Rätt till lika rättigheter och förbud mot diskriminering

4.2.1 Den grundläggande principen om allas lika rättigheter

och förbudet mot diskriminering

En central kärna inom det nuvarande systemet för de mänskliga rättigheterna är alla människors rätt att åtnjuta rättigheterna utan att bli diskriminerad på grund av kön, etnicitet, social ställning eller liknande grund. 130 _{Rätten till lika} rättigheter och förbudet mot diskriminering befästs i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna såväl som flera internationella dokument som utgör hard

law på området. Här kan särskilt nämnas artikel 2 i ICESCR och ICCPR som

stipulerar att varje konventionsstat ska tillförsäkra var och en rätten att åtnjuta de mänskliga rättigheterna utan åtskillnad av något slag. I ICCPR artikel 26 stadgas vidare att konventionsparterna ska erbjuda var och en ett likvärdigt och effektivt skydd mot all slags diskriminering. Rasdiskrimineringskonventionen

130 _{FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 2 och MR-kommittén, CCPR}

32

utgör dessutom i sin helhet en vidareutveckling av FN-deklarationens grundläggande principer om alla människors värdighet och jämlikhet. 131 Skogvang beskriver hur rätten till lika rättigheter och frihet från diskriminering vuxit fram och etablerats till att bli en grundläggande princip för den internationella rätten avseende de mänskliga rättigheterna och principen gäller således som en övergripande norm för hela regelsystemet. 132 _{Därmed kan det} som första utgångspunkt konstateras att urfolk likt alla andra människor har rätt att åtnjuta och utöva sina rättigheter fritt från diskriminering.

4.2.2 Tolkningar och perspektiv på diskrimineringsförbudet

Vad rätten till frihet från diskriminering innebär kan emellertid tolkas på olika sätt. Det finns en konventionell tolkning av rättigheten. Den konventionella tolkningen bygger på att jämlikhet och lika rättigheter anses uppnås då lagstiftning är formellt jämlik, dvs. gäller lika för alla och även tillämpas på ett formellt objektivt sätt. 133 _{I följande presentation framgår dock att den formella} synen till stor del har ersatts med en mer progressiv och materiell förståelse av vad rätten innebär. Den progressiva utvecklingen har lett till att det i vissa situationer kan ställas anspråk på stater att vidta positiva åtgärder till stöd för vissa samhällsgrupper. Tolkningen kan få stor betydelse för erkännandet av kulturella skillnader och av urfolks rättigheter till traditionella markområden varför utvecklingen bör lyftas här. Uppkomsten av en materiell förståelse av diskrimineringsbegreppet bygger på iakttagelser av att vissa samhällsgrupper, till följd av olika omständigheter (exempelvis historiskt förtryck och vissa dominerande sociala strukturer) kan befinna sig i mer utsatta positioner och att särskilda åtgärder därmed kan behövas för att säkerställa att gruppen inte diskrimineras. För att uppnå jämlikhet och frihet från diskriminering ska dessa inte heller behöva anpassa sig till majoritetssamhällets krav och karaktär utan de ska kunna uppnå en jämlik behandling och samtidigt kunna behålla och utveckla sin egen identitet och kultur. 134

Utvecklandet av en materiell förståelse av rätten till lika rättigheter och frihet från diskriminering har till stor del skett genom internationell rättspraxis från FN:s olika människorättsorgan. MR-kommittén har framfört att artikel 26 i ICCPR om förbudet mot diskriminering innefattar en positiv förpliktelse för

131 _{Se FN:s rasdiskrimineringskonvention preambel samt konventionens artiklar under del I.} 132 _{S. Skogvang, Legal Questions Regarding Mineral Exploration, s. 328-329.}

133 _{Åhrén, Indigenous Peoples’ Status in the International Legal System, s. 150-151.} 134 _{Gilbert, Indigenous Peoples’ Land Rights, s. 174.}

33

stater att vidta åtgärder för att förebygga diskriminering.135 _{Kravet har även} framhållits av kommittén till ICESCR. Kommittén anför att stater för att garantera förbudet mot diskriminering måste motverka formella former såväl som materiella former av diskriminering. Kommittén förklarar att det inte är tillräckligt att ha lagar som behandlar alla invånare lika, förbudet uppställer även krav på positiva åtgärder för att motverka att vissa grupper diskrimineras. Kommittén poängterar hur bekämpandet av diskriminering innebär att det ska uppmärksammas hur vissa grupper historiskt och fortgående har utsatts för strukturell diskriminering och att stater är förpliktade att snarast vidta särskilda åtgärder för att förebygga detta.136 _{Även rasdiskrimineringskommittén har} uttryckt stöd för det materiella perspektivet. Enligt kommittén innebär rätten till lika rättigheter att kulturella skillnader skall beaktas, vilket innebär att det kan uppstå krav beträffande särbehandling av vissa grupper vars kulturella bakgrund skiljer sig från majoritetsbefolkningens. Vidare har kommittén framhållit att lika-behandling av människor och grupper vars situationer objektivt sett skiljer sig åt i praktiken kan utgöra diskriminering.137 _{Den materiella tolkningen av} förbudet har även befästs på regional nivå. Europadomstolen har i sin rättspraxis tolkat artikel 14 i EMKR så att förbudet mot diskriminering även blir tillämpligt i fall då: … states without an objective and reasonable justification fail to

treat differently persons whose situations are significantly different.138

4.2.3 Avslutande kommentarer

Åhrén har konstaterat att den materiella förståelsen av rätten till frihet från diskriminering har etablerats till internationell sedvanerätt. Han grundar sin argumentation på hur den materiella förståelsen återkommande bekräftats i internationella rättskällor samt av hur den internationella rättsutvecklingen accepterats av staterna i det internationella samfundet139 _{vilket tyder på att} uppfattningen uppfyller både det objektiva och subjektiva elementet. Den progressiva utvecklingen av rätten till frihet från diskriminering utgör en viktig faktor även vad gäller urfolkens markrättigheter. I och med en materiell syn på

135 _{MR-kommittén, General Comment no 18: Non-discrimination, p. 10- 12) och MR-kommittén,}

General Comment no 31: Nature of General Legal Obligations Imposed on States Parties to the Covenant,

(CCPR/C/21/Rev.1/Add.13, 2004), p. 8.

136 _{Kommittén för de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna, General Comment no. 20:}

Non-discrimination in Economic, Social and Cultural Rights, (E/C.12/GC/20, 2009), p. 2, 8-9 och 12.

137 _{Rasdiskrimineringskommittén, General recommendation no. 32: The Meaning and Scope of Special}

Measures in the International Convention on the Elimination of All Forms of Racial Discrimination,

(CERD/C/GC/32, 2009) p. 8.

138 _{Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna, avgörande i Thlimmenos v Greece, (34369/97,}

2000), p. 44.

34

rätten till frihet från diskriminering har många i grunden individuella mänskliga rättigheter kommit att få betydelse särskilt för urfolk och deras kollektiva möjligheter att skydda och hävda rätt till sina traditionella marker mot planerade exploateringar på samma områden. Detta kommer att beskrivas mer ingående nedan och får särdeles stor betydelse i förhållande till den internationella egendomsrätten.