Urfolks rätt till självbestämmande

4.3.1 Grundläggande om självbestämmanderätten

Redan i FN-stadgan fastställs hur alla folk har rätt till självbestämmande.140

Rättigheten avsågs initialt syfta på de redan etablerade staternas totala befolkning och tanken var således inte att självbestämmanderätten skulle stärka rättigheterna för olika folkgrupper inom en nations gränser. Självbestämmanderätten framgår även av artikel 1 i ICCPR och ICESCR. Artikeln är gemensam för båda konventionerna och ger alla folk rätt att bestämma sin politiska ställning och att kunna kontrollera sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling. Vidare uttrycks här en rätt för alla folk att förfoga över sina egna naturrikedomar och naturtillgångar och det uttrycks särskilt hur ett folk aldrig får berövas sina egna försörjningsmedel. Av den gemensamma artikeln framgår också hur alla stater ska främja folkens självbestämmanderätt och respektera rätten i enlighet med bestämmelserna i FN-stadgan.141 _{Således är det tydligt att alla folk har rätt till självbestämmande} men det har inte varit självklart att urfolken ska räknas som ett eget folk och därför inte varit självklart att de separat omfattas av rätten.142

4.3.2 Urfolks rätt till självbestämmande

Urfolks rätt till självbestämmande har varit ett kontroversiellt område då många stater tolkat och tolkar rätten som ett potentiellt hot mot deras territoriella suveränitet.143 _{Vid tillkomsten av såväl FN-stadgan som ICCPR och ICESCR} var den rådande uppfattningen istället att frågan huruvida en grupp konstituerade ett folk var en fråga om medborgarskap och inte om kultur och

140 _{Se FN-stadgan artikel 1 p. 2.}

141 _{Artikel 1 ICCPR och artikel 1 ICESCR.}

142 _{A. Xanthaki, Indigenous rights and United Nations standards: self-determination, culture and land,}

(Cambridge University Press, 2007), s. 133

35

etnicitet. Konsekvensen av denna typ av resonemang blev att urfolk uteslöts från möjligheterna att upparbeta och åtnjuta folkrättsliga rättigheter i egenskap av att utgöra ett folk.144 _{Uppfattningen har dock utmanats och} urfolksdeklarationen ger numer ett tydligt uttryck för urfolkens särskilda rätt till självbestämmande. I artikel 3 uttrycks hur urfolk har rätt till självbestämmande och att rätten innebär att de fritt ska få bestämma sin politiska status och fritt bedriva och bestämma över sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling. I artikel 4 framgår även att urfolken i utövandet av självbestämmanderätten har rätt till autonomi och självstyrning i interna och lokala angelägenheter och att de även är berättigade medel för att finansiera sina självstyrande funktioner.145

I och med antagandet av den brett ratificerade urfolksdeklarationen har det bekräftats att urfolk ska betraktas som ett folk i folkrättslig mening något som även får följden att de ska tillerkännas en självbestämmanderätt.146 _{Det bör} dock förtydligas att självbestämmanderätten som den har utvecklats folkrättsligt endast innebär en rätt till internt självbestämmande. I urfolksdeklarationen artikel 46 understryks hur deklarationen inte avser att ge upphov till en extern självbestämmanderätt, det framhålls istället hur ingenting i deklarationen ska tolkas som en uppmaning eller rättfärdigande av handlingar eller åtgärder med avsikt att begränsa de suveräna och självständiga staters territoriella integritet. 147 _{Det kan noteras hur urfolksdeklarationen tycks söka en balansgång mellan} urfolkens rätt till självbestämmande och det inom folkrätten grundläggande skyddet för suveräna staters territoriella integritet. Det explicita påpekandet av självbestämmanderättens begränsning beskrivs ha varit nödvändigt för att förmå fler stater att ratificera deklarationen.148

Som redan nämnt är urfolksdeklarationen ingen bindande rättskälla men innehållet kan i vissa avseenden anses återspegla internationell sedvanerätt. Urfolksdeklarationens innehåll kan anses bindande i de fall då förpliktelserna reflekterar annan redan bindande folkrätt, dvs. exempelvis innehåll i internationella konventioner. Här kan det konstateras att urfolksdeklarationens självbestämmanderätt till stor del återspeglar innehållet i ICCPR och ICESCR. Utöver detta framgår det hur urfolkens självbestämmanderätt även har fått genomslag i staternas praxis då de flesta västerländska länder med urfolksbefolkningar har infört flertalet olika institutioner och modeller för att

144 _{Åhrén, International Human Rights Law Relevant to Natural Resource Extraction in Indigenous}

Territories – An Overview, (Nordisk miljörättslig tidskrift, 2014), s. 25.

145 _{Urfolksdeklarationen artikel 3 och 4.}

146 _{R. Lawrence och U. Mörkenstam, Självbestämmande genom myndighetsutövning? Sametingets dubbla}

roller, (Statsvetenskaplig tidskrift, 2012),s. 210-211.

147 _{Urfolksdeklarationen artikel 46.}

36

möjliggöra urfolkens självstyre.149 _{Det måste därmed konstateras att det finns} en självbestämmanderätt för urfolk som har uppnått status som internationell sedvanerätt och att det inte längre tycks vara en kontroversiell fråga i den internationella diskussionen. Sverige har också vid sitt undertecknande av urfolksdeklarationen, oavsett dess bindande karaktär, uttalat en vilja att efterleva deklarationens innehåll och därmed även en vilja att ge urfolk en sådan rätt.150

Det är det är emellertid alltjämt oklart vilken omfattning och vilket innehåll rätten mer konkret ska tillmätas. 151

4.3.3 Avslutande kommentarer

Självbestämmanderätten är grundläggande för hela urfolksrätten. Rättsområdet genomsyras av målet att ge urfolk kontroll över att bestämma sin egen utveckling och prioriteringar, något som även ställer krav beträffande kontroll över sina traditionella marker och naturresurser. 152 Självbestämmanderätten har

därmed ett nära samband till urfolks rätt till mark och naturresurser. Detta eftersom bristande kontroll över markområden, till följd av det särskilda intima förhållande som föreligger mellan urfolksgruppers traditionella marker och deras förmåga till att bevara och utveckla deras kulturella, ekonomiska och sociala förutsättningar. Att rättigheter till dessa marker erkänns är således av fundamental betydelse för att självbestämmanderättens genomslag153 och rätten

till självbestämmande är i sin tur av grundläggande betydelse för att tillgodose andra kollektiva såväl som individuella urfolksrättigheter.154

Trots självbestämmanderättens fundamentala betydelse beskrivs dess konkreta innehåll ofta som oklar. Självbestämmanderätten uppställer förvisso vissa mer konkreta krav vad gäller urfolkens möjlighet till politiskt självbestämmande och självständiga institutionella funktioner155_{men vilka} faktiska rättigheter som självbestämmanderätten ger upphov till vad gäller exempelvis motstridig markanvändning på traditionella områden är mer

149 _{Anaya, Indigenous People in International Law, s. 150.} 150 _{Se urfolksdeklarationen, preambelns sista stycke.}

151 _{Den oklara omfattningen framhålls på flera ställen i litteraturen, se exempelvis: Lawrence och}

Mörkenstam, Självbestämmande genom myndighetsutövning? s. 210 och Åhrén, International Human Rights

Extraction in Indigenous Territories, s. 36,

152 _{Se resonemang under rubrik Konceptuella utgångspunkter rörande urfolksrättigheter.}

153 _{J. Gilbert och C. Doyle, A New Dawn over the Land: Shedding Light on Collective Ownership and}

Consent, i (red) Stephen A och Xanthaki A, Reflections on the UN declaration on the Rights of Indigenous People, (Oxford Hart Publishing, 2011), s. 1.

154 _{MR-kommittén, Report of the Special Rapporteur on the Situation of Human Rights and Fundamental}

Freedoms of Indigenous People, (A/HRC/12/34, 2009), p. 41.

155 _{U. Mörkenstam, Urfolks rätt till självbestämmande, i Beckman, Ludwig, och Mörkenstam, Ulf}

37

dunkelt. Av stor faktisk betydelse är dock hur den underliggande rätten (eller kanske principen) har gett upphov till vissa konkreta processuella krav vid markintrång som riskerar att kränka urfolks rättigheter. Ward uttrycker hur rätten till självbestämmande kommit att ta sig ett tydligt uttryck i den framväxande processuella rättigheten till deltagande i beslutsprocesser enligt principen om ett fritt, informerat och på förhand givet samtycke (FPIC).156

Rätten att delta i beslutsprocesser enligt principer om FPIC beskrivs vara en mekanism som har införts för att inga beslut som direkt påverkar urfolks rättigheter ska kunna tas utan att urfolken ges möjlighet att delta och påverka beslutsfattandet. Vikten av FPIC har särskilt betonats när det gäller utvinningsprojekt på markområden som traditionellt använts av urfolksgrupper. Det handlar om att urfolken själva ska kunna fatta fria och informerade val rörande utvecklingen av deras mark och naturresurser. 157

Som tydligt framgår har FPIC stor bäring på förevarande uppsats framställning. Principen och vad den innebär kommer emellertid att diskuteras mer nedan. Det bör dock redan nu understrykas att rätten till FPIC är processuell och inte fristående de materiella rättigheter som den avser att skydda. För att principen ska aktualiseras och tillämpas måste den kopplas ihop med någon av de underliggande materiella rättigheterna för urfolk.158 Den

materiella rättigheten som aktualiserar kraven på deltagande och inflytande enligt FPIC tycks dock sällan bli självbestämmanderätten159 vilket förstås av

rättens mer oklara innehåll. Självbestämmanderättens mer diffusa innehåll bör dock inte innebära att rätten kan avfärdas som mindre viktig, det kan konstateras att rätten den spelar en avgörande funktion som en bakomliggande princip för hela det urfolksrättsliga fältet och särskilt för förståelsen av FPIC.