Det tycks svårt för lärarna att se de unga kvinnorna i studien som de idrottsintresserade ungdomar de är. En förklaring kan vara att dessa unga kvinnor vid vissa aktiviteter inte kan tävla med övriga elever när det gäller de prestationer eller resultat som ligger till grund för lärarnas bedömning40. Nedsatt muskelkapacitet eller
förlamade muskler gör det svårt eller omöjligt att utföra samtliga moment som ingår i undervisningen på samma vis som klasskam- raterna. En annan tolkning är att lärarnas inställning beror på brister i lärarutbildningen. Tidigare forskning har visat att idrotts- lärare upplever att de saknar självförtroende gällande undervisning av elever med funktionsnedsättningar och efterfrågar mer praktisk övning under lärarutbildningen i syfte att öka såväl förståelse som kunnande41. Samtidigt varnar Andrew Smith och Nigel Thomas
38 Eriksson, 2003; Larsson, Fagrell och Redelius, 2009. 39 Larsson, Fagrell och Redelius, 2009.
40 Larsson, Fagrell och Redelius, 2005.
för att ensidigt förlita sig till att mer utbildning kring undervisning av elever med funktionsnedsättningar är tillräckligt42. Grundläg-
gande antaganden inom undervisningen i idrott och hälsa måste också ändras43. Till dessa återkommer jag nedan. Därtill spelar
lärarnas attityder till de elever som har funktionsnedsättningar stor roll44. Den vanligt förekommande synen på människor med funk-
tionsnedsättningar som svaga och bristfälliga är väl dokumenterad i forskningen45. Idrottslärares vilja att skona flickor från krav som
förutsätts vara svåra för dem, skulle kunna förstärkas av detta syn- sätt46. Det kan förklara varför läraren inte ifrågasätter att Sara och
Hanna låter bli att vara med på vissa undervisningsmoment och att Felicia får skriva matchreferat istället för att själv agera. Här rör det sig snarare om en beskyddande attityd från lärarnas sida. Den ”begränsande välvilja” som leder till att flickors flickighet hotas om de alltför tydligt manifesterar sin styrka vid lektionerna i idrott och hälsa borde annars inte vara ett problem för de av inter- vjupersonerna som är vana vid att anstränga sig till det yttersta vid tävlingar eller som ägnar sig åt tuffa och maskulint kodade bollsporter i lag.
Studiens deltagare använder sig av olika motståndsstrategier mot exkluderingen och andrafieringen. Sara och Hanna väljer att inte vara med på vissa moment och Felicia väljer bort gymnasiets idrott och hälsa. Att låta bli att vara fysiskt aktiv är, som vi har sett, en vanlig form av motstånd bland flickor och tolkas ofta av läraren som ointresse47. Skillnaden i mitt material är att det rör sig
om unga kvinnor som är synnerligen aktiva på fritiden. Marias motstånd har eventuellt en större potential att förändra synen på funktionshindrade elever, då hon genom att visa sina SM-medaljer i simning framhåller sin kompetens. När intervjupersonerna slut- ligen berättar om den andrafiering och stigmatisering de utsatts för, undviker de att hamna i offerposition genom att i intervjun byta
42 Smith och Thomas, 2006. 43 Smith och Thomas, 2006. 44 Fitzgerald och Stride, 2012. 45 Reinikainen, 2004.
46 Larsson, Fagrell och Redelius, 2009. 47 Larsson, Fagrell och Redelius, 2005.
från ”jag” till ”vi” och på detta sätt få ett kollektiv i ryggen eller genom att förminska allvaret i situationen.
De positiva exemplen i materialet, liksom deltagarnas egna för- slag, utgörs av en fungerande kommunikation mellan eleven och läraren. Eleven blir delaktig, och ett aktivt subjekt med kapacitet att ta ansvar och med kunskaper och erfarenheter som utgör en resurs. Även de tidiga grundskoleårens mer lekfulla idrottsunder- visning lyfts av intervjupersonerna. Ytterligare två exempel ges av Lars och Oskar, som var med på idrottslägret. En inbjuden idrottare visar såväl Oskar som den övriga klassen att funktions- nedsättningen inte innebär något hinder för idrottsutövande. Lars lärare är generellt ”bra på att hitta på grejor” som han kan delta i. De återkommande lektionerna med rullstolsbasket visar också att det går att ha inkluderande lagidrotter. Just tävlingsinriktade lagidrotter framhålls annars som ett hinder för inkludering av elever med funktionsnedsättning48. Fitzgerald menar att det finns
ett normativitetsparadigm inom idrottsundervisningen, bland annat uttryckt i en maskulinitet som värdesätter tävlingsinriktade och aggressiva aktiviteter49. Detta överensstämmer med Larssons
och hans medförfattares resultat, att bollsporter dominerar och traditionellt maskulina färdigheter premieras i undervisningen50.
De idrotter som är mer individualiserade och därför passar bättre i en inkluderande undervisning, som exempelvis dans, simning, gymnastik, badminton och utomhus- och äventyrsaktiviteter, är marginaliserade51. Normativitetsparadigmen fungerar alltså
exkluderande både för flickor utan funktionsnedsättningar och för flickor och pojkar med funktionsnedsättning.
Att ha grundläggande kunskaper om olika funktionsnedsätt- ningar och deras betydelse för fysisk aktivitet, som Sara efterfrågar, är givetvis viktigt. Kunskap om detta borde kunna erhållas dels under lärarutbildningen, och dels då en ny elev börjar skolan. Dessvärre får lärare i idrott och hälsa sällan ta del av den kompe- tensutveckling rörande en specifik funktionsnedsättning och dess
48 Fitzgerald och Stride, 2012; Smith och Thomas, 2006. 49 Fitzgerald, 2006.
50 Larsson, Fagrell och Redelius, 2005. 51 Smith och Thomas, 2006.
inverkan på inlärningen som erbjuds skolor vid behov52. Ett ensi-
digt fokus på en diagnos är dock problematiskt. Ofta görs en tydlig uppdelning mellan människor med och utan funktionsnedsättning, och de som har en funktionsnedsättning ses som en homogen grupp53. Men en funktionsnedsättning behöver inte i sig betyda att
eleven har svårare att delta i undervisningen. I vissa situationer kan funktionsnedsättningen spela roll, i andra inte. Det är också många faktorer utöver funktionsnedsättningen som påverkar möjligheten att delta. Därför är det av vikt att se till individen och dess förut- sättningar, som Hanna beskriver att hennes första lärare gjorde. Även bland elever utan funktionsnedsättningar är funktionsför- måga och intresse högst skiftande.
Vilka lärdomar kan då dras av de unga deltagarnas berättelser? Kommunicera med eleverna och se dem som resurser. Skaffa kun- skap om den aktuella funktionsnedsättningen, men se eleven som en individ. Tänk kreativt. Ett skifte från tävling och lagidrotter till mer lekfulla, flexibla aktiviteter med fokus på samarbete kan inkludera långt fler elever än de som har en funktionsnedsättning.