5. Analys
5.4 Avslutande kommentarer internationell urfolksrätt och svensk rätt
I uppsatsen framgår hur folkrätten är ett traditionellt statscentrerat rättssystem som bygger på staternas territoriella och politiska suveränitet. Av framställningen framträder dock att vissa klassiska folkrättsliga uppfattningar har utmanats av en starkare global urfolksrörelse och en större medvetenhet hos olika urfolksgrupper världen över. Detta har i sin tur bidragit till att det på internationell nivå har växt fram ett specifikt urfolksrättsligt område som har förankrats i urfolksspecifika såväl som i generella MR-organ och dokument. Det urfolksrättsliga rättsområdet präglas av den grundläggande principen om rätt till självbestämmande och bygger till skillnad från klassiska mänskliga rättigheter inte på individuella rättigheter, de specifika rättigheterna definieras istället i stor grad kollektivt. Principen om självbestämmande genomsyrar, trots vissa oklarheter vad gäller innehåll och tillämpbarhet, hela fältet och påverkar tolkningen av andra materiella och universella rättigheter på området.
221 Klœcker m.fl, Kumulativa effekter på renskötseln, s. 48. Se här också att de som söker tillstånd ofta
är stora multinationella gruvförtetag vars ekonomiska resurser och möjligheter till insamlig och information och utredning av miljöeffekter troligen är större än berörda samebyars.
222 Exempelvis skulle Sametinget som myndiget kunna bli ansvarig för att tillvarata samiska
intressen men då kan det också finns risk att den lokala förankringen och kännedomen om miljökonsekvenser och effekter på renskötseln minskar.
60
Folkrätten har med fältets utgångspunkt i att vara ett horisontellt mellanstatligt system223 gått från att systematiskt utestänga urfolk från den internationella
rättsutvecklingen till att inom fältet för mänskliga rättigheter i viss mån bjuda in och erkänna urfolk som självständiga aktörer224 och utveckla särskilda kollektiva
rättigheter för urfolk. Internationellt sett har urfolks kollektiva rättigheter och rätt till självbestämmande starkt kopplats till rätten att kontrollera och ha inflytande över sina traditionella markområden och naturresurser.
Sverige säger sig vilja ratificera ILO-konventionen225 som skulle ge samerna
ett bindande och starkare skydd till traditionella marker men det har gått 30 år sedan frågan om Sveriges tillträde till konventionen började utredas. Den stora stötestenen som har komplicerat ett svenskt ratificerande är att markrättigheterna i renbetesmarkerna ofta är oklara. En oklarhet som till stor del beskrivs vara följd av historiska omständigheter där den svenska staten uppmanat icke-samiska delar av befolkningen till uppodling av områden som samer tidigare varit ensamma om att använda. De olika aktörernas anspråk på mark inom renskötselområdet har lett till en rad olika rättsliga konflikter rörande egendomsrättsliga förhållanden på området. I utredningen om en eventuell ratifikation av konventionen framgår att det finns ett stort motstånd från andra rättighetsinnehavare vad gäller att stärka samers rättigheter till mark.226 Efterspelet till Girjasmålet bekräftar att läget gällande dessa frågor
fortfarande är spänt. HD ansåg i avgörandet att samebyn hade bättre rätt att upplåta jakt- och fiskerättigheter på samebyns område och i sina domskäl hänvisade domstolen till samernas rättigheter som urfolk och Sveriges folkrättsliga förpliktelser.227 Samebyns rättsliga seger har rapporterats leda till
hotfulla angrepp mot samebyn och i media har upprörda röster höjts mot att samer skulle tillerkännas starkare markrättigheter. 228
Samtidigt är internationell rätt vad gäller stärkande av urfolks rättigheter under ständig utveckling. Om det inte sker några större förändringar av svensk lagstiftning finns det ingen anledning att tro att den internationella kritiken avseende hur samers rättigheter behandlas vid gruvetableringar kommer att
223 Se också här hur urfolk enligt principer likt den om terra nullius uteslöts från möjligheter att
etablera stater.
224 Se här arbetsgruppen till urfolksdeklarationen där urfolksrepresentanter för första gången
inom folkrätten bjöds in som icke-statliga aktörer i en internationell rättskapande arbetsprocess.
225 Se här intervju i Svenska dagbladet med näringsminister Mikael Damberg, Striden om sameland,
https://www.svd.se/damberg-gar-emot-sametinget-ingen-vetoratt, (publicerad 2018-07-19, hämtad 2020-04-25)
226 SOU 1999:25, Samerna - ett ursprungsfolk i Sverige, Frågan om Sverige anslutning till ILO:s konvention
nr. 169,s. 252 – 255.
227 Se Girjasmålet, p. 92, 130, 134.
228 Se Svenska dagbladet, Samer mordhotade efter Girjasdomen, https://www.svd.se/samer-
61
tystna. En förklaring till den återkommande kritiken är hur Sverige beskrivs präglas av en tendens att istället för att fullt erkänna samerna som urfolk istället främst ge samerna rättigheter i egenskap av minoriteter.229 Med tanke på den
internationella utvecklingen och accentueringen av urfolks rättigheter och den särskilda kopplingen till mark och naturresurser och därtill uppkomna krav, måste förnekandet från lagstiftaren av att erkänna samers kollektiva rättigheter som urfolk bli allt svårare att upprätthålla. Att anpassa svensk lagstiftning till folkrättsliga krav och uppfattningar om urfolks rättigheter kan dock bli svårt då det urfolksrättsliga fältet, som uppvisat, bygger på antaganden om etniskkulturell identitet och kollektiva rättigheter vilket kan te sig främmande för det svenska rättssystemet. Urfolksgruppers kulturella och sociala fortlevnad kräver dock kollektiva rättigheter som beaktar deras särskilda förhållande till mark och miljö. En miljölagstiftning som inte respekterar detta sätter samiska sociala och kulturella värden på spel och äventyrar förutsättningarna till fortlevnad. Det bör därmed vara av stor vikt att utreda hur lagstiftningen bättre kan tillvarata samiska urfolksrättigheter då fler gruvexploateringar i renskötselområdet riskerar att utsätta samisk kultur för irreparabla skador.
Avslutningsvis vill jag återigen peka tillbaka på uppsatsens kontext och aktualitet. Personer tillhörandes urfolksgrupper beräknas utgöra ungefär 5 % av jordens totala befolkning. Samtidigt uppskattas att över hälften av jordens kvarvarande mineralresurser ligger på urfolks markområden.230 I Sverige finns ett samhällsekonomiskt intresse av att utvinna mineraler samtidigt som en sådan utvinning, till följd av urfolkens nära förhållande till deras traditionella markområden ofta utgör ett reellt hot mot urfolkens kulturella, sociala och ekonomiska utveckling och överlevnad. Med den tydliga intressekonflikten i bakgrunden framstår de flertaliga rättsprocesser (se exempelvis konflikter och protester vid planerade gruvor Rönnbäck och Kallak) mellan urfolk, gruvföretag och stater inte som särskilt förvånande. Det kan även begrundas huruvida en ökad diskrepans mellan en progressiv internationell rättsutveckling till av urfolks rättigheter och mer konservativa inhemska rättsordningar, likt den svenska, kan komma att spä på antalet internationella såväl som nationella rättsprocesser vilket kan bli kostsamt för fler parter. 231
229P. Johansson, Samerna – ett ursprungsfolk eller minoritet. En studie av svensk samepolitik 1986-2005,
(Göteborgs universitet, 2005), s. 253-254
230 Report of the International Expert Group Meeting on Extractive Industries, Indigenous Peoples’
Rights and Corporate Social Responsibility, E/C./19/2009/CRP, Annex II, 2009-05-04.
231 För samtliga inblandade parter, se hur en sådan utveckling kan leda till både tidsmässiga och
ekonomiska kostnader för samebyar och gruvexploatörer vars möjligheter till påbörjad exploatering riskerar att dra ut på tiden vid en sådan utveckling.
62