Studien visar att praktisk arbetsdelning och föreställningar om kvinnligt och manligt upprätthåller en genusordning vilken är särskilt framträdande i barnhälsovården både för distriktssköterskornas del som för föräldrar. Sammantaget visar studien att distriktssköterskornas autonomi inte är så framträdande som de vill göra gällande och att yrkesgränserna är öppna mot både sjuksköterskeyrket och läkaryrket. Omständigheter som får betraktas som ett uttryck för att distriktssköterskornas position i organisationen inte är befäst. Frågan är hur denna situation kunnat uppstå om det är så att efter en tid i yrket så rutiniseras arbetet varför det kan vara problematiskt att se det från annat håll och utveckla nya arbetsmetoder o.s.v. Den ena arbetsuppgiften blir den andra lik med påföljd att arbetet utjämnas mellan de båda verksamheterna; läkarmottagning och distriktssköterske‐ mottagning. Något som riskerar att utarma yrket och distriktssköterskors specialistkunskap om inte en förändring sker vilket är nödvändigt med tanke på att samhället förändras. 2000‐talets familjestrukturella omvandling ställer andra krav på hälsofrämjande och relationsutvecklande interventioner än vad som tidigare varit nödvändiga. Nya familjebildningar med ensamstående föräldrar, homosexuella föräldraskap och flergenerationsfamiljer skapar troligtvis nya behov av stödjande interventioner som jag menar måste utvecklas för att passa en familjeavgränsad distriktssköterskeprofession samtidigt som arbetet med barns fysiska och psykiska hälsa måste bibehålls och anknytas till kulturella, etniska och sociala aspekter. Ekonomi och sysselsättning måste lyftas in i sammanhangen och problematiseras när hälsoläget i familjer diskuteras, inte minst med tanke på att barn och ungdomar i hushåll med en utsatt socioekonomisk situation löper ökad risk för psykisk ohälsa och missbruk och att det finns tecken på att sociala klyftor ökar dödligheten bland späda barn. Kvinnors hälsoutveckling är inte lika positiv som männens och kvinnors alkoholkonsumtion ökar liksom andelen kvinnor och barn som utsätts för våld (Folkhälsorapport, 2005). Detta är omständigheter som talar för att interventionerna inom såväl preventiv hälsovård som barnhälsovård måste utvecklas och göras till en gemensam grund i en ny forskningsbaserad distriktssköterskeutbildning.
Dagens distriktssköterskeutbildning är reviderad efter direktiv från WHO och EU men utbildningsplaner visar att utbildningen fortfarande är utformad så att yrkesprofessionen ska passa för ett arbete inom såväl primärvård, kommunal hälso‐ och sjukvård som
skolhälsovård (http://www.hv.se.). Verksamhetsområden som kräver olika kompetens och som gör det tvärvetenskapliga utbildningsinnehållet i distriktssköterskeutbildningen mycket omfattande. Även om ett familjeperspektiv betonas i distriktssköterskeutbildningen är frågan om den EU anpassade utbildningen är tillräckligt professionsavgränsande. Det förefaller som om avsaknaden av en specifik distriktssköterskeprofil upprätthåller multifunktionella ideal som sammanblandas med ett helhetsperspektiv. Här kan uppfattningar om yrket som brett kopplas till medicinska, kirurgiska och farmakologiska arbetsuppgifter och en rationell yrkesroll nämnas. Ett professionellt helhetsperspektiv följer emellertid inte av en ökad kvantitet ansvarsområden och arbetsuppgifter utan handlar om att ha känsla för människors sammanhang i tillvaron och en förmåga att frigöra människors egna drivkrafter och möjligheter till problemlösning (Antonovsky, 1987). Huruvida den EU anpassade utbildningen påverkar distriktssköterskors framtida yrkesutövning skulle därför vara intressant att studera såväl ur utbildningsperspektiv som ur praktikperspektiv. Vilken vetenskaplig grund kommer exempelvis att gagna professionens ställning och vad följer i spåren av samhällets efterfrågan av nya kompetensområden och specialiserade arbetsområden? Frågor som kräver fortsatt forskning inom området.
Referenser
Antonovsky. A. (1991). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och kultur. Atkinson,P., Coffey,A., Delamont, S., Lofland, J., Lofland, L. (2001). Handbook of Etnography. London: Thousand Oaks. Bentling, S. (1998). Vad behöver sjuksköterskor kunna? Omvårdaren, 3, 8‐11. Bentling, S. (1992). I idéernas värld. En analys av omvårdnad som vetenskap och grund för en professionell utveckling. Stockholm: Almqvist & Wiksell. Brante, T. (1989). Professioners identitet och samhälleliga villkor. Ingår i Selander, S. (red).Kampenom yrkesutövning, status och kunskap: professionaliseringens sociala grund.
Lund: Studentlitteratur.
Conell, R.W. (2002). Om genus. Göteborg: Daidalos.
Davies, K. (2001). Disturbing Gender. On the doctor‐nurse relationship. Lund Studies in Sociology. Lund University.
Ellström, P.E. (1994). Kompetens, utbildning och lärande i arbetslivet. Problem, begrepp och
teoretiska perspektiv. Lund: Studentlitteratur.
Goffman, E. (1990) The Presentation of Self in Everyday Life. London: Penguine.
Hamersly, M., Atkinson, P. (1983). Ethnography principles in practice. London: Routledge. Jónasdóttir, A. 6 Björk,G. (1994). Teorier om patriarkatet. Betydelser, begränsningar och
utvecklingslinjer.Örebro: Kvinnovetenskapligt forums skriftserier2 Högskolan Örebro.
Karlsson, B., Morberg, S., Lagerström, M. (2006). Starka som individer men svaga som grupp. En kvalitativ studie om hur distriktssköterskor upplever sin arbetssituation och hur de ser på sitt yrke. Vård i Norden, 79 (26), 36‐41.
Kungliga Medicinalstyrelsen (1919). Utlåtande över ett av sakkunnige avgivet Betänkande
angående Den Kvinnliga Sjukvårdspersonalens Utbildning och Arbetsförhållanden.
Stockholm: Kungliga Medicinalstyrelsen.
Landstinget i Sörmland. (2006). För barnets bästa från utbildning till mötesplats. En översyn av föräldrautbildningen i Landstinget Sörmland samt utifrån genomförd översyn redovisade förslag. (hhttp://www.landstinget i sormland. se). Hämtat 02 04 03.
Lindgren,G. (1992). Doktorer, systrar och flickor. Stockholm: Carlsson Bokförlag. Lindgren, G. (1999). Klass, kön och kirurgi. Stockholm: Liber.
Pilhammar Andersson, E. (1996). Etnografi i det vårdpedagogiska fältet‐ en jakt efter
ledtrådar. Lund: Studentlitteratur.
Scott, J. (1988). Gender and the Politics of History. New York: Columbia University Press. SFS, (1977). Hälso‐ och sjukvårdslagen. Svensk Författningssamling, 1982:763 reviderad
1997:142.
Skeggs, B. (1997). (Dis)Identifications of Class: on Not Being Working Class. Formations of
Class and Gender, 5, 88‐96.
SOU, (2000). Hälsa på lika villkor ‐ ‐Nationella mål för folkhälsan. Statens offentliga utredningar, 2000:19. Stockholm: Socialdepartementet.
Walby, S., Greenwell, J., with Mackay, L., Soothill, K. (1994). Medicine and Nursing
Professions in a Changing Health Service. London: Thousand Oaks. Ann‐Charlott Lindström, Fil dr, lektor Högskolan Väst Ann‐charlott.lindstrom@hv.se
Yrkeskunnande