Den presentation jag här kommer att framföra rör en kurs i Case Management –
samordnande stödinsatser inom hjärnskaderehabilitering, för professionella aktörer inom
hjärnskadeområdet. Kursen ges på Mälardalens högskola (MDH) i Eskilstuna sedan hösttermin 2007. Syftet med presentationen är trefalt: (I) att redogöra för hur kursen har utvecklats (II) att redogöra för dess undervisningsformer (III) att redogöra för hur Case Management kan ses som en del av ett vårdpedagogiskt arbetssätt
Kursens utveckling
Denna presentation kan ses som en beskrivning av ett utvecklingsarbete, dels inom vård och omsorg, dels inom vårdpedagogik. Det som presenteras är ingen forskningsstudie och har därför ingen vetenskaplig grund eller något resultat. Det är snarare en vårdpedagogisk idé –en arbetsform – som jag här skall redovisa. Det gör jag för att påvisa hur en relativt ”ny” yrkesprofession inom vård, omsorg och rehabilitering kan möta ett ”vårdpedagogisk behov” i de olika verksamheter där professionella aktörer möter personer som i vuxen ålder förvärvat en hjärnskada.
Redan här vill jag påpeka att presentationen rör sig inom tre av vårdpedagogikens fyra profilområden som Pilhammar–Andersson (2004) beskriver: Utbildning/undervisning i form av didaktiska frågeställningar: hur, vad, varför? Kompetens vilket kan omfatta kunskaper, färdigheter, erfarenheter, attityder, värderingar, förhållningssätt och handlingsförmåga, samt kommunikation som här omfattar interaktionen – mötet – mellan människor, t ex personer med hjärnskada och professionella aktörer. Det fjärde profilområdet som nämns är utvärdering men det kommer inte att beröras ytterligare i denna presentation. Efter att jag har läst Pilhammar‐Anderssons skrift (2004) Vårdpedagogik – Vad, hur och varför? Vill jag hävda att jag är skolad inom vårdpedagogiken, i alla fall ur ett brett perspektiv. Jag har min grundutbildning från dåvarande social omsorgsprogrammet en utbildning som idag, i det allra flesta fallen, utgör en gren av socionomprogrammet. Min pedagogiska utbildning är
från Lärarhögskolan där jag läste vårdlärarutbildning. Forskarutbildningen i handikappvetenskap har jag från Institutet för handikappvetenskap, Örebro universitet. I ljuset av detta kan jag sälla mig till den ämnesbeskrivning som använts för att ringa in vårdpedagogikens område.
Inom disciplinen vårdpedagogik studeras vård och omsorgsutbildningarnas förutsättningar, processer och resultat samt kunskapsbehov och
kunskapsanvändning inom tillhörande yrkesverksamheter. (Pilhammar‐
Anderssons, 2004. S 8, mina markeringar)
Utifrån denna beskrivning menar jag att föreliggande presentation tar sin utgångspunkt från en vetenskaplig studie med ett vetenskapligt resultat. Detta resultat är nämligen behovet av en aktör som samordnar insatser för människor med funktionsnedsättningar, i detta fall en hjärnskadekoordinator, en Case Manager. Internationellt finns sådana yrkesprofessioner och i Sverige har vi sett exempel på liknande aktörer inom socialpsykiatrin, de så kallade
personliga ombuden (Björkman, 2005). Eftersom samordnande insatser inom
hjärnskaderehabilitering i form av hjärnskadekoordinatorer utgör en sådan begränsad och begynnande verksamhet i landet finns här ett kunskapsbehov. Kunskapsluckor behöver fyllas för att yrkesverksamma inom olika yrkesverksamheter skall kunna utveckla arbetsmetoder och en gemensam syn på just samordning av insatser.
Kursen, Case Management – samordnande stödinsatser inom hjärnskaderehabilitering, utgår från ett av flera resultat i studien Vuxna med förvärvad traumatisk hjärnskada (Strandberg, 2006).
Rehabiliteringsstödet har varit betydelsefullt för förbättring och återhämtning efter skadan och det är viktigt med ett långsiktigt och sammanhängande stöd. Ett stöd som till en början förmodligen är mer inriktat på att förbättra och kompensera funktioner – rehabiliteringsstöd – men som senare, för vissa, övergår till stöd inom vardagslivets olika arenor, till exempel för återkomst i arbetslivet, till fritidsaktiviteter eller hemsysslor. Sådant stöd – exempelvis studier – benämns vanligtvis inte för rehabilitering utan ses kanske mer som ”stödjande sociala insatser”. Vad stödet benämns för är delvis oviktigt men det utgör dock en betydande del av den formella omsorgen. Kanske skulle det trots allt vara en vinst för de skadade om stödet i ett långsiktigt perspektiv samordnades inom en rehabiliteringsinstans där specialistkunskaper finns att tillgå. De professionellas specialistkunskaper har visat sig vara värdefulla för förståelsen och bemötandet av de hjärnskadades specifika behov och svårigheter. I början är också stödet kring de traumatiskt hjärnskadade mer kunskapsintensivt, det vill säga, hjälpen ges av dem som är särskilt inriktade mot (traumatisk) hjärnskada och dess konsekvenser. Senare får det professionella stödet en mera allmän, social karaktär. Nu möter personen med traumatisk hjärnskada professionella som
måste vara beredda att stödja personer med många olika funktionsnedsättningar. Det är då inte så lätt för dessa formella stödjare att förstå och ta hänsyn till de hjärnskadades specifika problem som ofta är kognitiva, till exempel minnesproblem, planeringssvårigheter och/eller trötthet, för att nämna några. En samverkan och samordning mellan de olika stödformerna ser jag därför som betydelsefullt, något som också nämnts tidigare. Här skulle en samordnare – en så kallad case manager – kunna fylla en viktig funktion för de skadades rehabilitering och återkomst till vardagslivet. Studien påvisar att en samverkan mellan professionella – i det formella stödet – och närstående – inom det informella stödet – är av betydelse för de skadade och skulle kunna utvecklas ytterligare. (a.a. S. 156)
Även andra studiers resultat rörande behovet av samordningsansatser har inspirerat som utgångspunkt för kursen. Här vill jag särskilt nämna en studie som rör social service efter traumatisk ryggmärgsskada (Nordgren, Levi, Ljunggren, & Seiger, 2003).
In spite of the social worker’s role as a co‐ordinator between the authority and the persons in need, insufficient information in co‐ordination are reported as examples of weakness. In order to achieve a fully satisfactory system of societal services either the number of processes and authorities must be reduced, or an official co‐ordination must be appointed, with the explicit task of acting as a proxy for the person in need. The task must be determined without delay so that person with SCI [Spinal Cord Injury] is given the opportunity to be properly supported throughout life. (a.a. S. 126, min markering)
Kursen ges på kvartsfart och på distans, vilket motsvarar 5 veckors heltidsstudier, eller 7,5 högskolepoäng enligt ECTS. Målgruppen för kursen är aktörer inom vård, omsorg, rehabilitering men också tjänstemän och handläggare inom Försäkringskassa, Arbetsförmedling eller motsvarande. Tyvärr fanns ingen till kursen sökande från Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen och ej heller någon sökande från primärvård eller distriktssjukvård. Kursen är placerad på grundnivå vilket enligt den nya ”högskoleordningen” (den så kallade Bolognaprocessen) är den grundläggande nivån vid studier på högskola/ universitet, tidigare benämnd A‐nivå. Det kan vara så att det i samband med utvärderingen kommer att visa sig att kursen borde vara placerad på avancerad nivå. Främst beroende på att flertalet av studenterna redan är yrkesverksamma inom vård, omsorg eller rehabilitering och att de sedan tidigare har universitetsstudier bakom sig. Kursen är planerad i samråd med aktörer inom rehabiliteringsområdet.
I Figur 1, sidan 103, åskådliggörs hur många aktörer som kan vara involverade i den hjärnskadade personens stöd och rehabilitering. Här kommuniceras människors behov av stöd mellan vård och omsorgsaktörer inom: hälso‐ och sjukvård, rehabilitering, socialtjänst och biståndsbedömning, arbete och sysselsättning genom t ex arbetskonsulenter på
Arbetsförmedling men inte minst genom Försäkringskassans handläggare som är nyckelpersoner för bedömning av arbetsförmåga och rehabiliteringsutredningar. Även andra aktörer kan finnas i den omedelbara närhet som omger den hjärnskadade, däribland: anhöriga och närstående, chefer och arbetskamrater, personliga assistenter eller hemtjänstpersonal samt intresseorganisationer såsom handikappförbund (t ex Hjärnkraft). Denna bild kan förstås inom nätverksteorin, en teori som kan vara till hjälp då man arbetar med den hjärnskadades sociala nätverk (Svedhem, 1985).
Figur 1 Bilden, Översikt över kontakter i Stinas nätverk, är hämtad från Helgesson & Sundell- Eriksson (2006, s. 32)
Jag skulle vilja säga att vi nu, i och med att denna kurs har påbörjat en vårdpedagogisk process. Från flera håll har det definierats ett behov av samordnade stödinsatser och att det nu pågår ett vårdpedagogiskt utvecklingsarbete, en utbildning av Case Managers, för att möta detta behov som i förlängningen, kan komma att leda till nya arbetsmetoder inom olika yrkesverksamheter i vård och omsorg. Här medverkar alla som deltar i kursen till en kunskapsutveckling!
Kursens innehåll och undervisningsform
Vad innehåller en kurs med ett så brett spektra på vård och omsorg och med en sådan diffus uppgift som att utbilda samordning? Kursens syfte är att:studenterna skall förvärva grundläggande kunskaper om specifika konsekvenser efter förvärvad hjärnskada i vuxen ålder, med betoning på sådana konsekvenser som kan leda till behov av samordnat stöd i vardags‐ och samhällslivet, samt ha insikt i utformandet och betydelsen av ett sådant stöd för den hjärnskadade och dennes närstående. (Kursplan, Case Management, SSC130) Här är fokus på specifika konsekvenser som leder till ett särskilt behov av samordnat stöd i vardagen (det kan t ex gälla den hjärnskadades arbete, fritid, relationer till andra, etc.). I kursen skall också ges en insikt i hur ett sådant stöd kan utformas och detta leder oss in på vad kursen faktiskt mer konkret innehåller.
För att följa Bolognaprocessens terminologi talas det dels om lärandemål, dels om innehåll. Här nedan följer en presentation av dem. Lärandemålen anger vad studenten skall kunna efter avslutad kurs, innehållet specificerar mer i detalj hur studenten skall nå dessa mål.
Tabell 1. Uppdelning mellan lärandemål och innehåll i kursen Case Management –
samordnande stödinsatser inom hjärnskaderehabilitering
Lärandemål Innehåll Redogöra för hjärnskadebegreppet och därpå följande konsekvenser Förekomst av och orsaker till förvärvade hjärnskador i vuxen ålder, dvs. statistik och epidemiologi Redogöra för levnadsförändringar efter förvärvad hjärnskada samt för krisreaktioner hos hjärnskadade och närstående Rapporterade fysiska, psykiska och sociala konsekvenser samt upplevda konsekvenser i vardagslivet Beskriva vårdkedjan efter förvärvad hjärnskada Levnadsförändringar och krisreaktioner hos hjärnskadade och dennes närstående Diskutera vårdkedjans betydelse och de olika samhällsaktörernas ansvarsområden Vårdkedjans olika faser samt dess betydelse ur en samhällelig kontext Praktiskt tillämpa ett samordnat arbetssätt (Case management) på ett Case Ett samordnade arbetssätt (Case management) inom hjärnskaderehabilitering. Fältstudier/studiebesök Informationen om kursen har spridits på olika sätt bland annat genom mina kontakter och nätverk bland rehabiliteringsaktörer, organisationer men också genom tidningsartiklar där jag varit intervjuad. Kanske speglar detta sökandegruppen och de studenter som läser kursen. Att kursen ligger på distans och ges på kvartsfart möjliggör även för yrkesverksamma och boende spridda över landet att delta. Vi har därför en geografisk spridning från Skåne i söder till Västernorrland i norr. En stor del av gruppen kommer av naturliga skäl från
Mälardalsregionen, men en handfull studenter kommer även från Västsverige. Av 30 antagna är det en spridning inom nedanstående grupper:
• Grundutbildningsstudenter från MDH, som läser eller läst beteendevetenskap/social omsorg
• Yrkesverksamma rehabiliteringsaktörer från rehabiliterings‐ eller habiliteringskliniker (t ex arbetsterapeuter, sjukgymnaster och kuratorer)
• Kommunal vård och omsorg (t ex biståndshandläggare/bedömare, utförare inom arbete, daglig verksamhet eller boende)
• Personliga assistenter
• Företrädare från intresseorganisationer, eller personer med förvärvad hjärnskada
• Privata omsorgsutövare (utförare inom arbete, daglig verksamhet eller boende)
I och med att kursen ges på distans förutsätts en annan typ av planering och pedagogik. Med hjälp från högskolans (MDH:s) Centrum för Pedagogik, IKT och Lärande (PIL) har kursen utformats och en webbaserad kursplats används på WebCT. Detta är inte bara nytt för många av studenterna även jag som kursansvarig har tvingats lära mig detta nya sätt att interagera med studenterna. Det har varit och är väldigt roligt! Detta leder till att undervisningen är fördelad på fyra områden:
1. Fyra samlingar (föreläsningar) erbjuds. Här har fokus lagts på intressanta föreläsare som skall lockar deltagarna att komma, eftersom deltagandet är frivilligt.
2. Självstudier, förutom att kurslitteraturen skall bearbetas skall även en fältstudieuppgift genomföras och rapporteras samt en fallstudie genomföras. 3. Samtal med andra kursdeltagare över nätet, vilket sker på kursplatsen WebCT, t
ex genom att man ger synpunkter på varandras arbeten och förbereder ett seminarium.
4. Examinationerna är tre till antalet, ett seminarium som sker på telefon, två inlämningsuppgifter en fältstudierapport och en fallstudierapport.
En viktig sidoeffekt som jag haft i åtanke då jag planerat kursen är att studenterna skall lära känna varandra, kunna utbyta erfarenheter och diskutera intressanta frågeställningar gällande denna målgrupp. Sådant kan i förlängningen generera ett nationellt nätverk som stärker synen på de hjärnskadade men också professionen – hjärnskadekoordinatorer – därmed lyfts behovet och problematiken upp i dagen.