Avvikelser har fascinerat och väckt människans nyfikenhet i alla tider. Därför är rekordböcker omåttligt populära, inte minst bland barn. Varför kan man undra? Jo därför att de är fyllda av norm- brytande exempel. I dess enklaste mening kan en norm förklaras som det vi uppfattar och förstår som ”normalt”. Exempel på normer som brukar diskuteras är heteronormen, funktionsnormen, vithetsnormer och tvåkönsnormen58. Det normala uttrycks i
enskilda handlingar, symboler och koder som tillsammans bildar mönster. Det kan handa om kroppsspråk, sätt att uttrycka sig, jargong, klädval, umgänge, fritidsintressen och yrkesval. I rekord- boken görs, konstrueras, förstärks eller reproduceras föreställ- ningar om vad som betraktas som avvikande och parallellt, i det tysta, outtalade och självklara stärks och befästs föreställningar om det normala. Det ”normala” blir det självklara, det som sällan eller aldrig ifrågasätts. Normer bygger därmed på föreställningar och värderingar som skapar förväntningar på individers utseenden, beteenden och livsstilar och påverkar hur vi uppfattar oss själva, varandra och varandra. Normer uppstår där människor finns och interagerar och blir till oskrivna regler och riktmärken för vad som kan sägas och göras och vilka kroppar, utseenden och beteenden som accepteras eller inte i olika sociala sammanhang.
I ett idrottsligt sammanhang blir det särskilt tydligt vilka kroppar som kan betraktas som idrottsdugliga och inte. Det innebär att den kunskap och förståelse av vad exempelvis ”riktig” idrott är och bör vara skapar en maktordning med hierarkier av
över- och underordning59. Det leder ibland till att vi medvetet eller
omedvetet delar in människor i grupper och därefter tillskriver per- soner stereotypa egenskaper. Ett sådant exempel är att människor med funktionsnedsättning ofta betraktas som en homogen grupp, vilket kan vara helt fel eftersom variationen inom gruppen är mycket stor60. Normer är inte oföränderliga, utan är beroende av
flera samverkande kontextuella faktorer så som exempelvis tid och sammanhang61. I korthet skulle man kunna säga att normkritik är
ett tankesätt snarare än en metod med avsikt att medvetandegöra, ifrågasätta, omforma och skapa nya normer och på så sätt bidra till social förändring62. Det är ett tankesätt som ger oss möjlighet
att förhålla oss kritiska till hur människor exempelvis sorteras enligt genus- och funktionsmaktordningen63. Enligt Larsson är
normkritik i ett skolsammanhang en didaktisk fråga som rör undervisningens planering, genomförande och utvärdering64. Han
menar att könsmönster beror på hur vi organiserar samhället sna- rare än det omvända.
Makt är ett begrepp som används på skilda sätt, med olika innebörder och i en mängd olika sammanhang. Foucault riktar uppmärksamheten mot hur makt opererar i termer av hur olika fenomen skapas genom särskiljningar, normaliseringar och gräns- dragningar65. Enligt Foucault har makt en normaliserande effekt
genom att en rad uteslutande och jämförande tekniker tillämpas för att skilja det normala från det onormala, det sanna från det falska och det förnuftiga från det vansinniga66. Foucault framhåller
att maktanalysens fokus handlar om att studera det konkreta och gripbara, hur makten praktiseras och tillämpas samt vilka konsekvenser det genererar. I denna artikel används Foucaults maktbegrepp som ett metodologiskt redskap för att undersöka
59 Wickman, 2008, 2011a, 2011b; Larsson, 2016. 60 Wickman, 2013; Jerlinder, 2005.
61 Bromseth och Darj, 2010. 62 Svaleryd och Hjertson, 2012. 63 Jfr Bylund, 2016.
64 Larsson, 2016. 65 Foucault, 1982/2002. 66 Foucault, 1974/2001.
hur vissa handlingar strukturerar ett möjlighetsfält för andra handlingar ”a set of action upon other actions”67. Därmed riktas
fokus mot de processer som styr och formar elevers sätt att handla, tänka och vara i en undervisningspraktik genomsyrad av norma- tiva föreställningar om manlighet, kvinnlighet och funktionalitet. Maktbegreppet tillämpas därmed för att studera hur elevernas handlingsmöjligheter och begränsningar formas med avseende på kroppar och karaktärer och hur detta i sin tur konstituerar speci- fika subjekt. Maktbegreppet i Foucaults tappning handlar inte om delegerad makt, ond eller god makt68. I stället är det sådan makt
som utövas och cirkulerar i samhället och dess institutioner, till exempel i skolan, idrottshallen, omklädningsrummet eller på fot- bollsplanen. Maktens handlingar utövas överallt även på individ- nivå där den kan komma till utryck genom exempelvis strategisk disciplinering och självstyrning. Att vissa barn och unga avviker från den uppställda normen och undervisas avskilt, såsom tidi- gare exemplifierats inom ämnet idrott och hälsa, kan tolkas som ett maktuttryck och kontroll. Maktutövning i skolans värld kan därmed tolkas och språkligt uttryckas i termer av ansvarstagande, disciplin, ändamålsenlig ordning och reda, men också förtryck. Enligt Skolverkets bedömning är det viktigt att skolans personal får utrymme till reflektion och diskussion kring maktrelationer och skolans värdegrundsfrågor:
Att personalen är medveten om vikten av ett normkri- tiskt perspektiv är med andra ord grunden i ett aktivt arbete mot diskriminering och kränkande behandling. Detta måste därför beaktas både i utbildning och fort- bildning av lärare och skolledare. Skolverket föreslår att regeringen låter föra in det normkritiska perspekti- vet i lärarutbildningarnas examensmål69.
Sammanfattningsvis är innebörden i ett normkritiskt tankesätt att det inte är individer eller grupper som ska förändras utan de
67 Foucault, 1982/2002. 68 Foucault, 1980.
normer som gör att människor framstår som avvikande och som en följd härav diskrimineras, kränks eller utesluts från olika sociala sammanhang. Samtidigt är det viktigt att synliggöra vilka det är som exkluderas av normen utan att för den skull stigmatisera dem70. Parallellen till specialpedagogiska insatser i skolan är tydlig.
Det handlar om att synliggöra elever i behov av särskilt stöd utan att för den skull äventyra deras självkänsla, autonomi och egenmakt. Köns- och funktionsstereotypa idéer tenderar nämligen att förstärka och befästa normativa skillnader. Det väsentliga och avgörande steget blir därför att utmana det förgivettagna och visa att det finns andra sätt att framställa och förstå individer, grupper och mellanmänskliga handlingar. Förändring blir möjlig genom att betrakta makten kopplat till normen, granska regelsystemen och förstå hur människors förutsättningar skiljer sig åt. Eftersom normer skapas på såväl individuell nivå genom våra handlingar, vårt språk och våra attityder som på strukturell nivå, behöver ett normkritiskt arbete ske på flera nivåer. I denna artikel fokuserar vi emellertid främst den individuella nivån.
Normkritisk ansats har ibland kritiserats då den riskerar att bli ett nytt ideal, vilket skulle innebära en konflikt i förhållande till de teorier som utgör dess byggstenar och där subjektiviteterna är transformativa, multipla och motstridiga71.