Utgångspunkten för lärarnas syn på prestation var upplevelsen att främst pojkar har halkat efter i skolan. De ansåg även att tempot i skolans undervisning har höjts. Lärarna Elsa, SV/SO och Vilgot, F–6 använde uttrycket ”låg motor” om pojkar som behöver längre tid på sig och inte hinner med lika bra som eleverna gjorde för 10–15 år sedan. Enligt lärarna har skolans undervisning blivit ”för svår” för många elever när den ställer krav på att de ska kunna tolka, läsa statistik och göra jämförelser.
Lärarna upplevde emellertid stora skillnader mellan eleverna. Medan en grupp, mest pojkar, saknar ett fungerande socialt sam- spel med omgivningen, har en annan grupp, också pojkar, problem med lärandet. I det senare fallet ansåg lärarna det svårt att avgöra om orsaken fanns i miljön runt omkring, att eleven saknar tillräck- ligt stöd, eller hos eleven, i form av inlärningssvårigheter. En av lärarna, Vilgot, F-6, menade exempelvis att inlärningssvårigheter ofta beror på att skolarbetet helt enkelt inte utförs. För lärarna var det inte självklart att elever som exempelvis har en läs- och skriv- problematik är de som stör undervisningen. De menade att stö- rande elever ofta har en annan problematik som medför att de har svårt att sitta stilla, vara tysta och kunna koncentrera sig. Elever som oavbrutet ”snackar och surrar ” var enligt flera lärare ett stän- digt problem i klassrummen, eftersom koncentrationen ideligen störs hos både klasskamraterna och läraren. Surrandet minskar inte även om eleven placeras i en mindre grupp i ett grupprum, inte ens om läraren står alldeles intill. Läraren Sam, SV/ENG, beskriver en pojke i årskurs sex som högpresterande och jätteduktig men som inte kan vara tyst utan som pratar oupphörligt. Hans mål har sedan år ett har handlat om att minska på pratet men ännu i år sex har ingen förändring skett.
Enligt läraren Emma, MA/NO, är det till största delen pojkar som stör undervisningen, även om skolans tjejer i år sex kan leva rövare ibland. Hon berättar att det oftare är ”medelelever” som stör, exempelvis på grund av stora humörsvängningar, att eleven inte ätit frukost eller har sovit dåligt. Det kan även bero på miss- nöje med ämnet, läraren eller med själva undervisningen och att eleven då anser sig ha rätt att störa.
Några lärare beskrev en mer kritisk och medveten syn på betydelsen av genus när samtalet kom in på deras konkreta
undervisningspraktik. Enligt läraren Mia, F–6, beror problemet med pojkarnas ”antiplugg-kultur” i åk 7–9 på att allt fler pojkar i dag saknar manliga förebilder som kan ge dem stöd i skolar- betet, exempelvis män som läser eller skriver. Hon menade att samhället egentligen förväntar sig att tonårspojkar ska störa och att en alltmer tillåtande attityd till struliga högstadiekillar breder ut sig. Lågstadiets omfattande arbete med att träna förmågor som att kunna sitta still, vara tyst, ha ordning, vara en juste och bra kompis tycks plötsligt vara bortkastat.
Som kontrast till Mias beskrivning berättade läraren Emma, MA/NO, om en pojke med utomeuropeisk härkomst som hade ett helt annat synsätt på skolan. Enligt Emma ansåg han att skolan är viktig och att han var där för att jobba, trots att kamraterna för- sökte få honom att hänga med på annat. Emma upplevde pojken som mognare och längre fram i sin personliga utveckling än de övriga pojkarna i klassen, eftersom han kunde motstå kamrat- trycket och argumentera för att skolarbetet var nödvändigt för att han skulle kunna ta sig framåt.
Både Emma, MA/NO, och Mia, F–6, ansåg att låga prestationer och störande beteende hänger ihop med olika villkor i hemmen. En del intresserade och engagerade föräldrar ger sina barn ett starkt stöd, menar de, samtidigt som allt fler inte riktigt klarar av att axla föräldraansvaret genom att exempelvis sätta gränser och säga nej. Föräldrarna vill vara demokratiska och lyssna in sina barn vilket kan få negativa konsekvenser om barn med skolsvårigheter inte får det stöd de behöver av föräldrarna. Exempelvis kan det innebära att föräldrarna tillsammans med barnet måste prioritera skolar- betet före andra aktiviteter vilket kan innebära en konflikt mellan barn och föräldrar som inte alla föräldrar kan eller vill hantera. Flera lärare använde ordet ”curling” när de berättade om föräldrar som förväntar sig att deras fostran ska styras av lust och ske i ett hem fritt från konflikter. Enligt läraren Mia, F-6, är betydligt fler vuxna i dag osäkra i sin egen identitet som vuxen i relation till barnet. Hon beskrev återkommande samtal med föräldrar där hon försökte förklara att det inte är farligt om deras barn blir argt eller ledset och att en nioåring inte kan tillåtas dirigera både äldre syskon och vuxna i hemmet. Enligt Mia, F-6, kolliderar fritidens luststyrda fokus på datorer, spel och mobiler med det mer lång- siktiga och tidsbundna skolarbetet. Varken föräldrarna eller deras
barn har samma uthållighet som förr i tiden, menar hon. Mia, F-6 beskriver vissa elevers tro att de klarar av läsinlärningen på ett ögonblick och med en minimal arbetsinsats och att de sen kan ägna sig åt mer lustfyllda aktiviteter:
”Du kan inte lära dig att läsa på en kvart och sen lägga ner, och tro att du ska kunna det resten av livet. Utan det krävs ett ganska stort arbete.”
Läraren Elsa, SV/SO, menade att föräldrarna kanske tänker annor- lunda om sitt ledarskap än vad hon själv gör, både som lärare och förälder. Enligt henne klarar vissa vuxna inte av att fatta obekväma beslut som för tillfället går emot sin tonåring vilket kan skapa skarpa konflikter i hemmet. Föräldrarna kan inte hantera konflik- terna på samma sätt som utbildade lärare med vana att leda och fatta tydliga beslut. I vissa fall kan konflikterna trappas upp så att barnen misshandlar sina föräldrar och skadar hemmets inredning och möbler.