FPIC ur ett miljöperspektiv

Det finns ett samspel mellan internationell miljörätt och mänskliga rättigheter. Samspelet är i högsta grad är gällande för förevarande uppsats problembilder där urfolkens särskilda koppling till traditionella markområden och miljön förebringar en rad särskilt accentuerade rättigheter som indirekt kan kopplas till miljökvaliteten i dessa områden. Samspelet blir särskilt tydligt när det kommer till särskilda processuella urfolksrättigheter kopplade till befarade kränkningar i samband med intrång i miljön likt planerade mineralutvinningsprojekt. Den internationella urfolksrätten uppställer här krav på att urfolk ska få delta i enlighet med principerna om FPIC.

Principen kan förstås i ljuset av självbestämmanderätten och de specifika urfolksrättsliga grunddragen, det handlar om en rätt till inflytande för att sin tur kunna bestämma över sin egen utveckling. Genom erkännandet av det särskilda förhållandet mellan urfolksgrupper till mark och naturresurser erkänns, innebär att det är särskilt viktigt att urfolk ges stort inflytande och deltagande i beslutsprocesser som riskerar att hota dessa förhållanden. Med inrättandet av ett institut likt FPIC kan urfolkens perspektiv och synsätt involveras i processen vilket möjliggör att nya problembilder och uppfattningar om sociala, kulturella och ekologiska värden i markområdena beaktas i processen och tillståndet.

Enligt mig kan principen således förstås i ljuset av miljörättens220 betoning på

allmänhetens deltagande och idéer om miljödemokrati och sambandet mellan mänskliga rättigheter och miljöfrågor. Den särskilda rätten till inflytande över miljöbeslutsprocesser för just urfolk grundar sig på det nära förhållandet till markområden och naturen. Det erkända sambandet gör att urfolksgrupper kan anses vara särskilt känsliga för förändringar i dessa miljöer. När de unika förhållandena framhävs framgår att potentiella skador från ex. ett gruvprojekt kan orsaka större skada just på urfolksgrupper. Skador som uppkommer på grund av gruvans miljöeffekter men som också får effekt på urfolkens kulturella

58

och sociala förutsättningar. I dessa situationer bör påverkade urfolksgrupper ges större inflytande och särskild rätt till deltagande.

FPIC tolkas i dagsläget inte som en vetorätt och innebär inte att urfolksgrupper ensidigt kan hindra en gruvetablering. Istället bör principen förstås som att vissa processuella krav tillkommer urfolken som till syvende och sist främst syftar till att en god dialog där berörda urfolksgrupper kan påverka processen och dess resultat. Enligt principerna bakom Rio-deklarationen och Århuskonventionens princip om enskilda och miljöorganisationers talerätt, kan enligt mig en förstärkt rätt för urfolk, som uppfyller principerna i FPIC leda till ekologiska förtjänster då olika problem, perspektiv och värden får bättre chans att identifieras. Det bör betraktas som positivt ur ett rent miljöperspektiv, då det skapar möjlighet för ett mer viktat och mångsidigt hänsynstagande i tillståndsprocessen, vilket möjliggör att det slutliga tillståndet villkoras bättre utifrån flera olika miljöaspekter. I en sådan process kan även förutsättningar för urfolks traditionella levnadsätt och mänskliga rättigheter bättre vägas in vilket skapar förutsättningar för såväl ekologisk som social hållbarhet. Urfolksrätten utgör på så sätt ett speciellt rättsområde. Urfolks förhållande till mark och miljö är centralt i internationell urfolksrätt vilket medför att fältet ofta kommer in på frågor av miljörättslig karaktär.

Till skillnad från det allmänna fältet om allmänhets deltagande som främst bygger på ekologiska mål och allmänna idéer om miljödemokrati så är det tydligt att FPIC främst motiveras av urfolks rätt till självbestämmande. I den internationella urfolksrätten kopplas dock urfolksgruppers sociala utvecklingsförmåga ihop med rätt till kontroll av markområden och naturresurser och bevarandet av vissa ekologiska värden. Att ge en utpekad grupp sådana särskilda rättigheter kan likväl tyckas främmande för den svenska rättsordningen. Faktum kvarstår dock att internationell urfolksrätt pekar på att urfolksgrupper, på grund av den roll som mark och naturresurser spelar för social utveckling och kulturell identitet måste anses ha rätt till särskilt inflytande över hur dessa områden används. Återigen speglas ett reciprokt förhållande mellan mänskliga rättigheter och miljörätt. En hållbar användning av markområden som skapar förutsättningar renskötsel är avgörande för bevarandet av samisk kultur och tillvaratagandet urfolks kunskaper och kännedom om lokala miljövärden skapar samtidigt förutsättningar för en hållbar utveckling. Uppsatsen noterar dock hur fältens överlappande förhållanden och ömsesidiga påverkan bör utredas vidare. Internationell forskning går här mer in på dessa förhållanden än den svenska sameforskningen. Kunskaper om de svenska rättsförhållandena och samisk markanvändning och territoriella rättigheter skulle kunna stärkas av mer

59

systematisk och konkret forskning av hur urfolksrätten och miljörätten relaterar till varandra.

Det bör slutligen framhävas att även om en rättsutveckling som uppställer krav på FPIC teoretiskt sett måste betraktas som värdefull ur rena miljöperspektiv såväl som av miljödemokratiska och sociala resonemang kan det likväl finnas skäl att förhålla sig kritisk. Utan att gå djupare in i dessa frågor vill jag lyfta fram, hur det redan idag väckts kritik med anledning av att samebyar måste lägga alltför mycket tid på engagemang i diverse beslutsprocesser rörande ingrepp i traditionella markområden.221 Det bör

därmed kunna argumenteras för att systemet med tillvaratagande av samiska miljöintressen och intressen av renskötsel genom deltagande behöver kompletteras med ett stärkande och tydliggörande av samernas bakomliggande materiella rättigheter. Alternativt att processen utformas på ett sätt som gör det enklare att kunna hävda och tillvarata intressen av en livskraftig renskötsel och samisk kultur i miljöbeslutsprocesser.222 Sådana förändringar bör betraktas som

nödvändiga för att Sveriges skydd av samers rättigheter som urfolk i enlighet med uppfattningar i internationell urfolksrätt.

5.4 Avslutande kommentarer internationell urfolksrätt och