»Kön« är ett ord som ges många innebörder beroende på i vilket sammanhang och på vilket sätt det används. »Kön« i exempelvis en lärobok i anatomi har and-ra innebörder än det »kön« som diskuteand-ras i en riksdagsdebatt om jämställdhet: i det förra fallet rör det sig snarast om honkön och hankön, honor och hannar; i det senare om människor i mellanmänskligt samspel i ett större socialt eller samhäl-leligt sammanhang. Ofta förhåller sig de olika innebörderna av kön på så sätt att (1) kön uppfattas som två av naturen givna och ömsesidigt uteslutande kategorier som (2) ligger till grund för de skillnader som kan observeras i människors
beteen-den på individnivå och i strukturella skillnader på samhällsnivå. Detta förutsätter en förståelse av kön som dels biologiskt givet, dels historiskt–kulturellt givet. Ofta används benämningarna kön respektive genus, där kön syftar på det av naturen givna könet och genus på det historiskt, kulturellt och socialt konstruerade könet. Denna distinktion mellan biologiskt kön och historiskt–kulturellt genus är dock problematisk. För det första är den psykologiska forskning som i närma-re ett och ett halvt sekel intnärma-resserat sig för könsskillnader och vad som utmärker män och kvinnor i deras särart entydig på det sättet att variationen inom grup-perna som regel är avsevärt större en variationen mellan dem, vilket talar mot antagandet att det rör sig om två distinkta kategorier, åtminstone vad gäller ob-serverbara beteenden.93För det andra är det inte alldeles uppenbart vilket krite-rium som skall användas för att särskilja kategorierna män och kvinnor. Är det könsorganens utformning, de reproduktiva funktionerna, förekomsten av x el-ler y-kromosom, elel-ler något annat?94Vad som demarkerar könen varierar också mellan olika kulturer.95För det tredje är också det som uppfattas som naturgivet och biologiskt kulturellt och historiskt avhängigt, vilket till exempel sociologen Alan Petersen visar i sin studie av anatomiska läroböckers historia.96
Min egen ingång till frågor om kropp, kön och genus är i linje med en feno-menologisk eller kontinental tanketradition.97I kontrast till distinktionen mellan biologiskt kön och historiskt–kulturellt genus utgår denna tanketradition från di-stinktionen mellan kroppen som biologisk faktum och den levda kroppen, mellan kroppen som objekt och kroppen som subjekt. Dessa två är, åtminstone när det gäller den egna kroppen, oupplösligt förbundna. Min egen kropp kan vara ett ob-jekt för min uppmärksamhet och mitt intresse samtidigt som det är den subob-jektivt levda kropp genom vilken denna uppmärksamhet förmedlas.
Här kan också särskiljas den upplevda kroppen och det kroppsliga upplevan-det. Det förra är min egen kropp som framträder när jag riktar min
uppmärksam-93Se t. ex. Magnusson och Marecek, Genus och kultur i psykologi.
94För en problematisering av den »naturgivna« indelningen i två kön, se t. ex. Anne Fausto-Sterling, »The Five Sexes: Why Male and Female Are Not Enough«, The Sciences 33, nr. 2 (1993): 20–24; Anne Fausto-Sterling, »The Five Sexes, Revisited«, The Sciences 40, nr. 4 (2000): 18–23.
95Se t. ex. Britt-Marie Thurén, »Om styrka, räckvidd och hierarki, samt andra genusteoretiska be-grepp«, Kvinnovetenskaplig tidskrift, nr. 3–4 (1996): 69–85.
96Alan Petersen, »Sexing the Body: Representations of Sex Differences in Gray’s Anatomy, 1858 to the Present«, Body & Society 4, nr. 1 (1998): 1–15.
97Se avsnitt 3.3.2 på sidan 68; några av de texter jag här grundar mig på är Sandra Lee Bartky, »Toward a Phenomenology of Feminist Consciousness«, Social Theory and Practice 3, nr. 4 (1975): 425– 439; Sandra Lee Bartky, »On Psychological Oppression«, i Philosophy and Women, red. Sharon Bishop och Marjorie Weinzweig (Belmont, CA: Wadsworth, 1979), 33–41; Simone de Beauvoir, Det
andra könet (Stockholm: Norstedts, 2002); Maurice Merleau-Ponty, Kroppens fenomenologi, övers.
William Fovet (Göteborg: Daidalos, 1997); Sara Heinämaa, Toward a Phenomenology of Sexual
Difference: Husserl, Merleau-Ponty, Beauvoir (Lanham: Rowman & Littlefield, 2003); Toril Moi, What is a Woman?: And Other Essays (New York: Oxford University Press, 1999).
1.4 De många betydelserna av »kön«
het mot den, till exempel när jag känner efter om det fortfarande värker i knät, det senare är den kropp genom vilken världen breder ut sig framför mig och med vil-ken jag också interagerar med denna värld. I det kroppsliga upplevandet hamnar den upplevda kroppen i skymundan. Jag kan inte se ögonen som ser världen och jag känner inte handen som berör den; »i den mån som min kropp ser eller berör världen kan den alltså varken ses eller beröras«.98Men om jag är mycket trött och ögonen svider när jag betraktar världen, eller om handen har ett sår som gör att varje beröring känns som nålstick, blir den upplevda kroppen närvarande också i det kroppsliga upplevandet. Och omvänt: om kroppen till exempel är påverkad av sjukdom påverkas också det kroppsliga upplevandet. Trappan som annars bara leder upp till nästa våning framstår som ett oöverstigligt hinder; världen krymper till sjuksängen och dess omedelbara närhet, och så vidare.99
Den levda kroppen är inte enbart av naturen given, utan också kulturellt och historiskt avhängig.100Hur kroppen är beskaffad har betydelse för såväl upplevel-sen av kroppen som för det kroppsliga upplevandet. En kropp som varje månad menstruerar eller en kropp som är så beskaffad att man kan stå och kissa har förstås betydelse, men det gäller också många andra aspekter av kroppens kon-stitution. Om jag är kort kan den översta hyllan höra till »världen utom räckhåll«, om jag är mycket lång kan dörrkarmens överstycke – som de flesta sällan eller ald-rig uppmärksammar – vara en smärtsam realitet. Den röda bollen i gräset lockar min uppmärksamhet om jag har fullt färgseende, men är svår att hitta om jag är röd–grön-färgblind. Kön är inte nödvändigtvis den mest avgörande aspekten av den levda kroppen.
Kön är däremot en fundamental vattendelare, åtminstone i västvärlden,101 vilket gör att kroppen – såväl andras kroppar som den egna, levda kroppen – tenderar att uppfattas som antingen en manskropp eller en kvinnokropp. Där-med kommer också upplevelsen av det kroppsliga att hänga samman Där-med före-ställningar inte bara om vad som är typiskt och lämpligt för manskroppar och kvinnokroppar, utan också med föreställningar om manligt och kvinnligt. Kön kan alltså inte förstås som en naturgiven, biologiskt determinerad kategori, men heller inte som något självvalt eller historiskt och kulturellt determinerat:
Även om vår biologi är fundamental för hur vi finner oss i världen, kan in-te biologiska fakta i sig säga någonting om vad vilken innebörd eller vilket
98Merleau-Ponty, Kroppens fenomenologi, 43.
99Jan Hendrik van den Berg, The Psychology of the Sickbed (Pittsburgh: Duquesne University Press, 1966); Jan Hendrik van den Berg, A Different Existence: Principles of Phenomenological
Psychopat-hology (Pittsburgh: Duquesne University Press, 1972).
100För ett resonemang kring detta med utgångspunkt i Merleau-Ponty och de Beauvoir, se Moi, What
is a Woman?
101Se t. ex. Alan Petersen, »Research on Men and Masculinities: Some Implications of Recent Theory for Future Work«, Men and Masculinities 6, nr. 1 (2003): 54–69.
värde de får för individen eller för samhället. Samtidigt kan inte biologiska fakta placeras utanför det mänskliga meningsgivandet [the realm of
mea-ning]. För de Beauvoir och Merleau-Ponty är kroppen i grunden tvetydig:
den är samtidigt föremål för naturlagar och mänskligt meningsgivande, och den kan aldrig reduceras till endera av dem. Eftersom kroppen varken är ren natur eller ren mening kommer varken empirism eller idealism nå-gonsin kunna få grepp om den mänskliga existensen. När Merleau-Ponty hävdar att »människan är en historisk idé«, försöker han inte avvisa na-turen, utan tvärtom vidga vår förståelse av vad naturen är. Han förkastar scientismens och empirismens naturbegrepp och vidhåller att också natu-ren hör till meningsgivandet [belongs to the order of meaning]102
Vilka implikationer får denna förståelse av kön när det gäller graviditet, för-lossning, föräldraskap och så vidare? Här finns en oöverstiglig kroppslig gräns, men som jag nämnde i avsnitt 1.2.4 är gränsområdet inte alltid så tydligt, och gränsen sammanfaller inte nödvändigtvis med den mellan man och kvinna. Lik-väl sker detta i ett spänningsfält mellan historiskt och kulturellt avhängiga in-nebörder av kön, inin-nebörder som har stor betydelse för hur vi finner oss i värl-den som könade, kroppsliga varelser. Pluralformen »innebörder« är här viktig: det finns inte en föreställning om män och kvinnor, mäns och kvinnors krop-par, manligt och kvinnligt föräldraskap, utan många. Här samsas föreställningar om kvinnors naturgivna förmåga att ta hand om spädbarn och mäns oförmåga att göra detsamma med föreställningar om specifikt manliga föräldraförmågor (som att vara den som bryter mor–barn-symbiosen) med föreställningar om män och kvinnor som i princip likvärdiga föräldrar med undantag för det rent kroppsliga. Det är alla dessa innebörder av kön som så att säga »sätts i spel« när människor väntar barn, när de talar om och planerar för det framtida föräldraskapet, när de överväger vem som skall vara föräldraledig och hur länge, och – vilket här är av intresse – när de möter barnmorskor och annan sjukvårdspersonal på barnmors-kemottagningen, på specialistmödravården, på förlossningsavdelningen och bb-avdelningen.