Några miljörättsliga utgångspunkter

3.5.1 Hållbar utveckling och rätt till deltagande

I den internationella miljörätten har en koppling mellan miljörättsliga frågor och mänskliga rättigheter tydligt etablerats. Samspelet mellan områdena är i högsta grad relevant för uppsatsens problembilder. Internationell rättsvetenskap rörande urfolksrättigheter rör sig ofta i gränslandet mellan miljörätt och mänskliga rättigheter. I Nordisk miljörättslig tidskrifts specialnummer om utvinningsindustrier och urfolks rättigheter framhävs hur miljörätten och urfolksrättigheter präglas av ett ömsesidigt beroendeförhållande. Urfolk är beroende av ett hållbart nyttjande av naturresurser för deras överlevnad och samtidigt erkänns hur deras traditionella användning av resurser bidrar till en hållbar utveckling. 114 Ett reciprokt

förhållande som kommer till uttryck i flera internationella miljörättsliga dokument och i den internationella urfolksrätten.

Urfolkrättens särskilda betoning på rätt till traditionella markområden, försörjningssätt och miljön förebringar en rad särskilt accentuerade urfolksrättigheter som indirekt kan kopplas till miljökvaliteten i dessa områden.

111 _{R. Lalander och M. Lembke, Territorialidad, Indigeneidad y Diálogo Intercultural en Ecuador: Dilemas y}

desafíos en el proyecto del Estado Plurinacional, i (red) J. Waldmüller och P. Altmann, Territorialidades otras. Visiones alternativas de la tierra y del territorio desde Ecuador, (Universidad Andina Simón Bolivar,

2018), s. 183-186.

112 _{Något som kommer diskuteras och problematiseras nedan.}

113 _{Anaya, International Human Rights and Indigenous People: The Move Toward the Multicultural State, s.}

35-36.

114 _{S. Skogvang, Extracting Industries in the North: What about Environmental Law and Indigenous Peoples’}

28

Kopplingen mellan miljömål och urfolks rättigheter exemplifieras i hur konventionen om biologisk mångfald i artikel 8 (p. J) framhäver att urfolkens traditionella levnadssätt och kunskaper ska främjas som ett led i strävandet av en hållbar förvaltning för biologisk mångfald. I den till konventionen tillhörande ekosystemansatsen framhålls dessutom hur en god och hållbar förvaltning av ekosystem bäst uppnås när hänsyn tas till flera typer av värden. En hållbar ekosystemsförvaltning anges bäst kunna uppnås då olika sociala grupper deltar i förvaltningen och urfolksgrupper anges här särskilt som en sådan grupp vars kunskaper och värden ska beaktas.115

3.5.2 Internationell miljörätt och rätt till deltagande

Samspelet mellan urfolksrättigheter och miljörättigheter blir särskilt påtagligt när det kommer till de processuella urfolksrättigheter som kopplas till kränkningar av deras materiella rättigheter i samband med intrång i miljön. En koppling som också är framträdande vad gäller mänskliga rättigheter och internationell miljörätt i allmänhet. I Stockholmsdeklarationens princip 1 framgår att: människan har en grundläggande rätt till frihet, jämlikhet och tillräckliga

livsbetingelser i en miljö, som är så beskaffad att den medger ett liv i värdighet och välfärd, och bär det förpliktade ansvaret att skydda och förbättra miljön för nuvarande och kommande generationer.116

Kopplingen mellan miljökvalitet och mänskliga rättigheter framträder tydligt i hur allmänhetens rätt till deltagande i beslutsprocesser i miljöfrågor har kommit att bli en allmänt gällande princip inom internationell miljörätt. 117 Principen finns kodifierad i den av EU och Sverige antagna Århuskonventionen118_.119 Den internationella miljörättens framhävande av

deltagarrättigheter i miljöfrågor brukar övergripande motiveras med grundantaganden om att miljöproblem bäst angrips med den berörda allmänhetens deltagande. Det understryks även hur allmänhetens deltagande i miljöbeslut anses utgöra en förutsättning för en hållbar utveckling.120 _Mer precist fyller dock principen flera betydelsefulla funktioner. Principen bidrar till

115 _{Naturvårdsverket, Ekosystemansatsen – en väg mot bevarande och hållbart nyttjande av naturresurser,}

(2007), s. 3 och 47-48.

116 _{Deklaration från FN:s konferens om den mänskliga miljön.}

117 _{J. Van Bekhoven, Public Participation as a General Principle in International Environmental Law: Its}

Current Status and Real Impact, (National Taiwan University Law Review, 2016), s. 219-220 och s.

259.

118 _{Fullständigt namn: FN-konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i}

beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning.

119 _{Se Århuskonventionen preambel samt artikel 9.3 och 14 i konventionen.}

120 _{Se Riodeklarationen om miljö och utveckling, UN Doc. A/CONF.151/5/Rev 1, princip 10 och}

29

att redan befintliga mänskliga rättigheter förstärks, att demokratiska värden får genomslag samt till främjande av miljömässiga strävanden.121

Samspelet med och förstärkandet av mänskliga rättigheter har främst utvecklats i internationell praxis. Domstolar har i ljuset av Riodeklarationens tionde princip och Århuskonventionens krav fastslagit att miljöbeslut som riskerar enskildas mänskliga rättigheter leder till att enskilda har rätt till vissa processuella rättigheter innebärandes krav på information, deltagande och domstolsprövning. 122 _{Praxisen visar enligt mig på kopplingen mellan mänskliga} rättigheter och miljökvalitet men också på samspelet mellan sociala och ekologiska aspekter av hållbarhet. Social hållbarhet uppnås då alla människors rättigheter och grundläggande behov säkerställs123 och dessa riskerar att

kränkas av när miljön försämras.

Vidare får deltaganderättigheterna en legitimerande effekt vilket också har betydelse ur ett socialt perspektiv. Ett bredare deltagande bidrar till en mer transparent beslutsprocess vilket minskar risken för misstro mot antagna beslut. 124 _{I statsvetenskaplig forskning framhävs att enskildas ökade inflytande och} deltagande i miljöbeslutsprocesser utgör en grundförutsättning för miljödemokrati. Rätt till deltagande i miljöbeslutsprocesser anses på så sätt avgörande för att garantera att beslut rörande mark- och naturresurser på ett tillförlitligt sätt adresserar medborgarnas intressen och behov på ett adekvat och rättvist sätt.125 _{Genom detta garanteras fördelar ur ett bredare socialt} perspektiv då deltaganderättigheter skapar strukturer för mer demokratiskt förankrade beslut.

Av stor vikt för uppsatsens framställning är även hur ett bredare allmänt deltagande kan främja ekologiska hållbarhetsaspekter. Ett bredare deltagande bidrar till att nya miljöfrågor, perspektiv och intressen kan lyftas fram, vilket i sin tur möjliggör en mer effektiv tillämpning av miljölagstiftning. När enskilda och miljöorganisationer med kännedom om lokala förutsättningar erkänns deltagande och inflytande över miljöbeslutsprocesser kan problem och risker som annars riskerat att ignoreras tillmätas betydelse. 126 Deltaganderättigheternas betydelse för miljöskyddet bekräftas även i miljörättslig forskning som handlar om rättens förmåga att kunna bidra till och

121 _{J. Ebbesson, Principle 10 – Public Participation, i (red) J.E Viñuales., The Rio Declaration on}

Environment and Devolopment, (Oxford University Press, 2015) s. 290.

122 _{Se här ex. Europadomstolens avgöranden I Taskin m.fl. Mot Turkiet , nr. 46117/99 samt Guerra}

m.fl. mot Italien, nr. 116/1996/735/932.

123 _{Brundtlandrapporten under kapitel The Concept of Sustainable Developement.} 124 _{Ebbesson, Principle 10 – Public Participation, s. 290.}

125 _{F. Fischer, Environmental Democracy: Participation, Deliberation and Citizenhip, i red. M. Boström}

och D. Davidson, Environment and Society - Concepts and Challenges, (Palgrave Studies in Environmental Sociology and Policy, 2018), s. 264-265.

30

social-ekologisk resiliens och ändamålsenligt miljöskydd. Allmänhetens deltagande lyfts här fram som en väsentlig förutsättning vad gäller miljöförvaltningens förmåga hantera komplexa miljöproblem och som en viktig faktor vad gäller rättens förmåga att bidra till styrning och förvaltning av resilienta social-ekologiska system.127 _{Även i resiliensforskningen framhävs att} deltagandet primärt syftar till att ge de som berörs av miljöproblemen inflytande över hur problemen faktiskt hanteras.128 _{En sådan miljöreglering och} förvaltning kan bättre tillvarata lokal kunskap om social-ekologiska förutsättningar vilket i sin tur banar väg för miljömässigt mer ändamålsenliga beslut och förvaltningsåtgärder.129

127 _{B. Bohman, Transboundary Law for Social-Ecological Resiliens? A Study on Eutrophication in Baltic Sea}

Area, (Stockholms universitet, 2015), s. 397.

128 _{Ibid. s. 385.} 129 _{Ibid. s. 355.}

31